lördag 15 januari 2011

12 januari. Chalakudy - Wipin Island

Vi lämnar hotellet utan frukost, men finner ett ställe strax intill (där vi åt middag igår). Våra vakningsvanor blir trögare och trögare. Väckningen står alltid på 0600 och vi kom idag till frukost kl 0845. Nåväl, vi är ju ändå på semester och har inte särskilt bråttom.

Två stora Masala Dosa, vatten, te och kaffe. De var riktigt ordentligt stora idag. Nu är vi fulltankade för vår näst sista mc-dag. I morgon lämnar vi tillbaka motorcykeln. När vi åker ut från frukoststället kommer en liten lastbil med en stor elefant säkert förankrad på flaket. Vi följer efter för att försöka få en bild på ekipaget, men han kör snabbt i trafiken så vi hinner inte förbi. Det var en fantastisk syn. Den skulle säkert transporteras till de fantasktiska skogarna där vi var i går. Där var det riktigt fina elefanttrakter.

Dagens mål är kusten strax norr om Ernakulam.

I morse träffade vi vår första kackerlacka. Den var lagd på rygg i vårt badrum och var skarpt omgiven av myror som försåg sig av den i små bitar åt gången. Ett ivrigt myrtåg vandrade fram och åter över golvet. Kackerlackan sprattlade lite vekt emellanåt. Vi hoppas att vi inte träffar fler.


Aloor = Alur.

Här var det riktigt fina kvarter, med stora och ordentliga hus. Färgglatt målade. Vi viker av från vägen med riktning kust och virrar in oss på en liten byväg. Det känns som om vi kör i en labyrint, som vi inte vet hur vi skall komma ut ur.


Marekkad - Kerala.

Vi blir, mitt i labyrinten, inviterade till en skola med små barn. De är 6-11 år och är 93 elever i skolan. Det finns 5 lärare i den lilla skolan. Läraren berättar att skolan har dålig ekonomi. På onsdagar har dessa elever inga skoluniformer, vilket de annars alltid har i skolan.


Detta var återigen en värdefull felkörning. Gruppfotot på alla elever får sändas per post då skolan saknade e-postadress.


Vi letar oss upp till "stora vägen" igen då stigarna blev för smala och markerna för blöta.


Mala (en stor städad by - liten stad).

Poyya.

Vägskylten är på krumerlurspråk så vi får fråga i korsningen. Det känns alltid lätt att fråga, då människorna glatt och lätt lotsar oss vidare i rätt riktning.


Vi passerar ett stort vattenområde, där delar är "inrutat" i stora rutor. Till vad de används vet vi dock inte.


En stor bro för oss över vattnet, där vi åter ser de stora kinesiska fiskenäten som bara finns i dessa trakter.


Anapuzha - Kottapuram.

Azhikod - för färja till Wipin Island.

Färja (kl 1200) - 8 rupier - till ön Wipin Island, strax norr om Fort Cochin. Här skall vi hitta bo för inatt. Färjan är mycket trevligare än bron, även om det tar längre tid att hitta och färdas med den.


Wipin Island är en lång smal ö med en fin sandstrand längs den västra kusten. Några hotell är centrerade till mitten, där huvudbron från fastlandet ansluter. Längs hela västsidan, mellan väg och strand, finns en 2 meter hög stenmur till skydd mot havets kraft. Havet ligger idag alldeles lugnt och stilla.


Så. Där gick kopplingsvajern av. Otur - sista dagen! Tur - nästan "hemma"!


Vi checkar in på ett strandnära boende (800 rupier) och ordnar mekaniker. I väntan på detta äter vi lunch (fried rice, vatten och kaffe - 200 rupier). Prisnivån indikerar turisttrakter.


En tam elefant med förare promenerar stillsamt förbi utanför lunchstället. En varningsskylt för elefanter igår, och två riktiga idag sålunda.


Det bästa med resan så här långt är ett fantastiskt land, underbara bergsvyer, vänliga människor och min fina reskamrat.


Dagens mc-haveri (kopplingsvajer och byte) kostade 300 rupier.


Leif tog ett skönt kvällsdopp i det ljuvliga havet efter solens nedgång.


Lycka är att vara i Indien.


Anette Grinde ... . . .

2 kommentarer:

Jenny sa...

Jag sa ju det! Kackerlackor!:p

Anette Grinde Lundeberg sa...

En kackerlacka raknas inte, Jenny. Det finns sa mycket mer och fantastiskt har! Kram mor