Jag öppnar DN idag och mina tårar börjar rinna. Flyktingsituationen i världen är så hopplös och fruktansvärd. Så många människor som är på flykt, skräckslagna och utsatta. Så många människor som försöker rädda sig och sina familjer, utsätts och utsätter sig för så mycket fasa. För att de måste. Det skulle du och jag också tvingas göra om vi levde som dem, om den rädsla och alla de fasansfullheter som finns där istället fanns här. Jag har en evinnerlig tur som har fötts här. Det hade inte de.
Han är afghan men har bott i Iran i hela sitt liv. Hon är från Aleppo i Syrien. Han är från norra Irak. Nästa är från Latakia i Syrien, Kirkut i norra Irak och Homs i Syrien. Jag möts i DN av sex ansikten på människor som har flytt från krig och förtryck och just nu är i Sverige. Några funderar på att åka vidare till Norge eller Finland, några vill gärna stanna här.
Deras resa hit har varit påfrestande. De har åkt båt, vandrat, sovit på gatorna, åkt buss, bil och tåg. De har mött fasansfulla människor och också fantastiska människor på sin färd hit. Jag hoppas att de möts av schysta och fantastiska människor i asylprocessen och under sin tid här, eller dit de väljer att åka. Jag hoppas att alla de möter kan se och bemöta dem som de fantastiska människor de är. Lika unika som alla vi andra.
Jag läser också om SD.s framgångar och om deras gräsliga uttalanden. Det är så otroligt tragiskt att främlingsfientligheten är sådan, visar så lite hänsyn till och omsorg om medmänniskorna. Att de så stort saknar förståelse för människors längtan efter fred och trygghet, och att de inte förstår att det tillhör vår och världens skyldighet att hjälpa varandra.
Jag undrar hur vi, eller världens ledare, just nu tänker och hur de samlas kring frågan om att få slut på världens alla krig och förtryck. Jag undrar hur de just nu aktivt arbetar för freden, för demokratin och för världens och alla människors trygghet. Så att människor inte tvingas på flykt för att ingen trygghet och framtidstro alls finns kvar där de råkar vara födda.
Ja, jag ser ju att det finns flera människor, ledare och länder som tänker mest på sig själva och inte ser behoven av solidaritet. Det gör ont att det är så. Jag undrar också hur jag kan bidra till förändring här? Det tål att tänka på. Ja, det tål att tänkas på, men inte för länge. Det är ju bättre med en aktiv handling än bara tanke.
A..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar