Payyoli.
Broarna i Inden är annorlunda, som det mesta. Ibland är de så smala, att inte bussar och lastbilar kan mötas. Bilarna tråcklar och försöker alltid ta sig förbi den väntande bussen eller lastbilen.
Vatakara (Badagara)
Staden har ett historiskt fort och ett 1500-tals tempel, men vi letar frukost och susar mest forbi.
Kainatty
Frukost 10.30. Lite riskigt kafé. Kallt bröd och kalla grönsaker, kaffe och te. 61 rupier.
Jag försöker hela tiden följa med på kartan och notera byar och städer som passeras. Namnen är svara och annorlunda. Därtill är de ständigt olika. På en karta finns en stavning, en annan på nästa karta och ytterligare en annan på den tredje. Vi finner sällan en by/stadsskylt vid infarten, men ser namnen på platsen genom reklamskyltarna ovanför alla butiker. Även där skiljer sig stavningen ofta från skylt till skylt. Tre olika stavningar på namnet är inte ovanligt.
Kannookkara.
Vi svänger av från den stora och högt trafikerade vägen (nr 17) och hoppas finna en lugnare väg längs strandkanten.
Vi finner ingen strandväg, men väl ett fiskeläger med mängder av båtar, massor av fisk, is och människor. Det sjuder av liv i fisketrakterna.
Mukkali
Fiskelägren ar underbara syner. Färg, glädje och en härlig kraft. Jag får dock nästan hålla andan, eftersom fisklukten är starkt påträngande.
Kunhipally
Mahe - Poducherry.
Poducherry är en del av en delstat som också finns på ostkusten.
Vi får plötsligt syn på ett "systembolag". Det saknar galler och har ingen kö. Det är rent och fint i hyllorna och god ordning. Leif inhandlar en liten "målgångswhisky" för 110 rupier. Strax senare ser vi en till sådan butik. Det är uppenbart olika alkoholregler i de olika delstaterna.
Vi ser också en stor vacker kyrka mitt i staden.
New Mahe - Kerala.
Vi åker över en bro, med det vackra havet utanför och på andra sidan är vi åter i Kerala igen (distrikt Kannur).
Vi ser otroligt ordentliga pirer, som vågfångare, till skydd för fiskebåtar och den lilla kustremsan innanför.
Gopalapetta
I den lilla byn närmast vattnet är det det röda partiet, med hackan och skäran, som syns allra mest. En stor kyrka finns i den lilla byn.
Thalassery.
De stora vågbrytarna är inte nya, de är kanske 30 år gamla, säger mannen vi talar med. De avser att stoppa havets kraft, men är inte ett resultat av tsunamin.
Vi stannar vid vägkanten för att betrakta kartan och besluta om fortsatt riktning. Innan vi ens fatt upp kartan flockas männen omkring oss för råd om riktning, tempel och strand.
Även under färd är det många som ropar och undrar varifrån vi kommer och var vi är på väg. Det är svårt att stanna utan att de strirras eller flockas runt omkring oss.
Weak Bridge. Speed Limit 15 km/h. Man känner ett brus av oro i magen när bron är knökafull av lastbilar och bussar. Men den ser ändå ganska stadig ut.
Muzhapilangadu beach.
Vi kör ner till stranden och kör pa stranden - på sanden - en bit. Den är hård och packad. Vi kör ner ända längs vattenkanten. Det är en plan strand, där tidvattnet måste gå hela vägen upp till vegetationskanten, ca 80 meter upp.
Strand och hav ger verkligen frihet och luft. Vi åker i flera km efter den hårt packade stranden. Ljuvligt vackert. Helt turistfritt. Tyvärr också hotellöst, bara ett för dyrt "resort".
Himlen är knallskönt blå idag. Lite varmt, men ändå ljuvligt skönt. Vinden svalkar lite lätt i den långsamma Enfieldfarten.
Thottada - Melechovva - Kannur.
Storstad. Felkörning. Varmt. Kaos. Hungrig.
Azhikkod.
Hela vägen är full av nyårshälsningar. Det verkar som om de längtat efter det nya året.
Vi kommer fel igen. Vi hittar inte ner till stranden, trots ett stort letande och snirklande.
(14.40). 58.99 rup/liter. 401.13 = 6.80 liter.
Sen lunch - ca kl 1500. Porotha och grönsaker. Vatten. Te. På ett ställe som vi helst inte vill gå in på. Porothan var dock nybakad och grönsakerna rykande varma. Det var riktigt gott. 59 rupier.
Det är onekligen lättare att le med mat i magen.
Pyambalam. - norr om Kannur.
En fantastiskt vacker strand. Lång, med guldsand och ett fantastiskt hav. En iordningställd parkeringplats, men tyvärr inget boende i närheten. Här borde det byggas några hotell, med olika prisklass. Makalöst vackert - här skulle vi gärna stanna i några dagar om det gick.
Tid och omständigheter "tvingar" oss åter till den stora staden Kannur för boende (Asian Herritage, Kannur 890 rup).
A..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar