I dagens DN talas om "kärleksbrev" som ett vapen mot krig. Rörelser mellan t ex Iran och Israel tar form, som uppmärksammar de vanliga människorna på att de är just människor, precis som de själva. Ju mer var och en ser att det är män, kvinnor och barn som ser med kärlek och omsorg på dem, desto mindre är sannolikheten att dessa människor möter dem med vrede, kärnvapen och hat. Det kan ses som en konstruktiv ickevåldshandling. Sådana behöver vi igen och igen i dagens samhälle. Vi behöver se dem - ickevåldshandlingarna - och vi behöver vara en del av dem. Det är ickevåldshandlingarna som ger fred mellan folk, och som gör oss till en del i freden.
I detta ligger också att samhället - som i individer runt om - fångar upp de som spårar ur, innan de spårar ur ordentligt. Vi måste se varandra och fånga de farliga bristerna (i oss, var och en, och i samhället i stort), bristerna som skadar individerna och omgivningen. Frankrike & Norge, och många andra länder, har drabbats av obeskrivbara fasor som vi ändå borde ha kunnat förhindra. När vi lär oss att se, och vågar berätta, så kanske mer av detta kan förhindras. När vi berättar måste berättelsen tas på allvar.
Jag läser att mannen i Frankrike, han som nu i dagarna har som skapat så mycket sorg och frustration (Toulouse - Frankrike), tidigare anmälts, men ändå inte fångats upp. Han stod också på andra länders listor över portade människor. I efterhand ter det sig som oerhört tragiskt att samhället - som i polis och myndigheter - misslyckats med ta informationen på allvar.
Kärleken sprider sig, men också hatet. Det senare måste övermannas av det förra. Hastigheten i detta måste öka. Vi kan aldrig åstadkomma fred genom våld, vrede och hat. Det kan bara åstadkommas genom kärlek och omslutande aktiviteter helt utan inslag av hat, våld och vrede.
A..
I detta ligger också att samhället - som i individer runt om - fångar upp de som spårar ur, innan de spårar ur ordentligt. Vi måste se varandra och fånga de farliga bristerna (i oss, var och en, och i samhället i stort), bristerna som skadar individerna och omgivningen. Frankrike & Norge, och många andra länder, har drabbats av obeskrivbara fasor som vi ändå borde ha kunnat förhindra. När vi lär oss att se, och vågar berätta, så kanske mer av detta kan förhindras. När vi berättar måste berättelsen tas på allvar.
Jag läser att mannen i Frankrike, han som nu i dagarna har som skapat så mycket sorg och frustration (Toulouse - Frankrike), tidigare anmälts, men ändå inte fångats upp. Han stod också på andra länders listor över portade människor. I efterhand ter det sig som oerhört tragiskt att samhället - som i polis och myndigheter - misslyckats med ta informationen på allvar.
Kärleken sprider sig, men också hatet. Det senare måste övermannas av det förra. Hastigheten i detta måste öka. Vi kan aldrig åstadkomma fred genom våld, vrede och hat. Det kan bara åstadkommas genom kärlek och omslutande aktiviteter helt utan inslag av hat, våld och vrede.
A..
*** *** ***
Läs även andra bloggares åsikter om Toulouse - Frankrike. Politometern om terrorism eller Toulouse. * Socialdemokraterna. * Centerpartiet. * Folkpartiet. * Kristdemokraterna.* Intressant. * Bloggkartan Norrtälje. * Nyligen.se. * Blogger.com.* Svd. * Svd. * Med Mera...
1 kommentar:
Jag vill se mer sådant här i tidningarna! Att människor sprider kärlek och förståelse är underbart, även om det kanske inte gör en så stor skillnad i politiken.
Skicka en kommentar