Nåväl. Jag betraktar begreppen och företeelsen Äventyr och Familj utifrån mitt egna perspektiv och tänker utifrån detta när nu tidningen ligger framför mig. Nummer Augusti 2010 har funnit sin väg till mitt bord. När jag bläddrar framåt i tidningen ser jag att jag har fel. Barnen behöver inte vara små. Så skönt och så bra, att perspektiven inte blev så trånga.
Jag läser artikeln "Hey, Mister Tambourine Man", med glädje. Far och son, med vän, drar ut i världen och spelar sig fram. Tillsammans. Jag blir glad, och ser att såväl far som son skrivit sina delar av artikelpaketet. De spelar roll, tillsammans.
Så. Fortsätter jag att läsa artiklarna i tidningen. Allteftersom. Och gläds åt lyckan och möjligheten för människorna i artiklarna att idka fantastiska äventyr. Var för sig, och tillsammans. På sina sätt.
A ...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar