Den goda frukost-Masala-Dosan försvinner ner lätt som en plätt. Vi kommer att sakna den vid hemkomst. Vi tror dock inte att vi kommer att göra denna frukost hemma - den liknar snarare en lunch eller en middag, men är väldigt god.
Barnvagnar finns inte alls i de trakter vi har besökt. Några få har setts på turiststränderna, medtagna och nyttjade av västerlänningar. Indierna i dessa trakter nyttjar dem inte alls. De små barnen bärs. Vi har inte heller sett att de bärs i sele eller i tyg - de bärs helt enkelt i famnen.
Fastighetsunderhållet är, för oss, ett annorlunda kapitel. Det byggs nya, fina hus, men många av de äldre husen förfaller. Det ser ut som om de bortser från viktigt underhall, som om huset inte kan underhållas och förbättras allteftersom. Det som var fint och nytt för bara några år sedan, kan redan vara smutsigt och nött och på gränsen till förfallet. Många av husen här kan inte ha samma livslängd som t ex hemma.
Nästan två månader var helt enkelt alldeles för lite - nästa resa må vara minst fyra. Vi uppskattar inte tanken på att åka hem.
Inskrivningsproceduren på hotell och andra boenden är en viktig historia i Indien. Vi läser i tidningen att det är förenat med risk för arrest om detta inte sköts på rätt sätt. Ett formulär med pass- och visanummer, ankomsttider, mm skall nogsamt fyllas i på varje plats. Om alla hotell hade varit noga med detta skulle de ha kunna följa alla vara övernattningar under denna resa. Några har ändå slarvat en del, så några spår brister om någon söker.
Vid sängdags längtar jag efter frukost. Inte för att jag är hungrig, utan för att den är väldigt god.
Tisdag. God Natt.
Onsdag och torsdag kvar. Sedan hem till snö och kyla.
Anette Grinde ... . . .
Frukost 150 rupier.
Masala Dosa, vatten och kaffe.
Lunch 145 rupier.
Dhal Fry, Aloo Gobi, Vatten, Ris och kaffe.
Middag 380 rupier pa strandrestaruang,
bland alla turister. Nudlar och öl.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar