Byggstoppet för nya bosättningar på ockuperad mark är borta. Tiden har löpt ut, och något nytt beslut har inte fattats om att förlänga stoppet.
Meningsskiljaktigheterna fortsätter i området kring Israel/Palestina. Fredsförhandlingarna går i plågsamt långsam takt. Människor lider, svårt, i sina liv allteftersom. Barnens liv präglas av våld, fattigdom och misstänksamhet istället för av lek, bus och en syn om en öppen värld.
Vi lever i en värld som inte är helt rättvis. Den är inte rättvist fördelad, ur nästan något perspektiv. Ibland är det helt "levbart" ändå, men ibland ger det plågsamt besvär för många av de som tvingas bo just där de börjat sina dagar.
En underbar lycka vore att fredsförhandlingarna och världens påtryckningar ledde till ett hållbart resultat för människorna i regionen Israel/Palestina. Nu. Tillsammans. Sida vid sida. Som om de alla hade lika mycket värde.
En underbar lycka vore att alla ungar fick gå i skola och utbildas i alla de frågor, rättigheter och skyldigheter som livet har. De frågor som skapar lycka och välgång för enskilda individer och för samhället i stort.
Det är ju det enda alternativet. Varför är vi ännu inte där?
A....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar