Måndag 23 januari 2012. Alleppey/Alappuzha - Ramankary – Edathtva – Thrikkunnappuzha - Kayamkulam

Måndag 23 januari 2012. Alleppey/Alappuzha -  Ramankary – Edathtva – Thrikkunnappuzha – Kayamkulam

Det är verkligen ett förskräckligt hostande på natt och morgonkvist. Man får vara innerligt glad att det stillar sig under dagarna.

En ny kameraryggsäck är nu ett måste. Den som nu brukas får nog sägas ha gjort sitt – med beröm godkänt. Den har säkert varit med i 20 år, i ur och skur och på många resor. Det är fantastiskt vad en del prylar är riktigt bra. Den nya skall vara vadderad och vattentät med lagom braiga fack. Och lätt, eftersom den alltid skall vara med.

0700. Vår middagsrestaurang (vegetarisk) var öppen även till frukost och serverar appam med grönsakssås. En liten lätt frukost ger möjlighet till ännu en om ett par timmar. Att äta smakar lite gott igen. Kaffe och te.

0745. Iväg. Riktning lite oklar.
0830. Vi trampar österut en kort stund, i försök att slippa stor väg. Stora vackra risfält breder ut sig i det platta och våta landskapet. Fåglarna sitter i långa rader och torkar sina vingar.

0915. 14 km. Mankombu. Ingen karta att köpa.
0945. Ca 19 km. Ramankary. Här söker vi sydlig riktning igen, för små vägar. Vårt önskemål om en ny karta lyckas inte infrias. Hungrig.

1045. Ca 28 km. Landsbygd. Risfält. Slingrande vägar som dansar genom landskapet. Enstaka hus, inga större byar och inga affärer/restauranger. Grävda och stensatta vattendrag följer oss allteftersom. Höga små broar korsar nya vatten titt som tätt.

Landskapet är fantastiskt grönskande och vackert. Det andas en väldigt fuktig värme med de våta risfälten och den värmande solen. På fälten går kvinnor med paraplyhattar och arbetar med böjda ryggar. Det är vackra syner vartän vi vänder oss, men slitet hos människorna känns. I dessa kvarter passerar nog inte så ofta cyklande västerlänningar.

1100. 29 km. Edathua. Porotha och kikärtor. Kaffe och vattten. Nej, det var inte gott.

1200. Nej, inte heller i Edathua finns en karta att köpa. Vem vi än frågor blir vi åter hänvisade till stora vägen. Vi tror att det är en dos språkförbistring och en dos usels karta som gör att det är så svårt att hitta småvägar. De finns uppenbart på många ställen, men vi har svårt att få människor att lotsa oss dit.

1315. Ca 42 km. Nej, inte heller Haripad har några Keralakartor.

1430. Ca 49 km. Riktning väst. Repmaterial av kokosnötter ligger i mängd efter vägen. Delar ligger i blöt i vattnet. Vi undrar lite varför, men utgår ifrån att det är en del i processen av materialet.

1445. Bananpaus. Thrikkunnappuzha. 35 rupier/kg. Lite träiga, men ändå goda.

Längs den lilla landtungan vid kusten går vägen nära havet. Stranden är täckt av stora stenbumlingar till skydd mot vädrets makter. Här finns ingen sandstrand kvar, allt är täckt av stora stenar. Strax ovanför sitter fiskarna och lagar sina nät, spelar kort eller bara vilar under en palm med sina nät som mjuka underlag.

1600. 62 km. Öst igen, över bro mot strad. I ca 1 mil, kust, har stranden gjorts till en tjock stenbarriär mot det vackra blå havet. Kanske är det ännu längre, men det är vad vi ser. Mycket sten och många arbetstimmar ligger i detta, runt Indiens kuster. Husen ligger nära den låga stranden. Det är bara stenbarriären emellan.

Mellan den södra delen av landtungan in mot fastlandet går en stor bro. I vattnet finns en stor mängd ställningar för kinesiska fiskenät (de stora håvarna). I flera av dem finns inget nät, så de används inte aktivt idag.

1800. 70 km. Kayamkulan. Långt om länge boletande. Irritationsgrad hög över hotellpersonals frånvaro av service. Prutar & godtar, men sedan backar de. De har inget mandat. Tidsslöseri med trams. 

1930. Mat. Ris och potatisröra, vatten, 7Up och te. Riset var till del hårt, som om det legat och kallnat. Jag vill verkligen inte ha matförgiftning igen. Bananer till efterrätt. Gott!

2100. Tvätt. Nattning. Bastuvarmt.

Intressant. Bloggkartan Norrtälje.

Nyligen.se. Blogger.com.