Hotellbygge på gång....

Jag läser ofta om bina, de fina flygande fantastiska små varelserna som är så ihärdiga i sina sysslor. Hos min mor finns i de massor och längs min löparsträcka hemma ser jag dem ofta nära sina kupor. Häromveckan hörde jag ett kraftigt surr nära en av kuporna, jag tror att det var svärmning på gång. Det innebär att de lämnar sin kupa och drar ut på andra äventyr. Det gillar inte bikupeägaren, förstås, som säkert får svårt att hitta dessa bin när de väl har dragit sin kos.

I Roslagens runt finns en artikel om att hjälpa ett bi. Det gäller förstås alla dessa bin som lämnat sina hem, men också andra som tidigare lämnat den trygga tillvaron i en vanlig kupa eller som fötts till den tillvaron sedan tidigare. Dessa rymlingar (honungsbin) eller tidigare solitärer behöver bon och vi kan bistå till några av dem.

Bygg bihotell, hör jag ofta bi- och naturintresserade människor säga. Bygg bihotell så hjälper du dem att få det bättre.

Så. Borra några hål i en trädbit och häng upp den i ett träd.  Hålen skall vara ca 5-6 cm djupa och inte gå rakt igenom hela trästycket/brädbiten. Det skall alltså vara en ingång på en sida, inte en öppen genomgång.

Så, några fågelholkar och några bihotell skapar gott för naturen.

Det är alltså fågelbostadsbyggnads- och/eller bihotellbyggnadstid nu.

Do it.

A..

Glad sommar...

Vi hoppas att ni har haft en fin midsommarhelg och att resten av sommaren blir fantastisk. Vi vet inte vad som väntar om hörnet eller bakom den stängda dörren som kanske är öppningsbar. Jag tänker att det är fint att vara lite nyfiken, att våga prova.

Så, låt oss vara nyfikna i sommar. Låt oss öppna några nya dörrar och lära oss nya saker. Det är tid för äventyr nu!

Peppellipepp!

A..

Arv & testamente

Det finns lagstiftning i Sverige som berättar om hur dina tillgångar, efter din bortgång, fördelas till dina arvingar. Lagen tar kanske inte helt hänsyn till din vilja. Du behöver i sådant fall tydligt, i ett skriftligt testamente, ge uttryck för hur du vill att dina tillgångar skall fördelas efter din bortgång.

Om du inte har arvingar, som t ex barn, barnbarn, syskon och föräldrar, och inte har upprättat ett testamente tillfaller alla dina tillgångar den statliga Allmänna Arvsfonden. Den som istället vill styra över vad som händer med sina tillgångar själv, så att någon som inte är arvsberättigad ska få del av tillgångarna, måste skriva det i ett testamente. Det kan t ex handla om en vän, släkting eller en förening.

Du kan välja att testamentera alla eller en del av dina tillgångar (efter avdrag för skulder), om du inte har bröstarvingar. Har du bröstarvingar kan du inte testamentera bort den minimidel dessa har rätt till genom lagstiftningen, men resten har du egen beslutanderätt över. Du kan då testamentera ett visst belopp eller en specifik tillgång, som t ex ett föremål, en fastighet eller värdepapper. Du har rätt att testamentera till vem, vilka eller vad du vill.

Undantaget är sålunda dina bröstarvingar rätt, d v s dina närmaste arvingar har rätt att begära sin laglott. Den kan inte testamenteras bort.

Bröstarvingar är avkomlingar till en avliden i rakt nedstigande led, d v s barn, barnbarn och barnbarnsbarn. Ett barnbarn blir bröstarvinge i sin förälders ställe om föräldern dött.

Att skriva ett testamente är enda sättet att tala om hur du vill att dina tillgångar ska fördelas, vem eller vilka som skall få vad eller hur mycket. Det är bara du som kan se till att det blir så som du vill ha det. Ett tidigare skrivet testamente kan alltid ändras. Skriv då ett nytt och se till att det undertecknas och bevittnas enligt de regler som finns för detta.

För att undvika missförstånd är det viktigt att tydligt ange hur dina kvarvarande tillgångarna ska fördelas. Det är också viktigt att känna till och följa de regler som finns för att testamentet ska vara giltigt. Testamentet ska t ex upprättas skriftligt, vara daterat och undertecknat av den som testamenterar. Underskriften skall bevittnas av två personer, som inte skall vara nära släkt, vara tillräckligt gamla och inte ingår bland de som får ett arv enligt testamentet. Vittnena ska vara på plats när testamentet undertecknas och de ska också känna till att de bevittnar ett testamente, men det är inte nödvändigt att de känner till innehållet.

Glöm inte att alla arvtagare behöver kunna identifieras, även om det går många, många år sedan testamentets effekter blir verklighet. Se till att det är tydligt vem/vilka som är arvtagare, där deras namn, adress och personnummer/organisationsnummer är viktiga delparametrar.

Ett testamente kan du skriva själv, men du kan också ta hjälp av en jurist som är insatt i den typen av juridiska dokument. Låt oss veta om du behöver hjälp med detta, så lotsar vi dig vidare till en jurist i vår närhet som är särskilt kunnig i dessa frågor.

A..

Ärvdabalken

Midsommarafton 2016 var en särskild dag.

Midsommarafton 2016 var en särskild dag. Sofie och jag skulle åka till Öland. Ca kl 0930 fastnade vi i en stillastående bilkö strax innan Södertälje och kl 1430 tog vi oss ur den. Så länge har jag inte, vad jag kan minnas, suttit helt fast i en kö tidigare. Ja, vi var många som satt där, stillsamt och tålmodigt, och funderade över dagen, livet, förutsättningar för trafiken, mm. Ingen information, ingen lotsning - ingenting mer än stilla i trafiken 5 timmar. Sofie och jag klarade detta utan hjärnsläpp. Det känns nästan som en bragd.

DN berättade att den trasiga bron, som var skuld till dramat (Södertäljebron), kommer att vara stängd i södergående riktning under lång tid (typ 14 dgr). Jag hoppas att de (trafikansvariga för denna trakt) lyckas bättre med omlotsning av trafiken under denna tid, nu när de har lite tid på sig för detta. Det finns viss förbättringspotential här.

Det var glädjande att läsa att det på någon plats i kön spelades musik och dansades, så där i midsommaraftonstid. Det var ju ett fint drag, mycket fint drag.

Vi önskar er en fortsatt trevlig helg. Mitt råd är; håll er borta från Södertäljebron, södergående riktning.

A..

Midsommardagen var fin i Norrtälje. Sofie och jag tog en paddeltur och njöt av det fantastiska vädret. Ljuvligt fint, förstås. Sofie är en fena på att paddla (även om instruktionen just här var att hon skulle paddla rakt mot mig)!

I Blankaholm finns det finfint folk...

Gunnebo/Verkebäck, strax söder om Västervik.
Jag minns förra sommaren när jag cyklade från Norrtälje till Öland. Det var en fin cykeltur som sedan fortsatte från Öland tillsammans med Leif ner runt ett blåsigt Skåne. Vi bor i ett vackert land.

Från Bråvikstrakten till Öland hade jag sällskap med en yngling som åkte longboard. Han åkte från Uppsala till Köpenhamn och vi slog alltså följe en bit. Vid Gunnebo, strax söder om Västervik, började det småregna och vi fattade ett (för torrskoddheten felaktigt) beslut om att fortsätta ändå. Det blev en blöt och lerig färd. Framme i Blankaholm, där vi trodde att det fanns ett vandrarhem eller värdshus, var allt svart och stängt. Det kändes motigt att slå upp våra tält i regnet. Det slutade med att jag knackade på en villa i utkanten av byn och frågade om vi fick slå upp våra tält under deras verandatak. Nej, men i garaget går bra, blev svaret.

Det kändes som en fantastisk lyx och vi sov så fint i familjens stora och fina dubbelgarage. Det jag på ett sätt tänker som ett felbeslut var alltså ändå ett bra beslut. Ja, det var rätt blött men händelsen finns i mig som ett positivt och lagom absurt minne.

Så.
I Blankaholm finns det finfint folk. Jag skall se till att åka förbi i sommar med någon liten sommarpresent som tack för det fantastiska boendet.

A..

Anteckningar från 17 juni 2015.

17 juni 2016. Idas hus på Korpskog, sett från det höga gräsets håll - strax söder om hennes tomt. 

Nya springskor är ett äventyr....

Mina favoritspringskor faller sönder. De som inköptes därefter likaså. De senast tillkomna är visserligen hela och springbara, men jag är ju inte helt förtjust i dem. Det är dags för nya skor. Ja, det har det varit länge förstås, men nu är det verkligen dags.

Jag går till löparbutiken i stan. Provar, peppar och bestämmer mig. Knallgrönt. Personalen dubbelkollar storleken och inser att jag har fått prova två olika storlekar, en vänster-7.a och en höger-7,5.a. Det var vad som fanns i lådan, och den enda lådan av den sorten kvar. Han blir brydd och jag blir brydd. Jag tänkte ju att båda passade bra. Förvirrande, eller hur? Nåväl, den andra butiken i stan hade både 7.or och 7,5.or i kompletta uppsättningar. Jag gick dit och får prova två uppsättningar knallrosa skor. Vänster är bra och höger är bra, men i olika storlekar. Så, vad blir det då? 7 eller 7,5? Rosa eller grönt? Ja, det blev grönt med vänster i storlek 7 och höger med storlek 7,5. Jag fick alltså gå tillbaka till den första butiken för att köpa det udda paret, det som butiken annars (sannolikt) inte skulle kunnat sälja. Win-win för båda, verkar det som.

Ny springskor är ett äventyr.

Må de nu passa när det kommer till hårt springläge, så jag slipper trassla med byte. Jag undrar, redan nu, om jag har samma storleks- (och färg-) tur vid mitt nästa springskoköp om ett år eller så?

A..

Dagens springtur var fin, men myggig...

Ja, det var myggigt, men fint på skogs-springar-rundan idag. Det fina och sköna övervägde, förstås. Jag inser att jag skulle ju behöva pressa mig med lite fart eller backar nu. Och med lite längre sträckor.

Man får ju passa sig så man inte blir klådd av dottern i höst på Tjejmilen eller Sthlms Halvmara. Dotter Sofie blir nog giftig där. Jag har förstått det av hennes peppande löparrapporter. Jag borde ta det på allvar redan nu. Förstås. Jag borde alltså höja tempot. Nu, inte sen. Ja, sen också, men inte vänta till sen.

Det är ju ruskigt roligt när ungarna peppas igång och börjar springa. Och det är naturligtvis också roligt när de blir duktigare, mer ihärdiga och fångas av tävlingsdjävulen en aning. Frågan är om jag skall tillåta mig att bli omsprungen. Det borde jag ju inte göra, eller hur? I varje fall inte utan aktiv kamp.

A..

Kollektiv bestraffning är ett ovärdigt förhållningssätt...

10 juni 2016. DN - Israel stänger gräns mot Västbanken.

Nathan Shachar har skrivit en artikel om konsekvenserna av en nyligen utförd attack i Israel. Två skadade palestinier, som anges ha utfört attacken, vårdas på sjukhus i Tel Aviv. Konsekvenserna för palestinier generellt är genomgripande. Nära 90 000 rörelsetillstånd av olika slag för palestinier har dragits in för att några få personer har genomfört en attack, gränserna mot Västbanken stängs och alla i området drabbas av en omöjlig situation i sitt arbets- och levnadsliv.

Om några personer genomför ett dåd så är det inte rimligt att andra människor drabbas, genom kollektiv bestraffning. Det är rimligt att de som utfört ett presumtivt brott ställs inför rätta, får lägga fram sin sak inför en objektiv och rättvis domstol, och att de som inte varit delaktiga inte straffas. Kollektiva bestraffningar är vare sig lagliga (se t ex artikel 33, 4.e Genévekonventionen) eller värdiga. Kvinnor, barn och män - släkt eller inte släkt - som inte är delaktiga i en handling skall sålunda inte bestraffas, de som är delaktiga skall bedömas i en rättvis prövning - självklart i domstol.

Kollektiv bestraffning är ett ovärdigt förhållningssätt. Världen behöver protestera mot detta.

Nathan Shachar skriver i sin artikel - "Idag kan palestinier färdas mellan Västbankens olika delar..." Menar Shachar med detta att Västbankens olika delar numera inte är kringgärdad och avskuren av separationsmuren och alla de israeliska kontroller som löpande genomförs där? Menar Shachar att muren och de särskilda vägar bara för israeler nu är borttagna, så att det är praktiskt möjligt för alla palestinier som bor och lever där att färdas från en plats till en annan inom Västbanken?

Det vore fantastiskt om det vore så, eller måste många människor fortfarande söka tillstånd för att t ex besöka sina egna marker?

A..

Dagens föreläsning gick acceptabelt ok...

Dagens föreläsning gick acceptabelt ok, kanske t o m bra. Det är ju förstås en personlig definitionsfråga, så jag är inte säker på att jag alls kan svara på frågan. Alltså om den gick bra.

Oavsett detta höll jag en föreläsning om ickevåld och fredsorganisationer i syd. Jag höll den hos Solna Råsunda Rotaryklubb, i Solna centrum. Det var en liten skara människor, men intresserade och engagerade. Vid varje föreläsning dyker nya frågor upp som jag behöver vrida och vända på, se saken ur andra perspektiv och fundera på hur jag lägger orden. Jag vill vara opartisk, i den mån det är möjligt. Jag vill inte fara med osanning, vilket också gör att jag noga måste begrunda vad jag säger, hur jag säger det och fundera över vems sanning det är. Sanning är ju ett vanskligt begrepp, särskilt i en situation där det finns andra sanningar som tycker sig väga tyngre.

Vi bokning av föredraget framkom att den inte skulle vara politiskt. Hur skulle fred och ickevåld kunna vara politiskt, tänkte jag, men insåg naturligtvis att allt jag säger i just den frågan är politiskt. Om detta ämne kan man alltså inte tala utan att vara säker på att det är politiskt.

Nåväl.
Dagens föreläsning gick acceptabelt väl.
Den rosa skumpan jag fick med mig hem (som tack för föreläsningen) får avnjutas en annan dag.

A..

Jag försöker föreställa mig vad detta innebär för freden...

Jag försöker föreställa mig vad detta innebär för freden.
Jag försöker se vad det kan göra för att minska våldet.
Jag försöker känna vad det kan innebära för människor som bor i området.

Jag försöker se hur de som bor i flyktinglägrens stängda rum kan skapa bättre liv. Eller kanske hur mycket lättare det nu blir att ta sig till sina jordbruksmarker, få tillgång till vatten eller ta sig till jobbet på andra sidan muren.

Jag försöker föreställa mig hur de nu tar ansvar för människor rättigheter och lika värden.

A..

Artikel 5 - jag har rätt till min värdighet

År efter år lever människor under förtryck. Pågående ockupationer har varat under väldigt lång tid, se t ex Västsahara och Palestina. Många människor saknar tillgång till skola, vatten, mat, möjlighet att försörja sig och värdiga liv. De utsätts för förtryck och våld.

Hur kan det komma sig att världen tillåter detta, att FN och vi andra medborgare i världen tycker att det är i sin ordning? Hur kommer det sig att det får fortgå.

Det gör ont i min själ.

Det finns mänskliga rättigheter som säger att människor - alla - har rättigheter, som t ex rätt till sin värdighet. Det innebär att ingen får förnedra någon annan, inte bryta ner vare sig fysiskt eller psykiskt.

Hur rimmar det med husrivningarna av palestinska hus, som vi så ofta hör rapporter om? Hur rimmar det med berättelserna om de nattliga räderna hos familjer på Västbanken? Där de väcks mitt i natten, rycks upp utan annat skäl än att skaka om och skapa rädsla? Vad gör det med barnen? Hur rimmar det med ständiga och obefogade kontroller av människor för att de är av en viss "sort".

Jag hör människor säga att muren och vapnet är rätt, att det minskar våldet. Hur kan man tänka att förtryck är rätt? Hur kan man tänka, tro, att det minskar våldet?

Jag hör människor säga att man inte kan/ska ta ställning. Hur kan man tänka att man bara skall stå vid sidan och låta det ske utan att tala om saken, utan att i något mått lägga sig i? Hur kan man låta förtrycket bara fortgå utan inblandning, när man vet vad som sker?

Jag förstår inte detta. Jag kan omöjligt förstå av vi inte står vid varandras sida. Att vi bara skall stå tysta och se på. Nej, det går över mitt förstånd.

A..

En fattig familjs hem .... (Pernilla Ahlsén)

Pernilla Ahlsén.
En fattig familjs hem tar bara fem minuter att riva 
2006
Norstedts. 

Jag läser Pernilla Ahlséns bok från 2006. Det är en intervjubok. Hon har rest och talat med människor som bor och lever i Israel/Palestina, hon lever med dem, träffar dem igen och sätter sig in i frågorna. Hon träffar kvinnorna som drabbas av våldet, vars män eller barn skadas och hon träffar de som frustreras över instängdheten och outhärdligheten i behandlingen.

Här, 2006, pågick ockupationen. Den påbörjades efter 6-dagarskriget (1967) och den fortgår ännu (2016). Den fortgår utan uppehåll och människor, både israeler och palestinier drabbas av våld, utanförskap, fattigdom och ovärdiga förhållanden. Det läggs ofantligt stora belopp på militära utgifter. Pengar som istället kunde hjälpa människor, både israeler och palestinier, till bättre liv.

Min bild blir oerhört mycket klarare när jag nu har besökt området, jag förstår bättre vad som står i boken och hur det ser ut hos dessa människor. Jag förstår, och det gör ont att läsa om det. Jag vet att det gjorde ont att läsa detta redan när boken kom, men nu är det verkligen än värre.

Apartheid. Brister i mänskliga rättigheter. Otrygga barn. Kvinnor som drabbas av våld. Män, kvinnor och barn som ständigt får uthärda militärens våld och övergrepp. Och andra män, kvinnor och barn som inte alls förstår vad de gör med andra människor.

Konflikten, ockupationen, gör mig så otroligt ledsen. Det gör så ont att veta och lära kring detta.

En fattig familjs hem tar bara fem minuter att riva, av Pernilla Ahlsén - är en läsvärd bok.

A..



Läs mer om ockupationen på; OCHA OPT.org

Bokus. David Karlsson. Norstedts. Blaskan. Boktipset. Reflektioner Allteftersom. Mångfald Tillsammans. Knuff. Bilda i Jönköping. Kyrkträffen Sundbyberg 23/5 2016. Solna-Råsunda Rotary 30/5 2016. Pernilla Ahlsén. 

Genèvekonventionerna 1949 - om skydd för krigets offer.

Genèvekonventionerna handlar om värdighet i krig. Om nu krig någonsin kan handla om värdighet.

Jag läser den 4.e Genévekonventionen som handlar om skydd för civilpersoner under krigstid. Den gäller också vid ockupation av ett territorium. Det finns ju flera sådan konflikter i världen, så den tål att läsas igen. Läsas och begrundas.

Utgångspunkten är att människorna skall behandlas värdigt & schyst. Civila skall behandlas med humanitet och ingen skall utsättas för sämre behandling p g a ras, färg, religion eller tro, kön, börd, förmögenhet eller motsvarande omständighet.

Människor - alla dessa civila - får inte utsättas för våld, tas i gisslan, utsättas för kränkningar eller utsättas för straff som inte utmätts av en i laga ordning tillsatt domstol. Sårade och sjuka skall tas om hand och vårdas.

Jag tänker att dessa inledande artiklar - artikel 1-4 - sätter ribban tydligt. Humanitet och värdighet gäller både i krig och vid ockupation. Det är inte tillåtet att göra skillnad.

Hur kommer det sig att det görs skillnad?  Hur kommer det sig att vissa tvingas ta andra bussar, inte få tillstånd, inte få tillgång till sjukvård eller skolgång, etc? Hur kommer det sig att man med hänvisning till säkerhet inte ens får besöka sin egen familj i grannbyn eller nå sina egna marker? Hur får man själv definiera ord och låta definitionen leda till frånvaro av humanitet och värdighet?

A..

Länkar;
Wikipedia om Genévekonventionerna.
Human Rights - svensk utskrift av den fjärde Genévekonventionen.

Artikel 1. Alla människor är födda fria och lika i värde och rättigheter.

Artikel 1.

Alla människor är födda fria och lika i värde och rättigheter. De har utrustats med förnuft och samvete och bör handla gentemot varandra i en anda av gemenskap.

- Alla är alltså födda med lika värden, vi är lika i värde. Vi skall aldrig behandla varandra olika, eller vara rädda för varandra. Eller låtsas vara rädda för varandra. Vi är alla fria, lika i värde och med samma rättigheter. Vi - alla - har att behandla varandra med värdighet; grunden är att vi lever i samma gemenskap, vi lever tillsammans på samma villkor.

Det låter ändå rätt självklart, eller hur?

Det låter också som ett gemensamt ansvar.

Tar vi alla ett gemensamt ansvar för att detta verkligen blir - är - så? Texten är från 1948 så vi har ju jobbat ett tag på saken, eller hur? Hur långt har vi kommit?

A..

Obehagligheter.

Jag åkte tunnelbana i morse. Mitt emot mig satt en ung kvinna i ett telefonsamtal. Hennes röst var lugn och bestämd. Hon redogjorde för sitt problem, konkret och tydligt. Det rörde sig om en oro för någon som fanns i samhällets vård. Jag tänkte först att det var en äldre person, i ett äldreboende, som hon talade om. Efter en stund uppfattade jag att jag hade fel, det rörde sig om hennes lilla dotter på som fanns på en förskola. Hon talade om en skada på sin dotter. Hon uppfattade - efter samtal med dottern och annan personal än den hon talade med - att personalen drog i barnen och ville påtala detta för den i personalen hon nu talade med. Hon talade konstruktivt och tydligt. Det fanns inga tveksamheter i hennes påtalande, som inte innehöll några personliga anklagelser eller vrede i rösten. Efter en stund ändrades samtalet från sakfrågan till att hon istället försökte lugna personen hon talade med. Sakfrågan försvann. Jag uppfattade att den andre personen försvarade sig. Kvinnan på förskolan upprepade flera gånger att hon inte hade anmält detta till någon annan instans, men att hon ville tala med personalen om detta. Hon höll sig lugn. Lugn föreföll inte hållas på den andra sidan. Jag upplevde samtalet extremt obehagligt. Försvarade hen - personalen - våldet på förskolan? Var våldet nödvändigt på förskolan?

Nej, jag vet ju inte hur samtalet avlöpte. Oron ligger kvar i min tanke. Finns det våld på våra förskolor? Är det en pedagogiskt framkomlig väg?

Anmäl - för en oberoende utredning - tänkte jag när jag gick av tåget och kvinnan satt kvar. Anmäl, för Guds skull, så att det inte fortsätter om det är så att våld förekommer. Våld kan aldrig vara berättigat.

Nej, jag kan inte veta vad som är rätt och fel. Om det är rätt att anmäla eller inte. Jag vet bara att jag inte vill att det skall finnas den minska lilla misstanke om att det förkommer våld på en enda av våra förskolor. Det får det inte göra.

Våld & hårda tag är aldrig rätt väg. Aldrig.

A..

Stockholms FN-förening inbjuder till seminarium om Västsahara....

Anteckningar från seminarium den 10 maj 2016 - Sthlm. Stockholms FN-förenings seminarium om Västsahara. Tre kvinnor från Kommittén för västsaharas kvinnor berättar om en resa & ett projekt i de västsahariska lägren. 

Spanien hade kolonialiserat Västsahara.

1960-73; FNs deklaration om avkolonisering - arbetet kom igång för att upphöra med detta.
När Spanien lämnar Västsahara går Marocko och Mauretanien in istället.
1975; ockupation - den gröna marschen; mängder av marockaner kom in i landet, skattelättnader för marockaner, mm
1975; domstolen i Haag - Västsaharier har rätt till landet. Marocko stannade. Mauretanien lämnade landet.
1981-1987; muren byggs, minerad och kraftigt övervakad.
1979; FNs fredsplan; Marocko måste lämna området. Västsahara representeras av Polisario. Det skall inledas med en folkomröstning, men denna har ännu inte hållits. Marocko förhalar detta.
1991-idag; MINURSO = FN har ett uppdrag att övervaka vapenvilan.
Marocko vill inte släppa Västsahara ifrån sig, för att området har mycket stora och värdefulla naturresurser.

Flykten
Mest kvinnor och barn flydde ut i öknen, till områden som inte är/var bebodda. De första tälten byggdes av kvinnornas sjalar, senare byggdes husen av sand. Kvinnorna har haft en mycket viktigt del i uppdraget att organisera lägret.

Marocko kallar muren för en defense-wall (säkerhetsmuren). Västsahara kallar den för shame-wall (skämsmuren).

Frankrike och USA blockerar frågeställningen i FNs säkerhetsråd, vilket gör att det är svårt att komma vidare.

Kommittén för Västsahariska kvinnor skapades 1998. Den har 10 medlemsorganisationer. Målet för kommittén är att stötta kvinnor och barn i lägren och skapa opinion - för ett fritt Västsaharierna. Kommittén har sökt pengar från Svenska Institutet för en förstudie kring ett projekt i Västsahara. De har nyligen besökt området.

SADR - Sahariska Arabiska Demokratiska Republiken. Flyktinglägren ligger i Algeriets öken.

Situationen i flyktinglägren; människorna har bott i flyktinglägren i 40 år. Husen är byggda av sand, de raseras om regnen är för kraftiga. Flyktinglägren är helt beroende av bistånd. Anemi, lågt blodtryck och diabetes är vanliga sjukdomar som härrör från de brister i kosten som uppkommer när de är helt beroende av bistånd.

Skola och utbildning har varit tydligt prioriterad av kvinnorna. De har en 6-årig grundskola för barnen, med möjlighet till vidareutbildning t ex i Algeriet, Libyen, Spanien och Kuba.

En av medlemsorganisationerna är S-kvinnor i Sthlm. De har bedrivit en skola i ett av lägren (Olof Palmes skola). Myndigheterna bestämmer vilka som får bedriva verksamhet, vilket gav problem att driva skolan. S-kvinnor i Sthlm stad lyckades övertala finansiärer att driva skolan vidare. Skolan har nu kunnat drivas under många år. Skolan är byggd med en stor aula, vilken används flitigt när man har kongresser i området. Skolan riktar sig till unga kvinnor. Man läser t ex arabiska och spanska. Ibland läser man engelska också, men det är beroende av tillgång på lärare. Matte, foto, vävning, administration, it, mm - finns som ämnen på skolan. 70-100 kvinnor/år, går i denna skola.

Vardagslivet i lägren är hårt.
Sanden, de stora regnen kommer och förstör. De bor i tält eller i sandhus. Västsaharierna spelar gärna spel - de har ett hemgjort spel som är gjort av små pinnar, stenar och sand. De har en fin sed, där Västsaharierna dricker mycket te. De har en fin liten ceremoni, man skall dricka tre koppar som tillsammans symboliserar livet, kärleken och döden.

Mat & vatten. 
De har kameler och getter, dessa kan ätas och skinn kan nyttjas.

Projektet.
De inledde besöket med att tala om relevanta delar av kvinno- och barnkonventionen samt resolution 1325. Vi talade om makt och jämställdhet. De har kommit en bit, men har ändå en god bit kvar. Förstudien handlade om kvinnornas möjligheter att bli självständiga ekonomiskt. Projektet handlar om att undersöka vilka traditionella handarbetsvaror som kunde utvecklas för att sedan säljas i lägren och till besökare. Under besöket försökte de finna kvinnor som var intresserade av att delta i projekten, skapa handarbetsvaror med både nya och traditionella arbetssätt.

Det handlar mycket om att skapa sysselsättning för kvinnorna. Projektet får inte leda till att stora kvantiteter tillverkas som skall säljas utanför lägret. Många män går med i Polisario och är med i militären, bl a för att ha en sysselsättning. Tristessen är annars förödande.

Vad skall vi fokusera på och skriva i nästa projektansökan?
Mediateknik? Hur man får mer makt till kvinnorna? Tvål? Smycken? Olja till håret? Tillverka krämer till hudvård? Mattor? Att få sy? Skinnhantering?

Vad gör vi härnäst? 
Kommittén kommer att söka medel för att fortsätta detta projekt, det är dock inte klarlagt när.

Det var en stor besvikelse att Sverige inte har erkänt Västsahara.  Hur kommer Sverige - och de organisationer som verkar där - vidare i solidariteten för dessa människor?

A..

Länkar med koppling till Västsahara; 
Fosfat.
Västsahara.
Emmaus Stockholm.
Stockholms FN-förening.
Kommittén för Västsaharas kvinnor.

Antal besökta länder (33) och antal sprungna maror (23)....

Mina besökta länder (när vi begrundande detta vid nyår 2011/2012) var Cypern, Spanien, Frankrike, Polen, Tyskland (maraton i Berlin), Belgien, Holland (maraton i Amsterdam), Danmark, Norge, Luxemburg, Ungern (halvmaraton i Budapest), Österrike, Schweiz, Indien (fina cykelturer), USA, Grekland, Italien, Finland, Estland, Kina, Thailand, Malta (maraton), England, Portugal (halvmaraton i Lissabon) och Sverige (25 st). Av dessa hade 16 besökts tillsammans med Leif.

Under 2012 besökte vi bara tidigare besökta länder, men under 2013 tillkom två nya till listan; Island (Reykjavik Maraton) och Turkiet (Istanbul Maraton). Resan i Indien 2013 gav inget nytt land, men många nya upplevelser. Summeringen säger nu 27 länder.

2014 besöktes Frankrike (Paris Maraton), Polen, Litauen, Lettland, Estland (cykeltur i ljuvlig sommartid) samt Tjeckien (Prag, när Leif fyllde år). Av dessa länder är Litauen, Lettland och Tjeckien nya för mig. Summeringen säger här 30 länder.

2015 besöktes Danmark, vilket inte var så nytt. Ett nytt maratonland, ja, men inte ett nytt tidigare obesökt land. Sommarcykelturen gick i Sverige och på vackra Bornholm (Danmark).

2016, hittills, är Israel, Palestina, USA (Boston marathon) och Kanada besökta. Tre nya (= Israel, Palestina & Kanada) länder, sålunda. Summeringen av besökta länder säger nu 33 länder, om jag räknat rätt.

Antal maraton/ultror uppgår nu sammantaget till 23 stycken, där Boston marathon lagts till på listan. Antal länder som rör dessa aktiviteter är fortfarande 10 eftersom vi tidigare har besökt USA för att springa maraton; Sverige (Sthlm & Öland & Växjö & Norrtälje), Frankrike (Paris), Turkiet (Istanbul), Holland (Amsterdam), Island (Reykjavik), Tyskland (Berlin), Finland (Helsingfors), USA (New York & Boston), Malta och Danmark (Köpenhamn).

Antal besökta länder = 33
Antal maratonländer = 10 

Antal maror/ultror = 23

A..

Indien

Kanada

Israel

Palestina

USA

Länkar & sånt....
Flaggor.
Marathon Globetrotters.

Att träffa människor under resan....

En av bristerna under vår resa var att vi inte träffade så många människor, inte talade mer än enstaka meningar med andra. Vi är två, löser problemen tillsammans, frågar efter vägen, mm, och behöver bara tala lite smått med andra. Hur gärna vi än vill, så finns det liksom inga att tala med.

Ja, under vår tid hos Eli & Barbara i Concord fick vi tala massor. Det var verkligen superbra, men dessförinnan och därefter blev det inte så mycket.

Jag tänker att Coachsurfing är en möjlighet att göra detta. Jag måste påminna mig själv om just det, att logga in på coachsurfing och se om några resenärer är på ingång, hålla mig uppdaterad och engagerad på det forumet.

A..

Montreal - Kanada - 7 maj 2016

Dagens promenad i Montreal - gick till huvudanläggningen för OS som gick här 1976. Flaggorna behöver uppgraderas, många är fransiga och trasiga. Kanske skall varje enskilt land sända en ny? Då kan Sverige gott sända en, så att flaggan är fin och hel.

Man blir glad av de fantastiska stora väggmålningar som finns lite här och där.
Det är avsevärt bättre än klotter. Det är riktigt fina målningar - 
på hela och stora väggsidor! 

Ressällskap....
Gatan är dekorerad med rosa plastkulor hängande som en himmel. Det finns också många regnbågsflaggor längs gatan.  

Montreal - Kanada - 6 maj 2016

6 maj 2016. Montreal - Kanada.

The Mount Royal Cross - beläget på Mount Royal, i Montreal

Mount Royal Cross står på toppen av Mount Royal. Jag gillar kors och detta var stort nog att synas på mycket långt håll.

Jag gillar Montreal. Jag gillar Kanada om resten av landet är som Montreal. Idag har vi vandrat i flera timmar i Montreals stadspark - Mount Royal. Det är en hög kulle i staden med fina vandrings-, cykel- och springvägar. Kullen är hyfsat hög, skarp stigning sålunda. Där var många som sprang, promenerade och cyklade idag. Det var verkligen begripligt eftersom vädret idag var superfint, säkert en bit över 20 grader. Det skall jämföras med tidigare dagar som legat under 10 grader. I dag var det verkligen varmt och skönt.

Efter flera timmars vandring på berget tog vi oss ner till centrum av staden. Det var många som flanerade idag, många var sommar-lätt klädda. Shoppingcentrumen är lite roliga här, vi ser inte ute på gatan att det är ett sådant men om man går in i en oansenlig dörr så öppnar sig nya vyer där innanför. Mängder av affärer, restauranger, fontäner och andra roligheter. Det var lätt att gå förbi en sådan dörr, inte förstå att det fanns mängder av butiker i flera våningsplan där innanför.

När vi läser på wikipedia upptäcker vi att Montreal har väldigt mycket nederbörd, både sommar och vintertid. Vi upptäcker också att de har betydligt fler underjordiska shoppingcenter än de vi har upptäckt. Just det är grejen här - underjordiska shoppingcentrum. Ja, de kan förstås behövas om de har extremt mycket nederbörd.

Montreal kan rekommenderas för ett besök. Kanske går det ett maraton man vill springa här?

Den kanal vi vandrade efter häromdagen var en grävd kanal med slussar, ja, så är det ju oftast förstås. Ett stycke därifrån gick en större flod som var ordentligt strid. Just det, stridheten och nivåskillnaden, var antagligen skälet till att de grävt kanalen med slussarna för att ta sig förbi detta strida område. Hur skulle de annars kunna ta sig förbi?

A..


Länkar; 
Mount Royal Cross

Montreal - Kanada - 5 maj 2016

Ja, här finns massor av ekorrar. De är uppenbart människovana även om de inte kommer ända fram. Lite skygga är de ändå.

5 maj 2016. Montreal - Kanada.

Promenad. Det var ingen överhängande risk för regn idag. Solen har skinit vänligt, himlen har varit blå med inslag av olika typer av grått. Huvudsakligen blå dock. Träden knoppas lite lätt. Människorna har inte enats kring om det är värmt eller kallt. Några går i kortbyxor och t-shirt och andra i täckjacka och mössa.

Vi vandrar längs nya stråk, ibland vackert och ibland bredvid förskräckligt dammiga vägar. Vi passerar en nyare hamn och konstatera pågående containertransporter, mm. Sjöfart pågår i allra högsta grad även om slussning från floderna antagligen inte pågår (åtminstone inte för stora båtar).

Ett förundrande lådhus där arkitekten måste ha fått helt fri händer drar till sig vår uppmärksamhet. Vi såg den igår ifrån den gamla hamnen och kunde nu granska den på närmare håll. Det såg ut som staplade lådor i skiftande riktning, som skapat bostäder. Vi är överens om att de behöver målas. De skulle göra sig bättre då.

Vi vandrade ut till den stora kupolen som ligger öster om staden. Det är ett miljömuseum som berättar om våra konsumtionsvanor, de som förstör vår jord. Plast, utfiskning, modehetsen, ständigt nya mobiltelefoner, mm, kan nämnas. Ja, det finns fler beteenden som skadar vår jord.

Promenaden tillbaka till staden gick över en enormt hög bro - 2725 meter lång & 104 meter hög - Jacques Cartier Bridge. Min svindel tvingade mig att hålla hårt i Leif och stint stirra på ett smalt område rakt framåt. Jag tillät mig själv inga sidoblickar ut över den skarpa vyn. Det var en högst obehaglig promenad, för min del. Leif fann den säkert avsevärt mer sympatisk än vad jag tyckte.

Bortsett från höghöjdspromenaden har vi haft en fin dag vandrande runt om i staden - inte på samma gator som igår eller i förrgår. Nya gator, i en trivsam stad.

Det tråkiga är att vi ser rätt många människor som ser ut att vara missbrukare (typ A-lagare eller andra droger). Det är trist, förstås.

A..

Biosphère museé de lénvironment - Montreal.

Bostadskvarter - här verkar en arkitekt med helt fria händer ha lekt fram sina ritningar...

De hänger rosa bollar över vägen - samma väg som de längre upp har prytt med timmer. Vi tror att festen börjar på lördag, typ när vi lämnar staden. De bygger uteplatser för restauranger, gör fint runt omkring - snart är våren och värmen här, snart kommer turisterna till stan. Kanske är det någon form av festival på gång? 

Montreal - Kanada - 4 maj 2016

Notre Dame - Montreal. Det är lite förvirrande med en Notre Dame både här och i Paris. De är helt olika, förstås.

4 maj 2016. Montreal - Kanada. 

Drottning Elizabeth II är alltså monark i Kanada. Hon finns också med på 20 dollars-sedeln här i Kanada. Sedeln är riktigt fin, förutom att den är lite plastig snarare än tryckt på ett papper. Drottning Elizabeth måste ha det lite stretsamt att ha finger med i spelet i Storbritannien, Australien och här. När jag begrundar hennes uppgifter (på wikipedia) ser jag att hon har fler uppgifter än så. Hon är statsöverhuvud för 16 självständiga stater. Ja, att göra har hon nog.

Här i Montreal är det fint och rent. Vi upplever staden som en ganska liten stad, även om den nog är ganska stor. Det är lugnt och tempot känns milt och vänligt. Vi ser inget bilstressande, inga bilköer och trafiken är mycket lugn. Här är tilltalande ordningsamt. Jag trivs väldigt mycket bättre här än i USA.

Vi upplever prisnivån som något lägre här än i Sverige. USA upplevde vi som några snäpp dyrare än Sverige.

En spännande tanke är att Montreal är en hamnstad. Nere vid hamnen ser vi slussar som tidigare varit aktiva. De är inte längre aktiva, men har varit mycket aktiva i historisk tid. De har slussat båtar från floden som kommer västerifrån. Montreal har ingen havshamn. Det är en god bit till havet, men ändå ligger det ett par stora fartyg i hamnen. Är de gamla fartyg som ligger kvar eller finns det ännu en aktiv sjöfart är? Ja, kartan och historieböckerna tål att betraktas och funderas över för att komma fram till hur den historiska sjöfarten har sett ut liksom hur den ser ut idag.

Vi tror också att Montreal har en vacker vår att vänta, att staden blommar upp snart och vi ser att det förbereds för vårens och sommarens varmare dagar. Det är säkert än vackrare att vara här senare i maj och under sommaren - när det blommar, när det är varmare, när fler uteserveringar blomstrar och när folket kan flanera i en lite njutbarare väder.

A..

Vatten, vatten - fantastiska vatten ....

På en av huvudgatorna i Montreal har de lastat av en massa timmer. Det visar sig vara firande för långvarig (150 år) för  timmerflottning på floderna i landet. Jag kan tänka mig att det varit en omfattande flottning här. Timmer - är mäktigt och gör mig glad. Vad som inte gör mig glad är dock den stora skogsbrand som just nu pågår i västra Kanada. Den är stor och stark och äter stora delar av skog, hus och marker. Läskigt.

En del av en vacker husvägg - väggmålningen är mycket större. Vacker.

Yta - invånare - statsskick - kung och statsminister/premiärminister

Canada Area
•	Total	9,984,670 km2 (2nd) 3,854,085 sq mi
•	Water (%)	8.92 (891,163 km2 / 344,080 mi2)
Canada Population
•	Q1 2016 estimate	36,048,521[3] (37th)
•	2011 census	33,476,688[4]
•	Density	3.41/km2 (228th) 8.3/sq mi

Canada Government		Federal parliamentary constitutional monarchy[2]
•	Monarch	Elizabeth II
•	Governor General	David Johnston
•	Prime Minister	Justin Trudeau

Sweden Area
•	Total	450,295 km2 (55th) 175,896 sq mi
•	Water (%)	8.7
Sweden Population
•	January 2016 estimate	9,858,794[3] (89th)
•	2013 census	9,658,301
•	Density	21.5/km2 (194th) 55.6/sq mi

Sweden Government		Unitary parliamentary constitutional monarchy
•	King	Carl XVI Gustaf
•	Speaker	Urban Ahlin
•	Prime Minister	Stefan Löfven

India Area
•	Total	3,287,263[14] km2[b] (7th) 1,269,346 sq mi
•	Water (%)	9.6
India Population
•	2015 estimate	1,276,267,000[15] (2nd)
•	2011 census	1,210,193,422[16] (2nd)
•	Density	387.2/km2 (31st) 1,002.9/sq mi

India Government		Federal parliamentary republic[1]
•	President	Pranab Mukherjee

Källa; Wikipedia (20160505)

Montreal - Kanada - 3 maj 2016

Kanada - Quebec - Montreal - flaggor i nämnd ordning.

Inget regn i Montreal idag! Vi har haft det hyfsat varmt och skönt. En fin dag - i en fin stad.

Blå himmel är vackert och skönt. Träden knoppas inte riktigt än. Våren är inte riktigt här.

Timmer på väg till en huvudgata i staden för avlastning. Det känns som om de förbereder sig våren,
kanske är en festival eller annat spex på gång.

Jag tänkte att ekorren skulle titta på mig eller att jag skulle få den fota framifrån, men när jag kom närmare ville
den inte vara med på bild. Dumt. Ekorrar är väldigt vanliga både i USA och i Kanada.

Inte heller denna lilla fågel ville titta på mig. Den vände ryggen till när jag närmade mig och var mer nyfiken på de fruktrester vi kanske skulle lämna efter oss än att vara med på bild.

3 maj 2016. Montreal - Kanada.

Sol!
Solen skiner idag, acceptabelt varmt (tröja och täckjacka på, mössa ibland).

Idag har vi strosat i staden, vandrat gata upp och gata ner. Vi har förundrats över vilken skillnad i känsla vi har mellan USA och Kanada. Jag gillar Kanada omåttligt mycket mer än USA. USA är jag klar med. Det skall till verkligt goda skäl för att åka dit igen. Påminn mig om det, om jag säger att jag skall åka dit igen.

Här är allt normalt igen, inte som i USA där allt (& alla) är stora. Nu är människorna i normalstorlek, liksom bilar, gator, mm. Det är avsevärt mycket mer hemma-likt här. Det känns bekant och bekvämt, förutom franskan förstås. Den är lika grötig och obegriplig som i Frankrike. Kanadensarna är förstås lättare att få att tala engelska än fransmännen.

Här finns en fin strandpromenad, en gammal del av staden som påminner om Gamla Stan i Sthlm och vi ser att de förbereder sig för våren och en ankommande turistström. Inget av dem är riktigt här än, men fint är det förstås ändå.

På en av huvudgatorna mitt i staden lägger de ut stora stockar just nu. Timmerbilar kommer och lägger sin last på paradgatan. De ställer bänkar längs vägen och lägger stockarna intill - som konstverk, ordentligt förankrat och fint lagt. Jag tänker att det finns många stora skogar här i Kanada och att skog och timmer är viktigt för landet. Att göra konstverk av det vackra timret känns därför inte särskilt konstigt. Vi är bara omåttligt nyfikna på om detta skall vara färdigställt innan vi lämnar staden. Vi undrar också om de fina byggnationerna i hamnen skall invigas innan vi åker härifrån. Det kan bli riktigt fint både på den långa gatan med allt timmer och i hamnen med de många butikerna, mm.

Eftersom vi just nu under några dagar bor på vandrarhem så har vi idag tillagat en god middag. Det var mycket liv och rörelse i köket, så en så lugn middag var det inte. God & trivsam dock. Mätta och belåtna blev vi.

A..