Lördag den 17 december 2011. Ganpatipule – riktning syd – Ratnagiri.
Solen skiner, vilket inte är så särskilt oväntat. Det är varmt och gott.
Vi mötte Schweizerkillarna till frukost igen. Vi fick åter en trevlig och glad pratstund. Efter en lång frukost skiljs vi från killarna, de åker söderut och vi packar så småningom på. Vi hoppas att allt går väl för dem – men det gör det säkert, de verkar ha koll och vara väl utrustande.
Vår karta håller på att falla i bitar. Den trasigaste delen är dagens och morgondagens sträcka, ett strycke tejp vore bra.
Idag håller vi tummarna för att mitt knä håller ihop och inte trasslar.
När vi trampar iväg noterar vi här helt fantastiska stränder. Vita. Rena. Långa. Underbara. Oexploaterade. Helt fantastiskt vackert.
Vi passerar några höjder och sedan åter ner mot de fantasktiska orörda, rena, vita stränderna. Långa. Vackra.
Vi möter hela tiden människor som ler, hejar med sin fina huvudskakning, frågar eller vinkar.
Vänlighet och glädje möter oss varje dag, liksom sol, svett och värme.
Det är avsevärt mycket mindre höga backar idag. Vi njuter verkligen av det vackra och rena landskapet.
Ja, stränderna kring Ganpatipule och söderut är verkligen fantastiska. Här skulle man kunna bo.
Vi når Ratnargiri vid 1230 och stannar till före en "fika". Staden låter och känns. Vi äter bori med grönsaker (69 rupier) – i en miniliten portion. Det är gott. Vi frågar på fiket om boende, och raskt är det någon som visar vägen till ett närliggande helt ok boende. Vi checkar in – och tar en vandringstur i stadens brus. Vi inser strax att det antagligen var samma ägare på fiket som på hotellet. De bär samma typ av skylt. Det var därför de var så tjänstvilliga att visa vägen till ett hotell. Positivt och glatt. Helt ok.
På hotellet får de en passkopia att skriva ifrån och de skriver in oss som Sverige Suedal istället för namn. Ibland är det svårt. Men mest kan man le. För oss spelar det ju inte större roll hur de skriver in oss – mer än att ingen någonsin kan spåra oss om vi går upp i rök.
Jag köper ett par nya fladdriga byxor (250 rupier). De kräver ingen större passning men får sys in och sys upp en aning. Det lovas vara klart om 10 minuter, men tar säkert mer än 40. I butiken sorterar de in alla visade kläder i påsar. Knappt något hänger framme. Det är inte helt lätt att shoppa här.
I denna stad var det skönt att vara, att promenera runt i och att vila mitt cykelknä. Det var förstås lite synd att vi inte badade lite på den fantastiska stranden vi Ganpatipule. Den var riktigt fin. I Maharashtra man man bo och vara. Verkligen!
Vi festar loss på vårt rum på eftermiddagen. Sudoku, en öl, lite nötter och en ananas. Just nu är livet gott.
Dagens sträcka ca 4 mil.
I Maharashtra känns det som om välståndet är högre än i t ex Tamil Nadu (syd/ost). Här ser vi sällan palmbladshus. Vi har sett några tältlager, en del plåtskjulsområden – men överlag synes folk bo i hus (av olika kaliber, förstås).
På gårdagens middagskrog försökte vi beställa biriyani & chapati. Servitörerna vägrade. De tyckte inte att grönsaksriset och brödet passade ihop. De argumenterade länge och väl, och vi förstod inte varför men vi fick nöja oss med biriyani utan chapati. Märkligt, tycker vi fortfarande.
Idag blev det thali till middag. Ris, chapati, grönsaker och såser. Det är den indiska ständiga dagens rätt, kan man nog säga. Olika, men lika som oftast. Gott. Vatten till.
Vi hittar ett internetcafé och uppdaterar hemkontakterna en aning. Internetcaféerna har väldigt gamla datorer, "1800-tal" om man kan uttrycka sig så gällande datorer. De moderna datorerna har verkligen inte nått internetcaféerna i de delar av landet vi rör oss i.
Jag köper en ny fin skrivbok (15 rupier) och ett batteri (10 rupier) – och känner mig nöjd med dagens storshoppningsrunda.
Dusch. Nattning. God Natt. Tack, för idag.
Anette
Solen skiner, vilket inte är så särskilt oväntat. Det är varmt och gott.
Vi mötte Schweizerkillarna till frukost igen. Vi fick åter en trevlig och glad pratstund. Efter en lång frukost skiljs vi från killarna, de åker söderut och vi packar så småningom på. Vi hoppas att allt går väl för dem – men det gör det säkert, de verkar ha koll och vara väl utrustande.
Vår karta håller på att falla i bitar. Den trasigaste delen är dagens och morgondagens sträcka, ett strycke tejp vore bra.
Idag håller vi tummarna för att mitt knä håller ihop och inte trasslar.
När vi trampar iväg noterar vi här helt fantastiska stränder. Vita. Rena. Långa. Underbara. Oexploaterade. Helt fantastiskt vackert.
Vi passerar några höjder och sedan åter ner mot de fantasktiska orörda, rena, vita stränderna. Långa. Vackra.
Vi möter hela tiden människor som ler, hejar med sin fina huvudskakning, frågar eller vinkar.
Vänlighet och glädje möter oss varje dag, liksom sol, svett och värme.
Det är avsevärt mycket mindre höga backar idag. Vi njuter verkligen av det vackra och rena landskapet.
Ja, stränderna kring Ganpatipule och söderut är verkligen fantastiska. Här skulle man kunna bo.
Vi når Ratnargiri vid 1230 och stannar till före en "fika". Staden låter och känns. Vi äter bori med grönsaker (69 rupier) – i en miniliten portion. Det är gott. Vi frågar på fiket om boende, och raskt är det någon som visar vägen till ett närliggande helt ok boende. Vi checkar in – och tar en vandringstur i stadens brus. Vi inser strax att det antagligen var samma ägare på fiket som på hotellet. De bär samma typ av skylt. Det var därför de var så tjänstvilliga att visa vägen till ett hotell. Positivt och glatt. Helt ok.
På hotellet får de en passkopia att skriva ifrån och de skriver in oss som Sverige Suedal istället för namn. Ibland är det svårt. Men mest kan man le. För oss spelar det ju inte större roll hur de skriver in oss – mer än att ingen någonsin kan spåra oss om vi går upp i rök.
Jag köper ett par nya fladdriga byxor (250 rupier). De kräver ingen större passning men får sys in och sys upp en aning. Det lovas vara klart om 10 minuter, men tar säkert mer än 40. I butiken sorterar de in alla visade kläder i påsar. Knappt något hänger framme. Det är inte helt lätt att shoppa här.
Vi festar loss på vårt rum på eftermiddagen. Sudoku, en öl, lite nötter och en ananas. Just nu är livet gott.
Dagens sträcka ca 4 mil.
I Maharashtra känns det som om välståndet är högre än i t ex Tamil Nadu (syd/ost). Här ser vi sällan palmbladshus. Vi har sett några tältlager, en del plåtskjulsområden – men överlag synes folk bo i hus (av olika kaliber, förstås).
På gårdagens middagskrog försökte vi beställa biriyani & chapati. Servitörerna vägrade. De tyckte inte att grönsaksriset och brödet passade ihop. De argumenterade länge och väl, och vi förstod inte varför men vi fick nöja oss med biriyani utan chapati. Märkligt, tycker vi fortfarande.
Idag blev det thali till middag. Ris, chapati, grönsaker och såser. Det är den indiska ständiga dagens rätt, kan man nog säga. Olika, men lika som oftast. Gott. Vatten till.
Vi hittar ett internetcafé och uppdaterar hemkontakterna en aning. Internetcaféerna har väldigt gamla datorer, "1800-tal" om man kan uttrycka sig så gällande datorer. De moderna datorerna har verkligen inte nått internetcaféerna i de delar av landet vi rör oss i.
Jag köper en ny fin skrivbok (15 rupier) och ett batteri (10 rupier) – och känner mig nöjd med dagens storshoppningsrunda.
Dusch. Nattning. God Natt. Tack, för idag.
Anette
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar