Jag ser dokumentärfilmen om Budrus. Budrus är en by med ca 1500 invånare. Det är en jordbruksbygd, där det odlas oliver och har gjorts så väldigt länge. I byn finns en aktiv ickevåldsrörelse, där långsiktighet och idoghet är nycklar som får rörelsen att skapa framgång. De håller i ickevåldet hårt, även om några personer i byn hemfaller till stenkastning ibland. Det ger hårda konsekvenser tillbaka från den israeliska armén. Israel bygger sin säkerhetsmur på andra människors mark, utanför sitt egna område. De tar andras mark i besittning och hindrar markägares möjlighet att nå sina marker. Hur? Varför?
Filmen berör några av de besvärliga frågorna om Israels ockupation, murbygget och beslagtagande av mark. Den berör också frågan om våldet, vapnens och maskinernas makt, hur soldaterna tvingar till sig palestiniernas land och rycker upp olivträden med rötterna. Det är svårt att förstå hur soldaterna kan göra detta, följa sina order och förstöra livsförutsättningarna för så många. Jag har så svårt att förstå hur man klarar att leva i våldet och hur palestiniernas barn och unga klarar att känna framtidshopp. Fast, vad vore där annars?
Ickevåld är Budrus budskap. De möts ändå av våld. Det är fint att se att Budrus ändå möter våldet med ickevåld. Och det är fint att se att Budrus till slut vann framgång med sin kamp och att detta också ger andra byar hopp. Ickevåld är grejen.
Filmen berör.
Se den; Budrus.
Du hittar den på youtube - här - den är textad på engelska.
A..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar