Föräldrakraft är en tidning om barn och unga i behov av särskilt stöd. Det talar om angelägna frågor, som barnens rätt och föräldrarnas möjligheter, frustration och längtan.
I somras var jag prisutdelarspeaker på Handikapp Sm i Norrtälje. Friidrottandet i handikapplägret gav mig nya tankar och insikter. Det var en otroligt positiv upplevelse. Det var bara vid ett tillfälle under helgen, som sorgen slog mig.
En funktionär sade, om de utvecklingsstörda; ... de kunde väl lika gärna bara träna hemma på sin idrottsplats istället för att åka hit och tävla. Min tanke, och min replik blev; ... men också de tycker att det är ofantligt roligt att åka ut och tävla, som du och jag. Varför skulle de inte kunna göra det? Det höll han med om.
Jag blev imponerade av tävlingsinsatserna och otroligt glad av deltagarnas glädje. Jag blev hänförd av att se de helt blinda hoppa längdhopp och de kraftigt handikappade springa med särskilda cyklar (som var fruktansvärt dyra i inköp) med riktigt ös. Jag blev lycklig över all sprudlande glädje. Jag blir också otroligt glad över att Rånäs 4h, min hemklubb, arrangerar detta. En stor eloge till dem för detta.
Camilla Bohm Coleman, ordförande i Västmanlands Friidrottsförbund, är prisutdelare i några av grenarna. Hon talar varmt om sina skyddslingar och det gör mig oerhört glad att höra om hennes engagemang. Människor som hon gör underverk för andra.
Jag hoppas att Föräldrakraft skriver mer om idrott i framtiden. Där finns glädje, framgång och hälsa. Handikappidrotten är rent fantastisk. Den gör mig varm av glädje.
Lyckospår.
Anette Grinde
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar