Söndag 18 december 2011. Ratnagiri - Rajapur.
Vi är uppe och ute och letar frukost före kl 0700. Av gårdagens kvällsbrus syns nu inget av. Vi hittar ett frukostställe där maten ännu inte har vaknat. Vi får "sweetfood" som en liten tallrik med något som kan likna mannagryn. I finns också inte russin och nejlikor, te och kaffe, vatten.
Korna har gott om städjobb på morgonkvisten. De rotar bland grönsaksrester, papper och plast. Hundar och fåglar hjälper tjänstvilligt till.
Vår tanke att komma iväg tidigt grusades när vi packat på cyklarna. Någon hade demolerat Leifs växelsystem, så att inget fungerade. Vi får mecka en stund istället för att komma iväg i bra tid. Varför någon idkat grovt våld mot cykeln vet vi ej. Kanske tänkte de stjäla någon del. Klart irriterande. Leif fixar fint.
Iväg 0830. Mot Pavas – Adivre – mot Rajapur. Vidsträckta platåer efter uppförsbackarna.
Morgonljuset är vackert och ännu inte så starkt. Människorna är i rörelse. Temperaturen är ännu skön kl 10.
Trafiken är ganska mild i de trakter vi rör oss. Ibland möter vi bilar med packning på taket. Den är sällan fastsurrad. Idag mötte vi en bil med en gastub på taket. Ej surrad. Hu, att krocka med en sådan, får man ju säga.
På många ställen, uppe på platåerna, ser det lite kargt öländskt ut. Stenmurar med stenar gjorda av den röda jorden. Överst i murarna är ofta planterat fina rader av kaktusar – de är effektiva intrångsskydd. På ett ställe var hela murens överdel istället täckt av glasbitar. Där fanns det nog ingen risk att någon smet över muren.
Vid 12-tiden finner vi en "cool-drinks-plats", utan tilltugg. Vi får oss en liten stunds vila. Vi har nu, sedan 0830, cyklat ca 3,1 mil. Farten kan inte sägas vara särskilt hög - i detta landskap och i denna värme.
Platåerna är korta ibland och långa ibland. Det fläktar också lite skönt däruppe. Nedför är skönt, men pressar på dåliga bromsar. Det ger också vetskap om att det strax är skarpt uppför igen. 30 minuter upp, är kanske 7 minuter ner.
Idag har vi goda nötter i bagaget och vi hittar äntligen fina och goda bananer i nästa by. Lyckospår.
Torrt. Gräset är mycket torrt. Gulbrunt. Som fnöske. Buskar och träd är fantastiskt gröna. Det är ett böljande hav av grönt, omväxlat med det gulbrunt torra gräset. Fantastiska kullar, dalar och slingrande vägar genom landskapet för oss sakta framåt. Det är makalöst vacket. Och fruktansvärt svettigt. När eftermiddagen börjar pressar solen oss hårt – utan vind och svalka. Den mjuka vinden har stillat sig. Det står alldeles stilla. Många mil idag är utan byar och utan hus och med bara några få människor. Vi möter enstaka bilar, så vi är inte helt ensamna, men det är ett glesbefolkat område.
Upp bland de vackra kullarna möter vi ett pågående vägarbete. Söndagsslit för riktigt fattiga människor. De bär sten, sand och grus med sina bara händer. De små, små barnen sover i vägdammet strax intill eller lullar runt bland vägarbetarna. Männen och kvinnorna bär tungt. Det är smutsigt och varmt. Det slitna tältlägret ligger strax bortom nästa krök. Det finns stunder när man vill blunda - man vill bara inte se det som de varje dag måste leva i. Det gör ont att se barnen som lever i detta. Det gör ont att se slitet och smutsen. Det gör ont att se människorna som har svårt att ta sig ur sin roll, sin plats eller kanske sitt öde.
Ett stycke bort bryts den röda stenen ur stenbrotten vid sidan om vägen. Även på söndagen. Mankraft. Tungt. Dammigt. Med en hög ljudvolym.
Vi åker också förbi flera plantage där någon form av träd odlas. Kanske är det någon frukt som dignar här i annan tid. Det är stora plantage med många träd, där varje träd hade sin egna omvårdade plats. Det fanns en stenmur runt om varje träd. Igen, igen och igen. Vård. Omsorg. Om
träden.
Nya träd krävde nya murar, det syns tydligt att nya träd planteras. I den röda jorden – med de röda stenarna lagda i en ring, som en mur, runt omkring.
Dagens rutt från Ratnagiri till Rajapur mätte 65,5 km på vår gps. Det var mycket upp och ner, många mjuka kullar och ett vacket landskap. Vid framkomsten blev vi lotsade fel och fick en lång, lång och kraftigt stark uppförsbacke som var mycket tung. Totalt genomsvettig och helt slutkörda nådde vi slutligen ett lagom schabbigt lodge. Det fick duga, eftersom nästa låg 6 km bort. Svetten dröp om hela mig. Vi var framme i Rajapur vid 1530-16-tiden.
NattNatt
Anette
Vi är uppe och ute och letar frukost före kl 0700. Av gårdagens kvällsbrus syns nu inget av. Vi hittar ett frukostställe där maten ännu inte har vaknat. Vi får "sweetfood" som en liten tallrik med något som kan likna mannagryn. I finns också inte russin och nejlikor, te och kaffe, vatten.
 |
| Renhållare i staden. |
Vår tanke att komma iväg tidigt grusades när vi packat på cyklarna. Någon hade demolerat Leifs växelsystem, så att inget fungerade. Vi får mecka en stund istället för att komma iväg i bra tid. Varför någon idkat grovt våld mot cykeln vet vi ej. Kanske tänkte de stjäla någon del. Klart irriterande. Leif fixar fint.
Iväg 0830. Mot Pavas – Adivre – mot Rajapur. Vidsträckta platåer efter uppförsbackarna.
Morgonljuset är vackert och ännu inte så starkt. Människorna är i rörelse. Temperaturen är ännu skön kl 10.
Trafiken är ganska mild i de trakter vi rör oss. Ibland möter vi bilar med packning på taket. Den är sällan fastsurrad. Idag mötte vi en bil med en gastub på taket. Ej surrad. Hu, att krocka med en sådan, får man ju säga.
På många ställen, uppe på platåerna, ser det lite kargt öländskt ut. Stenmurar med stenar gjorda av den röda jorden. Överst i murarna är ofta planterat fina rader av kaktusar – de är effektiva intrångsskydd. På ett ställe var hela murens överdel istället täckt av glasbitar. Där fanns det nog ingen risk att någon smet över muren.
Vid 12-tiden finner vi en "cool-drinks-plats", utan tilltugg. Vi får oss en liten stunds vila. Vi har nu, sedan 0830, cyklat ca 3,1 mil. Farten kan inte sägas vara särskilt hög - i detta landskap och i denna värme.
Platåerna är korta ibland och långa ibland. Det fläktar också lite skönt däruppe. Nedför är skönt, men pressar på dåliga bromsar. Det ger också vetskap om att det strax är skarpt uppför igen. 30 minuter upp, är kanske 7 minuter ner.
Idag har vi goda nötter i bagaget och vi hittar äntligen fina och goda bananer i nästa by. Lyckospår.
Torrt. Gräset är mycket torrt. Gulbrunt. Som fnöske. Buskar och träd är fantastiskt gröna. Det är ett böljande hav av grönt, omväxlat med det gulbrunt torra gräset. Fantastiska kullar, dalar och slingrande vägar genom landskapet för oss sakta framåt. Det är makalöst vacket. Och fruktansvärt svettigt. När eftermiddagen börjar pressar solen oss hårt – utan vind och svalka. Den mjuka vinden har stillat sig. Det står alldeles stilla. Många mil idag är utan byar och utan hus och med bara några få människor. Vi möter enstaka bilar, så vi är inte helt ensamna, men det är ett glesbefolkat område.
Upp bland de vackra kullarna möter vi ett pågående vägarbete. Söndagsslit för riktigt fattiga människor. De bär sten, sand och grus med sina bara händer. De små, små barnen sover i vägdammet strax intill eller lullar runt bland vägarbetarna. Männen och kvinnorna bär tungt. Det är smutsigt och varmt. Det slitna tältlägret ligger strax bortom nästa krök. Det finns stunder när man vill blunda - man vill bara inte se det som de varje dag måste leva i. Det gör ont att se barnen som lever i detta. Det gör ont att se slitet och smutsen. Det gör ont att se människorna som har svårt att ta sig ur sin roll, sin plats eller kanske sitt öde.
Ett stycke bort bryts den röda stenen ur stenbrotten vid sidan om vägen. Även på söndagen. Mankraft. Tungt. Dammigt. Med en hög ljudvolym.
Vi åker också förbi flera plantage där någon form av träd odlas. Kanske är det någon frukt som dignar här i annan tid. Det är stora plantage med många träd, där varje träd hade sin egna omvårdade plats. Det fanns en stenmur runt om varje träd. Igen, igen och igen. Vård. Omsorg. Om
träden.
Nya träd krävde nya murar, det syns tydligt att nya träd planteras. I den röda jorden – med de röda stenarna lagda i en ring, som en mur, runt omkring.
Dagens rutt från Ratnagiri till Rajapur mätte 65,5 km på vår gps. Det var mycket upp och ner, många mjuka kullar och ett vacket landskap. Vid framkomsten blev vi lotsade fel och fick en lång, lång och kraftigt stark uppförsbacke som var mycket tung. Totalt genomsvettig och helt slutkörda nådde vi slutligen ett lagom schabbigt lodge. Det fick duga, eftersom nästa låg 6 km bort. Svetten dröp om hela mig. Vi var framme i Rajapur vid 1530-16-tiden.
 |
| Oj, här var det paraboler i mängd.... |
Anette
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar