Onsdag 18 januari 2012. Guruvayur – Cherai beach, Kerala.
Snuvig. Kliig i nästan. Eländes, elände. Jag hoppas att en förkylning inte bryter ut. Detta blir en aning jobbigt.
Idag hoppas vi hitta till en skola som vi besökte ifjol. Vi har med oss bilder från det besöket som vi gärna vill lämna.
Det var härligt att duscha i rent och varmt vatten i morse. Och på ett rent och fint hotell.
Vi bor tvärs över gatan mot ett sjukhus. Praktiskt om det det skall tramsa mer med hälsan, å andra sidan skall vi nu iväg igen.
Det är på gränsen till svalt på morgonen, inte kallt dock. Elefanterna varndrar förbi på gatan när vi skall åka iväg. (0810 iväg).
0905. 9 km. Över vattendragen går det stora broar, som hoppar när trafiken går över dem. Här ser vi igen ett av de stora kinesiska fiskenäten – de stora håvarna – som finns i mängd i Kochi/Cochin. Små båtar som fiskar eller lastar sand ses oftan i floderna och i vattendragen.
0930. 13 km. 11 bananer för 10 rupier. Ett bra pris. Det är nog nästan rekord, tror vi.
1010. 18 km. Vi åker förbi ett sågverk med ett stort lager stora träd. Virke är här mycket dyrt, det finns i princip inga trähus här. Stenhus är det som gäller. Snuvig. En förkylning är i antågande. Surt.
1200. 34 km. Kaipmamangalam. Vi trampar på efter den stora vägen igen. Asfalten är fin, men trafiknivån är hög. Vi vill inte riskera att sträckan blir längre än den måste idag.
1400. 50 km. Kundungallur. Vi letar boende en stund, men ger upp och trampar vidare. Vi ser en sandstrand framför oss innan kvällen och hoppas att vi får rätt – utan ett alltför stort slit.
1530. 60 km. Azhikode. Äntligen framme vid färjeläget. Nu är det bara en färjeskutt kvar, tänker vi. Då kommer ett gäng grabbar från grannskapet och berättar att färjan är trasig. Det säger att det är ca 10 km runt och att det är det enda alternativet. Jag bryter ihop, hoppar upp på cykeln och vi trampar på. Suck, eller vad skall man säga? Det skulle bli en kort dag idag. Se, det blir det inte. 
Det blev en lång dag idag. Den sista biten av cyklingen var ändå skön (ja, även tidigare under dagen var det skönt). De sista timmarna på dagen har ett så härligt ljus. Vi hör här vågornas brus när de slår emot stranden alldeles intill. Det är en ordentlig skyddsbarriär/stenmur mellan hotellet och stranden, för hindrande av eventuella vågkrafter att vräka in över väg och boenden. Havet är, som vanligt, ganska lugnt.
Tempel har verkligen en särskild plats i Indiernas hjärtan. De frågar alltid om man har varit i templet eller om man skall dit. De påpekar var de är, vad de är kända för, osv. Vi har svårt att värja oss ibland. Vi var i anslutning till templet i Guruvayur, det med elefanterna och ifjol var vi i det kända templet i Kodungallur, dit vi inte vill åka igen. Där tog de betalt för att parkera skorna och för bön. Någon måtta för det vara tycker jag. Bön (& skoparkering) skall definitivt vara gratis. Därtill skall det vara lugn och ro i ett tempel, inte hets och jakt.
1945. Trötta. Vi äter i Cherai, några km från stranden. Vår restaurang från ifjol är ersatt av en stor supermarket, så vi fick leta reda på en ny. Det är inte helt lätt att finna en bra restaurang här. Vi äter biryani och vegetariska nudlar, vatten.
Tid och kilometeruppgifter är ett roligt (?) fenomen här. När vi frågar efter vägen frågar vi ofta också efter sträckan. Första gången kan det vara 3 km, nästa 5 km och strax senare 2 km. Ibland kan vi lägga ihop sträckorna så blir det rätt. Man får ändå le en aning.
A..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar