torsdag 6 januari 2011

2 januari. Kannur - Bekal

0745 Frukost. Bori med grönsaker, kaffe. 80 rup. Menyn står på krumelurspråk men som vana Indienresenärer får vi ändå mat i magen på morgonkvisten. Det känns bra.

Indien är verkligen de stora skyltarnas land. En restaurang som ser ut som en skitig verkstad kan ändå ha en stor och fin skylt utanför. Det är, naturligtvis, ägarens stolthet och leverbröd. Han gör sitt bästa utifrån land, kultur och övriga förutsättningar. För de som finns här är det självklara miljöer och för oss är det väldigt annorlunda.

Iväg ca kl 0900. Fortsatt kurs norrut.

Puhiyatheru

Vaslapattanamn

Vi noterar att det finns väldigt gott om vägar i Indien. På kartorna ser det ibland väldigt väglöst ut. Så är det dock inte i verkligheten. Kors och tvärs går det små vägar som kan föra oss in på konstiga platser, dit vi kanske inte tänkt oss. Så länge vädret är vackert och mörkret inte är nära så är det bara roligt.


Azheekal.

Det är tur att vi åker per mc - Enfield - ty ibland är vägen nästan inte farbar. Vi hittare en våg till en färja, men tvingas vända då sannolikhet för mc-transport till slut blev obefintlig (pga väg och pirskick). Vi träffar dock på en lång vacker öde sandstrand.


Så. En lång färd åter till den stora staden för att per bro ta sig över den stora havsviken norr om Kannur.


Cherukunnu

Thavam

Söndagsförmiddag. Vi åker förbi en kyrka där det står en mängd människor utanför. Det går också många människor efter vägen. Troligt är att de just firat söndagsmorgonsgudstjänst med psalm, lovsång, predikan och bön.


Payandagi = Pazhayangadi.

1050 Kaffepaus!

Vi noterar att gårdagens och morgonens färd i området kring Azhikkod kantades av återvändsgränder. Trakten saknade hotell och vägar att komma vidare på. Stranderna var dock vackra, när de väl kunde återfinnas. Det var dock, som vanligt, skönt att färdas på landsbygden.


Leif är mycket duktig i den indiska trafiken. Han är vaken (!) och lugnt tålmodig. Rätt som det är svänger någon tvärt på ett sätt som man inte kan förvänta sig. Han har mycket väl klarat alla konstiga situationer i trafiken. Vi kommer sällan upp i högre fart än 60 km/tim och färdas oftast i 30-50 km/tim.


Payyannur.

Sondag. De flesta butikerna ar idag stangda, bara nagra fa har rullat upp sin dorr. I de som ar oppna ar det god rulljans.


Olavara Bridge.

Vi lamnar distrikt Kannur och kommer till Kasaragod, det nordligaste distriktet i Kerala.


Valvakkad.

Kokosnotstrad i raka ordnade rader. Annars ser vi sparsamt med odlingar i dessa kvarter. Husen ar stora, liksom moskeerna.


Trikkaripuv

Valiyaparambla backwaters.

Vi kommer till vags ande dar en farja for persontransport gar ut till oarna utanfor. Dar finns ingen vag. I vattnet ser vi mangder av pinnar och efter lite fragande far vi veta att det ar nagon form av musselodling. Farjan var overfull och foraren hade problem att fa igang den lilla utombordsmotorn. Efter en stunds slit fick han dock igang den.


Landskapet ar sandigt och torrt. Palmskott ar planterade i rader, med hopp om tillvaxt allteftersom.


Padne.

Har ser vi flera kvinnor i helsvart och heltackt. Nagra har ocksa ett tunnt, tunnt tyg over ansiktet. Inte alla dock.


Cheruvathur - Kottapally - Madakkara Bridge - Madakkara

Atervandsgrand. Igen. Vi stannar och vips ar det nastan 20 personer runt omkring oss som ar med i var vagvalsdiskussion. Vi lotsas en bit av en ung tjanstvillig kille som talar bra engelska.


Cheruvathur (igen)

1330 Mat! Biriyani. Porotha. Vatten. Kaffe. 150 rupier. Pa en finfin restaurang.


Vagkantstorkning av kokos och sad. Hur gors den kokos vi nas av, tro?


Nileswharam - Kanhangad.

Vi letar en lang stund efter Hosdurg Fort och till slut finner vi den bakom ett tempel. Det vara bara en enstaka overvaxt mur kvar. Inte nagot sarskilt vardat att beskada.


Vi ser sallan barn leka med leksaker, enligt vara matt. En liten tjej sitter pa en gunga i ett trad, dar sittskivan ar ca 1*1 meter. Det ser nastan ut som en bit av en dorr. En liten kille leker med ett cykeldack, som han snurrar fram med en pinne.


Chithari bridge.

Bekal Fort.

Parkeringsavgift 2 rupier. Intrade 5 rupier for en indier och 100 for en utlanning. 25 for kameran. Ett valhallet fort - minnesmarkt.


Vi hittar en underbart fin vag som gar nara stranden. En underbart vacker och milslang sandstrand - en nybyggd FIN vag och en del nybbyda hus (och en del gammalt). HAR! - kan jag tanka mig att bo, nara den vackra stranden.


I Bekal fanns ocksa en tillrattalagd p-plats, lekplats och strand for turism. Entrebelagd, med ko in. Stranden strax bortom var helt tom.


Kappil beach & Kappil bridge.

1700 Ahh. Ljuvligt! Men inget hotell i sikte.


1730 The Fort Point, Bekal - Kerala. Hotell 440 rupier.


Vi checkar in pa hotellet, vi tar en strandpromenad och ser solen sjunka ner i havet. Vi vandrar sakta i strandkanten, pratar en stund med en sjoman som rest varlden over. Och gar ater till hotellet. Dar mots vi av hotellpersonalen som ifragasatter vara passkopior. Vi hotas med att fa lamna hotellet eftersom Leif inte kan visa sitt pass i original och kopian saknade inresestampel. Detta ar forsta gangen som nagon har ifragasatt kopiorna sedan vi akte fran Fort Cochin och darmed inte langre har haft tillgang till Leifs pass. Jag blir upprord och undrar hur frangan uppkom egentligen, eftersom det inte var nagot problem nar vi checkade in. Vi inser att problemet maste ha aktualiserats pga ett annat mc-par som vi informerade om hotellet. I nagons pass maste inresestampeln ha funnits och hotellet kunde jamfora vara kopior. Som tack for vart tips till dem holl vi salunda pa att bli utslangda fran hotellet. En hotellgast hjalper oss sa smaningom ur knipan da vi tydligt forklarat att vi visat ett giltigt pass, ett giltigt visum och att vi lamnar hotellet i morgon bitti. Jag hade ok pa att stanna, men inte Leif. Det var en valdigt absurd situation. Problemet var kanske egentligen att kopian tagits i Sverige, fore inresan - och vi kan inte ratta detta eftersom vi inte har Leifs pass med oss pa resan.


A..





Inga kommentarer: