7 januari. Madikeri - Kalpetta

Hotellet har iskallt vatten och är väldigt lyhört mellan rummen. 700 rupier per natt - Green Stay, Tourist guest House, Madikeri. Vi kom den 5 jan och åker vidare den 7 jan.

Frukost (Dosa Masala och kaffe - 90 rupier). Underbart gott! Vi träffar en belgare (Sebastian) på frukosten och pratar en stund om fantastiska Indien. Han reste själv med buss och hade nyligen kommit. Han hade dock varit i Indien förr på en flera månders tripp per buss. Han rekommenderar oss att besöka Hampi, Maheshwar och Omkareshwar. Platserna ligger ost om Goa och norrut och får besökas vid vårt nästa Indienbesök. Det var en trivsam pratstund.

Avfärd 0930. Vi lämnar staden för nya upplevelser på annan ort. Med en stark önskan om fina vägar.

Himlen är klarblå. Solen lyser skönt även om det är svalt i bergen. Dagens mål är Kalpetta i Kerala. När vi kommer en bit nerför berget ser vi hur husen klättrar efter höjderna ovanför oss. Höjderna och den gröna växtligheten är ljuv för öga och välmående.

Leif är helt fri från sin onsdagsfeber. Min högra höft har gjort väldans ont inatt, men känns bättre nu. Min sömn inatt var obefintlig, men jag hoppas att den blir finfin natten som kommer istället.

Murnad.

Handlat ett engelst lexikon (25 rupier) som fredagspresent till Söderbykisen som färdas tillsammans med mig i detta land. Anteckningsböckerna har kostat 3-15 rupier per styck och varit goda följeslagare under resan. Fast jag hade naturligtvis inte kunna anteckna så flitigt om jag kört själv. Det är oerhört positivt att åka, även om jag saknar att köra sjalv.

Välanvända packningsdetaljer på resan har t ex varit sidenlakanen. Utan dessa skall jag aldrig mer resa. Lättpackade, lättvättade och som skydd mot de solkiga lakanen på en del tvivelaktiga hotell. Att ligga i dessa egna lakan är helt enkelt varit väldigt bra. Insektsnätet (impregnerat) har också varit uppsatt varje natt. Det har känts tryggt och bra att försöka låsa ute myggorna som kan vara bärare av malaria och japansk encefalit. Det vill vi verkligen inte smittas av.

Min kamera är guld att ha och min lilla dator saknar jag mycket stort. Det var helt enkelt mycket dumt att lämna datorn hemma. Till nästa resa skall den med.

Vi kör förbi en lastbil som lastas med hö (risskörd). Lasset är HÖGT och BRETT. Lastbilen syns knappt. Vi undrar hur den skall kunna färdas på vägen. Den kan knappast möta en buss eller lastbil på vägen med den lasten.

Virajpet (= Virarajendrapet).

I Perambadi svänger vi vänster igen. En gropig väg, ett litet vägarbete och torkning av kaffebönor. Vackra och finklädda små barn vinkar glatt vid vägkanten och ger mig varma lyckobubblor i magen.

Vi möter fler (ris)hölass efter vagen och förundras över lastningen. Vi är nyfikna på att se en tröskning av riset och hoppas finna en sådan arbetsplats under resans gång.

Kaikery.

De odlar plantor under stora nät och väv, som lite mörka växthus med värme och fukt.

Gonikoppal.

62.58 rupier per liter.

430.55 = 6.88 liter

Oljestickan lossande fran skruvlocket - den gick helt enkelt av. Ett kort verkstadsbesök för 25 rupier fiskade upp stickan och satt på ett provisoriskt lock. Vi andas ut en aning och letar reda på ett lunchstalle. Vi äter en ordentlig lunch med ris, grönsaker och starka såser samt vatten och Sprite för sammantaget 170 rupier. Mätta och glada drar vi vidare söderut.

Vi stannar till vid ett bygge där det blandas sand, grus och vatten och langas till våningen ovanför. Ca 30 man är med i arbetet. Langningen är effektiv och snabb.

Ponnampet.

Om man tänker sig att bo i Indien och vill bo i syd är Kerala eller Karnataka att föredra framför Tamil Nadu. Det är helt enkelt lite ordningsammare där. Om man finner ordning vara ett boendeönskemål, förstås.

Hudikeri (Distrik Kodagu)

Ja. I detta distrikt är det verkligen kaffe som gäller. Kaffeplantage har kantat vägen sedan vi nått det mer kuperade höjdlandskapet mot bergen. Det är vackra vyer, och stora arealer.

Srimangala.

Irpu Falls (Karnataka)

51.8 meters fall ner mot dalen. Inträde 20 rupier för indier och 50 för utomjordingar. Parkering 5 rup för indier och 20 för utjordingar. Man häpnar emellanåt till ingen särskild nytta. Det är bara att förhalla sig. Fallet var vackert och värt ett besok. Vi fick 1.5 km skogspromenad som avbrott till allt mc-åkande. De tog inte betalt för kameran denna gång (kanske såg de den inte).

Kutta (Karnataka) - Thopattyayal = Tholpatty.

Solen dalar. Temperaturen är vänligt skön. Ljuset är gudabenådat vackert. Timmen går mot kvällning.

Distrikt Wayanad - Kerala

Kattikulam.

En stor kyrka i en lite by. Vacker, men stor - för mig är det lite motsägelsefullt. Det är dock samtidigt väldigt vackert när de stora kyrkorna är fullsatta till gudstjänst. Då är det underbart vackert och inte alls motsägelsefullt.

Kaffebönorna ligger utlagda på stora planer för torkning. Man och kvinnor sopar, skyfflar och vänder för att torkningen skall ske på rätt sätt och i rätt takt.

En liten flock apor (7-8 st) sitter och äter vid sidan om vägen. De håller sig snällt och stilla kvar på sin kant. Vi åker i naturreservatstrakter. Vi ser skyltar för äventyr, vandring och elefantexkursioner. Omgivningarna är rena och vackra i det ljuvliga kvällsljuset.

Mananthavady.

Koiylery.

Här hänger (ris)höet som en strut på en palm, på tork, som stora höstackar. Vi ser det igen och igen i detta omrade, men har inte sett det förr.

Panamaram.

Så försvinner solen ner bakom höjden i väster. Vi ber att mörkret ändå stannar borta ännu en liten stund.

Kambalakkad.

10 km kvar och mörkret är strax ett faktum. Leif slår på halvlyset och lyckligtvis har de mötande ännu inte slagit på (hel) ljuset på sina fordon.

Kalpetta (Kerala).

Vi når staden vid mörkrets inbrott och får förvirrande hjälp av två killar. De talar inte engelska, men insisterar pa att bistå. Vi blev av med dem efter ca en halvtimme, varefter vi kunde börja leta boende själva. På tredje försöket fann vi ett rum (Tourist Home 550 rup).

Det bästa idag var färden i det vackra landskapet och de fantastiska (ris)hölassen.

A..