Kompostägaren är en smula olycklig över musens livssituation, som i detta läge blir utan all social kontakt och måste leva i en stängd kompost. Ja, den blir rund och trind, men väldigt ensam.
Jag håller med henne, det låter rent fasansfullt. Vi måste måna om djuren och dess väl. Ett tag funderades det på om hon skulle ta hjälp av Emma (husets katt), men det gav ju förstås insikten om att det (antagligen) inte förbättrade den sociala situationen för musen. Detta alternativ föll alltså på sin egen orimlighet.
Nåväl. Komposten är tippningsbar, så jag bistod med lite fysisk kraft och tippade den. Musen lämnade komposten efter lite bråkande på behållaren. Den skuttade bort ca en meter från komposten och gömde sig sedan bakom några högra grässtrån. Förvirrad och skräckslagen över sin nyvunna frihet låg den där en lång stund och tryckte, funderade över nästa drag. Det var ju tur att Emma inte var i närheten.
Efter att ha poserat för ett foto samlade musen sig och flydde in i muren strax intill. Kanske bor resten av familjen just där.
Jag får nu flytta ut komposten en liten bit från muren, så att den inte får för sig att hoppa ner i densamma en gång till. Det vore ju olyckligt om det lilla livet blir fångad i ensamheten en gång till.
A..
Korpskog 8/7 2016.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar