Jag är inte klar, men kanske måste jag ändå...

1 december 2017 klev jag in. Jag har drivit med lust och glädje stor. Stretat, skrattat, talat, föreläst, samtalat och tipsat. Det har varit en fantastisk tid och jag är glad att jag vågade, ville och gjorde. Nu känner min kropp och knopp att det var länge sedan jag hade semester och att jag behöver göra något åt min arbetssituation. Det är oklart hur. Min tanke går till att det är dags att sälja, men att jag kanske inte vill. Att jag bör, men vägrar själv. Kanske mest för att jag inte själv kan se när det räcker. Jag har så otroligt många fantastiska samtal i butiken, så många bra aktiviteter och så många fina möten med människor som vill och kan, som läser och samtalar. Dessa människor spelar roll. Dessa samtal spelar roll. Alla dessa möten spelar roll, inte marginellt. Det spelar stor roll. Tänk, att få möjligheten att sitta ner och prata om böcker, skrivandet, känslan, ämnet, texten, koranbränningar, yttrandefrihet, rättigheter och skyldigheter, suicid, rasism och annat och känna den fina samtalslyckan fast ämnet är svårt. Tänk att känna tolerans, kunskap, oenighet, att se den andre och lyssnandet som går i varandra, byter riktning och att det kommer en ny chans till var och en varje ny dag. Det är magi att ha en plats till sitt förfogande där så mycket kunskap bor. Jag är inte klar här, men kanske måste jag ändå lyfta frågan om att sälja den plats och sen verksamhet jag driver. Om/när jag bestämmer mig för att tiden är mogen att fatta detta viktiga beslut kommer jag ändå att fortsätta driva de cirklar, kulturdagar, aktiviteter och samtal som sker på den plats jag finns. Där eller på annan plats. Det kan inte upphöra, förstås. Ja, nej, om inte den som köper vill driva som jag gjort förstås. Då måste den personen driva också det, inte jag. Du som har intresse och kunskap att bidra till den här platsen, kommunen och människorna med lust och energi på den plats jag nu verkar, kom hit för ett prat. Du, som vill driva den här platsen på ditt sätt, utifrån den du är och med dina förutsättningar, varor och glöd. Kanske är det dags för dig här nu?

Är tiden mogen för dig nu, så kanske platsen kan vara det också. Välkommen ska du vara. A..

Medborgarförslag: Cykelförmån Norrtälje kommun

Medborgarförslag.

Ett medborgarförslag är en medborgares förslag till sin kommun, för kommunen att fundera över, lyfta för att tala om plus och minus. Det är inte en fråga att besvara utan utredning, eller för att politiken inte gillar frågan. Det är något att lyfta, ja, åtminstone om någon har kunnat samla ihop 50 röster om förslagen. 

Kommunen har avvisat ett flertal förslag under våren 2023. De har helt enkelt inte lagts ut för röstning. Röstning , som kan ge en riktning om folket i bygden finner frågorna viktiga. Det har t ex varit frågor om hälsa, blomster/slukhål och sopsortering. Hälsa och klimat är viktiga frågor både för vår närmiljö men också i stort. Vi behöver lyfta frågorna och tänka nytt - utanför boxen - igen. Även politiken och tjänstemännen behöver lyfta blicken, kanske t o m tänka nytt. Att bara avvisa blir därför negativt ur väldigt många olika perspektiv. 

Ett medborgarförslag om cyklar som hälsofrämjande åtgärd till personalen har lämnats in till Norrtälje kommun under våren 2023. Kommunen har valt att inte lägga ut det i offentlighet för fundering, samtal och röstning. Medborgarförslaget har alltså avvisats utan att Norrtälje kommuns medborgare (inklusive anställda) har fått en möjlighet att fundera över relevansen i frågan. Kanske stör frågeställningen arbetsprocessen med löneförhandlingar eller kanske är det ointressant för kommunen som arbetsgivare. 

Jag vill ändå igen höja frågan om vikten av kommunen som en hälsovårdande arbetsgivare som månar om sina anställda och arbetar för att personalen ska tänka kring fysisk rörelse istället för att alltid ta bilen, både för de korta men också för de lite längre sträckorna. En cykel och en uppmaning kring fysisk rörelse gör mycket för personalens hälsa. Hälsa gör skillnad.

Jag vill uppmana Norrtälje kommun att erbjuda all sin personal en cykel, som varande en attraktiv arbetsgivare som uppmanar sin personal till fysisk rörelse. 

Hur det sker är mindre viktigt. Det viktiga är att det sker.  Se över frågor som rör t ex köp, hyra eller kanske en lånepool. Finns det fler sätt?

Jag vill också uppmana Norrtälje kommun att tänka större och bredare, kanske t o m lite kreativt, kring infrastruktur för cykel, gång, löpning - fysisk rörelse - på stadens gator och torg, och mellan byar och huvudorter (t ex Rimbo, Norrtälje, Älmsta och Hallstavik. I det ingår årets alla månader och väderförhållanden, liksom även för människor i olika ålder och funktion. Hela kommunen behöver leva, folket behöver vara friska, hela och rörliga.

Frisk hälsa är viktigt också för kommunens medborgare. Att se att kommunen månar om sin personal med hälsofrämjande förmåner gör också Norrtälje till en bra plats att bo på. 

Mer hälsa ger mindre sjukvård. Sjukvård kostar mer än friskvård. Sjukvård är mer plågsam och samhällsbelastande än friskvård. Friskvård bör prioriteras i alla led och i alla funktioner. 

Frågan rör personalens hälsa, ja, men påverkar också vår miljö och vårt klimat. Därmed påverkar det också mig, den skatt jag betalar och den miljö jag befinner mig i, trots att jag inte är anställd av Norrtälje kommun. Dess väl påverkar också mig. 

Hur många kommuner, landet runt, har infört eller tänkt sig införa fria cyklar för sin personal - i sin tjänst, på sin färd till/från jobbet eller t o m på sin fritid? 

Hur många kommuner tänker kring cykelinfrastruktur i sin planering av kommunens geografi rörelseplatser.

A..

Infrastruktur för hälsa är också miljö/klimattänk: https://www.dn.se/sverige/att-investera-i-cykling-ar-en-vinstaffar-for-staten/

Skatteverkets regler om  förmånscyklar:  https://www.skatteverket.se/privat/skatter/arbeteochinkomst/formaner/cykelforman.4.46ae6b26141980f1e2d466e.html

Cykelförmån Kiruna: https://www.svt.se/nyheter/lokalt/norrbotten/har-trampar-kiruna-kommuns-nya-halsosatsning-igang

Cykelförmån Borås: https://www.dn.se/sverige/har-far-personalen-elcyklar-som-lon-bra-med-lite-hjalp-i-backarna/

Medborgarförslag Norrtälje kommun: https://www.norrtalje.se/info/kommun-och-politik/kontakt/e-forslag/

Ja, det finns folk...

  Ja, det finns folk som läser i böcker i butiken, som tycker att det är ok att förstöra trots att de inte avser handla i butiken. Det finns rätt många sådana. Det är både barn, unga och vuxna. De förstör. Det är dyrt för butiken.  

När du är på jakt efter en bok så är det är ok att läsa en baksidestext och att försiktigt bläddra i en bok för att tex  konstatera att stil och storlek är läsbar. Om du inte är på jakt efter en bok eller annan vara i den här butiken, så ber jag dig låta bli att röra varorna. De skadas. Det gäller dig som är barn, vuxen eller ungdom. Det gäller sålunda alla.

Varsamhet, tänker jag att det kallas. Och hänsyn till den som vill ha en fräsch vara! 

Det är - förstås - inte ok att läsa sida efter sida eller bläddra igenom hela boken. Någonstans på vägen, ganska snart, går man över gränsen och bör själv inse att man förstör. Om man inte förstår får man stå ut med information om att det inte är ok. 

Jag borde inte behöva fostra folk i butiken.

En (vuxen) man läste, bläddrade och läste. Han bröt upp boken och fortsatte. Han slutade inte. Till slut bad jag honom betala för boken. Nej, jag ska inte ha den, blev svaret. 

Hans far blev förbannad för att jag sa till, tyckte att jag borde ha en lapp om försiktigheten. Det borde jag inte, för vuxna människor vet att det inte är ok att förstöra i butiker, men ja, det fanns en notering med en bön om att avstå läsning. Sonen (vuxen) ignorerade lappen och informationen. Han stod precis bredvid lappen, boken låg precis intill. Han tyckte sig ha rätten att förstöra, ja. 

- Nej, jag ska inte behöva säga till besökare att det här är en butik och att du behöver betala för varorna innan du förbrukar dem. 

- Nej, jag ska inte behöva skriva lappar om självklarheter. Det vet varje vuxen människa, kanske t o m de flesta barnen. Det här är en butik. Här handlar man. 

Istället för att fundera över vad sonen gjorde, säga tack och förlåt och låta saken vara utagerad (när han nu inte ville göra rätt för sig) så blev fadern förbannad för att jag befann mig i lokalen. Han ansåg det otrevligt. 

- Ja, hur ska jag kunna driva en butik om jag inte får vara på platsen och hur ska jag kunna hjälpa personer att hitta rätt i hyllorna om jag inte får röra mig i lokalen? 

Problematiken var läsning - förbrukning - av ej betald vara, inte var i huset jag befann mig.

Hur ska jag kunna sälja fräscha varor om människor bläddrar sönder dem? Går du in på Ica och dricker en halv liter mjölk och sen ställer tillbaka den i hyllan? Eller tuggar en halv tomat? Det är samma sak med läsning - du förstör. Vill du bara titta eller läsa, så är bibblan rätt plats. Vill du köpa en bok, så är bokhandeln rätt. 

Att personen då också istället vänder sig mot mig och skäller på mig för att han valt att bete sig obetänksamt, är ännu värre. Förstås. 

Jag tackar dig för att du tar ett mentalt omtag, vänder din tanke inom dig och funderar över hur du skulle göra när människor beter sig illa i en butik som du ansvarar för. 

Det här är en bokhandel. Här handlar man böcker. 

Ja, det finns folk som är otroligt otrevliga när man råkar trampa på en öm tå. Det kanske är mänskligt att slå ifrån sig, men inte desto mindre förskräckligt osympatiskt. 

A..

Vi tackar för årets fest!

Midsommar är glädje och lust. Husen är rödmålade, några av byggnaderna är nymålade. Mjölkpallen är tjärad, jag förnimmer doften även om det är gjort ett tidigare år. Mängder av gamla prylar är sorterade, sparade och märkta. Huset är vårdat. Gården är vacker att se. Föreningsfolkets arbete gör mig innerligt glad.

Det gråsvarta som samlades på den blå himlen smög förbi i kanten. Det fälldes inget regn över festen och dess folk. Det passade sig, eller hur? Låt regnet falla i natt istället säger vi i en samstämd kör. Regn behövs, men inte under årets härliga fest.

Det sparas gamla ting, pysslas och görs. Det spelar roll för bygdens historia, hur den berättas och av vem den berättas. Det är folket i bygden som berättar historierna, både nya och gamla. Den som har ett intresse för platsen och den som varit en del av den vet vad som hänt. Var och en som kan, så länge hen minns och vill dela sin berättelse och så länge det finns någon som lyssnar. Att föra kunskap om människor och plats vidare spelar roll. Hur ska vi annars minnas och veta?

På Labacken är det dans och fest. Det är folkdräkter, sommarklänning och blomster i håret. Familjer, syskon, styrelse och barn tar hand om kaffeserveringen, lotterierna, korvförsäljning, dans och tipsrunda. Det kräver ett antal personer i föreningens tjänst. Hur många är det som jobbar, egentligen? Om människorna inte kan och vill, då blir inget gjort. Jobbet tillsammans är en fröjd. Utan att släppa en enda av de gamla i leden behöver vi också fånga de nya generationerna. Hur ska vi annars kunna fortsätta? Hur ska vi annars kunna föra all kunskap och alla traditioner vidare? Ja, traditioner kan utvecklas, men några kan också bestå. För att vi vill det. Vem gör vad, nu och sen?

Under midsommarfesten träffas bygdens folk. De som alltid bor här, de som kommer som sommargäster och de som ibland tittar förbi. De - vi - bryr oss, vi uppskattar husen, färgerna, trakten och människorna. Någon säger; vi ses nästa år igen, samma tid, samma plats. Vi njuter av dansen, fikat och alla som arrangerar. För det är vårt folk - ideella krafter - som gör att hembygdens gårdar och föreningar lever kvar. Det är de ideella krafterna som gör tillsammans, bygger kraft i allt det som behövs. Det är gamla och unga, sida vid sida och med olika kunskap. Just det behövs. 

Var ska jag lägga korvförsäljningstältet när det är nedtaget? Var ska dammsugaren stå? Hur ska bänkar och bord staplas? Vem ansvarar för färg och verktyg? Är blommorna vattnade? Hur ska vi larma och låsa? Vilka tar in störarna som användes vid parkeringen? Ska vi spara avspärrningsband en, eller köper vi nytt? Har någon halat flaggan och hissat vimpeln? Är flaggan torr och vikt utan att det gula syns? Var ska fiskdammen placeras? Blev det några lotter över? Vem ska räkna kassan? Gick tavelauktionen bra? Fick alla barn napp eller tog det slut? Hur många var det som kom? Hur många pantburkar hamnade i soporna? Ska vi sortera skräp och burkar? Hur många bilar nyttjade parkeringen? Hur många åkte i de finfina veteranbilarna och hur många satt i de lövade traktorskrindorna? Ska vi bjuda in epa-ungdomarna till nästa år? Vilka historier ska berättas och hur ska de berättas?

Labacken är St Eriks Gilles - Roslagsbros hembygdsförenings - hembygdsgård. Det är där vi håller föreningens midsommarfest. 

Vi ler. Vi njöt. Nu kan vi andas ut. Så fint det blev. Så bra det blev. Vi tackar för årets fest.

A..

Jag gratulerar...

 

Gårdagen blev en minnesdag i idrottens tjänst. Jag hängde över en app i telefonen och följde Vätternrundan, som jag själv deltog i 1990-1993. Fyra gånger har jag cyklat runt Vättern. (Jag tänker inte göra det igen!) Det var ju rätt länge sedan så mina minnesbilder är kanske inte helt klara. Jag vet dock att det är en mycket stor prestation, något att vara riktigt stolt över och inget som man gör med någon lättplätthet. 

Lilldotra Sofie gjorde det igår. Hon peppade sig runt Vättern - 315 km - och färdigställde därmed också hela sin Klassiker på första försöket. Det är starkt. Fantastiskt. Roligt. Jag är imponerad och ohyggligt glad. Jag är stolt. Lycklig för hennes skull. 

Stordådsloppen är något att använda i sin vardag, att veta att man klarat en stor utmaning, dragit och peppat sig framåt när kropp eller knopp inte vill och att man ändå har gjort, slutfört och målgångat. Drygt 30 cykelmil på ett bräde är inte en lek. Det går upp och ner under lång tid. Man får föra många samtal med sig själv och det är bara en själv som kan genomföra. Ja, pepp bidrar och spelar roll, men det är själv som är bästa och enda dräng i slutförandet. 

• Vansbro, 3 km simning i svart och strömmande vatten.
• Lidingö, 3 mil löpning, upp och ner med backar i terräng. 
• Sälen/Mora, 9 mil skidor med väder, skidföre med plus/minustemperatur och rätt klädsel. 
• Och sen Vättern, 315 mil på cykel. 

Allt inom loppet av 12 månader. Inget av detta är gjort med en klackspark. Det ligger många timmars träning och vånda - och glädje - här. 

Det är inte säkert att man gillar alla delar i Klassikern, men ska den göras - vilket är fantastiskt - så ska den göras. Då måste man träna, bestämma sig, föra sig framåt i träning/tävling under lång tid, både med glädje och med medverkan eller frånvaro av motivation. Grejen är förstås god träning innan genomförandet. Ju mer träning i kroppen, desto roligare blir loppen. Det ligger många timmar där. Kontinuitet, träning och insikt om livets helhet - är bra för kropp och knopp.

Jag gratulerar alla som gjorde stordåd igår. Jag gratulerar lilldotra Sofie till genomförd Vätternrunda och slutförd Klassiker. 

Sofies morfar spejade från sitt håll och är garanterat glad. 

Herre Gud, herre Gud, vilken pärs, vilken pärs. 

A.. 

Välkommen till det framåtsyftande klimatpratet.

Lyssna på den som säger att det går, det som för oss framåt, tänker jag. Lyssna på forskaren eller den som aktivt dykt i frågorna, lyssna på den som vet. Förkovra dig, fyll dig med värdefull kunskap. Ta reda på mer om allt det som ger världen frid, frisk natur och fantastiska landskap. Det är ju så vi kan fortsätta att leva med lust och glädje stor. Det är ju det vi vill, för oss själva och för våra kommande generationer.

Lyssna på den som säger att det är dags på allvar nu. Och gör slag i saken. Gör. Det är sent, men låt oss agera nu för vårt allas väl. Låt oss tillsammans hitta möjligheterna, de som gör att insekterna flyger, glaciärer stannar och människor inte behöver flytta för att deras boplats lägger sig under havsytan. Det är hög tid nu, det vet ju både du och jag. 

Lyssna på den som säger att vi måste skynda nu, så att vi inte hamnar i riktig fara. Det är allvarlig fara för jorden, för djuren och för människors möjlighet att leva här. Så låt oss sätta fart. Vi ser och vet det, så vi behöver verkligen lyssna och vi behöver hasta. Låt oss följa naturens regler, se vad som krävs för att läka. 

Lyssna på den som säger att ja, det har alltid varit varmt och ja, att vädret varit upp och ner förr, men att det som händer nu är också något helt annat. Klimatförändringen är här och vi måste verkligen skärpa oss. Att blunda eller förklara bort slösar vår tid, tar bort fokus från det som är viktigt. Det hindrar oss, mig och dig från att agera. Det gör att vi förlorar värdefull tid. Det vill vi inte, eftersom det verkligen är allvar nu. 

Lyssna på forskarna. På de pålästa aktivisterna och på de kunniga journalisterna. Slå följe med dem, lär dig mer och agera med all den hänsynsfulla klokskap du kan uppbåda. 

Låt oss tillsammans läka det vi tillsammans har skadat. 

Välkommen till det framåtsyftande klimatpratet.

A..

Välkommen, ska du vara.

 Det blommar. Diket, skogskanten och ängen är fullt av blått, gult och lila. Det är en vacker tid nu när syrenerna blommar för fullt. Snart är midsommar här. Då ska vi dansa, gå tipspromenad, fika och njuta av gården.

Jag passerar Labacken, hembygdsgården som St Eriks Gille, Roslagsbros hembygdsförening månar om. De har mången aktivitet i föreningen, som t ex gemensamma arbetskvällar med fika, midsommarfest för hela bygden, kyrksamväm i trädgården, loppis och en mängd föreläsningar. Ja, på sommaren är de på Labacken, Övra Söderby och under resten av året mest i Sockenstugan vid Roslagsbros kyrka. De gör en hel del.

En förening består av dess historia och de människor som deltar. De är historia och framtid, tillsammans. De månar om trakten, bidrar med arbete i olika riktning. Det behövs intresserade människor för att det ska bli riktigt bra, både i medlemskretsen och i styrelserummet. Att välkomna, välkomnas och hitta sin roll i sammanhanget gör skillnad.

Under vinterhalvåret skördar de också vass. Det ger slantar för byggnader och verksamhet. Kontakta föreningen om du vill vara med i det.

Under vår, sommar och höst händer en hel del på föreningens gård. Hus ska målas, gräs klippas, det ska stängslas för vildsvin, hus och gård ska städas, ordnas med blomster, plockas och prissättas loppisgrejer, lotterivinster ska sorteras, visas hus och hittas nya programpunkter.  Därtill ska något skruvas, texter ska skrivas, pengar ska räknas, kaffet ska kokas och något ska granskas. Vem ska leda sången och vem ordnar med kaffet? Kanske är du proffs på att baka eller snickra? Ja, det finns många roller att fylla i en förening. Vad gör var och en bäst? Vad vill du göra?

St Eriks Gille är en förening som månar om bygden, platsen och människorna. Hör av dig till styrelsen eller dyk in på måndagens arbetskväll om du vill vara en del av det föreningen gör och är. Vi behöver din kraft och blir glada om du vill vara med. Du kan göra skillnad här.

Välkommen, ska du vara.

A..

Grattis, Hasse Davidsson, till finfin utmärkelse.

Hans Davidsson. 

NT skriver i dagens tidning (30/5-23) om Hans Davidsson:  Eldsjälen prisades av Riksidrottsförbundet, med högsta utmärkelsen. 

Hans Davidssons insatser för idrotten gör mig innerligt varm i själen. Han har alltid, så länge jag har känt honom, varit idrotten, föreningslivet och arrangemangen nära. Han har bidragit, lyft och inspirerat människor att idrotta i stort och i smått. Det har inte nödvändigtvis varit elitsatsningar i klubbarna han verkat i, även om det har funnits också. Han och hans vänner har verkligen hittat storslam ibland. 

Han har, tillsammans med lojala människor, gjort stordåd som nästan inte kan ses någon annanstans. Jag förundras och gläds över hans fantastiska kraft. 

Eldsjälar som aldrig, trots mothugg, sjukdom och tid, ger upp finns det inte så många av. Hans Davidsson är en sådan som aldrig ger upp. Det är förundrande vackert med föreningssjälar och ideellt arbetande människor som ständigt hittar lust och glädje i idrotten och föreningslivet. Ja, Hans Davidsson har gjort skillnad som få. 

Tack, till den person som tipsade Riksidrottsförbundet . Det krävs alltid stjärnor runtomkring för att den som gör stordåd ska kunna göra något alls, och också prisas. Det är med fler tillsammans, som det blir gjort. Tack, till alla er som finns omkring Hasse, som gör allt han vill göra möjligt (även om själv ibland är bäste dräng). Stort tack, till alla. 

Grattis, Hasse Davidsson, till finfin utmärkelse. Heja dig och tack, för allt du gör.

Anette Grinde 

https://www.norrteljetidning.se/2023-05-29/eldsjalen-prisades-av-rf-med-hogsta-utmarkelsen

Test av hjärtat.

 

Jag sprang längs Roslagsleden. När korna står nära staketet blir de skrämda. Det är som att jag föser dem framför mig. De borde ha vett att dra ut till höger för att slippa bli rädda för mig. Men, icke.

Till slut tar hagen slut, så de måste. De slipper mig, kan återgå till friden på sin grönskande äng.

Jag springer vidare i naturens frid. Jag är glad att jag kan. Efter en stund dyker något stort och svart upp på stigen. Jaha, tänkte jag, en ko på rymmen. Men, icke. 

När jag sprungit några steg närmare vände den sig om med bredsidan till. Det var inte en ko, det var en riktigt stor gris - vildsvin, ja. Det fick syn på mig, vände och drog till skogs. Mitt hjärta rusade, min blick letade inåt skogen. 

Jag vill alltid säga att jag inte är rädd för skogens djur. Jag är inte rädd för vildsvinen, de är bara farliga om de är skadade. Ja, nej, det vet jag ju inte om den var. Kanske kan den också bli lite morsk om den har ungar att skydda. Den visade sig inte igen, drog väl till skogs.

Jag sprang på. Hjärtat drog av på takten. Jag såg mig över axeln. Ingen där, ingen där. 

Jag är tacksamt glad att jag kan springa. Och att vildsvinen håller sig på lite håll.

A.. 

Tack, Naturskyddsföreningen Roslagen

 Strålande vackert, får man säga om att tex fiskefolket (sportfiskarna), markägaren och Naturskyddsföreningen har bidragit till att min trakt nu har en våtmark som bidrar till fler gäddor som sen kan dra ut till kusten för att bättra djurliv och vår havsmiljö. Fiskfokus. Inte torv, fiske eller miljö i första hand, men som en miljöpositiv åtgärd. Gädda, en rovfisk för ett bättre innanhav. 

Naturskyddsföreningen bjöd in till dagens besök vid våtmarker längs Rörviksvägen mellan Nor och Rörvik. Fiskeföreningen berättade (proffsigt). Ett tjugotal deltagare lyssnade, frågade och fikade under en blå himmel och en nästan vindfri plats. En och annan firre, några salamandrar från en grannpöl till våtmarken, lite modiga fåglar i bortkanten, några skuttiga harar och en räv som smög lite sakta fram över skogskanten som lyste upp våra sinnen med vitsippor och tussilago kunde skådas. 

Över fikat pratade vi t ex om arrangemang av klimatdagar, noterade deltagare till bokhandelns mat och klimatprat (3 maj) och Blomstermat (9 maj) och pratade om skräpplockning till vardags liksom om medborgarförslag om sopsortering i (hamnen och i) kommunen. Att knyta kontakter, fånga upp nya idéer och därmed skapa mer kultur, miljö och skoj är värdefullt. Man blir glad av sånt. 

Tackar, tackar, säger jag om fina timmar vid en våtmark. 

Anette Grinde

#naturskyddsföreningenroslagen #våtmark #rörviksvägen #gäddor #sportfiskarna 

Våra möten är guld för själen!

Vi läser Klimatboken i en studiecirkel. Den innehåller ett stort antal artiklar om vad vetenskapen säger om klimatet och hur planetens olika delar hänger ihop. Den berättar inte allt, men den berättar ganska mycket. Greta Thunberg har bidragit mycket till att den har kommit till, hon har samlat ett stort antal kompetenta forskare/vetenskapspersoner för att berätta om hur, vad och varför. Det är diger läsning, men det är också fantastisk läsning. Så mycket kunskap samlad i en och samma bok, så mycket tankar och riktningar om planetens sjukdomstillstånd och behov av riktning. Det är förstås tufft, lätt att baxna av tyngden, men det är konstruktivt när vi talar med andra om frågorna. Bestämdheten och viljan skapar hopp. 

Vi talade om sopsortering, motioner till bostadsrättsföreningar och artiklar till lokalpressen. Hur viktig den är för att var och en ska (kunna) göra rätt. Hur politiken och samhället måste åstadkomma sorteringsmöjligheter, hämtning och hantering för att personerna i ett bostadsområde inte ska slänga plast, flaskor, kartonger och batterier i de vanliga hushållssoporna. Det krävs att det finns i närområdet, eftersom många inte har bil. Vi måste få ordning på det, politiken måste se att det är en viktig fråga. Vi är eniga om det, men förundrade över att politiken inte ser till att det finns i tillräcklig omfattning för att undvika miljökonsekvenser. 

Vi talade om medborgarförslag och politisk påverkan, att var och en kan skriva till politikerna. Det kan göras tex i den lokala facebookgruppen PINK (Politik i Norrtälje kommun) eller som personliga mail eller brev till var och en. Det kan också göras som öppna brev eller debattinlägg i de lokala tidningarna. Ju fler som ser och deltar i samtalet är oftast bra, såvida inte nätet-debatterna blir hätska och tappar fokus på sakfrågan.

Vi talade om möten och samtal med politikerna, hur vi kan möta, samtala och försöka påverka deras kunskap och riktning. Ett miljö- eller rättvisepris kan påverka många när det får uppmärksamhet i rätt krets. Löpande samtal, återkommande möten, frågor i olika riktningar och det kvalitativa lyssnandet på de människor som finns runt omkring oss. 

Vi talade om media, om medias ansvar att föra frågorna framåt. En reflektion i sammanhanget var att media, t ex DN och SVD, gör mycket, skriver artiklar om miljöfrågorna, men att det drunknar i bruset. Det finns en ohygglig mängd information att ta till sig, hur hittar man rätt när man bara befinner sig i sin egen bubbla och inte hittar ny, kvalificerad forskning som får oss att förstå vad vi måste göra? Särskilt som vi alla fattar olika, vill och kan olika och sitter på stolar (och viljor) som gör oss påverkbara eller inte. 

Vi talade om att tala om klimatfrågor med vår omgivning. Vad gör det med oss, när vi får frågorna på bordet, måste fundera och låta det skrapa inom oss? Att vara den där lite besvärliga, som väcker tankar och frågor - att vara besvärlig i god tid innan katastrofen inträffat är onekligen bättre än att sitta tyst i båten, eller hur? 

Vi talade om förnekarna och vems röst som hörs. Hörs min röst när det t ex finns en nobelpristagare (inom andra ämnen) som förnekar förekomsten av klimatförändringarna? Vi talar om opinion och hur vi gör för att höras i bruset. Vid en viss procent - storlek på gruppen - kan en sakfråga tippa över, tvinga fram åtgärder. Det är sålunda viktigt att det är många som berättar var de står, att de önskar jordens väl, ta ansvar och pressa politikerna att ge oss de förutsättningar som krävs. Greta Thunberg och alla hennes/våra kamrater har gjort stordåd. Det arbetet är, som hon ju säger, inte kompromissbart om klotet ska vara friskt för oss och kommande generationer. 

Vi talade om att möta andra grupper, människor och konstellationer för att möta frågorna från en annan riktning. Vad vet de, som inte jag/vi vet? Vad vet vi, som inte den andra gruppen vet? När vi är öppna för att lära oss mer så kan vi också handla på vettiga sätt, eller hur? Det ökar i varje fall förutsättningarna en aning. Nästa gång vi ses får vi påfyllning från en annan grupp. Det ser vi fram emot. Då kommer nya tankar och andra frågor att möta oss - för att vi öppnar för andra människor att samtala med. 

Våra möten är guld för själen och skrapar starkt i våra - åtminstone i mitt - hjärnkontor. Fikat (från det lokala bageriet) är fantastiskt (om än en smula onyttigt för kroppen). Samtalen är svåra och inspirerande. Vi lämnar rummet med glädje och skratt. Jag tackar för mötet och ser stort fram emot nästa. Vem ordnar fikat då? 

Anette Grinde

Klimatpratare

Margita Tanndals insändare: Var slänger jag mina sopor?

 I Norrtelje tidning 25/1-23 adresseras en viktig fråga genom Margita Tanndals insändare: Var slänger jag mina sopor?

Sopsortering är viktig, är vi många som tänker. Plast, papper, metall, flaskor, batterier, med mera ska tas om hand av förpackningsindustrin och tillverkningsleden. Vi, förbrukare och konsumenter, behöver bistå i insamlandet för att materialet ska kunna återanvändas eller omstöpas till något annat. Det finns många som har behov av återvinningsmaterialet, men som har svårt att få tag på´t. De blandas med annat och går förlorat. Plast, till exempel, verkar synnerligen problematiskt att lösa eftersom det finns så många olika plaster. Konsekvensen är att plasten eldas eller hamnar i naturen, med föroreningar och mer koldioxid som följd, liksom förlorade möjligheter att återvinna det som återvinnas kan. Tillverkaren får inte tag på råmaterialet och konsumenten som vill bidra med sin sortering resignerar. "Varför ska jag anstränga mig när det ändå slängs i en hög eller bara bränns?" 

Jo, vi måste för att det är viktigt. För vem? För dig, för mig, för moder jord, för miljön och allt som ingår i den och för kommande generationer. Det vet vi, i princip alla vet. 

Sopsortering är en enkel miljöfråga, skulle man kunna tycka. Den har brett folkligt stöd. Många vill och kan. Det finns ganska många företag som vill använda återbruksmaterial (det lönar sig för företag att göra sånt som har ett brett folkligt stöd) och en (eller flera) politiker skulle kunna göra stordåd (miljömässigt och omvalsmässigt) genom att göra insamlingsfrågan och vidareförädlingsfrågan till en enkel procedur för alla parter. Säg bara att vi måste och ge oss förutsättningar för det. 

Det känns, hos mig, som en viktig fråga, både moraliskt och miljömässigt: att vi (vårt land, vår landsdel, vår kommun, vår by och  vårt hus) tar hand om vårt eget avfall, inte bara eldar upp det och inte avhänder oss det till fattigare länder för livsfarliga uppgifter och att vi Inte lägger det på hög, gräver ner och låter det sippra ner i världens gemensamma vattensystem. Min längtan är sålunda att politiken (i Sverige, i regionen och i kommunen) lägger manken till för att all sopsortering kan genomföras på bästa sätt och att allt som är sorterat kan återanvändas på ett (miljömässigt) rimligt sätt. Det behöver t ex vara lätt att göra rätt, vi behöver ha sorteringsanläggningar nära och vi ska inte behöva färdas med bil för att sortera våra egna vardagliga sopor. Det behöver inte innebära ekonomiskt lättast sätt för land, regioner och kommuner, eftersom det i sig kan vara problematiskt. Upphandlingar som går på strikt ekonomi kommer antagligen inte att vara helt pålitbara (i miljöhänseende) eftersom vi befinner oss i en förändringsprocess där vi måste tänka annorlunda. Vi behöver t ex omvärdera betydelsen av ord dom tillväxt, kostnader och lönsamhet när vi talar om miljöfrågor. 

Lätt som en plätt? Nej, säkert inte, men ändock viktigt. Det är viktigt för mig, som liten människa, att förstå att det jag gör spelar roll. Annars kan jag ju slänga batteriet i närmsta vattendrag, något som de flesta av oss har förstått är förödande för vårt allas väl. 

Att sopsortera är en liten, men rätt viktig detalj i en viktig miljösträvan. Det vore så himla snyggt om det var lätt som en plätt för gemene man och kvinna att göra och att vi (med säkerhet) visste att det vi gjorde också togs om hand och inte förstörde mer än det redan gjort. Det vore så himla snyggt om det kom på plats, det som det har talats om i rätt många år. Det vore enkelt plockade pluspoäng av oss alla. 

Hörrni, Bino, Robert och resten av politikergänget. Kan ni vara snälla och ordna det nu - hela kedjan kopplad till soporna - en gång för alla? 

Margita Tanndal, som skrev insändaren i NT bor i ett sprillans nytt bostadsområde, där allt borde finnas på plats. Gör det inte det? Varför hittar hon inte det som ska hittas? 

Superschysst vore ju om det vore lätt att göra rätt. 

A..

Sopsortering.

 Sopsortering.

Vi pratar om klimatet. Vi gör det utifrån vår önskan att även våra barn och barnbarn ska ha en schyst planet att bo på. Att det inte ska ta slut med oss. Vi oroar oss nu ganska mycket, eftersom politikerna tydligt visar att de inte drar i frågorna. Det kommer att gå åt fanders om vi inte gör något radikalt åt en hel drös olika frågor. Vi måste sätta fart. Ja, det har rätt många fattat, ändå är det så innerligt svårt att fatta beslut som för oss i rätt riktning. Det ger sorg i många. Och i mig. 

Mat, kläder, el, vatten, kemikalier, plast, olja, värme, skog, sopor, ja, det finns många frågor att dyka i. Varje fråga spelar roll för klimatet och ibland känns det förstås övermäktigt. Det behöver göras ändå. 

Vi - du, jag och världen - har tillverkat och använt en fruktansvärd mängd plast och annat skräp. Det är natur- och klimatförstörande. Plasten når in i våra kroppar, den hamnar i naturen, i vår mat, i vårt vatten och finns i djuren. Det var förstås inte så det var tänkt när det stora teknik- och utvecklingssprånget drog över världen, men det var så det blev. Producenterna och de som tjänade multum på varorna tänkte inte på konsekvenserna eller brydde sig inte om dem. Ja, fortfarande är det så. Vi behöver tänka om, eller hur? Vi vill att skräpet, förbrukningsvarorna, plasten och all trasig teknik återvinns. Det som är gjort behöver tas om hand, inte skapa mer föroreningar, koldioxid, kemikalier eller hamna i naturen. En förutsättning är förstås att vanligt folk, sådana som du och jag, kan sortera soporna och lägga dem i lämpliga kärl i närområdet. Det måste vara lätt för folk, annars hamnar batterierna, kemikalierna och plasten i de vanliga soporna. Mer koldioxid och skit i naturen till vår planet kan vi vara utan, eller hur? Det får räcka nu. 

I Norrtälje finns det alltför få sopsorteringskärl. De som har bil eller är rörliga kan ta sig till utkanten av staden (t ex Görla) och lämna sitt avfall där. De som är rollatorberoende, inte har bil eller inte kan ta sig så långa sträckor behöver ha sina kärl i sitt nära bostadsområde. Det behöver ordnas av fastigheten (ägare/styrelse) eller av kommunen. Det nuvarande läget med kärl på ett fåtal platser placerar många sorterbara/återvinningsbara produkter i de vanliga soporna. Det är inte ett hållbart tänk och det skapar fel ur alla klimatperspektiv som nu tänks och syns i samhället. Vi blir ledsna, förtvivlade och förbannade. 

Jag som enskild person har mycket svårt att åstadkomma sopsorteringskärl. Det måste falla på fastighetsägaren och/eller kommunen (via politikernas viljeriktning) att de finns. Det måste ordnas raskt. Varje ny koldioxidmängd som tillförs, varje ytterligare kemikalie som landar fel och varje ny plastpryl som hamnar i naturen, i havet eller som ett klimatpåverkande ting förstör för våra barn och barnbarn. 

Vi är många som är förtvivlade över att det inte finns sopsorteringskärl i fastigheternas närområde i det nya och fina hamnområdet. Det skär genom allt vi har inom oss, det är så fel, så fel. 

Vilka regler om sopsortering gäller för nya lägenhetsfastigheter? Vem har ansvaret för att det finns anläggningar och hämtning? Vad gör kommunen för att göra det klimat- och miljömässigt bästa för invånarna i kommunen? Var är det tänkt att vi ska lägga plasten, pappret, kartongerna, batterierna, glas- och plastflaskorna, kemikalierna och allt annat som inte hör hemma i det vanliga soporna när vi/de inte är i fysiskt skick att ranta iväg till stadens ytterområden? Vi behöver ta gemensamt ansvar - däri ligger också kommunens och statens styrning som ger folket hjälp att göra miljö- och klimatmässigt rätt. 

Sortering och återbruk, tack. Nu. Genast. Inte sen. 

Kanske är den viktigaste frågan: varför hårdprioriterar inte politikerna frågan om miljön? Har de verkligen inte fattat hur det står till? Vad ska de säga till sina barn och barnbarn om varför de satt helt tysta och stilla i båten? Robert Beronius (Liberalerna) svarar: 2027. Jag blir förtvivlad och matt. Varför inte nu? 

Du, just du - politiker i Norrtälje idag - kan plocka snygga pluspoäng genom att dra i de här frågorna. Nu. Folket vill inte stå till svars inför sina barn och barnbarn. Please do. Please fix. 

Varsnågerst ska hamnfolket he iväg sitt sorterade skräp, är vi nu rätt många som undrar.

A..

17/2-23. Aktivism

 

Klimatboken. Hälsa och klimat. Tedros Adhanom Ghebreyesus. Generaldirektör för Världshälsoorganisationen (WHO)

Hälsa och klimat. 

Tedros Adhanom Ghebreyesus. Generaldirektör för Världshälsoorganisationen (WHO) skriver om hälsa och klimat i Klimatboken. 

Han skriver att "konsekvenserna för vår hälsa är verkliga och ofta förgörande" med exempel kring t ex malaria som får en större spridning genom en pågående temperaturhöjning. Risken för insektsburen smitta (t ex malaria) och hungerkriser ökar för var dag, liksom risken för färskvattenbrist gör. Vi är beroende av en fungerande helhet för att jorden ska vara fortsatt beboelig. Med höjda temperaturer följer andra årstider, väderkatastrofer, svårigheter med matproduktion och förändrade rörelsemönster för människor och djur. Fåglar, insekter och andra djur är beroende av växter och vice versa, de är nödvändiga för varandras existens. Och vi av dem. De är också beroende av sin plats årstider, är anpassade efter dem. När klimatet ändras förändras också deras livsförutsättningar, och människors liv och hälsa med dem. 

Det gröna är viktigt, alltså växtligheten. För oss och för djuren, för vattnets väg ner i jorden och för livet i stort. Om vi inte har naturen, så har vi inte heller djuren. Om vi inte har djuren och naturen, så har vi inte heller mat. Hälsa är också kopplad till näringsriktig föda, fysisk rörelse och frisk luft. Vi behöver cykla, springa, promenera och få annan rörelse oss till livs. Utan sådana förutsättningar ökar risken att våra liv kortas och att sjukdomar sänker vår livskvalité. Även våra stadsmiljöer behöver grönska. 

Vi talade om stadsgrönskan nyligen. En företagarförening planterade rosor utanför flera fastigheter i vår stad, de har nu blomstrat tålmodigt i många år. Parker med busk och blomster, är viktigt ur många perspektiv. Vi behöver gemensamt se till att de finns även i våra tätorter och städer.

Tedros Adhanom Ghebreyesus ger uttryck för, att forskning har visat att;  “klimathandlingar som går i linje med Parisavtalets bestämmelser skulle rädda miljontals liv genom att förbättra luftkvalitet, kost, och fysisk aktivitet - bland många andra fördelar.”

Alla handlingar som görs handlar också om global solidaritet. Vi kanske klarar oss (bättre) än de som har fattigare omständigheter, svårare väderförutsättningar och är mindre socialt kompetenta områden, alltså socialt omhändertagande med sjukvård, skolgång, demokrati, eller fred. Det var och en gör, påverkar också andra. 

Hälsa, klimat, stormar, miljö, djur och natur, föroreningar av vatten och luft, förtätade städer, industrier, hav, temperatur, med mera - allt hänger ihop, påverkar vår hälsa och våra liv. Jag gläds åt varje person som gör sitt yttersta för att göra skillnad för vårt klimat, nästan oavsett hur eller vad de gör. Jag gläds åt den som skriker, limmar fast sig, samtalar försiktigt, ställer frågor, utmanar, skriver och glöder - för att de behövs. 

Ja, jag kanske klarar mig, jag kanske hinner dö innan det värsta inträffar. Men, hur ska det gå för mina barn, mina barnbarn och kommande generationer? Och dina? Och alla andras? 

Det oroar mig. 

Kan jag få dig att läsa Klimatboken? Kan jag peppa dig att prata om den med andra? Det borde varje person göra, för att fundera och klura kring vad man kan göra. Det borde också varje ledningsgrupp/företagsledning göra, för att sätta sitt företag i framkant av den nödvändigaste förändringsprocessen. Den som gör att våra barn och kommande generationer har ett schysst klot att bo på. 

Välkommen till Roslagens bokhandel vid Lilla torget i Norrtälje, så ordnar jag fram ditt exemplar av Klimatboken. Ja, bor du i Stockholm kan du gå till t ex Söderbokhandeln eller Gamla stans bokhandel, bor du ute i landet så gå till din lokala bokhandeln. Tacksamt ser jag att du avstår näthandlarma, ty de lokala behöver vi alla mer. Av många skäl. 

Anette Grinde

Klimatboken; Dave Goulson. Professor i biologi vid University of Sussex, författare till över 400 vetenskapliga artiklar om insektsekologi

Insekter. Dave Goulson. Professor i biologi vid University of Sussex, författare till över 400 vetenskapliga artiklar om insektsekologi och, bland flera böcker, Silent Earth. Han skriver en artikel om insekter i den av Greta Thunberg sammanställda Klimatboken. Boken innehåller ett stort antal kvalificerade artiklar om olika typer av frågor som rör klimatet; jorden, naturen, djuren och mänskligheten. Varje fråga i sig är viktig, tillsammans visar den bilden tydligt. Den berättar hur allt hänger ihop och hur vi sabbar, har sabbat och behöver sluta med det. Vi behöver göra halt och tänka om. 

Han skriver om vikten av insekter för pollinering. Han säger; “utan insekter skulle vår värld stanna - utan dem fungerar den inte.” Han skriver också att ett stort antal insekter inte längre finns, att de försvinner t ex p g a temperatur, ändrade väder- och klimatförutsättningar och ogästvänliga jordbrukslandskap och städer. 

Vid Färnebofjärden hade de för några år sedan en rejäl myggplåga. De besprutade området för att få bort den, eller åtminstone är det den minnesbilden jag har. Jag kan ha fel, förstås. Det lät så absurt, då som nu. Hur gick det sen?

Vi läser igen och igen om de viktiga insekterna, hur de spelar roll för miljön, fåglar, pollinering, med mera. Vad gör vi av allt det, all kunskap och alla varningar?

När jag läser artikeln som Dave Goulson skrivit, om hur viktiga insekterna är och hur allt hänger ihop, så undrar jag vad jag kan göra för att göra skillnad. Han hänvisar till en person som jämför insekterna med nitarna i en flygplansvinge, hur många kan tas bort innan systemet havererar? Rätt som det är kan systemet haverera, när plötsligt en för mycket är borta. Dit vill vi inte komma. 

Det är tydligt att insekterna är viktiga och att jag behöver bistå så gott jag kan för att skapa platser där insekter kan leva, pollinera och göra sin skillnad. 

Så vad kan jag (och du) göra, i det lilla och ganska enkla? 

• bygga bihotell, i stort och i smått, i olika former, miljöer

• plantera varierad blomsterprakt ute. 

• be markägare i trakten så insektsglada växter. 

• peppa för oklippta gräsmattor i staden och dess nära områden. Så blommor där. 

• be kommunen så smarta insektsglada växter i området i hamnen som inte får beträdas (slukhålet), t ex genom ett medborgarförslag eller genom att prata med enskilda politiker som vill driva frågan om natur och miljö

• ordna - själv eller inspirera andra - bikupor på landet och i stan, kanske i trädgården, på ett hustak eller nära en blomsteräng

• inspirera markägare och trädgårdsfolk att så blomsterängar, odla olika blomster och grödor. Inte bara en sort, gärna flera.

• uppmärksamma viktiga blomsterängar och sådana som gör, tex via Naturskyddsföreningen eller andra viktiga organisationer

• be markägare arrendera ut odlingsbitar för personer att lokalodla, utan inblandning av kemikalier (ordna odlingslotter nära staden)

• ordna föreläsningar om vikten av insekter och vad var och en kan göra

• hitta finansiering för inköp av lämpliga frön till en blomsteräng, på egen eller annans mark, kanske i en skogskant eller längs en lantsortsväg (tillsammans med markägaren, förstås)

• fundera över närområdets diken, våtmarker, mm

• gå med i en förening eller grupp av människor som vill driva miljöfrågor ur olika perspektiv

Och… 

• se till (peppa, inspirera, tvinga, insistera) kommunen att föra en ordentlig miljöpolitik

• peppa fler att läsa Klimatboken och göra skillnad själva

Ja, jag är bara en enkel liten människa utan särskilt mycket insektskunskap. Jag fattar i varje fall att vi är illa ute och måste ta tag i många klimatfrågor samtidigt. Hur tänker du om insektsfrågorma och klimatet?

Läs Klimatboken, vetja! Den finns i Roslagens bokhandel vid Lilla torget i Norrtälje. Förstås.

Anette 

Böcker av Dave Goulson 

Silent Earth (Tyst jord) 

Den vilda trädgården 

Galen i insekter

Galen i humlor

Den stora humleresan

Välkommen till 

Roslagens bokhandel vid Lilla torget i Norrtälje, 

så ordnar jag böckerna åt dig.