
Konstrundan återkommer år från år. Konstnärer öppnar sina ateljéer och visar sin konst. De annonserar öppet om var de finns och människor åker runt i bygden och tittar och begrundar.
Jag är inte konstnär med en pensel i handen. Inte heller lera eller en blyertspenna. Och inte heller brons eller järn. Hos mig står kameran på första parkett. Jag tilltalas av bilder. De som visar nära. De som visar tydligt eller kanske udda. De som visar naturen. Och de som visar mer. Bilderna ändras. Allteftersom, på något vis. Ibland blir det mer och annat när man betraktat dem en stund.
Detta känns en aning märkligt. Men, vad roligt det skall bli.
Anette Grinde ... . . .
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar