18 dec. Manapparai - Tamil Nadu

Det blir lite spannande nar man far peka ut pa kartan var manniskornas stad ligger.

I detta landskap sag/ser vi en del industrier (spinnerier).

Avfard ca 0730 utan frukost. Molningt. Lagt tak. Risk for regn.
Arbetet ar i full gang pa akrar och efter vagarna. Landskapet ar platt. Vi ser nu inte bergen. Sma jordbrukslotter blandas med ruff.

Viralimalai
I den tidiga timmen star barnen och vantar. Vi hoppas att det ar skolbussen de vantar pa. Lite langre ut pa landsbygden gar de tillsammans efter vagen, eller kommer cyklande. Vandrande med en matpase och en skolryggsack.

Pa vag mot Nirpalani ar det bara sma, sma byar och en oppen landsbygd. Manniskorna tittar oerhort nyfiket. Har kan inte passera sa manga utomjordingar. En stor damm pa ena sdan vagen skapar forutsattningar for odlingar pa den andra sidan. Vaxtligheten pa akrarna ser ut att vara god.

Efter Nirpa;amo ser en stor brunn ut att byggas vid vagkanten pa akersidan. Har ute pa landsbygden ar det mindre folk, men de dyker upp lite har och dar sa vi ar aldrig ensamma.

Kalamavor
Vi kommer ut pa en storre, mycket finare vag den sista biten till Kiranur. Lefi hojer farten fran 30till 60 km/tim.

Keranur.
Frukost kl 1030. Serverat pa bananblad. Brod, som tunna harda pannkakor, fast mycket tunnare. Uppslevat vegetarisk sas ur en bytta. Starkt och gott. Man far halla sin bacillskrack i god ordning.
I dessa trakter star det mest bara pa krumelursprak pa skyltarna.

Kundararaikol.
Vi kor vidare pa en fin vag. Plotsligt ligger det 20*2 meter majs utlagt for torkning pa vagen. Och efter ett tag samma sak igen. Och igen. Plotsligt blir det trafiktrangt och en lastbil genar tvars over majsen.

Ett kort dur borjar och vi staller oss under ett ttrad och betraktar kvinnorna som arbetar pa falten.

Gandarvakottai.
Vi ser manga kvinnor som bar tungt pa huvudet. Barnen verkar vara forskonade fran detta.

Mattangal.
Majsen pa vagen ar nu pressenningstackt for regnet. Det ar inte ett sarskilt bra torkvader idag. Har odlas ocksa bananer och ris.

Underbara ladsbygd. Fasansfulla fattigdom. Varldens orattvisa fordelning av varldens tillgangar lyser starkt.

Plotsligt ar hela vagen tackt av garnet/tradarna fran kokosnaten. Ca 25-30 meter och over hela vagbanan. Vi fick kora tvars over detta.
Veppankadu (8 km till Panttukkottaj).
Det har relativt manga kor och getter har. Skotare/vallare kan ses med upp till 10 djur. Fler getter kan kor. De haller val ordning pa sina djur. I rep eller losa.
Pattukkottai.
Malgang kl 1500. Perfekt. Trivsamt hotell. Nojda och glada.
A..

Pattukkottai.

Hotell 420 rup.

17 dec. Ostlig riktning

17 dec. Ostlig riktning... Dagens färd gick från Kumily vid gränsen mellan Kerala och Tamil Nadu till Manapparai (distrikt Tiruchchirappalli) i Tamil Nadu. Det var inte tänkt så - men det blev så.

Kumily. Kerala. Frukost kl 0740. Alla frukostställen är inte öppna. Vi hittar ett till slut. Jag dricker Ginger kaffe (ingefära). Ingefära och socker känns, men kaffet inte alls. För övrigt får vi i oss grönsaker och bröd (Channa Masala & Porotha, Ginger kaffe och te. Brinn starkt! 85 rupier.

På morgonen känns staden ordningsam. På kvällen tilltar kommersen. Ljuden, hejljusen, mörkret, mängden av trafik och människor skapar en känsla av smått kaos. Skillnaden på morgonens brus och kvällens kaos är stort.

Iväg kl 09.09 mot Teni - 60 km - Tamil Nadu.

Vägen fran Kumily på Tamil Nadu-sidan var extremt usel. Gropig, stenig, kurvig, brant och trång. Hastighet 20 km/tim ett tag nedför berget. Plötsligt öppnar sig en helt makalös utsikt ner mot dalen. En flod, odlingar och byar sträcker ut sig i dalen. Det är otroligt vackert.

GO SLOW säger skylten - som om man hade något val. Vägen är riktigt usel och kurvorna riktigt skarpa.

Bussarna - riktigt många - segar sig uppför berget. Det går sakta uppför berget och de tar för sig av vägen. Bussar, småbussar och jeapar agerar allmänna transportmedel. Bussarna är sannolikt det billigaste transportmedlet i Inden. Tåget är ocksa billigt.

Efter ca 7 km är vi nere i dalen. Slätten breder ut sig. Vi kan inte utröna vad byn heter - det är bara Indiska krumelurer på skyltarna. Vi färdas i nordostlig riktning.

Här ser vi kvinnor på åkerlapparna och vi ser bananodlingar under palmerna. Vi ser druvodlingar med spännande arrangemang där druvrankorna klattrar på liggande ställningar, ca 1 meter över marken.

Palmblad, tegel och plåt är vanliga byggnadsmaterial. Ett ordentligt hänglås ses ändå på dörren, fast byggnaden ser en aning skral ut.

Gudalur.
En lite större by. Här ser vi barn fast klockan är efter 10. Vi kan ana att skolgången inte är densamma i Tamil Nadu som i Kerala.

Efter vägen ses små eldhögar. Dagens sopor eldas allteftersom. Det är relativt rent och städat.

Regnmolnen hänger hotande tunga över våra huvuden.

Cumbum.
En lite större by/stad.
Kvinnorna är som alltid vackert klädda. Färgglatt. I ett för övrigt smutsgrått kvarter.

Pudipatti.
I ett vattendrag strax utanför staden tvättas bilar, lastbilar och kläder. Sida vid sida i det bruna vattnet. Strax bortom ser vi lotter med risodlingar i små rutor.

Näringsverksamheten är mycket aktiv. Små, små butiker finns överallt.

Här ser vi också flera traktorer och det ar vanligare med cyklar (på låglandet).

Vi svänger höger i Uttamapalaiyam och korsar en flod, som vanligt brun, med badande människor.

Rislotterna sträcker ut sig över landskapet och vi ser kvinnor och män arbeta med böjda ryggar i rader allteftersom.

Traktorer används på de osådda fälten och är helt leriga av arbetet i det vattendränkta risjordarna.

Här är vägen något bättre och Leif kan höja farten till ca 60 km/tim.

Chinnamanur .
De tunga och svarta molnen är borta. Det är varmt, lite molnigt och skönt under färd.

Seelayaurpatti (17 km kvar till Teni)
De omedelbara leendena från människorna, när vi passerar, är underbara. Man blir glad att se deras glädje. Vi är nog lite ovanliga i deras ögon.

Thappukundu.
Man ser hela tiden män och kvinnor ute på fälten.

Teni.
Ljudnivån höjs dramatiskt. Trafiken är som vanligt alldeles obeskrivbar. Det är nu riktigt varmt.

Allt transporteras på alla typer av fordon. Någon begränsning i antal, längd eller tyngd kan inte noteras.

Motorcyklar, oxar med kärror, handdragna kärror, traktorer, bussar, kringvandrande kor och getter och all vanlig trafik samsas i ett märkligt kaos.

Lakshminpurma (kl 1200)
Vi får mängder av nyfikna män runt omkring oss som vill prata och berätta och fråga. De berättar bl a att Inden har 22 språk, där nästan varje delstat har ett eget språk. Delstaterna är nästan som egna länder.

Periyakulam - Kumbakrai Falls (7 km)
Vid fallen fanns två busslaster nunnor och "traning sisters'. Badande, ätande lunch och frågvisa om vilka vi var, var vi kom ifrån, var vi skulle och antal barn och deras utbildning. Glada, leende, stort frågande och stort oroade över att vi inte åt lunch där. I sin oro för oss fick vi två bananer och fyra karameller.

(Dingigul + 56 km från stora vägen efter fallen)

Kamachipurin.
Vi färdas mot nordost. På vår vänstra sida tornar de höga, gröna bergen. Höga och mäktiga. Vackra.

DevadanaPatti.
Tvättar gör man i alla vattendrag. Så snart där finns lite vatten ser vi också kvinnor som tvättar.

Vi möter ständigt män och kvinnor med långa trädbitar eller grenar i stor mängd på huvudet. Eller tvärs över mopeden, på helt fel ledd.

Kattakamin Patti.

Landsbygdens grönska är fantastisk. Det finns verkligen människor överallt. Fattiga, rika, glada och mörka. Trötta eller glatt spralliga.

BattLagundo

Vi letar boende utan särskild framgång. Klockan är 1500 och vi åker vidare. Ett felaktigt beslut visar det sig senare.

LakshmiPuram.

En långtradare har skurit ner i diket. Den blockerar halva vagen och det blir lite trångt. Vi kommer dock lätt förbi. Strax ligger en lastbil med halva kokosskal framför oss. En viss risk finns att vi får dem i huvudet eftersom de kommer ramlande lite allteftersom. Vi har hjälm, så det får väl gå bra ändå.

Vid buss/bilpauser sätter de sig på marken nära bilen/bussen och äter sin matsäck.

Vi landar alldeles för sent. Vi hamnar i mörker och i regn. Vi hamnar på en skarpt trafikerad väg - en nybyggd väg - där båda körbanorna körs i båda riktningarna. Trafiken bländar inte av - alla kör med helljus. Det som absolut inte får hända har hänt. Vi fattade ett felaktigt beslut och fortsatte från en stad som hade hotell. Vi hamnade sen i en kaosstad (Dindigul) och fortsatte igen. Till slut landade vi i Manapparai (distrikt Tiruchchirappalli) och hittade ett riktigt bottenhotell (250 rupier). Jag ber och hoppas att vi inte utsätter oss för detta en gång till ... ever.

Anette Grinde ... . . .

17/12 2010

60.72 rupier/liter

(425.65 = 7.01 liter - ca 2 mil innan Dingigul)

16 dec. Kumily. Kerala.

16 dec. Kumily. Kerala. Vi stannar två nätter. Varmvattnet (kokhett) och det fina boendet avgjorde frågan. Lite tvätt blev möjlig även om torkvädret inte är det bästa. "Taket" är mycket lågt idag - precis som var morgonfart.

Porotha. Veg Khurma. Kaffe. Te. 86 rupier.

Tre kartor över Kerala och Tamil Nadu. 175 rupier.

Jungle Park Resorts. Det byggs nytt i Kumily. Ägaren står utanför och försöker att få oss att byta boende. Vi tackar nej. Han insisterar på att vi skall titta på rummet, som nog var det enda som var klart i hotellet. Det var fantastiskt fint, lyxigt och med utsikt över en djungeloas från den egna balkongen. Han pruktar raskt från 3000 rupier till 1500 rupier om vi vill byta boende (vilket vi inte vill). Han räknade med att hotellet skulle vara klart om ca två månader och att de därefter skulle kunna börja räkna hem sin investering. Leif noterade särskilt den fina stegen - med krav på lååånga kliv - som användes för att kunna fästa de vackra juldekorationerna under taket (ytter/ute).

Jag lyfte kameran mot 6-7 smågrabbar som lekte tillsammans. "Poff" sade det och de stod i en ring runt omkring mig för att få betalt för ett foto. Det blev inget foto på de lekande spralliga ungarna.

Veg biriyani, porotha, vatten och te. 165 rupier. Gott, starkt och god service.

Vilodag i Kumily. Stillsamt promenerande genom stadens larm. Ibland inlotsade i butiker med löften om att det inte kostar att titta, men där man ändå till slut nästan känner sig tvungen att handla. Shoppingnivån har dock varit väldigt låg. En eucalyptusolja (45 rupier) och en bananchipspåse (70 rupier) blev dagens dos förutom frukost, em-te och middag.

God Natt, vid 21-tiden.

A..

15 dec. Kumily. Kerala.

15 dec. Kumily. Kerala. Staden upplevs som ren. Den ar valdigt mycket renare an alla andra indiska platser vi besokt. Skrap ligger inte vid vagkanterna och gatorna kanns sopade.

Bananchips verkar vara oerhort populart. De friteras efter gatan i stora kittlar. "Hundratals" stand med denna tillverkning fanns. Det friterades och saldes. Goda. De ar gjorda av harda och grona bananer.

Detta ar ett kryddistrikt. Har ligger mangder av kryddor i sackar och saljs i sma pasar.

Boendeletningen i Kumily tog ca 3 sekunder efter ankomst. Vi korde in pa busstationen och stannade. Darefter dok tva erbjudanden om bostad omgaende upp, varpa vi akte och tittade oa det ena. Vi antog erbjudandet om 500 rupier for ett rum med badrum och balkom i ett nybyggt Guesthouse ett par minuter fran allt brus.

A..

15 dec. Adimaly - Munnar - Kumily

15 dec. Onsdag. Adimaly - Munnar, ca 30 km. Start från Adimaly vid 0930 tiden.

Adimaly
På fantastiskt slingrande vägar färdas vi i detta fantastiska land. Vi njuter, luktar, förundras och förfasas över livets skillnader.

Vyerna är helt betagande. Ingen missar oss. Vi uppmärksammas och granskas storögt.

Här, uppe i bergen, finns en fantastisk grönska. Den är kompakt. Den har mängder av nyanser. Den är ljuvligt vackert grön.

Allteftersom vi färdas upp mot Munnar, uppåt, blir det än vackrare. Vyerna är fantastiska.

Indien är verkligen de stora vyernas land. Det är också de stora skyltarnas land.

Här finns underbara lukter och vyer. Man kan njuta och förundras. Man kan också vända blicken åt ett annat håll och se den otroliga fattigdomen, människornas bostäder i plåtskjul och lappade skjulhus.

Vi färdas idag på gropvägar - alltså sådana som kräver mycket stor uppmärksamhet på underlaget. Groparna är stora och kan skapa stora olyckor om vi kör ner i dessa.

På vissa ställen pågar lagningsarbeten, som är ytterst annorlunda än hemma. Först skall stenar hackas från stora klippblock, det skall fyllas och sopas i groparna. Asfalten kokas vid vägkanten. Handkraft. Ibland lagas gropar. Där finns då många människor på plats. Arbetet är maskinlöst. Det är varmt. Det är hårt. Det är tungt. Och trafiken runt omkring är hela tiden massiv. Ibland, efter sluttningarna, har en bit av vägen rasat. Då får den byggas upp igen. Jord, grus, asfalt, allteftersom.

Vi åker uppfor berget, nedför nästa, upp och ner igen. Det är slingrande krokigt. Vägarna är smala, smala och det är underbart grönt och lummigt.

På väg upp mot Munnar ser vi otroligt vackra teodlingar. De är enormt stora. Fantastiskt välvårdade. Pedantiskt skötta. På vår förra resa hörde vi att teplantagen har egna samhällen. Fär de som arbetar på plantagen finns en omsorg, även om arbetet är svårt och tidsödande i den fuktiga värmen.

Vi färdas genom odlingarna. På fantastiskt slingrande vägar. Smala. Med branta sluttningar på båda sidor.

I Munnar stannar vi för lite lunch. Några sprödbakade enkla bröd (porotha), med grönsaker (Veg Karuna), vatten och te gick loss pa 85 rupier (100 rup = ca 17 sek). Mätta och nöjda färdas vi vidare genom det underbara landskapet.

På väg ner för berget igen, mot Kumily, är skogen och grönskan åter kompakt. Vi hör kvittrande fåglar, där finns några lösa och fastsatta kor, lösdrivande hundar och några apor.

Udumbanchola.
Fattigdomen lyser starkt i vissa byar. Många av bostadshusen är av plåt, pressenning och några glest satta tegelstenar. Obeskrivbart. Skilnaderna mellan storegendomarna i Munnar och livet i byn Udumbanchola lyser enormt stor.

Parathodu.
En liten by efter vägen. Strax innan pågick ett stort kyrkbygge - långt gånget, men mycket kvar. Hur mycket skulle kunna göras for människorna i bygden, för de pengar som läggs på de stora utsmyckade kyrkorna?

Nenumkandam.
Framåt 1530-16-tiden ses skolungdomarna efter vägen. Mest promenerande. Några ensamma. Men oftast tillsammans. Några väntar på skolbusen för en slingrande färd hem. De tittar förundrande på oss, de ler och vinkar glatt. Vi är fortfarande i bergstrakterna. Vägarna är slingringa och smala. Bussarnas färd ser farlig ut och det är ibland svårt att mötas i kurvorna. De tutar ständigt för att uppmärksamma medtrafikanterna på sin färd.

Plötsligt ligger bakbromsen på och släpper inte. Vi får stanna vid vägkanten en stund. Några ungar tittar fram och ber om pengar. Jag fragar om skolan och de tittar alldeles oförstående pa mig. Klockan tickar mot mörkertid. Efter ett skruvfix av Leif sa åker vi vidare. Vi hamnar bakom ett svartrökspyende transportfordon och håller andan en stund.

Omkörningstaktiken är lite olika. Livsfarlig och annorlunda. Den är ofta tight, farlig och ljudlig. Det går inte, som mc-farare, att ta för sig av vägbanan. En buss eller lastbil tar den bit den behöver även om den biten inte räcker till oss som också finns där. Den prejar helt enkelt in oss mot kanten och vi får tvärbromsa. Jag är lite orolig när vägkanten helt saknas och branten är hög bredvid oss.

Pamapdumpara.
Grönskan mellan byarna är underbar och kompakt. Emellanåt hörs fågelkvittret över Enfieldbullret. Vi har det bra och njuter. Vi förundras.

Puliyanmala.
Plötsligt står två jeapar i bredd på den kurvida vägen. Förarna sitter och pratar i godan ro. De kan tyckas ha valt en enormt olämplig plats på denna smala kurviga väg. Tvärbroms.

Puttady.
19 km kvar till Kumily. Nya, mindre, teplantage kantar vägen. Växtligheten, för te, verkar vara bättre högre upp i bergen. Här är vägarna väldigt mycket bättre - ren fin asfalt och nästan utan gropar - än högre upp i bergen.

Kumily (på gränsen mellan Kerala & Tamil Nadu).
Målgång ca kl 1730. Staden upplevs som ren. Den är väldigt mycket renare än alla andra indiska platser vi besökt. Skräp ligger inte vid vägkanterna och gatorna känns sopade.

Bananchips verkar vara oerhört populärt. De friteras efter gatan - "100-tals" stånd med dessa gjordes och såldes. Goda. De är gjorda av hårda gröna bananer.

Detta är ett kryddistrikt. Här ligger mängder av kryddor i säckar och säljs i små påsar.

Boendeletningen i Kumily tog ca 3 sekunder. Vi körde in på busstationen och stannade. Därefter dök två erbjudanden om bostad omgående upp, varpå vi åkte och tittade på det ena. Vi antog erbjudandet om 500 rupier för ett rum med badrum och balkong i ett nybyggt Guesthouse ett par minuters promenad från allt brus.

Middag. Fried rice veg. Fried rice egg. Vatten. Porotha. Te. 198 rupier.

Lycka råder.

Anette Grinde ... . . .

Adimaly - Munnar, ca 30 km
Munnar - Kumily, ca 70 km
Målgång ca 1735 (kl 1830 är det kolsvart)
Tankning i Munnar - 59,51 Rupier/liter
340 Rupier - 5.72 liter

14 dec. Fort Cochin - Adimaly (ostlig riktning)

Resa per mc (Royal Enfield) i ostlig riktning. Färden går från Fort Cochin till Adimaly. Vi kom iväg mitt på dagen. Vårt sikte var Munnar, men vi nådde inte riktigt ända fram. Dagens rutt blev ca 10 mil.

Vi färdas på en motorcykel. Vår packning fick reduceras från två alltfor stora väskor till en. Vi färdas fran kusten, genom bullriga "städer" och byar upp i skogs- och nationalparksområden på slingriga vägar. Jag sitter bakpå, vilket är en annorlunda upplevelse än att köra själv.

Trafiken är tight och mycket, mycket annorlunda.

Hm. Det finns inte något maxantal på antal ungar i en skolbuss. Inte heller synes bälteskrav vara på tapeten. Här kan man inte ta för sig av vägen, om man färdas per mc. Då prejas man av vägen.

Anette Grinde ... . . .

Mc hyra/dag = 600 rupier

Tankning 11 liter = 650 rupier

(55,60 rupier/liter bensin).

Middag 60 rupier

13 dec. Fort Cochin - Kerala

Fort Cochin - Kerala.


En heldag med ricksha. 120 rupier = ca 20 sek. Guide och transport runt staden (som är mycket liten). Besök i kyrkor, tempel och synagoga. Och ett vackert museum.


I ena stunden ter sig tingen riktigt billiga och i nästa ganska dyra. De står helt enkelt inte riktigt i rimlig proportion till varandra. Eller kanske är det så att de fattiga ber om små summor för sina tjänster och de rika ber om stora summor. De kanske helt enkelt ser att det kan göras.

Här finns kinesiska fiskenät. De är fast förankrade på en stor och gles brygga. En stor håv som kräver flera man för att manövreras. Den är konstruerad som en stor sänkhåv som skopar in fisken. Den fungerar genom vikter och motvikter, är uppbyggd med hjälp av träramar och pålar. Pålarna kan vara upp till 30 meter höga.

Vid högvatten sänks näten ner i vattnet med hjälp av stenar som vikter. Vid upptag nås, vid någon brytpunkt, en jämvikt som gör det lätt att få upp nätet ur vattnet. Sedan gäller det att hinna före fåglarna vid bärgningen av fångsten. Det är en spännande konstruktion. Fisken såldes på strandpromenaden i enkla stånd. Den hölls kall genom att delvis och upprepat täckas med is. Något/några av stånden hade en restaurang i kvarteret bredvid, där fisken kunde tillagas enligt önskemål.

Anette Grinde ... . . .

12 dec. Allepey - Ernakulam - Fort Cochin

Frukost på gårdagens middagsrestaurang. Vi letar efter en uttagsautomat och går bet på uttaget. Det gör oss lite oroliga. Fungerar inte uttag på mastercardet? Vi lyckas göra ett uttag från ett annat kort och pustar ut en aning.

Vi bestämmer oss för att åka tåg till Ernakulam. Dit är det 57 km och resan tar ca en timme. Vi tar sedan färja ut till Fort Cochin.

Fort Cochin var småttigt. Och alltför många västerlänningar. På strandpromenaden - söndag kväll - flanerar mängder av indier och indiska familjer. Här finns en härlig fiskmarknad, glass, popcorn och en stark känsla av familje-söndags-ledighet. För mängder av europaluffare hägrade kvällsölen. Vi besöker en special-öl-krog, med bara ett ölmärke och med i princip bara västerlänningar som gäster. Det är en märklig känsla, när turismen tar över något - när det existerar företeelser som inte är indiska bara för att det tilltalar en utomstående grupp.

Anette Grinde ... . . .

Tåg Allepey - Ernakulam = 2*52 rupier

Ricksha till tågstationen Allepey = 50 rupier

Ricksha tågstationen Ernakulam till färjeläget = 20 rupier

Färja Ernakulam - Fort Cochin = 25 rupier

Ricksha färjeläget till hotellet Fort Cochin = 20 rupier

Hotell Elite, Fort Cochin = 500 rupier

11 dec. Kovalam - Alleppey

Vi färdas norrut från Kovalam. Vi färdas idag med taxi till Allepey (Alappuzha). Den är en färd i en kaotisk trafik, till synes utan förutsebara regler. Resan är ca 160 km.

Här finns mängder av extrema ruckel, sida vid sida med mer acceptabla butiker, hotell och bostäder. Skillnaderna är emellanåt enorma.

Enligt info från taxichauffören så drabbades Kovalam inte alls av tsunamin. Stränder och byar längre söderut drabbades dock stort.

Man blir lagom förvirrad och osäker när chauffören möter en ny person och bil när vi åkt en god bit. Han säger att det är hans bror och att han skall ta oss resten av vägen. Vi byter bil, är lite nervösa en kort stund men finner sedan ro i den fortsatta färden - trots den kaotiska trafiken.

Vi finner ett "homestay" (vägg i vägg med YMCA). Hu, nåväl, en natt får vi väl härda. Myggnät upp, kall dusch och en fläkt som låter som om den är på väg att trilla ner från taket.

Resan blev lång. Ca 4 timmar i taxi, utan rast och vila (vare sig för taxichauffören eller för oss). Trafiken är hektisk och kaotisk. Omkörningarna är helt osannolika. Det är vänstertrafik och det är en helt makalös ljudnivå. Det tutas ständigt för uppmärksamhet.

Vi kom fram till Allepey en stund efter kl 1500. Vi letade hotell en stund och sedan värkte magen av hunger. Vi gick ut i det bullrande vimlet. Här finns färger, sprakande färger. Här finns mängder av ljud och en makalös intensitet. Vi log. Detta är avsevärt trivsammare än turiststrandens tjat.

Efter en stunds restaurangletning fick vi syn på en ljus kvinna. Hon var svensk. Hon var ute på sin "pensionärsgratulationsresa" - hon fyllde 65 år den 8 oktober. Hon var ute på en 3 månaders ensamresande i Indien. Imponerande skarpt. Hon skulle flyga hem den 20 december.

Hon rekommenderade en matplats/restaurang och vi gick dit. Hon gjorde oss strax sällskap och gladde oss med berättelser om sin resa från norr och söderut, på västra sidan av detta väldiga land.

Allepey/Allepuzha. Här finns "backwaters" med mängder av turistbåtar (husbåtar). Någon säger att den andres båt kan sjunka och att deras är bäst. Det är dyrt och det blev många nej från oss. Vi letar och funderar vidare till en annan dag.

Anette Grinde ... . . .

100 rupier = 16.70 sek

Diesel kostar här 41,51 per liter.

Kovalam - Allepey taxi 2800 rupier

Frukost 300 rupier

Hotell Allepey 600 rupier

Middag 115 rupier

10 dec. Kovalam - Kerala - Indien

Här finns ett tsunamiprojekt, färdigställt 2010. På stranden finns nu en polisstation, offentlig toalett, promenadstråk och livvaktsstation som har finansierats med medel från delstaten Keralas kassa.

Byggnationer pågår i Kerala. Lite bakom hotellbyggnaderna närmast stranden, som nästan står som en mur mot de bakre husen, finner vi fler små butiker, hotell med smala, smala gränder ner mot strand och mellan husen. Sophanteringen lämnar mycket att önska, även om jag inte upplever Indier som smutsiga. Färger, starka färger som lyser klart. Många tyger lyser enkelhet och slitet, men ändå rent och ordentligt.

I Kovalam upplever vi mången byggnation. Vid promenaden på stranden - 5 meter ovanför strandpromenaden - ser vi att näastan alla hus byggs på. Byggnaderna är inte klara, bara våning 2, och ibland våning 3.

Här är ljuvligt varmt och skönt.

Anette Grinde ... . . .

9 dec. Ankomst till Kovalam - Kerala - Indien

Taxi till Kovalam. Incheckling på det första hotellet, på den sydligaste delen av strandpromenaden. Indierna är som "flugor" när man kommer, men de lugnar sig säkert om någon dag. Strandpromenaden i Kovalam är kort.

Anette Grinde ... . . .

Trivandrums flygplats - Kovalam
ca 12 km
Taxi 400 rupier
(100 rupier = ca 17 sek)

8 dec 2010. Pa fard...

8 december 2010. Avfärd. SAS till London. Tidig avfärd hemifran. Arlanda - Heathrow. 2.40 i luften.


Några timmars väntan pa Heathrow. Restauranger & butiker. Människor av alla de slag. Ja, det är ett myller av människor. På väg från en plats till nästa. Små & stora, unga & gamla, ljusa & mörka. Trötta & glada. Stillsamt tålmodigt väntande. Ibland hastande.


Man kan smått undrar hur många människor som passerar denna flygplats allteftersom. På resande fot. Med alldeles olika perspektiv.


Emirates vidare till Dubai. 6.40 beräknad och faktisk flygtid. Ankomst mitt i natten och några timmars väntan pa nästa plan. Med Emirates kan man gärna flyga. Gott om plats. Mycket god mat och dryck. Fantastisk service. Ett enormt stort plan, med mängder av människor. Något inledande strul med flera personer inbokade pa samma stolar. Det skapade en del förvirring hos några. Och oro hos andra. Vi kommer ivag till slut och ron infinner sig. Resan vidare var god.


En fantastisk meny delades ut. Vi serverades förrätt, varmrätt och efterrätt. Gott vin och godsaker. Bara champagnen kostar extra. Vi njuter och mår väl.


Tänk. Vilken fantastisk ynnest det år. Att få resa. Att få färdas med någon man älskar hogt. Genom livets dagar, genom olika länder och med ett lagom äventyr som följeslagare.



Anette Grinde ... . . .

Barcelona...

28 nov - 2 dec. Barcelona. På besök hos Sofie. Det är kallt och ruggigt. Det är fint och särskilt. Jag blir så glad när jag ser min lilla Sofie vara ute i den stora världen och tillfoga sig kunskap.

Anette Grinde ... . . .

Ett ihärdigt snöande...

Ett ihärdigt snöande ställer till det. Våra diken är nu borta och de är fyllda av snö i stället. Det är plogat långt ut i kanten, så nu finns åter risk för dikeskörningar. Vi ser redan spår efter dessa. Vi hör också om besvärligheter för de äldre som måste skotta och nätt och jämnt tar sig ut till sina brevlådor. Rådjuren insisterar på att spinga över vägen precis framför bilen på de glansiga vägarna.

Om man bortser från besvärligheterna är det oerhört vackert. Det är vackert att se de slingrande vägarna, att se rådjuren som gracilt tar raska hopp över vägen och att se allt det vita. Det är gnistrande, ljuvligt vackert.

Anette Grinde ... . . .

Kalt. Blött. Grönt. Dovt.

Det är kalt och öppet. Det är blött, grönt och dovt. Grått och brunt. Mängder av olika toner syns i det öppna landskapet. Det är ett landskap med ängar, kullar och dungar i olika toner. Det är ett landskap med blöta och höstplöjda jordar. De lyser svart i det grådisiga vädret. Vädret som ändå lugnar en aning.

Vi lever i ett fantastiskt vackert land, med ljuvliga skillnader i landskap från norr till söder. När man lämnar det stora allfärdsvägarna och färdas genom det slingrande landskapet med öppna och vänliga ögon blir man glad. Glad över hur vacker det är där vi bor och där vi färdas, trots vindrutetorkarnas raska svep över rutan.

I norr är vägarna långa och raka, skogarna täta. Fjällen tornar och det är långt mellan byarna. Längre söderut är det tätare och med ett öppnare landskap. Det grönskar på ett helt annat sätt. Inte som bättre eller sämre, men som annorlunda. Landskapet är ljuvligt fantastiskt, vare sig vi befinner oss i norr eller i söder. Det är helt annorlunda och näst intill obeskrivligt vackert. När du färdas med öppna och vänliga ögon.

Med värme i själen ser jag allt det fantastiskt vackra runt omkring mig. Jag gläds och förundras. Jag låter det läggas som balsam runt min dag.

Anette Grinde ... . . .

Glöm inte....

Glöm inte att det är bra att vara uppe och sväva i det blå emellanåt.

Dra ut på lite äventyr, vetja. Det kan tillföra stort - vad och hur vet man sällan förrän sen....

A ... ... . . .

Peter Wahlfort tar över på Singö

I dagens Norrtälje Tidning läser jag att Tempo Singö redan är inne på sin andra butikschef. Butiken, som öppnade i somras, har byggts och öppnats som ett resultat av en engagerad bygd som gärna vill ha sin affär på plats.

Nu är stundens timme inne att visa att just så är fallet. Nu krävs, av var och en på Singö, att de tar sitt ansvar och handlar i butiken. Det krävs att bygdens folk handlar, beställer varor och ser till att det finns ett tillräckligt underlag för att butiken skall bära sig. Utan bygdens folk kan affären inte leva. Utan affär är det svårare att bo på platsen och därmed få barn och ungar till bygden. Utan barn och ungar kan man aldrg tala skola och då är cirkeln vänd åt fel håll igen.

Låt oss nu hoppas att bygdens folk ser sitt ansvar. Butiken är på plats. Det är en viktig förutsättning för öns väl. Bygdens folks dagliga förbrukning skall därmed handlas i den butiken. Lojalitet är nu ett viktigt begrepp för Singöborna - för såväl de fastboende som de fritidsboende.

Anette Grinde ... . . .

Rabatterade lopp 2011 - fler kommer...

9 april 2011. Heleneholms Marathon, Malmö. http://www.heleneholmslanglopare.se/pages/taevlingar/egna-arr./heleneholms-marathon.php
50 kr rabatt för Sällskapets medlemmar vid föranmälan. http://www.heleneholmslanglopare.se/media/Taevlingar/Inbjudan_marathon_11.pdf

7 maj 2011 och 27 augusti 2011. Strömsunds båda marathonlopp 2011, Vattudalsloppet 7.5 och Vattudalsmaran 27.8 ger medlemmar i Svenska Marathonsällskapet 50 kr rabatt på startavgiften (gäller på full marathon)! Välkomna !

7 maj 2011. Sunne Löparfest hälsar att datumet för deras marathon är bestämt till den 7 maj 2011 - och att Marathonsällskapets medlemmar får rabatt på startavgiften även detta år. Svenska Marathonsällskapet bugar och tackar och hoppas att startfältet blir stort och glatt.

2 juli 2011. Båstad Marathon. Rabatt till Marathonsällskapets medlemmar! Mer info finns på; http://www.bastadmarathon.se/

9 juli 2011. 24H Trollhättan 2011 går av stapeln den 9 juli 2011. Rabatt utlovas till marathonsällskapets löpare!

20 augusti 2011. Halmstads Garnision IF hälsar till Svenska marathonsällskapets alla medlemmar att de stödjer sällskapet med 50 kr rabatt på startavgiften. All nödvändig information om loppet hittar du på http://www.prinsensminne.se/ - Prinsens Minne - Alltid tredje lördagen i augusti. 2011 är det sålunda den 20 augusti som gäller...

3 september 2011. Hultsfreds Löparklubb hälsar att Hultsfreds hel- och halvmarathon går av stapeln den 3 september 2011. De ger rabatt på marathonstartavgiften till Marathonsällskapets medlemmar.

8 oktober 2011. Stockholm Långdistansklubb hälsar att Svenska Marathonsällskapets medlemmar erhåller rabatt på 2011 års anmälan till SUM - Sörmland Ultra Marathon.

Har du ännu inte betalt din medlemsavgift för nästkommande kalenderår så är det strax dags för detta, så att du inte missar relevanta rabatter och vår tidning Marathonlöparen. Besök gärna http://www.marathonsallskapet.se/ eller Svenska Marathonsällskapets facebook-grupp, för mer info allteftersom.

Med hälsning från
Svenska Marathonsällskapet gm Anette Grinde ... . . .

Svenska marathonlopp

Svenska Marathonsällskapets ordförande Roger Andersson skriver, i Marathonlöparen november 2010, att svenska marathonlopp är lika med Stockholm Marathon. Det vill jag, å det bestämdaste, hävda att så inte är fallet. Stockholm Marathon må vara det största loppet under året och det som drar mest löpare, men det kan inte anses vara DET som representerar svensk marathon.

Vi har mängder av marathon- och ultralopp i Sverige. Det finns mängder av arrangörer, genom föreningar och enskilda personer, som aktivt arbetar för sina arrangemang. Att hävda, eller ens tänka, att ett lopp är svenskt marathon vore att förminska alla övriga lopp och det är oerhört synd och orättvist.

Svenska Marathonsällskapet måste se att alla marathonlopp i landet uppmärksammas som representanter för svenskt marathon. Ett lopp får inte ha ett större värde än något annat i denna klassificering för att det har en koppling till storlek eller plats. Sällskapet har en skyldighet att måna om helheten. Bara tanken att svensk marathon ÄR Stockholm Marathon känns oerhört tokigt. Att därtill hävda att det är så, är bara stort beklagligt.

I min egenskap av styrelseledamot och medlem i sällskapet hoppas jag kort och gott att jag aldrig mer får höra eller se det uttrycket.

Anette Grinde ... . . .

Vi ser dig gärna som medlem.....

Vi skulle glädjas stort om du ville bli medlem i Svenska Marathonsällskapet.

Sällskapet
Sällskapet är en kamratförening som grundades 1952. Föreningen bildades för att skapa ett ökat intresse för maratonlöpning i Sverige och detta syfte gäller naturligtvis fortfarande.

Marathonlöparen
Sällskapet har en medlemstidning, Marathonlöparen, som används för att sprida information om föreningens arbete, om marathon och om andra långlopp i olika former och på oika platser. Tidningen produceras av ideella krafter i föreningen och Marathonsällskapet ser gärna att medlemmarna bidrar med kunskap, texter och bilder till tidningen.

Kontaktombud
I vår organisation ingår kontaktombud till vilka du kan vända dig med frågor om olika aktiviteter inom de olika distrikten. Telefonnummer och e-post till kontaktombuden finner du i tidningen och på hemsidan www.marathonsallskapet.se

Nyhetsbrev
Vi sänder regelbundet ut nyhetsbrev via e-post. Vi ser det därför som mycket positivt att du ger oss din e-postadress när du ger oss dina kontaktuppgifter i samband med din medlemsansökan (som lättast görs via hemsidan)

Utmärkelser
Som medlem kan du erövra Sällskapets olika utmärkelser. Mer information om dessa finner du i tidningen och på vår hemsida. Det finns t ex prestationsmärken i olika valörer (tid/ålder) samt även utmärkelser för olika antal genomförda maratonlopp.

Resor
Marathonsällskapet arrangerar inte egna resor, men ser med glädje att det finns aktiva medlemmar som samordnar resor eller samåker till långloppsevenemang. Sällskapet bidrar gärna till att underlätta kontakten mellan medlemmar som arrangerar kamrat eller vill sprida information om samåkningsmöjligheter. Detta kan t ex göras via vår Facebookgrupp som kan nås via sällskapets hemsida www.marathonsallskapet.se eller direkt via denna länk; Facebook

Rabatt på startavgiften
Som medlem får du rabatt på startavgiften vid ett flertal svenska maraton/ultralopp. Information om rabatter finns dels på vår hemsida, dels via vår Facebookgrupp och skall också finnas på respektive marathonarrangörs inbjudan/hemsida. Om du saknar informationen på arrangörens hemsida, så ställ gärna frågan om de ger rabatt för sällskapets medlemmar.

Löplabbet och Runners Store ger också rabatter till Marathonsällskapets medlemmar. Glöm inte att fråga efter rabatten, så snart du har blivit medlem i Marathonsällskapet.

Medlemsavgift.
Det finns tre alternativ för medlemskap och prenumeration för 2011 som gäller just nu (november 2010)

1) Marathonlöparen och 12 nummer RUNNER’S World. Kostnad 660:-
2) Enbart Marathonlöparen, kostnad 300:-
3) Familjemedlemskap, utan tidning, förutsätter en fulltbetalande, 125:-

Beloppet insättes omgående på plusgiro 82607-3. Glöm inte att ange dina kontaktuppgifter, vänligen texta tydligt.

Våra kontaktuppgifter finner du på; http://www.marathonsallskapet.se/

Med vänliga hälsningar

Hälsar...
Marathonsällskapet gm Anette Grinde ... . . .

Inbjudan till nyföretagarkurs

Inbjudan till Starta eget/nyföretagarkurs

Målgrupp; Kursen vänder sig till nyföretagare - som står i begrepp att starta ett nytt företag eller som relativt nyligen har startat sitt företag.

Vi talar t ex om;

- Aktiebolag, handelsbolag eller enskild firma. Vilken företagsform är rätt för dig? Vad är skillnaden och hur påverkar det mitt företagande?
- Affärsidé och affärsplan
- Marknadsföring, marknadsplan och försäljning
- Är kontakter viktiga i mitt företagande? Varför och hur använder jag dem?
- Registrering hos Skatteverket
- Vilken skatt behöver jag betala
- Avtal
- Försäkringar
- Bokföring och deklaration
- mm

Var; Centrala Sthlm (Kungsholmen)
När: 24 Mars 2011
Tid; 1300-1700
Pris; 1200 kr + mvs

Företagshuset arrangerar denna kurs tillsammans med Redamo AB

Företagshuset har lång erfarenhet av utbildning inom ekonomi och skatt, mm. Vi har en bakgrund från såväl offentlig förvaltning (Skatteverket) och från det privata näringslivet. Vi har sett många av de problem och möjligheter som finns i det dagliga företagandet och kan råda ur flera perspektiv. Vårt samarbete med Redamo ger en kompletterande juridisk kompetens samt ger möjlighet till uppföljande hjälp inom redovisning för småföretagare.

Genom denna kurs får du också tillgång till våra kontaktnät i form av t ex jurister/advokater, försäkringsmäklare, fotografer, tryckerier, återvinning/städ, utbildare, hemsidebyggare, revisorer, städ/hemtjänstföretag, profilprodukter, konditori/restaurangutrustning, kemikalieexperter, aktiviteter (tex fiske eller kajak), redovisningsbyråer, översättare, textgranskare, skribenter och många andra branscher. Kanske kan vi förmedla just den kontakt du behöver just nu. Och kanske vill du vara en del av det nätverk där vi hjälper varandra till nya kontakter.

Anmälan/förfrågan görs till; info (at) foretagshuset.net eller tfn 0708 905 731 (telefonanmälan/förfrågan fr o m 1/2 2011).


Välkomna, hälsar
Företagshuset gm Anette Grinde ... . . .

Rot & Rut & Fakturamodell...

Det finns numera mängder av byggföretag som erbjuder ROT-tjänster och det finns mängder av företag som erbjuder hushållsnära tjänster, för nyttjandet av RUT-avdraget. Det är riktigt förundrande vilken ökning som har skett i arbetstillfällen, nya företag och nya affärsidéer. Däremot är det inte lika förundrande att se hur fakturamodellen fungerar.

Den nyttjas. Den utnyttjas. Den missbrukas. Och den skapar ett stort merarbete i företagen. Därtill får företagen vänta enormt länge på att få sina pengar.

Något positivt kan inte ses i fakturamodellen. Det är tid att höja rösten för att ändra denna modell. Låt de privatpersoner som vill ansöka om skattereduktion göra detta själva. Låt företagarna slippa detta gissel.

Anette Grinde ... . . .

Så glad jag blir...

Så glad jag blir - när jag även under denna tidsperiod ingår i gruppen Bästa Nätverkare.

Jag ingick i denna grupp under föregående period och hänger kvar även under denna.

Kul!

Det skapar inspiration.

Anette Grinde ... . . .

Bra utbildning är en absolut nödvändighet...

I dagens NT skriver Markus Berensson om att bra utbildning ger en högre tillväxt.
Ja, så kan det vara. Som en del i en större helhet, tillsammans med många andra ingredienser. Rent krasst kan vi dock konstatera att en bra utbildning är nödvändigt vare sig vi önskar befolkningstillväxt eller bara stå och stampa på samma invånartal.

En bra utbildning krävs för att våra ungdomar skall kunna utvecklas och ta del av hela det utbud som livet ger. En bra utbildning är en grundpelare i livet. Utan den står vi, var och en, ganska slätt. Utbildning kan ske på många sätt, och studier på grundskola, gymnasium och högskola/universitet är ett viktigt sådant. Stora delar av detta erhålls via en obligatorisk skolgång - som måste vara kvalificerad och väl förankrad i bygd och samhälle i stort.

I Norrtälje har utbildning, skola och kunskapsnivåer under lång tid varit ett återkommande ämne - och det inte i alltför positiva termer. I undersökningar har det visats att vi ligger lågt, alltför lågt. Detta kan bero på många saker, som t ex den historiska utbildningsnivån, föräldrar som är lågutbildade och därmed inte peppar sina ungdomar att läsa vidare och det kan också bero på vår skola, dess lärare, rektorer och dess historia och vilja att insprirera ungdomarna att läsa vidare. Eller dess ovilja, om vi skall tala i de de vanliga negativa termer som här hörs.

Det är hög tid att vi vänder blad och går vidare. Att vi lär oss att se hur vi kan inspirera alla våra ungdomar och de vuxna som ännu inte trott om sig själva att de kan. För detta krävs det glöd och engagemang. Ja, det krävs bra skolor och goda förutsättningar runt omkring, med mest av allt krävs en personligt glöd och ett stort engagemang hos de eller den som vill ha en god utbildning med sig i bagaget genom livet.

Min uppmaning går till varje förälder, barn, ungdom och vuxen i vår stad. Fånga er del och hjälp dig själv och Norrtälje att bli en stad med en skola som skapar skillnad. I positiv ton. Låt oss klättra på stegen. En bit i taget. Inte med myrsteg, utan med stora glädjeskutt.

Låt oss nu sluta att tala om hur negativt allt är. Låt oss sluta leta fel. Låt oss istället bygga glädje och kraft i allt det som våra skolor kan ge.

Anette Grinde ... . . .

Norrtälje behöver fler Norrtäljebor...

...läser jag i NT 2010 11 05. Markus Berensson skrev om kommunens tillväxt i ledaren denna dag. Det huvudsakliga intresset i ledaren, som steg ett utan fler steg, ligger på byggande av bostäder, som en framgångsfaktor för kommunens tillväxt.

Ja, visst är det viktigt med bostäder. Men, bara med ett allmänt svepande att någon skall hugga ner sin skog och omvandla sina åkrar till bostadsmark och bygga bostäder blir det nog inte särskilt mycket mer tillväxt i kommunen. Det krävs avsevärt mycket mer än så. Steg ett är medvetenhet, samverkan, vilja och engagemang - från dig och mig, från alla invånare och företagare/företag liksom från en stor andel politiker och tjänstemän i kommunen.

Om Norrtälje, som i tillräckligt många av dess invånare, vill att kommunen skall växa så kommer kommunen att växa - förutsatt att dessa invåndare också arbetar aktivt för att den ska växa och inte tror att det är någon annans uppgift.

Det räcker inte att byggföretagen och markägarna gör sin del. Det räcker inte att Kjell Jansson (M) och hans partikollegor gör sin del. Det räcker inte att det ordas och klagas. Det som krävs är att tillräckligt många gör - aktivt gör - sin del. Byggföretag, kommunledning, politiker i stort, företagare, elever, lärare, föräldrar, invånare, liksom du och jag - måste agera. Annars blir det helt enkelt noll och ingenting.

Vi kan inte bygga vår kommun på att människor skall pendla till Sthlm eller Uppsala. Om vi vill växa måste det ske på ett sätt så att våra invånare kan arbeta, bo och leva, och finna sina fritidsaktiviteter i kommunen. Vi måste också ha förutsättningar för utvecklings- och utbildningsmöjligheter för ungdomarna i kommunen. I det ligger t ex skolornas väl, boendefrågor, fritidsaktiviteter och arbeten. I det ligger också en uppmuntran och möjlighet att studera vidare.

Arbetstillfällen skapas genom företag. Till detta krävs ett gott och inspirerande företagsklimat. Har vi det i Norrtälje kommun? Om ja, hur gör vi det än bättre, så att fler invånare finner tjusning och glädje i företagandet? Och hur bistår vi för att göra företagandet lönsamt? Är reglerna i företagandets värld lätta att följa och begripliga att förstå? Om nej, ja då är det verkligen bara att ändra ton och takt. Utan aktiva företag finns det inga förutsättningar alls.

Alla vill inte driva företag och då måste de företag som finns känna tryggheten och nyttan med att anställa. De skall vilja. Det skall vara lönsamt. Och det skall vara lätt. Personligt lätt och personligt lönsamt, liksom samhällsmässigt lätt och samhällsmässigt lönsamt. Man kan inte kräva att enskilda människor skall ta ett stort personligt ansvar, om det inte också kan ge ett personligt mervärde. Priset kan bli väldigt högt. En väl avvägd risk ställd i relation till möjlighet till avkastning - är företagarnas ständiga lott att bedöma. För att detta skall vara lättare, krävs medverkan av omgivningen. Vi behöver handla hos de lokala företag som finns. Vi får då inte åka till annan ort för att köpa de tjänster och de varor som vi behöver. Vi måste handla på hemmaplan. Detta gäller i vår centralort och detta gäller särskilt ute på landsbygden. Handla i butikerna i Älmsta, på Vätö, på Singö, i Rånäs och i Häverödal. Nyttja företagarnas tjänster i Söderby, Rosättra, Grisslehamn, Hysingsvik eller Hallstavik. Om vi väljer att åka till Stockholm eller Uppsala för att handla det som finns i bygden, så kan vi inte begära att företagarnas skall lägga tid och resurser på att försöka driva sin verksamhet, till nytta för dig och dina grannar.

Om vi skall växa måste vi också ha en fantastisk skola. Den måste glöda. Den måste skapa kunskap. Den måste finnas för alla de olika behov som finns. Den måste skapa ungdomar som glöder av kunskap, vilja och engagemang. Hur de än må vara, vilka behov de än må ha. Den måste skapa reslust, yrkesglädje, framåtanda och mervärde. Och den får inte läggas ner. Byskolor måste byggas, leva och frodas. De måste bistås med kunskap. Där måste byggas mervärde och kompetens. Mer och tillsammans. På varje plats och i varje litet hörn av vår fantastiska kommun.

Ungarna skall inte behöva färdas och forslas. De skall få finnas på hemmaplan. I närbyar strax intill. I trygghet. Med närhet. Eftersom det spelar roll. Då kan husen i byarna fortsatta att vara bebodda. Byarna behöver inte avfolkas och det behöver inte vara svart i de flesta fönster när vi passerar alla våra vackra små byar i bygden.

Bostäder är viktigt, men notera att det finns många tomma fastigheter ute i bygden. De mår bra att få värmas upp och fyllas med ungar och föräldrar, från när och från fjärran. Skolor måste finnas såväl i vår centralort som på vår landsbygd. De får inte avvecklas och göras till stora rationella enheter. Ungarna måste få fortsätta i sin hembygd. Lärare med kompetens, glöd och engagemang måste få verka i sin syssla även på dessa platser. Kostnad, är ett oerhört relativt begrepp, som kan värderas utifrån skilda värden.

Företag och arbetstillfällen, genom glödande företagare som vill skapa arbetstillfällen och lönsamhet. För sig själva, för sina anställda och därmed till gagn för bygden. Sjukvården måste fungera. Barnomsorg är en oerhört viktig kugge. Äldreomsorgen måste klara alla de människor som behöver bistånd genom boende eller genom hjälp i hemmet. Varje äldre person som vill bo i vår bygd, skall få bo här och omhändertas med de mått och steg som är nödvändiga. Och sedan är det också viktigt med idrotten och hälsan i kommunen. En hälsans kommun har friska invånare. Den har invånare som har god kunskap efter sin skolgång, som sprudlar av lust att gå vidare till nya uppdrag eller nya studier, som längtar efter att bidra med sin tid, kraft och kompetens

Bostäder, skola, arbetstillfällen, barnomsorg, företagande och fritid är några steg som måste tas i samma svep. Inte så att en eller några skall göra allt, utan att många skall göra lite lagom. Att bara tala bostad går helt enkelt inte an.

Så, Markus Berensson, tala om fler delar i den större helheten. Bostäder är en marginell del i sammanhanget. Det finns så oerhört mycket mer.

Anette Grinde ... . . .

När vardagen glimrar förbi....

Titel; Förbisett. När vardagen glimrar förbi.
Foto; Martin Magntorn 2010
Text; Niklas Ingmarsson & Robert Willim
Stockholm/Stehag; Östlings Bokförlag Symposion 2010
ISBN: 978-91-7139-847-5

Jag kommer på mig själv med att inte skriva vilka författarna är. Jag skrev bara fotografens namn. Jag fann det vara en aning orättvist och korrigerade mig själv. För mig är boken mest en bok med fotografier. Texten blev, för mig, inte viktig. Även om jag läst den. Jag lät bilderna tala. En och en. Allteftersom.

Jag tog mig tid och betraktade bilderna. De tilltalade. De skapade berättelser, allteftersom. De fick mig att undra, att reflektera och att se vardagen. Och att se allt det vackra i dessa vardagsbilder, som passerar allteftersom.

De gröna ängarna, med asfaltkanterna och ogräset som strävsamt växer. Det gråa diset, med auktionslagret och lastbilsvägarna, i det regniga landskapet. Smutsen på väggarna. Och på vägarna. Det nära, det olika, årstiderna, det absurda och det som framkallar leenden och skratt. Det bekanta och alltigenom vanliga.

Bilder är guld, en outsäglig skatt. Denna bok kan rekommenderas. Tag dig tid att begrunda. Läsa, titta och begrunda. Utifrån dina perspektiv.

Jag ser att boken är ganska ordentlig mycket billigare i nätbokhandeln än på Akademibokhandeln i stan, där jag köpte den.

Jag hittar också till fotografens hemsida. Den gör mig glad. Där finns bilder av klass. Där finns bilder av människor. Där finns bilder. Bilder, som gör mig glad.

Anette Grinde ... . . .

Stora gratulationer till pristagarna...

Ickevåldsfonden delar nu ut pris för sista gången. På Ickevåldsdagen den 30 november 2010 delar Ickevåldsfonden, vars huvudman är SKR, för sista gången ut Ickevåldspriset till personer, organisationer och företag som arbetar för att motverka våld.

Årets pris går till;

Väsby är vår plats, inte våldets plats; Föreningen Väsby mot våld.
Spontanfotboll, stolthet och ansvar i söderförorter; Projektet Bajenland
Salaams vänner minskar religiösa spänningar; Svenska muslimer för fred och rättvisa (SMFR).
Åklagaren som vägrade vika sig; Åklagare Barbro Jönsson.
Margareta utbildar och inspirerar i ickevåld; Margareta Andermo.
Åkes livsgärning för fred; Åke Sandin.
Konstnärlig ledare; Stina Oscarsson.
Fortum

Årets prisceremoni Prisutdelningen kommer att hållas i Storkyrkan i Gamla Stan i Stockholm på Ickevåldets dag den 30 november. Prisutdelningsceremonin är öppen för allmänheten.

Här finner du mer info om pristagarna och prisutdelningen. Besök gärna prisutdelningen. Uppmärksamma gärna pristagarna.

Ickevåld kan helt enkelt inte skada. De som ägnar sig åt detta bör alltid ges en extra eloge.

A.. ... . . .

Det är som att lyckosporerna ....

...i min kropp växer på sig när jag får delta i samtalet som rör mål, idrott och om att hålla i det vi vill åstadkomma. Hålla i, som i att hålla ut och inte släppa taget.

Vi talade om hälsa. Det glödde till i hennes ögon, som om hon visste vad jag talade om. Jag talade vidare, om det som känns så angeläget. Hälsa är guld och välmående för företagen. Och för var och en av alla de individer som finns i företaget. När jag talat en stund avbröt jag mig och lyssnade till den kvinna jag talade med. Det var hennes tur. Ja, visst visste hon vad jag talade om. Hon arbetade med hälsofrågor, på ett läkemedelsföretag. Hon arbetade bl a med rökavvänjningskurser.

Vi talade t ex om de spännande målsättningarna. Vad händer om man sätter målet att sluta att röka i 10 år. Eller om man sätter målet att sluta röka (som i för alltid). Ja, det riskerar helt enkelt att bli just så som målsättningen säger. Motsvarande gäller oavsett vilka mål vi sätter. Är det så vi önskar, eller önskar vi något annat?

Uppställda mål styr oss. Tydligt. Det är helt enkelt de som gör oss till de vi är. Och blir.

A.. ... . . .

Mutor, oegentligheter och moralbrist...

..haglar i pressen. Igen och igen. Det plockas fram än det ena och än det andra. Som vi sedan på något sätt förväntas frossa i eller uppröras över.

Ja. Mutor, oegentligheter och moralfrågor kan behöva få komma fram i ljuset. Granskas och betraktas. Och förkastas. För att inte göras igen.

Politiker och tjänstemän, företagsledare och föreningsindivider - skall inte utnyttja systemet till sin egen fördel. Så är det ju, och det behöver naturligtvis granskas. Men, hetsjakten måste också ha någon form av måtta över sig. Det verkar inte finnas någon hejd på media, när de väl får för sig att granska någon.
Går det inte att granska någon ut ett måttaperspektiv? Behöver hela personens fel och brister ältas och vikas ut inför oss alla? Är det verkligen av vikt och nödvändighet?

Anette Grinde ... . . .

Frivillig revision i de minsta aktiebolagen...

Från den 1 november kan små aktiebolag välja att inte ha en revisor.

Lagändringen berör ungefär 250 000 aktiebolag och handelsbolag. Detta motsvarar över 70 procent av Sveriges företag. I samband med reformen kommer Skatteverket öka sina insatser för att hjälpa främst nystartade företag att göra rätt från början.

Det är bra. Att hjälpa företagarna före, är oerhört mycket bättre än att ge dem ett stort merarbete och kostnader efter.

Anette Grinde ... . . .