I år övar de på en barnpjäs. Rödluvan och vargen står på deras agenda. Och alla de övriga djuren, liksom mamman, mormodern och skogsvaktaren. Också den är hemsk ibland. Frågan är hur barnen kommer att reagera. Ja, det kommer nog att gå bra. De kommer ju också att ha sina trygga föräldrar med sig när de tittar. Kanske skall de också ta med sig en liten kudde, som de ibland kan gömma sig bakom när vargen är för ryslig? Nåväl, det är ännu ett tag innan dess. Premiären är i vår. Så det finns tid för att begrunda detta än.
Här pratar gruppen om vändpunkter och vad vi - eller de - skall öva idag. |
Mia leder samtalet. Peppar, skrattar och begrundar. Jag tänker att hon gillar det hon gör. Jag upplever henne duktig på det hon gör. En inspirerande kvinna. |
Välkommen, Kajsa. Ny i gruppen. Ovan vid kameran, men kommer att härdas. Nära till skratt och duktig med orden. Hon blir en finfin hare i denna pjäs. Det skall bli fint att följa också henne. |
Vacker & glad! |
Också Mia verkar vara lycklig här. |
Kajsa väntar och begrundar. |
Tomas är en varg med höga tankar om sig själv. Frågan är vad de andra djuren tycker om vargen och hans höga tankar om sig själv. |
Åke är räven, som ju talar en del med vargen. Han kanske kan berätta hur det går? Åke är också en fena på teater & mimik. |
Tomas & Kajsa. Förlåt, vargen, säger haren. Hon är modig, hon. Och en fantastisk vän. |
Tomas, Kajsa & Emelie. Rödluvan har tur som har haren som vän. De är ett bra team mot vargen som går bet. |
Emelie & Åke. Rödluvan och räven. Ja, räven, är han farlig eller en vän? |
Åke & Tomas. När räven försöker för mycket blir vargen lite stött. Ja, det blir han förstås hela tiden. |
Åke. Men, det vargen inte har i huvudet har han i sin fysiska styrka. Hur skall nu räven ta sig ur detta? |
Bilderna är från Nya Teaterpiraternas repetition den 17 september 2015. De repeterade då pjäsen Rödluvan och vargen. Platsen var Allaktivitetshuset i Sundbyberg. Också det ett fantastiskt hus som jag skall hitta möjligheter att besöka igen - för att se husets alla vrår, dess kapacitet och föreningslivets möjligheter att hyra/låna detta. Centralt och finfint, helt enkelt.
Jag är glad och tacksam för att få vara med här, för att få sitta på golvet och smyga runt i lokalen och försöka fånga deras göranden på bild. Jag är glad för att de inte ser mig, att de inte bryr sig ett spår om att jag är där. Ja, ni gör mig verkligen glad.
Vi ses snart igen.
Anette Grinde
Kyrkans tidning. Mitti Sundbyberg. Sundbybergsnytt.se.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar