"Vad jag pratar om när jag pratar om löpning" - igen...

Jag skrev om "Vad jag pratar om när jag pratar om löpning" häromdagen.

Jag skrev nog som att jag inte riktigt tyckte att boken var värd att läsa. Jag tror att jag får ångra mig där.

Jag inser att jag, efter det att jag lagt boken färdigläst åt sidan, sänt den många tankar. Boken, dess ord och innebörd. Författarens resa och reflektioner. Hans löpning och triathlonaktiviteter. Och författarskap. Och det ställt i relation till mig. Så läser jag nog inte en bok annars - att det är faktiskt ställt i relation till mig, och min löpning och mina aktiviteter.

Just nu är jag skadad så att jag inte kan springa. Men - visst känner jag måstet, inspirationen, glädjen, viktigheten, nödvändigheten och allt det där som som Murakami gav uttryck för i sin bok. För visst gjorde han väl det, fast jag upplevde språket som platt och nästan malande.

Ja. Det var en positiv läsning. Jag tror bestämt att jag skall läsa den en gång till.
A ...