Demokrati, öppenhet och ansvar...

Jag gillar ju föreningsliv, ser det som en viktig funktion i samhället. Jag är ofta i föreningslivet genom styrelsearbete. Där vill jag att det skall vara rätt och riktigt, juridiskt vettigt och med verkan som tänkt - öppet och demokratiskt. Jag drar alltid ett djupt andetag när utgångspunkten är tystnad och informationsbrist, där vi inte får veta saker - vare sig i styrelsen, som ledamöter, eller som medlemmar i föreningen. Det händer (alltför ofta) att jag förundras över maktmänniskorna. Jag ser mer och mer att det är få som styr, inte alla de som har ansvaret för frågorna. Jag ser mer och mer vikten av att poängtera att hela styrelsen är ansvarig, inte bara få. Och att hela styrelsen därmed måste få möjligheten att hålla sig informerad. Jag förundras över svårigheten i detta, över svårigheten att förstå att hela gruppen måste få veta och delta, och över svårigheten att få ta del. Jag blir förundrad och letar nya sätt att förhålla mig till detta. Ja, det finns människor som inte förstår att det är viktigt att se, både för egen del och för andras del. 

Det är inte ok att bara lyssna, du måste ta del. Det är inte ok att bara jamsa med, tänker jag. 

För min del, som ledamot, tillhör det mitt ansvar - både rätt och skyldighet - att få och ta del av informationen. Det kan aldrig bero på denna eller tidigare styrelsers känslomässiga beslut. Jag är ansvarig och måste få veta. 

Styrelseprotokoll tillhör företrädesvis styrelsen. Nya ledamöter behöver ta del av gamla protokoll för att veta hur och vad som har sagt och beslutats. De behöver begrundas, analyseras och vändas. När någon fråga skaver behöver dne behandlas på nytt. Ledamoten behöver ge uttryck för problematiken, oaktakt obekvämligheten i förhållande till sakfrågorna, mothugget eller människorna i rummet. 

Som ny ledamot har du ett ansvar att sätta dig in i uppdraget. I det ligger både en rättighet och en skyldighet. Hur ter det ansvaret sig, tro, när någon i styrelserummet säger; nej, det tillhör inte din rättighet eller nej, det måste vi nog känna efter tillsammans om du kan få. 

Ja, just det kan indikera vikten av att verkligen insistera på att få del av handlingarna. Det som någon syftar till att dölja finns särskild anledning att granska. 

Frågan gör mig ledsen och bekymrad, förstås. 

A..