Häromveckan drittlande jag omkull. Som en liten vante föll jag handlöst när jag gick på den blanka isen på väg till bilen. Jag och min datorryggsäck föll pladask på isen. Jag lovade mig själv att vara försiktigare i framtiden.
Idag startade jag för sent. Jag hade ett möte kl 1130 och kom inte hemifrån förrän 0940. 10 minuter för sent kan göra stor skillnad. Jag hade mina klack-usla stövlar på mig. De som slinter lätt på det isiga underlaget. Ja, just så gick det förstås. Det förbättrade inte läget med den kvarvarande tillgängliga tiden.
Jag hastade vidare per bil. Det var vinterföre - som i halt, smalt och snöigt. Det är lite trassligt att hasta i ett sådant före. Strax före staden var det fordon före. De hastade inte. Helt enkelt. Hjärtfrekvensen gick upp något, tills jag berättade för mig själv att det var bättre att andas lugnt.
Jag noterade plötsligt att det inte fanns så mycket bränsle i tanken. Det lyste rött och skarpt. Visst är rött en vacker färg, men ibland är den ändå lite opraktisk. Om än oftast självförvållad. Det var nog mest ångor kvar. Tiden för att nå bussen var slut. Bussen hade redan gått. Men, det går att hinna ifatt den. Det är en mil till nästa hållplats och till dess hinner jag om och förbi. Just så.
Nu skall vi bara se om jag också kommer hem. Frågan är, hur länge man kan köra på ångor innan de helt tar slut.
Om man vill komma fram i tid - olycksfritt - så är det också läge att börja i tid. Det är också läge att ha annat än ångor i tanken - liksom skor med lite skarpare halkskydd på. Jag får nog ändra riktning, för att detta skall gå bra - eller bättre - i framtiden. Som att starta i tid, fylla tanken bättre och klacka skorna så att de inte slinter.
Ja, jag hann till mitt möte. Med onödig stress och med onödig risk. Jag fick en ofantligt god lunch på en underbar plats tillsammans med en yrkesperson som jag hoppas att jag kan hänvisa många goda kontakter till i framtiden. Det känns roligt och bra.
Låt míg veta om du söker efter en kvalificerad revisor som står för kunskap, närvaro, engagemang och intresse. Till henne hänvisar jag gärna.
Anette Grinde ... . . .
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar