Artiklar, reflektioner och krönikor. Ord om sådant som påverkar mig och min dag. Och kanske oxå din dag. Ord om glädje, sorg och frustration. Ord om lycka. Om människor som gör. Eller inte gör. Om hur vi är. Eller inte är. Kanske oxå några ord om livet. Helt enkelt. Om nu livet är enkelt.
onsdag 13 januari 2010
Präst - med vapen i sin hand....
Aktivt ickevåld - tänker jag med någon sorts automatik, när jag tänker på präster, pastorer, diakoner och liknande yrkeskategorier. De har liksom omsorgen i sig. Och skall aldrig vara utrustade med ett vapen. Aldrig.
I dagens tidning poserar Rimboprästen Bo Ekstrand med fingret på avtryckaren. På ett vapen som inte är ute efter omsorg. Det får mig att rysa.
Varför? Varför håller han ett vapen i sin hand?
Varför skall en präst utrustas med annat än ordet och omsorgen. Han är där för att stötta, hjälpa, tala, finnas till hands, avlasta. Han är inte där för att försvara eller bevaka med stöd av vapenmakt eller angripa. Inte om han är där som präst. Som präst måste han väl vara där i omsorgens tecken. Trodde jag.
Jag riktigt ryser när jag ser bilden i tidningen. Jag undrar verkligen vad han gjorde där och hur verksamheten faktiskt är uppbyggd.
Anette Grinde
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Hej! Jag googlade på en sak och kom in på den här länken! Såg inslaget om prästen Bo Ekstrand - som tydligen är fotograferad på samma ställe som jag är nu. Afghanistan. Jag kan förstå din synpunkt - men jag kan också ge en annan sida än den som du skriver ovan. När vi åker ut, vilket vi präster ofta gör när vi är här, så har vi inga bodyguards. Vi måste ansvara för vårt eget beskydd. Det finns säkert de som tänker att "ja åker man som präst får man väl följa bibeln och vända andra kinden till och låta sig slaktas". Men också vi är människor och i de flesta fall gillar vi nog livet. Vi använder vårt vapen ENDAST om vi först (!) blir påskjutna! Vi är inte kombattanter. Ibland säger en bild mer än tusen ord och ibland tolkas bilderna utan att den som ser bilden har en aning om vad det är man ser! Om jag som präst deltar i strider och attackerar - utan att först ha blivit attackerad - så kan jag lova dig att vi inte blir långlivade vare sig i vårt jobb eller i förbandet! Med all rätt såklart!
Nej, jag tänker inte att ni skall slaktas. Men, jag finner vapnet avskyvärt. Särskilt i en präst hand. /A..
Skicka en kommentar