torsdag 10 september 2015

I vänliga rebellers sällskap (Spalde/Strindlund)

Jag läser I vänliga rebellers sällskap, av Annika Spalde och Pelle Stridlund. Den är personlig och inkluderar en stor dos personliga erfarenhet. Det är inte bara teori - boken innehåller också viktiga egna upplevelser. Den blir därigenom, förutom kunskapsbärande, känslomässigt stark och trovärdig.

Berättelserna om aktionen mot Trident-utbåtarna innehåller många beståndsdelar som ger viktiga berättelser om hur aktioner planeras. Ja, inte allt, men en hel del. Det krävs stor del del kunskap och planering, för att ett ickevåldsprojekt skall lyckas. Frågan är också vad man menar med ett lyckat projekt.

I planeringen ingår t ex, förutom planeringen inför och genomförandet av aktionen, väl genomtänkta strategier för samtalet - orden och aktiviteterna som följer efter en aktion. Förtydliganden och förklaringar kring hur och varför, hur det kommer sig att det är nödvändigt att visa på samhällets felaktiga riktningar. Debattartiklar, förhör, rättegång, liksom möten med vakter, släktingar/vänner och andra fångar under en fängelsetid är exempel på människor och situationer som gruppen möter, där man har möjlighet att föra samtal om aktionen. Där man, genom goda argument, kan förklara aktionen. Där kan man berätta varför agerandet är viktigt. Spalde/Strindlund gör det också genom sina böcker - där de igen och igen berättar om sina aktioner, och kompletterar med teori, historia och praktisk handling från andra som ingår i deras intressefält. Det är lärorikt för oss som läser, lyssnar och funderar på våra egna ställningstaganden. Lärorikt!

Ett av kapitlen i boken rör Annika Spaldes deltagande i aktionen mot Trident-båtarna. Hennes ord kring fängelsetid och rättegång är tillförande. Kapitlet innehåller många tankar och känslor som satts på pränt. Hänsyn, rädsla och utsatthet möter tanken om vad som är viktigt, vad man måste göra i livet. Ja, kapitlet gör mig glad. Eller kanske är det helt enkelt Annika Spalde som gör mig glad, för att hon lever som hon gör. För hon lever ännu, många år senare, med samma riktning. Hon har inte givit upp. Hon lever som hon lär, som jag ser det på håll. För visst gör du det, Annika Spalde? Det är det rätt få här i livet som gör - lever som man lär - men det finns fler än Annika som gör det. De bör synas mer. Heder till henne och hennes gemensamma grupp, där flera personer som arbetar i samma tanke ingår - där omsorg om människor, natur, djur och alltet ingår.

För att leva som man lär behöver man först fundera kring vad ens värderingar är. Man behöver begrunda dem och slå fast dem. Det är viktigt, var man står själv. Man behöver också sätta gränser för vad som ingår i paketet, vad och hur jag tänker leva detta. Om jag månar om världen behöver jag begrunda hur jag vill att världen skall se ut - och leva efter det. Jag behöver också berätta för andra att jag har valt att göra detta. Och hur jag tänker göra detta. Det kan annars inte sprida sig, leda i den riktningen.

Så. Om vi vill att världen skall vara fredlig, så måste vi vara fredliga. Om vi vill att naturen skall vara ren, så måste vi själva leva så att vi inte bidrar till nedsmutsningen och förstörelsen. Om vi vill att djuren skall få leva i frihet, måste vi följa detta också i våra matvanor. Om vi vill att arbetskraften i fattiga länder skall ha schysta villkor, måste vi uppmärksamma detta och ställa krav hos leverantörer och butiker som säljer deras varor hos oss. Om vi bor på hotell, oaktat var i världen, så måste vi se de som arbetar där och aktivt försöka förbättra deras situation om de lever och arbetar under schysta villkor. Om vi inte vill att hav och natur skall vara fulla av plast som aldrig försvinner, så måste vi sluta förbruka så mycket plast. Vi måste se att vi, du och jag, är en del av förfallet och ta krafttag själva om det skall kunna bli någon skillnad.

För om inte jag gör, och du, vem gör då? Vi måste helt enkelt blir många, många fler som gör, tar ansvar för världens väl. Du - eller jag - behöver eller kan inte göra allt, men vi måste ändå göra något.

Anette Grinde





Bokinformation;
I vänliga rebellers sällskap - Kristet ickevåld som konfrontation och ömhet. Annika Spalde & Pelle Strindlund. Isbn 91-88552-50-0. Arcus förlag. 2004. www.arcusforlag.se

Länkar;
Kyrkans tidning - Adlibris - Bokus - Arcus förlag - Projekt; Plan B. Plastic Free Tuesday.


Inga kommentarer: