Torsdag 19 januari 2012. Cherai beach, Kerala.

Torsdag 19 januari 2012. Cherai beach, Kerala. Vilodag.

Cherai finns inte på någon av våra kartor, men här vor vi fint nära stranden. Det ligger en ö norr om Kochi – vi bor på en ö som ligger utanför den norra delen av den ön. Vi är ca 1 mil syväst om Kodungallur och ca 2,5 mil norr om Kochi (som ligger väster om Ernakulam).

Jag har en förkylning, av inte särskilt mild art, som bråkar med mig. Det är en obekväm eftersläng av matförgiftningen i söndags. Vi stannar här i två nätter, så får vi en vilodag på ett bra boende för lite hälsovård och återhämtning.

0900. Frukost strax intill. Appam/porotha med lite sås. Med stark betoning på lite. Kaffe på maten. Vi ser hur de diskar kaffekopparna i handfaten och önskar att vi slapp se det vi redan vet. Disken lämnar en hel del att önska. Debiteringen på notan innebar rent ocker, ställt i relation till vanliga priser och vad som brukar serveras. Ibland blir man häpen. Hit går vi absolut inte igen.

Det är lite disigt idag. Fiskarna sitter innanför muren och spelar kort. Det ser vi ofta att de gör efter dagens värv.

1230. Efter en lång väntan på Salt ´n Pepper får beställa var sin omelette och vatten. Jag tror att vi väntar i 1½ timme innan den har kommit in (kall), vi fått notan och kan gå. Hit går vi inte igen. Det är förundrande hur en så fin plats med många boenden kan ha så svårt att prestera vettiga restauranger. Förundrande!

1415. Vi cyklar in till staden, Cherai, för lite shopping i den stora supermarketen och Leif får med sig en öl i vinbutiken på hemvägen. Jag står över, det känns helt enkelt inte gott med en snörvlande förkylning. Dagen idag är en aning jobbig. Jag har nog inte feber, men är redigt förkyld och lagom vek. Jag hoppas att jag mår bättre i morgon, för då skall vi trampa vidare till sydligare trakter.

Med oss på vår resa har vi;
The essential guide to customs och culture. India. Culture Smart! Den är skiven av Becky Stephen 2010. Andra tryckningen 2011.

Boken ingår i en serie böcker om länder, omfattande minst 70 länder.

Vi har också med oss Lonley Planet, men vi har mycket större nytta och glädje av Culture Smart! India. Den beskriver t ex Indiens religioner, land och folk, dess värderingar och attityder, vänskap och familjeliv, resor, hälsa och säkerhet och en del om sådant man bör eller inte bör som gäst eller resenär i landet.

Vi känner igen oss i mycket och lär oss om annat. Vi återkommer till den igen och igen. Den är matnyttig, allmängiltig och träffande. Vi känner att den stämmer med det vi upplever allteftersom vi reser i landet.

Lonely Planet hjälper oss sällan. Culture Smart skall vi onekligen testa för andra länder som vi skall besöka. Den var helt enkelt riktigt bra.

0900. Frukost strax intill. Appam/porotha med lite sås. Lite, lite. Kaffe på maten.

Det är lite disigt idag. Fiskarna sitter innanför muren och spelar kort. Det ser vi ofta att de gör efter dagens (eller nattens) värv. Vi ser också hur kaffekopparna diskas i handfatet och önskar att vi slapp se det vi redan vet. Disken lämnar helt klart en hel del att önska. Debiteringen på notan innebar ocker, ställt i relation till vanliga priser och vad som brukar serveras. Ibland blir man häpen. Hit går vi absolut inte igen.

Lunch på Salt ´n Pepper. Vi beställer en omelette och vatten och får vänta upp mot 1½ timme på en kall och ynklig omelett. Underkänt igen. Vi tjuvlyssnar på ungdomarna vid bordet bredvid. En finska 19 år som reser med två fransyskor i ungefär samma ålder – de talar med en amerikan i 25-årsåldern. Tjejerna berättar att de sover ute och att de gör mat över eld utomhus. De verkar leva ett farligt liv, tänker vi, när vi hör att de liftar emellanåt och att de t ex åkt med 7 fulla killar på en lastbil. Killarna hade inte dragit sig för att tafsa. Tre unga tjejer befinner sig då i ett mycket utsatt läge. Jag hoppas verkligen att mina tjejer aldrig någonsin liftar.

Vi åker och köper kex, och sedan till hotellet och sover bort några eftermiddagstimmar.

1915. Veg.fried rice och nudlar med grönsaker och ägg. Te, två liter vatten. Vi cyklar hem med fick- och pannlampa i beckamörkret, där alla kör med helljus på.

Utanför vinbutiken, där Leif handlade en öl tidigare idag (som han somnade gott på under eftermiddagen), var det nu en jättekö framför luckorna. Alkoholnyttjandet har uppebart ökat.

Ja, vi cyklar hem i det kompakta mörkret. Det är svårt att se något när man möter forton med hel usen på. Man blir alldeles blind. Cylister och promenadare syns inte i mörkret – och inte heller gropar eller vägens slut.

Vid bron över vattnet till vår ö ser vi lampor från de kinesiska fiskenäten lysa flitens ljus. Ute i det grunda vattnet står också män bredvid sina båtar och slänger ut nät efter räker och annan småfisk som går här mellan öarna.