
Frukostpriset vara inte rätt. Det lades på extra för att vi var turister. Sådant irriterar mig. Det gör att jag blir riktigt less på Goa. Turistpriser är förskräckans irriterande i mina ögon. Jag ser fram emot att snart lämna denna delstat. Den ligger på minus hos mig.
Vi hittar en färja för överfart till Panaji, så vi slipper ta oss fram till den stora bron. Cyklister, mopedister och promenadfolk är med på färjan som är gratis, och inte verkar transportera bilar. Det går fin, över spa´t. Betim ferry – Panaji ferry.
Vi trampar på genom staden och på den stora vägen söderut. Vi följer sedan väg 17, som är den stora huvudvägen längs kusten söderut. Den är periodvis väldigt skarpt trafikerad. Man får hålla sig väl på sin kant, och hålla in armbågen ordentligt för att inte skrapa i de passerande bilarna, mm. Lite ovant och lite farligt.
Leifs bakdäck glappar betänkligt.
Landskapet är platt och cykelvänligt. Jordbruksrutorna är grönt odlade, växande vackert. Det står här ris i blöta rutor.
Leifs bakbroms ser ut att falla ifrån och flera ekrar går av. Tramporna glappar också en aning. Vi funderar kring att leta efter en reparatör, tills någon upplyser oss om att det knappast är görligt idag (idag är det fest i bygden, det är juldag 2011).

Vi hittar Sofie i Benaulim. Efter en stunds letande finner vi två fina rum för 300 rupier styck. Plus till Sofie som hittade dem. Sedan bar det raskt av ner till stranden för ett kvällsdopp. Strand och aktiviteter är fina. Det är gott om människor på stranden, mest indier. Sofie och Leif badar samtidigt som solen sakta sjunker ner i havet. Kvällen är ljuvligt ljum. Sjöstjärnor ligger nerborrade i sanden. På himlen lyser strax alla stjärnor i kapp. Sanden på stranden är fuktig 50 meter upp, så det är antagligen en stor skillnad på vattennivån under dygnets olika timmar. Vi mår gott, riktigt gott.
Dagens cykeldos uppgick till ca 62 km.
Sofie åkte buss från Baga beach till Panaji. Efter en stunds strosande i staden åkte hon vidare med buss till Margao. Nytt byte och därefter en chockerande trång bussresa till Colva. Där fick hon nog och promenerade den sista biten, efter stranden, till Benaulim där hon fick en stunds vila innan vi anlände per cykel. Hon hade uppenbart givit talat med många människor när hon vandrat genom byn. När vi senare på kvällen gick för att äta, var det många många som visste vem hon var och undrade hur det hade gått med hennes boendeletning, mm. Hon hade inte gått obemärkt förbi, helt enkelt.
Sofie njöt av en pasta till middag, med jag & Leif åt Veg Manchurian tillsammans med vegetariska nudlar.
Vi ställer klockan på tidigt för att försöka vakna till ett morgondopp i gryningstid i morgon.
Tack, för ännu en fin dag. Imorgon behöver vi fånga en cykelreparatör som kan vårda Leif cykel till ett cykelbart skick.
Vårt indiska telefonabonnemang fungerar inte. Dumt.
A..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar