fredagen den 30:e december 2011

Torsdag 29 december 2011. Torsdag. Ankola (Karnataka) – Gokarna – Ombeach (Karnataka)

Torsdag 29 december 2011. Torsdag. Ankola (Karnataka) – Gokarna – Ombeach (Karnataka)

Sovit gott, men med viss oro över Sofies avvikelseplan. Till Gokarna är det 28 km. Vi drar dit, även om turisthorderna är här. Ett bättre boende står på agandan för ikväll.

Frukost. Bori med grönsaker strax efter 7. Alldels nygjord. Brännvarm. Fantastiskt gott. Te, kaffe och vatten. Maten och kaffet/te.et var rykande varmt. Så vill vi ha´t.

Vår klocka ringer kl 0500 på morgonen. I morse väckte böneutropen och kajorna oss tidigare än så, men det är skönt att ligga och morna sig en stund. Det är också skönt att vara upp, frukostade och iväg tidigt. Det gillar vi, båda två. Morgonljuset och morgonvänligheten är god.

Vi knackar på hos Sofie när vi skall gå. Det visar sig att hon är klar för avfärd. Starkt missnöjd med boendet vill hon inte vara kvar. Utan frukost siktar hon mot Gokarna.

Vi trampar iväg kring 0800, på en liten väg och njuter stort av miljö och morgonljust. Värmen är skön, ingen morgonjacka behövs idag.

Strax bortom Ankola ligger Honey Beach – vi blir rekommenderade att åka dit, men avstår. Vi tuffar vidare mot Gokarna. Stranden är tydligen en sådan till västerlänningar gärna åker.

Plötsligt upptäcker Leif ett kedjefel på min cykel. Mek-försök, men vi får trampa vidare för att försöka finna en reparatör och/eller andra verktyg. Vi håller tummarna för att den inte rasar. Kedjan går inte att reparera med stripes.

Efter ca 1 mil kommer vi till en vattenöverfart. Vi har fått besked om att det finns en bro. Det finns det inte. Färjan är liten, men det hindrar inte att mopeder och cyklar får åka med. Den är helt enkelt alldeles osannolik. Sex mopeder/motorcyklar lyfts på, våra cyklar likaså. Därtill ca 20 människor. En motor puttrar mitt i. Det är underbart, med dessa fantastiska färjor – i båtar som inte skulle klassa som sjödugliga hemma. (Färja 10 rupier). Jag känner mig oerhört lyckligt lottad över att ha fått åka här, i detta fantastiska landskap och med dessa underbara färjor.

Kl 1000. Sofie meddelar att hon är framme i Gokarna. Vi var framme strax senare. Staden är full av folk. Det är turister från väst och från Indiens alla hörn. Inte ett rum kan troligen uppbådas. Vi gör dumheten (?) att dra till Ombeach (6 km). Dit är det skarpt backigt och jag fasar för återfärden upp. Vi hittar ett rum och ber om en extrasäng. Ja, det kostar extra. Sedan får vi bara en madrass att lägga på golvet. Inga extrasängar finns att uppbåda, sägs det. Vi äter lunch – fisksoppa & biryani, vilket båda finner gott. En delad öl därtill smakar finfint. Sängfrågan återstår att lösa, liksom ätlig mat till Sofie.

Dagens sträcka från Ankola – Gokarna & vidare till Ombeach uppgick till 28 + 6 km. Backen upp, åter mot Gokarna, blir riktigt tung att ge sig i kast med. Jag fasar. Leif bedyrar att jag har fel. Vi får hoppas att han har rätt, och att min ork är finfin när vi skall åka härifrån.

Vi vilar på stranden i någon timme. Det är konkurrens om platsen under träden. Korna trängt och vill också gärna vara där. De insisterar. Det gör vi också.

Sofie undrar hur det står till med våra magar. Hon får en statusrapport. Sedan står det klart att hon egentligen menade om vi var hungriga och redo för middag. Hon åt ingen lunch, så hon började nu att bli riktigt hungrig.

Gokarna och Ombeach har trängsel i denna tid. Här är det kamp om bäddplatserna. Vi stjäl bord från grannrummen för att ordna en säng till Sofie som annars måste sova på golvet. Det vill vi verkligen inte att hon skall göra.

Middag. Veg Paneer Korma, veg Manchurian och öl. Pasta & läsk till Sofie.

Vi har gott boende, vi har mat i magen, vi är nöjda och glada. Så dumt var det då ändå inte att åka till Ombeach. Några dagars vila kan ju göra oss gott. Trampa på får vi göra sen.

A..

Inga kommentarer: