Fredag 20 januari 2012. Cherai. Vilodag.

Fredag 20 januari 2012. Cherai. Vilodag.

Dunderförkyld. Ja, medicinen mot matförgiftningen måste ha varit effektiv. Den tog verkligen bort all motståndskraft i min kropp. Vi gladdes i förra veckan över att vi inte har varit sjuka på mycket länge. Nu är jag sjuk så att det räcker, verkligen.

Idag är målet 2,5 mil bort. Kochi, får bli ett stopp igen, med hänsyn till min elaka förkylning.

Nu behöver vi hjälp av våra medmänniskor där hemma. Det skall finnas en website som listar viktiga biståndsorganisationer i Kerala. Vi behöver hjälp att finna några konstruktiva och väl arbetande biståndsorganisationer som arbetar med t ex barn (barnhem?) eller kvinnors väl eller handikappades väl. De skall ha sitt säte i Thiruvananthapuram (Trivandrum) eller i dess närhet. Vår olan är att skänka cyklarna till en sådan organisation, för försäljning och nyttjande av medlen i verksamheten. Hjälp oss att finna bra organisationer till detta. Tipsa oss mycket gärna!

0700. Hotellägaren låser upp för våra cyklar, knackar på och meddelar att det regnar idag. Vi bestämmer oss raskt för ännu en vilodag i regnets Cherai.

Strax innan kl 1000 cyklar vi in till Cherai för lite frukost. Det duggar lätt. Vi ser en fiskare med sina nät, men annars är de hemma igen efter nattens arbete. Det enda som finns på frukostrestaurangen är porotha och ärt/potatisröra. Den var väldigt stark. Jag känner ingen smak, bara en brännande stark kryddning. Svart te idag var gott! Kaffe till Leif och vatten, förstås.

Det är ofta långa menyer, men när det kommer till kritan finns det bara ett par av rätterna tillgängliga. Allt finns definitivt inte hela dagens, vilket kanske är logiskt, men inte ens en del av det som står under frukostavdelningens finns tillgängligt i frukosttid (vad som nu är frukosttid).

Vi internetar en stund. Jag lyckas igen lägga ut några bilder och är i princip ifatt med texterna. Fint! Det kan ju vara bra, utifallatt någon följer våra dagars färd.

Vi tar en liten cykeltur. Det är kraftigt fuktigt, men utan regn eller dugg. Det är väldigt varmt, men det är ingen sol. Vi hittar småvägar i vattenlandskapet mellan öarna. Här slingrar en väg mycket nära vattenytan genom landskapet.

Snörvel, säger jag mest idag. Leif tar en bild av mig. Jag ser ut som ett smalt streck. Tänk, att bilder kan ljuga så dant. Jag tror inte att jag har tappat några kilon under denna resa, trots sjukdom mm. Vi har ätit i mängd.

Efter kuststräckan på vår ö ser vi en hel del byggnationer. Stora och mindre hotell och resorts växer sakta upp och skapar nytt för bygden. Vi får hoppas att det också startas några nya restauranger. Det verkar behövas, tycker vi som har svårt att hitta någon bra restaurang att äta på i dessa trakter.

1315. Paneer Butter Msala och ris, vatten på en arabisk restaurang vid stranden. De har en julgran och en julstjärna som pynt i tältöppningen. Portionen var duttipluttigt miniliten. Underkänt igen.

1508. Åker till hotellet efter en tur till supermarketen i Cherai för köp av kex och marmelad för att stilla hungern efter den usla lunchen.

Idag har vi, i stillsam takt, cyklat runt i bygden. Vi uppskattar sträckan till ca 2 mil.

Framåt em är stranden åter fylld av lediga indier. De flanerar, badar, njuter, skrattar och leker. Strandkvarter är intressant för lediga indier, precis som för oss. Inget bad, för mig, idag. Förkylningskurerande står högst på agendan. Inget annat är just nu särskilt viktigt här.

Jinky´s – Babu – skall bygga ut sitt hotell. 185 kvm, 5 nya rum i gammal Keralastil, blir storslaget. Hans säsong går ifrån november – 15 mars. Monsunen börjar i juni och pågår fram till och med augusti, om vi förstår saken rätt. Under någon av de senare perioderna finns ett fiskeförbud under 75 dagar. Om byggtiden för hans nya hotellprojekt vet han inget om – endast gud vet, var andemeningen i svaret – men uppskattningsvis upp mot ett år.

När vi filurar på stranden en stund hoppar delfinerna i havet strax utanför. De är svåra att fånga på bild.

1900. Middag. Gobi Manchurian (vi trodde att Gobi var potatis, men vi fick blomkål). Starkare än starkt. Vatten och te. Det var den bästa måltiden på länge, även om de vägrade att servera ris till. Det har varit lite lågt i kvalité och kvantitet på sistone. Chapati/porotha var det enda som passade till, enligt servitören. Jag håller inte med, men fick så snällt anpassa mig till indisk sed. Lite väl strarkt.

2000. Vi har TV på rummet och hittar AnimalPlanet. Där finns många fina djurprogram. Det är lätt att fastna framför TV.n, så det är gott att vi hittar detta program. Repriserna och reklaminslagen är dock lite för många för att det skall vara riktigt bra.

I Indien är medelinkomsten per invånare 900 usd. 700 miljoner indier lever under fattigdomsgränsen på 2 usd/dag. Indien har den högsta mängden av fattiga människor i världen. Av 1,2 miljarder människor, i den mån de alla kan räknas, lever ca 70% på landsbygden. De stora städerna attraherar ofta människor i tron på en bättre framtid efter torka eller översvämningar eller andra arbetsproblem – det leder dock ofta till ett liv i stadens slum.


Lördag 21 januari 2012. Charai Beach – Cherthala.
Sondag 22 januari 2012. Cherthala - Alleppey.