torsdag 21 januari 2016

Margot Wallström

Skall vi vara solidariska och modiga eller bara tänka politiskt och långsiktigt strategiskt? Hur fungerar det politiska arbetet, när människor inte får det bättre, när måttet är rågat och vi inte ser någon framgång? Hur går det för människorna som berörs? De som år efter år sitter instängda i flyktingläger eller inte får tillgång till sitt land och till drägliga levnadsvillor? Vem ser dem?

Margot Wallström har hamnat i öppet blåsväder, på gränsen till storm, för att hon och därmed också hennes regering, har höjt frågor som spelar roll. Viktig frågor, som rör människor som har det oerhört svårt.

Hon, de, har talat om Israel/Palestina. Hon, de, har uppmärksammat frågan från ett annat håll, inte bara det vanliga. Hon har med vanliga ord påpekat att det finns en annan sida, ett annat folk, ett annat land som behöver stöd. Det innebär inte att också den tidigare sidan behöver stöd och att vi föraktar dem som människor, som folk eller ens som land. Det innebär att Palestinierna också behöver stöd. Och att hon har haft mod att uttala detta. Det är ett klokt mod, eftersom det sätter saker i rullning. Det är dock förundrande att det sätter just henne i en hatposition. De är förstås flera om beslutet. Inte minst statsminister Stefan Löfven.

Hon, de, har talat om Saudiarabien. Om brister i mänskliga rättigheter. Ja, det behöver ju talas om, när och hur det är just så. Det är inte något att humma om. Det finns miljontals kvinnor, och därmed också män, som drabbas av problematiken och den behöver ordas om. Där finns avrättningar av människor som bara talar, avrättningar och våld (som t ex piskstraff) för ordets och textens skull. Behöver vi inte tala om det, skall vi bara låta dem hållas för sig själva, sköta sina egna angelägenheter utan att vi alls ser dem? Vilken solidaritet är det?

Hon, de, har tidigare sett Västsahara och dess folk. Jag höll alldeles på att trilla av stolen när de backade, när de går Marocko till mötes och lämnar Västsaharas rätt som inget alls. Folkrättens och flera NGOs företrädare är tydliga med juridiken, solidariteten och den moraliska rätten. Vi hörde dem tala i riksdagen i oktober 2015. Politiken, strategerna som inte såg de 40 årens olagliga ockupationskonsekvenser för folket, valde att låta ockupationen fortgå utan att höja rösten emot. Trots detta verkar det som om Marocko straffar svenskarna. Varför utvisas svenskar från Västsahara? Vad är Marockos skäl till detta? Var det politiken som gjorde att Västsaharafrågan släpptes av resten? Blev kylan för stark, pengakonsekvensen för hög och orden för hårda från ockupationsmakten? Vad fick ni istället? Beslutet känns vanskligt, moraliskt och solidariskt felaktigt.

Solidaritet, vad är det? Om vi, du och jag och Sveriges medborgare hamnar i galna händer, vill vi inte att världens andra folk skall uppmärksamma detta och påtala felaktigheterna? Vill vi att de galna händerna skall få måtta helt själva när vi, medborgarna, inte lyckas få dem, makthavarna, på bättre tankar? Vill vi inte se och höra att andra står vid vår sida?

Margot Wallström har också hamnat i öppet blåsväder, för att hon skaffat sig en lägenhet och därmed gått före den långa bostadskön. Hon anklagas hårt i media och en förundersökning för mutbrott öppnas. Hennes försvar duger inte i medias ögon, kanske inte heller i juridikens. Det återstår att se, men drevet är förskräckligt. Hur skall någon alls orka vara politiker när dreven är så förskräckliga, särskilt de som går mot kvinnorna.

Margot Wallström är en duktig politiker. Kör henne inte i sank, släpp drevet. Nej, jag står inte bakom lägenhetsaffärer som inte går rätt till. Jag är dock inte säker på att det inte har gått rätt till. Media ger den bilden, men det behöver inte nödvändigtvis vara sant.

Wallström är en duktig politiker. Nej, det är inte säkert att jag alltid håller med henne, men hon är en duktig politiker.

Sluta hetsa. Sluta nu. Genast.

A..
 
Aftonbladet. Dn. Dn. Dn. Socialdemokraterna.



Klicka på bilden - för info om gratis
filmvisning den 29 januari 2016.

Inga kommentarer: