onsdag 20 april 2016

Boston

Det finns otroligt många ekorrar i parkerna här.

19 april 2016. Boston. 
Ja,i princip ingen sömn inatt heller. Två nätter på raken i princip utan sömn och ett maraton emellan är förstås inte så värst skönt att hantera.

Dagen spenderades med promenad på stadens gator. Långsam takt och skratt och leenden i förhållande till mötande personer. Det var många som gick med små stapplande steg idag. Man får le åt sådant. Några bar medaljen runt halsen som stolthetstecken. Det var dem väl unt. Stolt skall man ju vara över detta.

Vi promenerade från hotellet med lagom stela ben. Solen sken och maratontröjan kändes skön att kunna använda. Vi promenerade längs Freedom Trail, Boston, en vandringsled i staden som visar vägen till en del historiska och viktiga platser för det amerikanska grundandet och dess tidiga historia. Vi ser minnesplatser t ex för de irländare som försökte göra bättring av sitt liv på 1850-talet och möttes av motsvarande motgångar här som hemma. De var inte välkomna någonstans. Så hemskt tragiskt. Det känns i magen, verkligen. Det gör också minnesplatsen för förintelsen som också finns här, längs Freedom trail.

Vi hittade ett ställe att inmundiga lunch på vid 12-tiden vid Faneuil Hall, där man kunde välja bland många restauranger (typ Kungshallen i Sthlm) och därefter träffade vi syssling Johanna och hennes vän Markus som sprang maran igår. Johanna var coach och lite avundsjuk. Markus hittade ett fantastiskt kaffeställe till oss, fiiiint kaffe, till skillnad från det övriga kaffeblasket vi hittills fått i oss här.

Efter mötet med Johanna och Markus fortsatte vi vår vandring bort mot Boston Common och målgatan, där allt förstås var helt bortstädat från igår. Trafik som vanligt. Vi vandrade vidare till Chinatown en kort sväng innan vi tog tunnelbanan tillbaka till vårt hemområde (Constitution - Charlestown). Vi handlade lite mat och tog oss tillbaka till hotellet, där googling tog vid för att försöka hitta ett transportmedel till morgondagens avfärd. Hur skall nu detta gå, undrar vi stillsamt inombords.

A..


1 kommentar:

Jenny sa...

Det fanns många minnesatiraljer kring svälten på Irland. Statyer och dylikt. Sorgligt att det gick illa även i USA.

Är du alldeles jetlaggad eller vad är det som är fel?