Ser föreningen det som viktigt att ha många medlemmar? Hur vill de se aktivitetsgraden hos medlemmarna? Skall de vara aktiva eller passiva? Är föreningen intresserad av aktiva medlemmar? Varför eller varför inte?
Hur ser medlemmen på sitt medlemskap? Finns de där som ett stöd eller för en aktiv tanke? Hur spelar medlemskapet roll hos medlemmen? Varför är hen medlem just här?
En medlem består av en medlemsavgift och ett engagemang. Pengarna kan vi använda för att driva verksamheten framåt. Medlemmen i sig - dess engagemang och dess kunskap - kan användas på många olika sätt. Den kan t ex vara en opinionsbildande faktor; föreningen spelar större roll om den har 1 000 medlemmar än om den har 100 eller 10. Orden blir kraftfullare, även om det är samma person som skriver. Den kan också innebära att vi får till oss en annan sorts kunskap, om vi är intresserade av att fånga den, ta reda på hur den ser ut. Det är, ibland, problematiskt eftersom det är svårt att höra, få ta del av, människors faktiska kunskap. Den når oss inte, för att vi inte lyckas få den till oss. Vi måste tala med dem, medlemmarna, för att kunna få del av deras kunskap.
Engagemanget kan kanaliseras in i föreningen, men kan också strida mot föreningens tanke eller vilja, beroende hur det görs och vad som är bestämt i föreningen. Demokratiskt bestämt, medvilligt bestämt.
I föreningslivet finns årsmöten, tänkta som demokratiska forum. Är det ett demokratiskt forum? Finns det utrymme att tala, både i dagordningen och i den avsatta tiden? Har vi skapat förutsättningar för talandet, diskussionen och för att lyssna till de nya frågeställningarna? Har vi bjudit in människornas röster? Vågar de låta sina röster höras eller tystas de av tonen i rummet?
Ibland läser jag motioner till årsmöten, där någon velat och tänkt. I många fall svarar styrelsen; nej - eller med detta anses motionen besvarad. Jag tänker att en motion alltid behöver besvaras med ett ja i någon form, ett ja tack, och en positiv tanke i svaret. Engagemang är viktigt och får inte bemötas med nej eller ett avslag. Nej och avslag skapar ofta mindre motivation att försöka.
Jag tänker att föreningens medlemmar är en krets av vikt. Medlemmarna är de som berättar att vi gör rätt, att de vill vara med - men de berättar ibland inte hur de vill vara med, varför de vill vara med. Då måste vi ge dem möjligheten. Vi behöver skapa forum och aktiviteter som träffar både de villiga och ovilliga. Vissa är förstås bara betalare, vilket också är positivt, men en förening behöver också kraften i form av människornas engagemang.
Hur bjuder vi in? Vart är vi på väg och hur påverkar vi vårt riktning? Gör vi det vi vill? Vet vi vad vi vill?
Om vi inte talar om värdet av medlemskapet, utvecklar det, så kommer vi att stå stilla och stampa. Är det så vi vill att det skall se ut?
A..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar