För mig är Erikshjälpen en positiv organisation. De bidrar till människor liv. De har en god second-hand-butik och de står för kristna värden. Jag mötte organisationens generalsekreterare Bengt Swerlander under min tid på biståndsorganisationen Diakonia, och han utstrålade då inte budskap som gav anledning för mig att ändra uppfattning om organsisationen.
Ja, i dag nåddes jag sålunda av Erikshjälpens tidning med samma namn. Jag är glad att den når mig. Jag blir glad av det jag läser.
Tidningen berättar om Erikshjälpens verksamhet. Om second-hand-butiker, om verksamhet i Afrika, om vanliga människor här hemma som bidrar, och om människor som hjälps i olika situationer. Det är framgångsberättelser som glädjer. Det är vanliga människor som ger och som får, och som gläds från båda håll. När man läser om detta så ser man också tydligt att varje människa kan bidra till något viktigt för någon annan. Det är viktigt att se att det är just så. Varje människa kan bidra - med något viktigt för någon annan. Inget är för smått. Varje steg är viktigt.
Jag lämnar inte längre pengar till biståndsorganisationer, men jag lämnar gärna saker som jag inte längre har bruk av, som kan komma till nytta för någon annan. Erikshjälpen ligger, för mig, för långt bort, men Pingstkyrkan har en second-hand-butik i min stad. Därför lämnar jag något av mitt överskott dit. Jag vill inte slänga sådant som kan komma till nytta i någon annans hand och därtill generera en slant till en organisation som jag uppfattar som god.
Pengar och saker är ju egentligen samma sak. Det genererar medel till organisationer - som drivs av människor - som skall förvalta dem väl. Vi minns ju Röda Korset, som naturligvis drabbats orättfärdigt av en enskild individs bristande omdöme. Jag har dock sett andra organisationer på nära håll och hört deras inställning i omsorgen om de medel de har att förfoga. En inställning och ett förhållningssätt som inte är i sin ordning. Jag vill med denna kunskap i mitt bagage ändå tro att dessa organisationer vill världen väl. Att de faktiskt gör, i huvudsak, det som de utger sig för att göra.
Om en second-hand-butik får mina ting så vill jag inte att det skall landa i en enskild persons ficka. Någon måste driva butiken, ja. Hyra, relevanta löner, kassamaskiner, inventarier, skatter, arbetsgivaravgifter, mm måste betalas innan överskottet går till ändamålet. Men det får inte ske med överdåd, i något led. Om butiken drivs på det sättet, om det skapar arbetstillfällen och överskottet går till ett viktigt ändåmål - då är jag gärna med och bidrar. Så tror jag är fallet med Pingst i Norrtälje och med Erikshjälpen landet runt. Butikerna skapar också mervärden för andra. Arbetstillfällen, nyttjande av brukade varor genom återbruk och insikt hos medmänniskorna runt omkring i bygden att detta är värdefullt. Det glädjer mig stort att Erikshjälpen i denna tidning skrivit mycket om sina butiker landet runt. Det glädje stort.
I slutet av tidningen finner jag en annan glädjande uppgift. En revisor från PWC besöker projekt och utbildar ekonomihandläggarna på plats. Det är en viktig uppgift. En glädjande och viktig uppgift. Då känns det nästan som om jag kan bidra med en slant igen. Nästan, nästan, kanske jag snart är där igen.
Jag gläds åt tidningen. Även om jag förstår att den kostar. Jag gläds åt tidningen, som en synlig marknadsförings- och informationskanal. Hellre det, än stora annonser, tv-reklam, mm. Tidningen påminner mig om att Erikshjälpen finns, och är en sådan organisation som försöker, gör och försöker igen.
Erikshjälpen står för något gott. För mig är detta goda något av väldigt stor vikt. Det får aldrig missbrukas. Av någon alls.
Anette Grinde
Mer info om Erikshjälpen;
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar