Men, minus 18 grader tycker jag inte lika mycket om.
A..
torsdag 7 januari 2016
Minus, för så mycket minus - även om snö är fint.
Men, minus 18 grader tycker jag inte lika mycket om.
A..
Introvert - den tysta revolutionen
den tysta revolutionen
Linus Jonkman
Isbn 978-91-7503-298-6
2013
(2015) - Månpocket fakta
- Om någon kallar dig introvert
säg bara; Tack.
Detta var en fin bok. En smula rolig, om än väldigt allvarlig. Den känns viktig. Det glädjer mig att den har skrivits. Och att jag har läst den. Den kommer nog att prägla min tanke ett tag framöver. Där fanns mycket intressant att begrunda. Vem är jag, mån tro? Och vem är du? Och hur förhåller vi oss till varandra?
Gör det du också, läs den. Och låt dess budskap vandra omkring i din tanke.
A..
Läs också om;
Frihetsteatern i Jenin
Jag läser en artikel om frihetsteatern i Jenin, en plats som ger rum för drömmar, i tidningen Syre nr #38 utgiven den 30 december 2015.
Jag läser, för att jag intresserar mig för människor som bor i utsatta områden, som år efter år lever i flyktingläger utan att se friheten riktigt närma sig eller förtrycket gå sin väg. Jag beundrar de människor som lyckas överleva under de omständigheterna. De ger mig kraft att försöka, igen. Jag vet bara inte riktigt hur jag skall kunna bidra till den faktiska förändringen. Jag vill ju försöka bidra till att skapa nytta i något mått för andra, för några av alla de som lever under förtryck, rädsla, våld eller andra orättvisor.
Per Erixon, som har skrivit artikeln, berättar om Frihetsteatern i Jenins flyktingläger på norra Västbanken. Han förmedlar teaterelevernas ord och känsla för hur man kan använda detta i andra forum, som t ex i demonstrationerna för friheten eller i form av budskap i film- eller tv-produktioner. Han förmedlar också deras insikt om att det är viktigt att känna till sin historia, sin kultur och att vara kvar och kämpa för sina rättigheter. Någon säger; "Jag vill stanna här i landet när jag är klar med utbildningen. Om vi alla lämnar Palestina finns ingen kvar."
Det är en viktig reflektion, om alla lämnar så finns ingen kvar. Varför har människor då offrat sina liv, för att få vara där. Var det då inget värt? Värderar de, som är där nu, inte detta, utan bara överger platsen för sitt eget väl? Eller ligger hoppet om förändring så långt bort, så att människorna inte ser att förändringen är möjlig. Tänker de istället att striden för deras rätt har nått sitt slut? Att de får välja en annan strid för sitt och sin familjs väl? Vems ansvar är det att vara kvar - vad är det värt?
Kanske har de inte en möjlighet att lämna, kanske måste de bara vara kvar för att de inte kan eller förmår annat? För mig blir tankarna många när jag tänker på människor som bor i flyktingläger eller blir utsatta för våld och förtryck på andra sätt. Varför tillåter vi, vi andra som lever i frihet, att människor skall leva i förtryck, år efter år? Någon svarar; för att USA eller någon annan tjänar på det. För att de vill ha det så. För att de vill ha exportinkomsterna, eftersom de säljer teknologi och utrustning som uppehåller förtrycket. Det gör vi, Sverige, också, genom vår oförsvarbara vapenexport. Det gör mig väldigt ledsen. Jag vill inte vara en del av det, vare sig vapenexporten eller förtrycket.
I artikeln berättar Per Erixon också om Johanna Wallin, en svensk fredsaktivist som bor och arbetar på teatern tillsammans med sin man Jonatan Stanczak. Hon ser teatern som ett viktigt sätt att bidra till att utmana föreställningar och tänja gränser, att göra nytta för människorna. Hon vill fortsätta för att försöka förändra människornas tänkande, vara en magiker. Jag tänker att det är ett viktigt sätt, ett utmanande och viktigt sätt, att försöka bidra till freden mellan människor och folk.
Ja, Frihetsteatern i Jenin skulle jag gärna besöka. När har de nästa föreställning, tro?
Anette Grinde
Jag läser, för att jag intresserar mig för människor som bor i utsatta områden, som år efter år lever i flyktingläger utan att se friheten riktigt närma sig eller förtrycket gå sin väg. Jag beundrar de människor som lyckas överleva under de omständigheterna. De ger mig kraft att försöka, igen. Jag vet bara inte riktigt hur jag skall kunna bidra till den faktiska förändringen. Jag vill ju försöka bidra till att skapa nytta i något mått för andra, för några av alla de som lever under förtryck, rädsla, våld eller andra orättvisor.
Per Erixon, som har skrivit artikeln, berättar om Frihetsteatern i Jenins flyktingläger på norra Västbanken. Han förmedlar teaterelevernas ord och känsla för hur man kan använda detta i andra forum, som t ex i demonstrationerna för friheten eller i form av budskap i film- eller tv-produktioner. Han förmedlar också deras insikt om att det är viktigt att känna till sin historia, sin kultur och att vara kvar och kämpa för sina rättigheter. Någon säger; "Jag vill stanna här i landet när jag är klar med utbildningen. Om vi alla lämnar Palestina finns ingen kvar."
Det är en viktig reflektion, om alla lämnar så finns ingen kvar. Varför har människor då offrat sina liv, för att få vara där. Var det då inget värt? Värderar de, som är där nu, inte detta, utan bara överger platsen för sitt eget väl? Eller ligger hoppet om förändring så långt bort, så att människorna inte ser att förändringen är möjlig. Tänker de istället att striden för deras rätt har nått sitt slut? Att de får välja en annan strid för sitt och sin familjs väl? Vems ansvar är det att vara kvar - vad är det värt?
Kanske har de inte en möjlighet att lämna, kanske måste de bara vara kvar för att de inte kan eller förmår annat? För mig blir tankarna många när jag tänker på människor som bor i flyktingläger eller blir utsatta för våld och förtryck på andra sätt. Varför tillåter vi, vi andra som lever i frihet, att människor skall leva i förtryck, år efter år? Någon svarar; för att USA eller någon annan tjänar på det. För att de vill ha det så. För att de vill ha exportinkomsterna, eftersom de säljer teknologi och utrustning som uppehåller förtrycket. Det gör vi, Sverige, också, genom vår oförsvarbara vapenexport. Det gör mig väldigt ledsen. Jag vill inte vara en del av det, vare sig vapenexporten eller förtrycket.
I artikeln berättar Per Erixon också om Johanna Wallin, en svensk fredsaktivist som bor och arbetar på teatern tillsammans med sin man Jonatan Stanczak. Hon ser teatern som ett viktigt sätt att bidra till att utmana föreställningar och tänja gränser, att göra nytta för människorna. Hon vill fortsätta för att försöka förändra människornas tänkande, vara en magiker. Jag tänker att det är ett viktigt sätt, ett utmanande och viktigt sätt, att försöka bidra till freden mellan människor och folk.
Ja, Frihetsteatern i Jenin skulle jag gärna besöka. När har de nästa föreställning, tro?
Anette Grinde
Svenska freds (arbetar mot vapenexporten)
Kristna freds (arbetar med ickevåld)
onsdag 6 januari 2016
Louder than bombs
Louder than bombs
Joachim Trier
2015
Drama
Ingvar von Malmborg skrev en filmrecension i Miljömagasinet, som fick mig att gå och se filmen. Filmen handlar om en framgångsrik kvinnlig krigsfotograf som har dött, tagit självmord. Eller kanske handlar den mer om hennes familj, hennes man och två barn, som finns kvar efter hennes död. Ja, den handlar om deras relationer, om deras liv, deras kärlek, frågor, längtan och tillkortakommanden.
Den äldste sonen har just fått barn. Han ser inte ut att kunna hantera detta med största möjliga finess och det kan inte sägas bli bättre när han går igenom sin mammas bilder. Den yngre sonen befinner sig i en känslig tonårsperiod, han är tystlåten och trumpen. Pappan är orolig. Brodern blir förundrad över vad han hittar i sin lillebrors inre. Ja, först rädd och sedan förundrad. Han ger råd, för att han tror att han vet. Det är ju så man gör. Fadern och den yngre sonen har svårt att tala med varandra. Några råd förefaller inte vara aktuella från far till son, de kommer inte att gå hem. Man undrar onekligen hur det skall arta sig.
Historien vandrar i olika tid. Ibland är mamman där. Ibland ser vi samma scen från olika håll, t ex först från pappans perspektiv och sedan från den yngsta sonens perspektiv. Det är spännande att upptäcka varför någon gör si eller så, när det beror på en omständighet som syns från ett annat håll. Ur någon annans perspektiv. Det förklarar saken, annorlunda.
Berättelsen är sporadisk. Vi får fragment av de tre, men vi får inte allt. Ibland känns det bara bortklippt eller som att bara en enskild scen får beskriva något som förtjänar mer. Ja, så är det ofta i film. Det går inte att beskriva allt.
Ingen av de tre, fadern och de båda sönerna, vet vad de andra vet. Ingen vet allt. Det dyker upp nya fragment när man talar om saken, efter perioder, t o m år, av tystnad. Kan samtalet läka sår som man inte visste fanns? Kan ett enkelt förlåt ta bort allt, bara så där? Och är det i sin ordning att göra precis som man vill, bara för att man just nu lever sitt liv i sorg?
Ingvar von Malmborg skrev en vacker recension. Den fick mig att gå och se filmen. Om han också hade skrivit att den också handlar om otrohetsaffärer och lögner, sådana som förminskar de inblandade, så hade jag valt bort att se filmen. Otrohet är bara kött och avsaknad av känsla för rätt och fel. Feghet, helt enkelt. Det tar bort det vackra.
Ja, till filmen som sevärd, tänker jag, men ångrar mig när jag tänkt en stund. Det måste gå att berätta en historia utan otrohet och lögner. Det måste gå att få se historierna mer hela, reellt och känslomässigt sammanbundna. Det måste gå. Jag väntar, även om jag inte väntar särskilt tålmodigt.
Den får två stjärnor av fem möjliga.
A..
Joachim Trier
2015
Drama
Ingvar von Malmborg skrev en filmrecension i Miljömagasinet, som fick mig att gå och se filmen. Filmen handlar om en framgångsrik kvinnlig krigsfotograf som har dött, tagit självmord. Eller kanske handlar den mer om hennes familj, hennes man och två barn, som finns kvar efter hennes död. Ja, den handlar om deras relationer, om deras liv, deras kärlek, frågor, längtan och tillkortakommanden.
Den äldste sonen har just fått barn. Han ser inte ut att kunna hantera detta med största möjliga finess och det kan inte sägas bli bättre när han går igenom sin mammas bilder. Den yngre sonen befinner sig i en känslig tonårsperiod, han är tystlåten och trumpen. Pappan är orolig. Brodern blir förundrad över vad han hittar i sin lillebrors inre. Ja, först rädd och sedan förundrad. Han ger råd, för att han tror att han vet. Det är ju så man gör. Fadern och den yngre sonen har svårt att tala med varandra. Några råd förefaller inte vara aktuella från far till son, de kommer inte att gå hem. Man undrar onekligen hur det skall arta sig.
Historien vandrar i olika tid. Ibland är mamman där. Ibland ser vi samma scen från olika håll, t ex först från pappans perspektiv och sedan från den yngsta sonens perspektiv. Det är spännande att upptäcka varför någon gör si eller så, när det beror på en omständighet som syns från ett annat håll. Ur någon annans perspektiv. Det förklarar saken, annorlunda.
Berättelsen är sporadisk. Vi får fragment av de tre, men vi får inte allt. Ibland känns det bara bortklippt eller som att bara en enskild scen får beskriva något som förtjänar mer. Ja, så är det ofta i film. Det går inte att beskriva allt.
Ingen av de tre, fadern och de båda sönerna, vet vad de andra vet. Ingen vet allt. Det dyker upp nya fragment när man talar om saken, efter perioder, t o m år, av tystnad. Kan samtalet läka sår som man inte visste fanns? Kan ett enkelt förlåt ta bort allt, bara så där? Och är det i sin ordning att göra precis som man vill, bara för att man just nu lever sitt liv i sorg?
Ingvar von Malmborg skrev en vacker recension. Den fick mig att gå och se filmen. Om han också hade skrivit att den också handlar om otrohetsaffärer och lögner, sådana som förminskar de inblandade, så hade jag valt bort att se filmen. Otrohet är bara kött och avsaknad av känsla för rätt och fel. Feghet, helt enkelt. Det tar bort det vackra.
Ja, till filmen som sevärd, tänker jag, men ångrar mig när jag tänkt en stund. Det måste gå att berätta en historia utan otrohet och lögner. Det måste gå att få se historierna mer hela, reellt och känslomässigt sammanbundna. Det måste gå. Jag väntar, även om jag inte väntar särskilt tålmodigt.
Den får två stjärnor av fem möjliga.
A..
Jag vill ha mer schyst tillväxt....
Jag läser, under rubriken Glöd - en debattartikel av Gunnar Rundgren - i tidningen Syre nr #38 den 30 december 2015. Det ger mig incitament för formulering av mina tankar. Det är bra, förstås.
Jag uppmanar gärna till ett stopp av användande av palmolja, Gunnar Rundgren. Gärna. Jag tror att det är flera som har gjort det förr, jag tänker mig ha sett det rätt ofta. Det skulle verkligen vara en fröjd att få höra att oljepalmsplantagernas skövling av skogar, missbruk av mänskliga rättigheter och kemikalieanvändning som skadar djur, människor och natur kommit till en avslutspunkt. Det skulle också vara en fröjd att höra att fler av oss, människorna, insett att det är en sådan typ av verksamhet som vi måste avsluta - för att den skadar oss och vår jord. Jag uppmanar dig och mig och alla andra att sluta använda palmolja, att höja rösten för att hitta alternativen och bistå i uppgiften att berätta för världen att tillväxt på bekostnad av människor, djur och natur inte är en schyst tillväxt. Den kan vi vara utan. Palmoljans bidrag till tillväxten är negativ. Den bör avslutas eller drivas på en sådan grund att den ryms inom begreppet schyst tillväxt - d v s är tillförande, inte tärande, för djuren, jordens väl och för människorna.
Jag varnar gärna för tomater som tär. Andra har gjort det förr och jag ansluter gärna till denna skara. Jag uppmanar er att sluta handla de tomater och andra grödor som bidrar negativt till vår tillväxt. Utsläpp av växthusgaser, bekämpningsmedel och genmanipulation är exempel på sådan negativa tillväxt, som alltså inte tillför till schyst tillväxt. Tomater och andra grödor - som har utvecklats med hjälp av vår vackert strålande sol, utan kemikalier, utan att ha tärt onödigt på våra vattenkällor och som har skördats av människor som har drägliga arbetsförhållanden och löner - som inte har påverkat jorden negativt på sin färd till våra matbord är lycka, både för naturen och för våra kroppar. Djuren har heller inte behövt sätta livet till.
Djurens väl ligger mig också varmt om hjärtat, liksom naturens. Eftersom vi vet att korna är en del av problemet så bör vi fundera på hur vi kan minska detta. De tillför för mycket negativt, t ex genom växthusgaser, genom att vi tvingas döda levande varelser för något någon bara tycker är gott eller vackert och genom att det inte är fysiskt nyttigt att äta detta kött i den mängd människorna gör. Djur på matbordet är en dödsindustri, den dödar både djur och människor. Massindustrin tillför negativt och den bör skyndsamt ställas om till småbruk, för att på sikt avslutas när/om det visar sig att det inte räcker för schyst tillväxt.
Visst är det fantastiskt att indiernas kor tillför kraft och nytta, utan att de behöver ätas. Jag har rest i Indien och många gånger sett deras, människornas och djurens, slit på åkrarna men också sett att de arbetar för sig och sina familjer. Huvudparten har brukarna saknar maskiner, de driver småbruk och de använder kornas avkastning till mycket. Ur något perspektiv är det sorgligt att se, eftersom de får slita väldigt hårt för lite, men det är också glädjande att se när jorden och djuren inte överbrukas, när de enskilda människorna kan bruka sina egna jordar och måna om sina egna, ett fåtal, djur som de har för sitt husbehov. Deras familjemedlemmar är viktiga, inte ätbara. Skillnaden när de sålt sina marker till människor med större kapital eller till någon som har större munläder är att de inte har något arbete att gå till. Det ger dem inte ett bättre liv.
Jag skulle önska att vi, jordens folk, fanns någonstans mitt emellan, att utvecklingen och förhållandena var mer jämnt spridda över världen, så att arbetet gav relevant avkastning och att det inte skedde på bekostnad av något. Massindustrin, stordriften, sker ofta på bekostnad av något eller någon, är negativ sålunda.
Vi behöver inte öka antalet kor, eftersom de inte bidrar till schyst tillväxt. De bidrar inte heller till människors hälsa, som ju också ligger i tanken om schyst tillväxt. Jag uppmanar dig att äta veganskt - med fokus på krav och ekologiskt eftersom du då vet förutsättningarna - och känna skillnaden. Nya värden uppkommer med nya tankar och nya handlingar. Vi behöver också minska antal bilar på jorden. De bidrar inte heller till människornas, djurens och naturens hälsa. Såväl utsläpp som stillasittande tär. En cykel är ett exempel på ett fantastiskt färdmedel att föredra framför bilen, fötterna likaså. Försök själv, och känn skillnaden. Samma sak gäller utlandsresorna som sker med flyg istället för med allmänna, markburna, kommunikationer. Utvecklingen ger oss fantastiska möjligheter att besöka världens alla hörn, men måste vi göra det, flyga, när vi vet att det skaver och förstör? Låt oss sätta oss ner och fundera hur vi reser. Låt varje resa föregås av en konstruktiv tanke om hur vi bidrar eller tär. Det gäller förstås vad än vi gör i våra liv, smått och stort. Låt därför varje handling föregås av en konstruktiv tanke om hur och vad du gör av din tid och dina handlingar - hur bidrar du, schyst? Jag lovar att göra detsamma.
Ja, korna är en del av problemet. Det behöver vi begrunda. Vi behöver också begrunda palmoljan, tomaterna, bilåkandet, genmanipulationen, flyget, kemikalierna, transporterna och plasten. Med mera, förstås. Vi, både du och jag och alla medpassagerare på jorden, behöver bättra oss på mängder av fronter, inte bara insistera om att något annat är viktigare. Vi, människorna, har skadat jorden. Nu får vi skärpa oss och se till att den kan återhämta sig. Nu, inte sen. Och både du och jag.
Tillväxt är inte heller att bara sitta still, alltså att inte förbruka. Vi måste vända oss i en annan riktning. Vända tanken, tänka utanför boxen. Göra, leva, på andra vis. Tillväxt är plus till jordens, människornas och djurens väl - just nu som en läkningsprocess. Tillväxt är inte högre BNP eller mer pengar i kassan. Tillväxt måste innebära att vi tillför, att vi läker de sår vi har skapat. Plus till jorden, alltså.
Anette Grinde
Besök gärna;
Jag uppmanar gärna till ett stopp av användande av palmolja, Gunnar Rundgren. Gärna. Jag tror att det är flera som har gjort det förr, jag tänker mig ha sett det rätt ofta. Det skulle verkligen vara en fröjd att få höra att oljepalmsplantagernas skövling av skogar, missbruk av mänskliga rättigheter och kemikalieanvändning som skadar djur, människor och natur kommit till en avslutspunkt. Det skulle också vara en fröjd att höra att fler av oss, människorna, insett att det är en sådan typ av verksamhet som vi måste avsluta - för att den skadar oss och vår jord. Jag uppmanar dig och mig och alla andra att sluta använda palmolja, att höja rösten för att hitta alternativen och bistå i uppgiften att berätta för världen att tillväxt på bekostnad av människor, djur och natur inte är en schyst tillväxt. Den kan vi vara utan. Palmoljans bidrag till tillväxten är negativ. Den bör avslutas eller drivas på en sådan grund att den ryms inom begreppet schyst tillväxt - d v s är tillförande, inte tärande, för djuren, jordens väl och för människorna.
Jag varnar gärna för tomater som tär. Andra har gjort det förr och jag ansluter gärna till denna skara. Jag uppmanar er att sluta handla de tomater och andra grödor som bidrar negativt till vår tillväxt. Utsläpp av växthusgaser, bekämpningsmedel och genmanipulation är exempel på sådan negativa tillväxt, som alltså inte tillför till schyst tillväxt. Tomater och andra grödor - som har utvecklats med hjälp av vår vackert strålande sol, utan kemikalier, utan att ha tärt onödigt på våra vattenkällor och som har skördats av människor som har drägliga arbetsförhållanden och löner - som inte har påverkat jorden negativt på sin färd till våra matbord är lycka, både för naturen och för våra kroppar. Djuren har heller inte behövt sätta livet till.
Djurens väl ligger mig också varmt om hjärtat, liksom naturens. Eftersom vi vet att korna är en del av problemet så bör vi fundera på hur vi kan minska detta. De tillför för mycket negativt, t ex genom växthusgaser, genom att vi tvingas döda levande varelser för något någon bara tycker är gott eller vackert och genom att det inte är fysiskt nyttigt att äta detta kött i den mängd människorna gör. Djur på matbordet är en dödsindustri, den dödar både djur och människor. Massindustrin tillför negativt och den bör skyndsamt ställas om till småbruk, för att på sikt avslutas när/om det visar sig att det inte räcker för schyst tillväxt.
Visst är det fantastiskt att indiernas kor tillför kraft och nytta, utan att de behöver ätas. Jag har rest i Indien och många gånger sett deras, människornas och djurens, slit på åkrarna men också sett att de arbetar för sig och sina familjer. Huvudparten har brukarna saknar maskiner, de driver småbruk och de använder kornas avkastning till mycket. Ur något perspektiv är det sorgligt att se, eftersom de får slita väldigt hårt för lite, men det är också glädjande att se när jorden och djuren inte överbrukas, när de enskilda människorna kan bruka sina egna jordar och måna om sina egna, ett fåtal, djur som de har för sitt husbehov. Deras familjemedlemmar är viktiga, inte ätbara. Skillnaden när de sålt sina marker till människor med större kapital eller till någon som har större munläder är att de inte har något arbete att gå till. Det ger dem inte ett bättre liv.
Jag skulle önska att vi, jordens folk, fanns någonstans mitt emellan, att utvecklingen och förhållandena var mer jämnt spridda över världen, så att arbetet gav relevant avkastning och att det inte skedde på bekostnad av något. Massindustrin, stordriften, sker ofta på bekostnad av något eller någon, är negativ sålunda.
Vi behöver inte öka antalet kor, eftersom de inte bidrar till schyst tillväxt. De bidrar inte heller till människors hälsa, som ju också ligger i tanken om schyst tillväxt. Jag uppmanar dig att äta veganskt - med fokus på krav och ekologiskt eftersom du då vet förutsättningarna - och känna skillnaden. Nya värden uppkommer med nya tankar och nya handlingar. Vi behöver också minska antal bilar på jorden. De bidrar inte heller till människornas, djurens och naturens hälsa. Såväl utsläpp som stillasittande tär. En cykel är ett exempel på ett fantastiskt färdmedel att föredra framför bilen, fötterna likaså. Försök själv, och känn skillnaden. Samma sak gäller utlandsresorna som sker med flyg istället för med allmänna, markburna, kommunikationer. Utvecklingen ger oss fantastiska möjligheter att besöka världens alla hörn, men måste vi göra det, flyga, när vi vet att det skaver och förstör? Låt oss sätta oss ner och fundera hur vi reser. Låt varje resa föregås av en konstruktiv tanke om hur vi bidrar eller tär. Det gäller förstås vad än vi gör i våra liv, smått och stort. Låt därför varje handling föregås av en konstruktiv tanke om hur och vad du gör av din tid och dina handlingar - hur bidrar du, schyst? Jag lovar att göra detsamma.
Ja, korna är en del av problemet. Det behöver vi begrunda. Vi behöver också begrunda palmoljan, tomaterna, bilåkandet, genmanipulationen, flyget, kemikalierna, transporterna och plasten. Med mera, förstås. Vi, både du och jag och alla medpassagerare på jorden, behöver bättra oss på mängder av fronter, inte bara insistera om att något annat är viktigare. Vi, människorna, har skadat jorden. Nu får vi skärpa oss och se till att den kan återhämta sig. Nu, inte sen. Och både du och jag.
Tillväxt är inte heller att bara sitta still, alltså att inte förbruka. Vi måste vända oss i en annan riktning. Vända tanken, tänka utanför boxen. Göra, leva, på andra vis. Tillväxt är plus till jordens, människornas och djurens väl - just nu som en läkningsprocess. Tillväxt är inte högre BNP eller mer pengar i kassan. Tillväxt måste innebära att vi tillför, att vi läker de sår vi har skapat. Plus till jorden, alltså.
Anette Grinde
Besök gärna;
- Schyst Resande
- Naturskyddsföreningen
- Tidningen Syre
- Jordens vänner
- Djurens rätt
- Adlibris (Ägodela)
- Adlibris (Naomi Klein)
- Union to Union (föreläsningar, se kalendarium)
- Camino
fredag 1 januari 2016
Gott nytt år - vad skall vi göra under 2016?
2016
Trevligt vore att resa mer, springa mer, paddla mer och cykla mer. Trevligt vore om jag skärpte mig för att åstadkomma längre & oftare. Framförallt längre distanser, förstås. Och vad gäller maraton - en kortare tid för genomförandet. Vilket förstås kräver en smula större koncentration på aktiv och konstruktiv träning.
Trevligt vore t ex att;
- besöka Grönland
- besöka Israel/Palestina och Västsahara
- besöka fler länder som inte tidigare har besökts
- paddla vid Lofoten
- cykla eller springa långt i Europa för vidare färd genom fler av världens länder. För mer lärdom om andra människor och deras vardag.
- cykla runt Island
- cykla längs Norges kust
- paddla längs Sveriges (hela) kust
- forspaddling vore skoj att testa igen
- Boston Marathon (18 april 2016)
- Stockholm Marathon (4 juni 2016)
- Athen Marathon (13 november 2016)
- en fjällvandring i de svenska fjällen står på att-göra-listan
- möjligen också en mc-tur i Skottland
2017
Palestina Marathon
Sahara Marathon
Trevligt vore att resa mer, springa mer, paddla mer och cykla mer. Trevligt vore om jag skärpte mig för att åstadkomma längre & oftare. Framförallt längre distanser, förstås. Och vad gäller maraton - en kortare tid för genomförandet. Vilket förstås kräver en smula större koncentration på aktiv och konstruktiv träning.
Trevligt vore t ex att;
- besöka Grönland
- besöka Israel/Palestina och Västsahara
- besöka fler länder som inte tidigare har besökts
- paddla vid Lofoten
- cykla eller springa långt i Europa för vidare färd genom fler av världens länder. För mer lärdom om andra människor och deras vardag.
- cykla runt Island
- cykla längs Norges kust
- paddla längs Sveriges (hela) kust
- forspaddling vore skoj att testa igen
- Boston Marathon (18 april 2016)
- Stockholm Marathon (4 juni 2016)
- Athen Marathon (13 november 2016)
- en fjällvandring i de svenska fjällen står på att-göra-listan
- möjligen också en mc-tur i Skottland
2017
Palestina Marathon
Sahara Marathon
 |
| Polen - sommar 2014. En fin cykeltur. Mycket fin. |
 |
| Estland - sommar 2014. Detta var en fantastiskt vacker plats - ett naturreservat, eller kanske t o m en nationalpark. Där var vackert så att man nästan dånade. (Foto; Leif Hemlin) |
 |
| Sommar 2015 - en obekväm soffa? Vi äter frukost i bussholken. Det är varmt därinne, så jag flyttar ut för en liten skrivstund. Sittplatsen är en aning obekväm, men det fick väl gå ändå. (Foto; Leif Hemlin) |
onsdag 30 december 2015
Västsahara - Europas sista koloni i Afrika
Europas sista koloni i Afrika
Lena Thunberg
Isbn 978-91-981185-0-6
2013
Utgivare; Föreningen Västsahara
Jag har, under hösten 2015, lyssnat till Julia Finér hos Emmaus Stockholm. Hon är väl insatt i situationen kring Västsahara. Hon har talat, frustrerats, engagerat sig och spridit kunskap på flera sätt. Jag lyssnade också till ett riksdagsseminarium i oktober där flera mycket kunniga talare berättade om läget i Västsahara och den ockupation som pågått där i 40 år. Vi vet så lite, för att det är så tyst i frågan och för att det blir som en ond cirkel. Tystnaden skapar frånvaro av kunskap hos de stora massorna, vilket gör det svårt att tala om saken. Under 2015 har frågan ändå uppmärksammats av fler. Den har hörts och synts, åtminstone hos mig. Kanske beror det på att jag har uppmärksammats på frågan och jag därför blir mer lyhörd för samtalet. Jag tänker då att det är viktigt att fler lyssnar, blir nyfikna och aktivt försöker ta reda på mer. För att lära och för att förstå mer, och för att därför kunna ta ställning - för rätt och rättvisa.
2013 utkom boken om Västsahara, den jag nu har läst. Den beskriver sanden, fosfaten, fiskerikedomen, våldet, matransonerna, hoten, situationen, frustrationen, människorna, utanförskapet och utsattheten. Den ger fakta och beskriver orättvisan. Den beskriver handlingsförlamningen och undfallenheten hos FN och hos många av världens länder och den beskriver hur enskilda länder och makthavare oförtrutet kan härska över andra, trots att det uppenbart strider mot folkrätten. Jag upprörs och tänker att vetosystem och interna angelägenheter är absurda, där vi medvetet tillåter, genom undfallenhet, enskilda länder rätt att härska och förtrycka människor. Ibland det egna folket och ibland också andra människor, alltså människor som egentligen har rätt till sitt land men inte tillåts få sin beslutanderätt över landet. Utifrån sett ter det sig så omåttligt märkligt, så orättvist och så absurt. Diktatoriskt absurt.
Margot Wallström, hur tänker du om Västsahara och folkrätten? Stefan Löfven, hur tänker du? Åsa Romson, hur resonerar Mp här? Jag vill se de olagliga ockupationerna upphöra och jag vill se människor, länder och folk fria från förtryck. Jag vill se samtal för frihet hos människor och folk, där det är uppenbart att fred är ett viktigt spår. Hur tänker ni? Hur ser ni riktningen för människor som tvingas leva under förtryck och i flyktingläger i så många år? Vari ligger Sveriges riktning och stöd här? Var ligger vår solidaritet?
A..
tisdag 29 december 2015
Nej, tack - till Marabous produkter som innehåller palmolja!
Palmolja har förödande konsekvenser på miljön och för människor som bor och arbetar på/vid plantagen. Den påverkar också oss, eftersom skador på miljöer och människor påverkar hela vår jord.
Om du som konsument vill vara säker på att du - genom ditt köp av palmolja - inte bidrar till miljöförstöring, brister i schysta arbetsvillkor, konflikter eller skogsskövling är det bättre att helt avstå från att köpa produkter som innehåller palmolja.
Läs mer här - om palmolja;
http://www.naturskyddsforeningen.se/palmolja?gclid=COr-mr6PgcoCFSEMcwodo6kMiQ
Marabou säger;
Använder ni palmolja? Och i så fall, varför? Ja, vi använder palmolja i ett antal av våra produkter, i fyllningar till chokladbitar (kakor, praliner och stycksaker). Detta för att den bidrar till önskad konsistens och smak, ger god lagringshållbarhet och är fri från transfett.
Alltså.
Marabou bidrar till miljöförstöring, konflikter och skogsskövling för att något ger bättre smak och konsistens, mm.
Nej, tack, Marabou. Ingen mer palmolja hos mig, tack. Era produkter väljer jag bort.
A..
Om du som konsument vill vara säker på att du - genom ditt köp av palmolja - inte bidrar till miljöförstöring, brister i schysta arbetsvillkor, konflikter eller skogsskövling är det bättre att helt avstå från att köpa produkter som innehåller palmolja.
Läs mer här - om palmolja;
http://www.naturskyddsforeningen.se/palmolja?gclid=COr-mr6PgcoCFSEMcwodo6kMiQ
Marabou säger;
Använder ni palmolja? Och i så fall, varför? Ja, vi använder palmolja i ett antal av våra produkter, i fyllningar till chokladbitar (kakor, praliner och stycksaker). Detta för att den bidrar till önskad konsistens och smak, ger god lagringshållbarhet och är fri från transfett.
Alltså.
Marabou bidrar till miljöförstöring, konflikter och skogsskövling för att något ger bättre smak och konsistens, mm.
Nej, tack, Marabou. Ingen mer palmolja hos mig, tack. Era produkter väljer jag bort.
A..
Varför finns det mindre forskning om Muhammed än om Jesus?
Sören Wibeck ger, i sin bok Religionernas historia, uttryck för att det finns mindre forskning om den historiske personen Muhammed än om den historiske Jesus. Varför är det så?
Vet du? Är det för att ingen vågat ifrågasätta Mohammeds existens eller göranden? Eller är det för att allt finns helt klarlagt i Koranen? Att det anses räcka där?
Om traditionsöverförare är muntliga, kan vi då vara säkra på att de överförts korrekt? Vi har ju en tendens att missuppfatta det mesta av vad som sägs, vi tror att saker betyder något som det i själva verket inte gör - hur kan en muntlig förmedling av information då vara trovärdig?
Varför finns få skriftliga källor och varför är forskarkåren inte överens om vad de betyder? Eller är de kanske överens, så att det inte behöver skrivas mer?
Allt är kanske redan solklart.
A..
Vet du? Är det för att ingen vågat ifrågasätta Mohammeds existens eller göranden? Eller är det för att allt finns helt klarlagt i Koranen? Att det anses räcka där?
Om traditionsöverförare är muntliga, kan vi då vara säkra på att de överförts korrekt? Vi har ju en tendens att missuppfatta det mesta av vad som sägs, vi tror att saker betyder något som det i själva verket inte gör - hur kan en muntlig förmedling av information då vara trovärdig?
Varför finns få skriftliga källor och varför är forskarkåren inte överens om vad de betyder? Eller är de kanske överens, så att det inte behöver skrivas mer?
Allt är kanske redan solklart.
A..
måndag 28 december 2015
Resolution 1325; en resolution för fred.
Resolution 1325; en resolution om fred. Den lilla boken, som ser ut att sakna det viktiga isbn-numret, har skrivits av Operation 1325 under 2008. Syftet är att göra innehållet i resolution 1325 mer tillgängligt för en bredare allmänhet. Jag har läst och skrivit om resolutionen tidigare, men det hindrar inte att jag vill läsa och skriva om den igen. Frågorna - fred, kvinnor och säkerhet - är viktiga och inte på något sätt färdiga, vare sig hos mig eller i världen. De behöver begrundas och ses igen, från såväl gamla som nya håll. Resolutionen kom år 2000 och den är ännu inte allmänt känd. Den är inte heller tillräckligt implementerad i världens alla länder. Det är en lång väg kvar att vandra här.
Boken inleder med att resonera kring begrepp som t ex genus, könstillhörighet, könsroller, jämställdhet och kvotering. Begreppen är viktiga och diskussionen samtidigt absurd. Det är tragiskt att vi skall behöva, att det är nödvändigt att, lägga så mycket tid och kraft på att beskriva hur vi är, när och varför. Istället för att bara se till att det blir - tryggt, säkert och rättvist för alla. Det är också outsägligt tragiskt att veta att väldigt många kvinnor, ja, män också men huvudsakligen kvinnor, utsätts för extremt mycket våld i sina liv och att detta våld växer lavinartat inför och i konflikter. Förövarna skall hålla ansvariga (enligt resolutionen 1325 (2000) och 1820 (2008)). Allt detta våld måste ses och uppmärksammas, inte döljas som en lokal sedvänja som vi inte har att göra med. Man kan, återigen, fråga sig; varför tar det sådan tid att få bort våldet? Varför tar det sådan tid att skapa jämställdhet mellan könen? Varför används våldet mot kvinnorna som strategiska vapen? Var finns medmänskligheten - vart tar den vägen när våldet eskalerar?
Resolution 1325 talar om fred, kvinnor och säkerhet. Den bygger på de delar av de mänskliga rättigheterna och den humanitära rätten som tillförsäkrar flickor och kvinnor sina rättigheter under konflikter och den talar om kvinnors medverkan i fredsprocesser. Kvinnorna skall vara med i dessa, alla, fredsprocesser. Deras medverkan är viktig, för freden och för hållbarheten i freden.
Att vara med inkluderar såklart inte bara att vara med. Den inkluderar att vara invald, att få tala, att lyssnas på, att tas hänsyn till och att frågorna tas som viktiga. Det inkluderar att hänsyn tas till alla de frågor som är viktiga för kvinnor och flickor, liksom för män, pojkar och familjer - för samhällets väl, helt enkelt. Även om det ofta visar sig att det inte är enkelt eftersom vi är olika och har olika preferenser och bedömningsgrunder. Rättvisa är, ur något mått, subjektivt men behöver ändå begrundas objektivt. Rättvisa och säkerhet för alla är onekligen bäst, där makt, tillgångar, resursfördelning, mat, arbete, trygghet, säkerhet, skolgång, frånvaro av våld och vapen är exempel på frågor som måste begrundas och fungera. Kvinnors deltagande och deras aktiva medverkan i freden är oerhört viktig.
Resolution 1325 understryker kvinnors roll i konfliktförebyggande arbete, fredsbyggande och i konfliktlösning. De skall medverka, vara en aktiv del i, fredsarbetet på alla nivåer och i alla situationer. Det måste vi alla vara medvetna om. Frågorna och kvinnorna måste finnas hos tjänstemän, makthavare, politiker, biståndsgivare och andra berörda parter.
Krigets lagar understryker att de civila skall skyddas. Där finns ofta kvinnor och barn, företrädesvis flickor, eftersom pojkar ofta tvingas ut i strid. Kvinnorna får andra roller, än de de har i vardagen. Krig och konflikter skapar oerhört mycket mer våld, både innan och under konflikterna. Detta våld träffar ofta kvinnorna, ofta också som sexualiserat våld. Straffrihet från detta våld, som växer och som används strategiskt av de stridande parterna, måste ta slut. De skyldiga måste straffas för dessa handlingar. Detta framgår också av resolution 1325.
Det är så märkligt att människors behov inte tas om hand, att krigen får söndra som de gör. Det är så märkligt att maktens män leder krigen, en god bit in i 2000-talet, så att livet och människornas liv ses som inget alls. I krigen är kampen över makten viktigare än den civila befolkningens och landets väl. Har mänskligheten inte lärt sig mer av historien?
Varför bättrar vi - mänskligheten - oss inte?
A..
Boken inleder med att resonera kring begrepp som t ex genus, könstillhörighet, könsroller, jämställdhet och kvotering. Begreppen är viktiga och diskussionen samtidigt absurd. Det är tragiskt att vi skall behöva, att det är nödvändigt att, lägga så mycket tid och kraft på att beskriva hur vi är, när och varför. Istället för att bara se till att det blir - tryggt, säkert och rättvist för alla. Det är också outsägligt tragiskt att veta att väldigt många kvinnor, ja, män också men huvudsakligen kvinnor, utsätts för extremt mycket våld i sina liv och att detta våld växer lavinartat inför och i konflikter. Förövarna skall hålla ansvariga (enligt resolutionen 1325 (2000) och 1820 (2008)). Allt detta våld måste ses och uppmärksammas, inte döljas som en lokal sedvänja som vi inte har att göra med. Man kan, återigen, fråga sig; varför tar det sådan tid att få bort våldet? Varför tar det sådan tid att skapa jämställdhet mellan könen? Varför används våldet mot kvinnorna som strategiska vapen? Var finns medmänskligheten - vart tar den vägen när våldet eskalerar?
Resolution 1325 talar om fred, kvinnor och säkerhet. Den bygger på de delar av de mänskliga rättigheterna och den humanitära rätten som tillförsäkrar flickor och kvinnor sina rättigheter under konflikter och den talar om kvinnors medverkan i fredsprocesser. Kvinnorna skall vara med i dessa, alla, fredsprocesser. Deras medverkan är viktig, för freden och för hållbarheten i freden.
Att vara med inkluderar såklart inte bara att vara med. Den inkluderar att vara invald, att få tala, att lyssnas på, att tas hänsyn till och att frågorna tas som viktiga. Det inkluderar att hänsyn tas till alla de frågor som är viktiga för kvinnor och flickor, liksom för män, pojkar och familjer - för samhällets väl, helt enkelt. Även om det ofta visar sig att det inte är enkelt eftersom vi är olika och har olika preferenser och bedömningsgrunder. Rättvisa är, ur något mått, subjektivt men behöver ändå begrundas objektivt. Rättvisa och säkerhet för alla är onekligen bäst, där makt, tillgångar, resursfördelning, mat, arbete, trygghet, säkerhet, skolgång, frånvaro av våld och vapen är exempel på frågor som måste begrundas och fungera. Kvinnors deltagande och deras aktiva medverkan i freden är oerhört viktig.
Resolution 1325 understryker kvinnors roll i konfliktförebyggande arbete, fredsbyggande och i konfliktlösning. De skall medverka, vara en aktiv del i, fredsarbetet på alla nivåer och i alla situationer. Det måste vi alla vara medvetna om. Frågorna och kvinnorna måste finnas hos tjänstemän, makthavare, politiker, biståndsgivare och andra berörda parter.
Krigets lagar understryker att de civila skall skyddas. Där finns ofta kvinnor och barn, företrädesvis flickor, eftersom pojkar ofta tvingas ut i strid. Kvinnorna får andra roller, än de de har i vardagen. Krig och konflikter skapar oerhört mycket mer våld, både innan och under konflikterna. Detta våld träffar ofta kvinnorna, ofta också som sexualiserat våld. Straffrihet från detta våld, som växer och som används strategiskt av de stridande parterna, måste ta slut. De skyldiga måste straffas för dessa handlingar. Detta framgår också av resolution 1325.
Det är så märkligt att människors behov inte tas om hand, att krigen får söndra som de gör. Det är så märkligt att maktens män leder krigen, en god bit in i 2000-talet, så att livet och människornas liv ses som inget alls. I krigen är kampen över makten viktigare än den civila befolkningens och landets väl. Har mänskligheten inte lärt sig mer av historien?
Varför bättrar vi - mänskligheten - oss inte?
A..
onsdag 23 december 2015
Dödssynden av Harper Lee
Harper Lee
Isbn 978-91-7429-129-2
Albert Bonniers förlag
www.bonnierpocket.se
1960 (Sjunde tryckningen, 2015)
Bokens förord är skrivet av Susanna Alakoski. Jag blir flera gånger beklämd av hennes språk, rent ledsen. Fanns det ingen redaktör hos Albert Bonniers förlag som kunde svenska bättre än hon, leda hennes språk rätt utan att äventyra hennes budskap? Eller är friheten alltid viktigare än korrektheten?
Dödssynden är en berättelse om rasism och fördomsfullhet. Den handlar om en familj i en småstad i den amerikanska södern, hur den lever och förhåller sig till sin omgivning. Harper Lee har skrivit om några av människors negativa sidor, men också om medmänsklighet. Hon har beskrivit många av karaktärerna som högst medmänskliga och värdiga all heder. Jag bugar för dessa karaktärer och önskar att fler vore sådana. Ja, det finns många sådana, både i litteraturen och i verkliga livet, som gör gott och som drivs av rättvisa och omsorg. Harper Lee har beskrivit andra som mindre medmänskliga, som födda av sina förutsättningar, med våld, bitterhet, rasism, fördomsfullhet och skvaller som viktiga beståndsdelar. Några har fått mer och några mindre. Här finns också orden om när gruppen leder människor på vanskliga spår. Människor i grupp är något annat än människor som en individ som någon lyssnar på, försöker förstå, då som nu. Jag tänker att tidsanda och samhällets förutsättningar präglar människorna och deras liv, att det är svårt att ta sig ur de förutsättningar man har tilldelats. Samhällstrycket påverkar oss, det är svårt att som enskild individ göra skillnad, även om det är viktigt att försöka. Samhällstrycket och insikten om dess vansklighet finns beskrivet i Dödssynden och det finns tydligt runt om oss i vårt samhälle idag.
Rasism är fasansfullt och obegripligt. Fördomsfullhet borde utrotas, tänker jag. Vi behöver ses, tala med varandra, ge varandra plats och lyssna. Vi borde helt enkelt sluta att tala om varandra, istället tala med varandra.
Jag försöker, men ser hela tiden hur människor talar om varandra. Dömer, bestämmer hur de är och tänker, istället för att resonera om saken med varandra. Det är så sorgligt, att det är just så.
A..
Svd.
söndag 20 december 2015
Kapten Nachtwey, Lübeck
Här talas det t ex om en sjökapten Nachtwey som räddar en besättning från ett sjunket fartyg. De får hänga med till hans destination som var Lübeck, även om olyckan skedde utanför Gotland.
Tidningen hittas på Kungliga biblioteket, Sthlm.
Estniska är förstås inte heller riktigt min avdelning. I ett utdrag från en estnisk tidning i slutet av april 1900 hittar jag en kapten Nachtwey som har varit i Tallinn med fartyget Marie Louise. (Tidningen Postimees, Estland, den 29 april 1900).
1907 förefaller han vara i Tallinn igen. En estnisk tidning nämner hans namn kopplat till ett fartyg som heter Russland. (Päewaleht, nr. 287, 15 detsember 1907). Typsnitt och språk gör det förstås en aning svårläst.
Han, kapten Nachtwey, färdas på Östersjön sålunda. Fint att se.
A..
fredag 18 december 2015
Stearinljus - vad säger djurrättsorganisationerna om ljusen?
Å ena sidan palmolja, å andra sidan djurfett (slaktavtal) och därtill ibland paraffin, som är en petroleumprodukt som är ifrågasatt från miljö- och hälsoskadesynpunkt.
Ljus, ljuvliga ljus. Hur skall jag nu förhålla mig till er?
Djurrättsorganisationer, vad säger ni om stearinljusen? Naturskyddsföreningen, vad säger ni?
A..
Länkar;
torsdag 17 december 2015
Livet förutsätter engagemang!
Livet förutsätter att vi engagerar oss. Ja, mitt liv förutsätter detta, för att jag skall kunna se mig själv i spegeln på morgonen. Livet förutsätter att jag bidrar med kunskap, engagemang och vilja att skapa något bättre. För mig innebär det inte att vi skall ha mer saker, utan att vi har trygghet och en schyst värld för oss alla. Jag vill arbeta för tillväxt. Tillväxt för mig är inte mer utsläpp, mer förstörelse, fler bilar eller fler prylar. Tillväxt för mig är inte att kunna köpa en ny telefon stup i kvarten. Tillväx för mig är kvalitativ tillväxt - ett bra liv i en ren miljö, för fler. Rent vatten, luft och natur, liksom rättvisa mot alla grupper i samhället. Rättvisa och mänskliga rättigheter hör dit. Prylar inte. Mat på bordet, tak över huvudet och trygghet hör dit. Frihet hör dit också.
Livet, tillväxten, förutsätter att jag engagerar mig. Jag noterar att mina önskemål om schyst ekonomi, rätt juridik och krass formalia i dessa engagemang är besvärligt hos många. Det ger en allmän ovilja, märkligt nog. Som om frågan är svår att ta i, bemästra och förhålla sig till. Jag finner det sorgligt och märkligt. Ni skulle bara veta hur viktigt det är för schystheten i övrigt - för rättvisa helt enkelt. Det hindrar så mycket korruption, maktmissbruk och godtycklighet. När det är på plats så är det så oerhört mycket lättare att prata om rättvisa. Jag vill då tala om vad vi gör, alltså de positiva stegen framåt. Jag vill inte hugga på allt det negativa som finns i samhället, även om jag/vi i viss mån måste göra detta för att skapa förändring. Mitt huvudfokus skall vara att själv bidra till att skapa förändringen, t ex genom att uppmärksamma, göra och bidra.
Jag vill att du, när du tycker att jag är besvärlig i frågor som t ex rör ekonomi, juridik och formalia, svarar på sakfrågan. Sakfrågan, inget annat. Då blir vi av med den och kan tala om den viktiga verksamheten.
För övrigt hoppas jag att du engagerar dig i någon form av föreningsliv eller annat ideellt äventyr - med lust och glädje stor!
A..
Livet, tillväxten, förutsätter att jag engagerar mig. Jag noterar att mina önskemål om schyst ekonomi, rätt juridik och krass formalia i dessa engagemang är besvärligt hos många. Det ger en allmän ovilja, märkligt nog. Som om frågan är svår att ta i, bemästra och förhålla sig till. Jag finner det sorgligt och märkligt. Ni skulle bara veta hur viktigt det är för schystheten i övrigt - för rättvisa helt enkelt. Det hindrar så mycket korruption, maktmissbruk och godtycklighet. När det är på plats så är det så oerhört mycket lättare att prata om rättvisa. Jag vill då tala om vad vi gör, alltså de positiva stegen framåt. Jag vill inte hugga på allt det negativa som finns i samhället, även om jag/vi i viss mån måste göra detta för att skapa förändring. Mitt huvudfokus skall vara att själv bidra till att skapa förändringen, t ex genom att uppmärksamma, göra och bidra.
Jag vill att du, när du tycker att jag är besvärlig i frågor som t ex rör ekonomi, juridik och formalia, svarar på sakfrågan. Sakfrågan, inget annat. Då blir vi av med den och kan tala om den viktiga verksamheten.
För övrigt hoppas jag att du engagerar dig i någon form av föreningsliv eller annat ideellt äventyr - med lust och glädje stor!
A..
Bästa reseföretag, ta nu ert viktiga ansvar!
Jag besökte häromdagen ett frukostseminarium där Fair Action och Schyst resande presenterade sin senaste rapport; No holidays för the burmese. Jag har nu också läst rapporten och blir väldigt beklämd.
Rapporten handlar om de burmesiska migranterna i Thailand, om deras arbetssituation på "våra" hotell, alltså där vi svenskar bor när vi semestrar med reseföretagen Apollo, Fritidsresor & Ving. 2012 gjordes en motsvarande rapport. Det här var således en uppföljningsrapport. Rapporten klargör att en stor del av arbetskraften på hotellen och dess underleverantörer inte får schysta löner, inte har möjlighet att engagera sig fackligt, inte har värdiga arbetstider, inte kan vara sjuka och inte får semester. Rapporten klargör också att detta inte gäller all arbetskraft, utan huvudsakligen migranterna, alltså att förutsättningarna är olika beroende av om du t ex är burmes eller thailändare. Det framgår tydligt att burmeserna har en mycket besvärlig arbetssituation.
Jag uppmanar dig, som konsument, att läsa rapporten och ber dig också ställa dig frågan om ditt ansvar, när du besöker landet eller när du reser på annat håll.
Det är helt uppenbart att Apollo, Fritidsresor och Ving inte tar sitt ansvar och det är då viktigt att vi hittar nya sätt som gör att de faktiskt gör detta. Det är där du och jag, med vårt vilja till ansvarstagande och vår konsumentmakt, måste ta vid. Vi måste helt enkelt uppmärksamma reseföretagen på att de måste ta sitt ansvar - följa nationell lag, internationella konventioner och sina egna policys - och inte bara stirra sig blind på sin egen plånbok. Ja, vår också förstås, eftersom det påverkar den som reser. Det är skäligt, eftersom vi inte vill utnyttja människor, djur och natur, eller hur?
Vi, konsumenterna, vill inte utnyttja andra människor och skada miljön. Jag är rätt säker på att jag inte bara talar för mig själv här. Vi vill inte bidra till usla levnadsvillkor för andra människor, vare sig när vi skall semestra eller annars. Ett av problemen för oss är att vi inte ser dem, alltså ser deras avtalsvillkor, lönenivåer, arbetstimmar och levnadsförhållanden, och vi ber därför er, Apollo, Fritidsresor och Ving, att göra bättre ansträngningar för att följa gällande lag och konventioner. Vi ber er att ni ser till detta när ni tecknar avtal med era hotell och andra underentreprenörer. Vi ber er att ni ställer relevanta krav, som månar om människor, arbetskraft, djur och miljö. Och vi ber att ni följer upp dessa avtal - ser till att de följs, helt enkelt.
För så här kan vi ju inte ha det, eller hur?. Det är helt uppenbart att det måste till en ändring. Ni, reseföretagen som hjälper oss att landa i andra fantastiska länder, kan verkligen göra stordåd där. Var nu snäll och gör det, så vi slipper bråka med er om detta och så att vi slipper medverka till ett icke hållbart beteende. Se till att ni och era leverantörer - hela underleverantörskedjan - följer landets lagar, de internationella konventionerna och era egena policiedokument. Då kommer ni en lång bit på väg. Var snäll och följ också de rekommendationer Fair Action och Schyst resande ger er i rapporterna.
Ja, bästa reseföretag, ni som hjälper oss med de fantastiska upplevelserna, tar oss till den underbara värmen, de vänliga människorna och de ljuvliga stränderna, hjälp oss att inte göra det så att vi utnyttjar andra människor och skadar vår miljö. Vi behöver verkligen ert engagemang i detta.
A..
Övrig info;
No holidays for the burmese - släpptes den 9 december 2015. Frukostseminariet var den 10 december 2015.
Länk till rapporten;
http://fairaction.se/wp-content/uploads/2015/12/No-holidays-for-the-burmese_9-december-2015.pdf
Övriga länkar;
http://www.schystresande.se
http://fairaction.se
http://www.uniontounion.org
Rapporten handlar om de burmesiska migranterna i Thailand, om deras arbetssituation på "våra" hotell, alltså där vi svenskar bor när vi semestrar med reseföretagen Apollo, Fritidsresor & Ving. 2012 gjordes en motsvarande rapport. Det här var således en uppföljningsrapport. Rapporten klargör att en stor del av arbetskraften på hotellen och dess underleverantörer inte får schysta löner, inte har möjlighet att engagera sig fackligt, inte har värdiga arbetstider, inte kan vara sjuka och inte får semester. Rapporten klargör också att detta inte gäller all arbetskraft, utan huvudsakligen migranterna, alltså att förutsättningarna är olika beroende av om du t ex är burmes eller thailändare. Det framgår tydligt att burmeserna har en mycket besvärlig arbetssituation.
Jag uppmanar dig, som konsument, att läsa rapporten och ber dig också ställa dig frågan om ditt ansvar, när du besöker landet eller när du reser på annat håll.
Det är helt uppenbart att Apollo, Fritidsresor och Ving inte tar sitt ansvar och det är då viktigt att vi hittar nya sätt som gör att de faktiskt gör detta. Det är där du och jag, med vårt vilja till ansvarstagande och vår konsumentmakt, måste ta vid. Vi måste helt enkelt uppmärksamma reseföretagen på att de måste ta sitt ansvar - följa nationell lag, internationella konventioner och sina egna policys - och inte bara stirra sig blind på sin egen plånbok. Ja, vår också förstås, eftersom det påverkar den som reser. Det är skäligt, eftersom vi inte vill utnyttja människor, djur och natur, eller hur?
Vi, konsumenterna, vill inte utnyttja andra människor och skada miljön. Jag är rätt säker på att jag inte bara talar för mig själv här. Vi vill inte bidra till usla levnadsvillkor för andra människor, vare sig när vi skall semestra eller annars. Ett av problemen för oss är att vi inte ser dem, alltså ser deras avtalsvillkor, lönenivåer, arbetstimmar och levnadsförhållanden, och vi ber därför er, Apollo, Fritidsresor och Ving, att göra bättre ansträngningar för att följa gällande lag och konventioner. Vi ber er att ni ser till detta när ni tecknar avtal med era hotell och andra underentreprenörer. Vi ber er att ni ställer relevanta krav, som månar om människor, arbetskraft, djur och miljö. Och vi ber att ni följer upp dessa avtal - ser till att de följs, helt enkelt.
För så här kan vi ju inte ha det, eller hur?. Det är helt uppenbart att det måste till en ändring. Ni, reseföretagen som hjälper oss att landa i andra fantastiska länder, kan verkligen göra stordåd där. Var nu snäll och gör det, så vi slipper bråka med er om detta och så att vi slipper medverka till ett icke hållbart beteende. Se till att ni och era leverantörer - hela underleverantörskedjan - följer landets lagar, de internationella konventionerna och era egena policiedokument. Då kommer ni en lång bit på väg. Var snäll och följ också de rekommendationer Fair Action och Schyst resande ger er i rapporterna.
Ja, bästa reseföretag, ni som hjälper oss med de fantastiska upplevelserna, tar oss till den underbara värmen, de vänliga människorna och de ljuvliga stränderna, hjälp oss att inte göra det så att vi utnyttjar andra människor och skadar vår miljö. Vi behöver verkligen ert engagemang i detta.
A..
Övrig info;
No holidays for the burmese - släpptes den 9 december 2015. Frukostseminariet var den 10 december 2015.
Länk till rapporten;
http://fairaction.se/wp-content/uploads/2015/12/No-holidays-for-the-burmese_9-december-2015.pdf
Övriga länkar;
http://www.schystresande.se
http://fairaction.se
http://www.uniontounion.org
onsdag 16 december 2015
Teaterpiraterna har premiär på Rödluvan i april 2016
 |
| Uppvärmning - tillsammans, såklart! |
 |
| Mia antecknar för att minnas smått & större som aktörerna behöver tänka särskilt på. |
 |
| Björnen rundar Rödluvan i rask takt. Rödluvan vill inte riktigt lyssna på råden från skogens alla djur. Lyssna nu, Rödluvan, det är farligt här! |
 |
| Mia (regi) håller koll, begrundar och leder gruppen. Pepp och glädje, finns det massor av här. |
 |
| Ormen, Linda som en ofarlig snok som står vid Rödluvans sida, ringlar fram över scenen och väser en aning i sina repliker. Ja, precis som hon ska. Men, hur skall det gå för Rödluvan? Ja, vi undrar hur skall det gå? |
 |
| Ja, vargen han kan, minsann. Ser sig själv som störst, bäst och vackrast. Spelas av Thomas - en aktiv teaterräv, fast här som teatervarg, förstås. |
 |
| Rödluvan - Emelie - funderar över sin färd genom skogen. Det är många ord som skall sägas. Rödluvan har många vänner som månar om hennes väl. Det är fint att se. |
Bilderna är från Teaterpiraternas repetition den 15 december 2015.
Foto; Anette Grinde
Premiär i april. Missa inte det!
Planerade föreställningar!
9/4 14.00
10/4 14.00
16/4 14.00
17/4 14.00
23/4 14.00
24/4 14.00
30/4 14.00 ev 13.00 i stället)
1/5 14.00
Bilder från tidigare repetitioner hittar du här!
måndag 14 december 2015
Miljöavtal!
Mindre saker; du har tillräckligt mycket saker. Du behöver inte köpa fler.
De saker som inte används behöver ges bort till välgörenhet (second-hand) eller säljas. De behöver återanvändas, helt enkelt. Inte samla damm.
Mer upplevelser - mindre saker. Res & upplev mer med egen kraft (undvik flyg).
Mindre flyg. Överväg andra transportsätt. Flyg mindre, åk mer tåg. Cykla och spring mer - gärna långt.
Ät inget kött (vilket ju inte var så svårt, eftersom jag inte gjort det sedan typ 1991).
Överväg en övergång till vegetarisk kost, alltså inte heller någon fisk. Eller, ännu bättre, vegansk kost. Överväg detta skarpt!
Mindre plast; undvik plast. Tänk medvetet och genomgående på att du inte vill vara en del av förbrukningen av kemikalier och plast.
Om du måste handla; köp bra grejer, som håller länge för det syfte du tänkt dig. Inte plast, inte kemikalier, inte naturförstörande material - och inte material som riskerar att skada andra människor när de tillverkats.
Läs innehållsförteckningen. Gelatin, palmolja och små plastkulor är exempel på fasa. Kapa t ex gelatinet, palmoljan och de små plastpartiklarna helt. Bort med kemikalierna.
Mat; tänk lokalt. Handla inte av GMO-företag. Handla inte av företag som skövlar naturen eller där goda arbetsvillkor, facklig anslutning och omsorg om personalen saknas. Vilka kemikalier hamnar i din kropp genom maten? Uppmärksamma dessa frågor.
Turism; res schyst. Ha med hållbarhetstanken i resandet, alltså hållbarhet ur sociala, miljömässiga och ekonomiska perspektiv. Schysta arbetsvillkor och schysta villkor för lokalsamhällena är viktiga. Begrunda levnadsvillkor och din inverkan på människors vardag & samhälle, särskilt när du reser i fattigare länder (men annars också, såklart).
Var en schyst förebild.
A..
14 december 2015.
Igår kom första snön i Söderby.
Idag (på morgonen) är det
- 10 grader och vitt ute.
Plogbilen har passerat.
söndag 13 december 2015
Årets första snö
Idag kom årets första snö hos oss. Ja, inte så mycket. Det yr. Vägen är vit och landskapet lite grått. Eller ja, kanske t o m vitt. Det blir nog det till framåt kvällen i varje fall, om det fortsätter en stund till. Det är inte så kallt, men lite minus förstås. Vitt är förstås fint, i denna vintermörkertid.
Den senaste veckans förkylning har lagt sig och jag tyckte att det var tid (& en absolut nödvändighet) för en kort springtur runt skogen. Det gick hyfsat fint, trots alltför lite spring och alltför många förkylningar under hösten.
Längs sträckan springer jag förbi ett fint torp. Det har alltid legat inbäddat i skogen, omsluten på tre sidor av skogen och den lilla skogsvägen framför. Fint. Ensligt och fint.
Nu har skogsbolaget tagit bort skogen just där. Ja, på en sida finns den (ännu) kvar, så inte allt är borta. Det blev som en helt annan plats, som en helt oskyddad plats. Ja, verkligen något annat. Jag tänker att om jag någon gång skall köpa ett hus som ligger i en skogskant, så måste jag se till att jag själv också äger en bit av skogen. Jag skulle gråta blod om stugan var min och hela skogen var borta, som den nu är här. Ja, det är inget att göra förstås, om man inte äger skogen själv, men ändå. Ont. Ja, blod skulle jag gråta.
Den fina skogsspringarrundan finns ännu kvar, förstås. Skogsvägen är fin.
A..
Den senaste veckans förkylning har lagt sig och jag tyckte att det var tid (& en absolut nödvändighet) för en kort springtur runt skogen. Det gick hyfsat fint, trots alltför lite spring och alltför många förkylningar under hösten.
Längs sträckan springer jag förbi ett fint torp. Det har alltid legat inbäddat i skogen, omsluten på tre sidor av skogen och den lilla skogsvägen framför. Fint. Ensligt och fint.
Nu har skogsbolaget tagit bort skogen just där. Ja, på en sida finns den (ännu) kvar, så inte allt är borta. Det blev som en helt annan plats, som en helt oskyddad plats. Ja, verkligen något annat. Jag tänker att om jag någon gång skall köpa ett hus som ligger i en skogskant, så måste jag se till att jag själv också äger en bit av skogen. Jag skulle gråta blod om stugan var min och hela skogen var borta, som den nu är här. Ja, det är inget att göra förstås, om man inte äger skogen själv, men ändå. Ont. Ja, blod skulle jag gråta.
Den fina skogsspringarrundan finns ännu kvar, förstås. Skogsvägen är fin.
A..
Palmolja? Nej, tack till skövling, nej, tack till människorättsbrott och nej, tack till kemikalier
Palmolja utvinns ur oljepalmer, som odlas på stora plantager i t ex Indonesien. Vi behöver hålla ett öga på den industrin. Vi behöver begrunda om den tillför till världens väl.
Palmolja finns i väldigt många produkter, som t ex i godis, snacks, livsmedel, tvål och smink. Det är en storskalig produktion som skadar stort. Både naturen och människorna far väldigt illa vid produktion av denna vara. Det måste ändras, om produktionen skall fortsätta.
Palmolja finns t ex ofta i kakor, godis, choklad, popcorn för mikron, chips, tvål, smink (fettblandning), färdiglagade livsmedel, i biobränslen, tvättmedel (tensid). Produktionen av palmolja orsakar stora miljö- och människorättsproblem i de länder där den produceras. Indonesien är världens största exportör av palmolja och producerar 50 procent av all palmolja. Bakom de enorma plantagerna döljer sig skövling av regnskog med förlust av stora unika och oersättliga naturvärden, värdefulla marker som utdikas till plantager. Där finns också återkommande brott mot mänskliga rättigheter. Det måste få ett slut. Som om skövlingen och människobrott inte vore nog används också t ex det kemiska bekämpningsmedlet, parakvat, på palmoljeplantagen. Det är förbjudet i EU eftersom det är så farligt. Det är naturligtvis inte mindre farligt på ett palmoljeplantage än hos oss.
Vi måste börja läsa det finstilta, den nästan inte läsbara texten på innehållsförteckningen, när vi handlar våra varor. Vi måste sluta använda palmoljan, under nuvarande produktionsförutsättningar. Om vi inte tycker att vi kan det, måste vi se till att den produceras på sätt som inte skadar människor och jord. Ja, vi måste få ett stopp på skövlingen av regnskogarna. Vi måste få ett slut på brotten mot människorna. Och vi måste få ett stopp användandet på kemiska bekämpningsmedel, åtminstone de som skadar människor, djur och natur.
Min uppmaning till mig själv och mina medmänniskor är; Var noggrann när du läser innehållsförteckningen. Uppmärksamma varor som innehåller palmolja. Är certifierad palmolja bra - eller stöder det ändå något som gör vår värld mer trasig? Stöder det rätt sak? Utforska frågan, är du snäll. Det du köper är det du stödjer. - Tack, för att du tänker dig för, tar ställning för eller emot, och agerar konstruktivt därefter, säger människor och natur som skadas av denna utvinning/produktion. Och alla vi på håll, som påverkas genom miljöförstöringens långsiktiga konsekvenser på vår jord.
För mig är det hög tid att skaffa nya glasögon. Det är alltså sådana som gör att jag kan läsa den finstilta texten på alla de varor jag köper. Och ser till att jag tar ställning för rätt sak, rätt vara, för en schyst miljö. För människors, djurens och naturens bästa.
Konsumentmakt är viktig. Låt oss använda den konstruktivt.
A..
Läs mer här;
Naturskyddsföreningen
WWF
Wikipedia
Ica-kuriren
KRAV
Greenpeace
Palmolja finns i väldigt många produkter, som t ex i godis, snacks, livsmedel, tvål och smink. Det är en storskalig produktion som skadar stort. Både naturen och människorna far väldigt illa vid produktion av denna vara. Det måste ändras, om produktionen skall fortsätta.
Palmolja finns t ex ofta i kakor, godis, choklad, popcorn för mikron, chips, tvål, smink (fettblandning), färdiglagade livsmedel, i biobränslen, tvättmedel (tensid). Produktionen av palmolja orsakar stora miljö- och människorättsproblem i de länder där den produceras. Indonesien är världens största exportör av palmolja och producerar 50 procent av all palmolja. Bakom de enorma plantagerna döljer sig skövling av regnskog med förlust av stora unika och oersättliga naturvärden, värdefulla marker som utdikas till plantager. Där finns också återkommande brott mot mänskliga rättigheter. Det måste få ett slut. Som om skövlingen och människobrott inte vore nog används också t ex det kemiska bekämpningsmedlet, parakvat, på palmoljeplantagen. Det är förbjudet i EU eftersom det är så farligt. Det är naturligtvis inte mindre farligt på ett palmoljeplantage än hos oss.
Vi måste börja läsa det finstilta, den nästan inte läsbara texten på innehållsförteckningen, när vi handlar våra varor. Vi måste sluta använda palmoljan, under nuvarande produktionsförutsättningar. Om vi inte tycker att vi kan det, måste vi se till att den produceras på sätt som inte skadar människor och jord. Ja, vi måste få ett stopp på skövlingen av regnskogarna. Vi måste få ett slut på brotten mot människorna. Och vi måste få ett stopp användandet på kemiska bekämpningsmedel, åtminstone de som skadar människor, djur och natur.
Min uppmaning till mig själv och mina medmänniskor är; Var noggrann när du läser innehållsförteckningen. Uppmärksamma varor som innehåller palmolja. Är certifierad palmolja bra - eller stöder det ändå något som gör vår värld mer trasig? Stöder det rätt sak? Utforska frågan, är du snäll. Det du köper är det du stödjer. - Tack, för att du tänker dig för, tar ställning för eller emot, och agerar konstruktivt därefter, säger människor och natur som skadas av denna utvinning/produktion. Och alla vi på håll, som påverkas genom miljöförstöringens långsiktiga konsekvenser på vår jord.
För mig är det hög tid att skaffa nya glasögon. Det är alltså sådana som gör att jag kan läsa den finstilta texten på alla de varor jag köper. Och ser till att jag tar ställning för rätt sak, rätt vara, för en schyst miljö. För människors, djurens och naturens bästa.
Konsumentmakt är viktig. Låt oss använda den konstruktivt.
A..
Läs mer här;
Naturskyddsföreningen
WWF
Wikipedia
Ica-kuriren
KRAV
Greenpeace
lördag 12 december 2015
Vad kan jag göra åt arbetsvillkoren för burmeserna i Thailand?
Jag är ambassadör i nätverket Schyst resande, som syftar till att lära oss mer om hur vi kan resa schystare. Som t ex schystare för naturen och schystare för människorna. Schystare för världens väl, helt enkelt. Schyst resande innebär hållbarhet - för människor, för samhället och för miljön. I det ingår rätt mycket och frågan som alltid får ställas är vems ansvaret är. Mitt svar på det blir alltid att det är mitt, ditt och allas. Det finns andra som svarar att det är någon annans, alltså inte mitt (eller ditt). Jag ställer mig alltid så frågande till att det inte skulle vara mitt och ditt ansvar, utan alltid läggas på någon annans axlar, och att jag och du därmed kan fortsätta som om inget problem existerar. Då kommer vi inte framåt. Så kan vi inte ha det. Vi, var och en, måste se problemet och ansvaret som vårt. Eget.
Ja, vi alla kan inte lösa allt, själva, men vi är en del av problemet och måste också se detta. Vi måste höja medvetandegraden och tala om detta. Konsumentmakt är viktigt.
Nyligen (9/12 2015) kom en ny rapport som visar oss att våra stora resebolag, t ex Apollo, Ving och Fritidsresor, inte sköter sina åtaganden. Det är sorgligt. Det är också sorgligt att vi, resenärerna, inte sätter press på dem. På dem och på andra resebolag som sannolikt gör på samma vis, alltså struntar i frågan om det schysta i förutsättningarna. Hållbarheten. Rapporten presenterades på ett frukostseminarium den 10/12 2015 i Sthlm och man blir rätt ledsen när man inser att det går så sakta framåt.
Är det så pengarna ständigt är viktigare än miljön? Som sades i det seminarium om miljöfrågan jag bevistade nyligen, där kapitalismen, kapitalet och tillväxten, diskuteras i motsats till miljöfrågorna. Inte med, utan mot. Visst är det tragiskt?
Läs gärna rapporterna - och fundera över din roll i sammanhanget. Vad kan du göra för att förbättra livet och arbetsvillkoren för hotell- & turismpersonalen när du turistar? Det kommer jag att göra - fundera och agera annorlunda, för människornas, naturens, djurens och världens väl. Så här kan vi inte ha det.
Rapporten från;
Thailand – No holiday for the Burmese
Dubai – Bakom drömmen om Dubai
Artiklar;
Omvärlden - om 17 timmars arbetsdag
Hotellrevyn - arbetare utnyttjas på hotell i Thailand
Vagabond - oschysta arbetsvillkor på svenskarnas hotell
Här kan du se filmupptagningen av seminariet den 10/10 2015;
https://www.youtube.com/watch?v=Ff80k8x-a78
Ja, vi alla kan inte lösa allt, själva, men vi är en del av problemet och måste också se detta. Vi måste höja medvetandegraden och tala om detta. Konsumentmakt är viktigt.
Nyligen (9/12 2015) kom en ny rapport som visar oss att våra stora resebolag, t ex Apollo, Ving och Fritidsresor, inte sköter sina åtaganden. Det är sorgligt. Det är också sorgligt att vi, resenärerna, inte sätter press på dem. På dem och på andra resebolag som sannolikt gör på samma vis, alltså struntar i frågan om det schysta i förutsättningarna. Hållbarheten. Rapporten presenterades på ett frukostseminarium den 10/12 2015 i Sthlm och man blir rätt ledsen när man inser att det går så sakta framåt.
Är det så pengarna ständigt är viktigare än miljön? Som sades i det seminarium om miljöfrågan jag bevistade nyligen, där kapitalismen, kapitalet och tillväxten, diskuteras i motsats till miljöfrågorna. Inte med, utan mot. Visst är det tragiskt?
Läs gärna rapporterna - och fundera över din roll i sammanhanget. Vad kan du göra för att förbättra livet och arbetsvillkoren för hotell- & turismpersonalen när du turistar? Det kommer jag att göra - fundera och agera annorlunda, för människornas, naturens, djurens och världens väl. Så här kan vi inte ha det.
Rapporten från;
Thailand – No holiday for the Burmese
Dubai – Bakom drömmen om Dubai
Artiklar;
Omvärlden - om 17 timmars arbetsdag
Hotellrevyn - arbetare utnyttjas på hotell i Thailand
Vagabond - oschysta arbetsvillkor på svenskarnas hotell
Här kan du se filmupptagningen av seminariet den 10/10 2015;
https://www.youtube.com/watch?v=Ff80k8x-a78
Läs mer om;
fredag 11 december 2015
Nya Teaterpiraterna fixar kostymer
 |
| Kostymer. Idag talar Teaterpiraterna om kostymer. Kavajer skall sys, päls skall ordnas och öron stärkas. En svans eller två skall också fixas, förstås. |
 |
| Uppvärmning. Hopp & skutt, sträck & dra. Sjung en sång. Rörelsespratt! |
 |
| Rödluvan hjälper björnen med sin bibesökta nos. Aj, aj, så det svider! Sicken tur, att Rödluvan kunde hjälpa! |
 |
| Räven smyger sakta fram över scenen. Han har rätt bra koll på rörelser, mimik och repliker. Nu står det pälsförsedda trikåer på kom-i-håg-listan till nästa gång. Och öron på den fina kepsen, förstås. |
 |
| Här har räven varit, säger ormen till björnen och haren. Oro infinner sig när man också hittar Rödluvans steg strax intill. Vad har hänt? Är hon i fara? |
 |
| Räven - Åke - tar sig ton och takt. Smyger över scenen, med glädjefylld styrka och energisk energi. En helschyst teaterräv! |
 |
| Vargen - Tomas - har övertagit rävens päls. Den lär han hålla i, liksom sin plats i skogen. Han är en kaxig typ, minsann. |
Bilderna är från Nya Teaterpiraternas repetition den 10 december 2015, på Teater Bristol i Sundbyberg.
Foto; Anette Grinde
Bilder från tidigare repetitioner hittar du här!
onsdag 9 december 2015
Studiecirkel, samtal & föreläsningar om fred & ickevåld 2016
Fokus fred & ickevåld. Och natur & miljö, som ju påverkar frågan om fattigdom. Som påverkar freden.
Exempel på frågor som vi kan tala om under cirkeln är;
- Kristna Freds - arbetar t ex som ickevåldsliga fredsobservatörer i Latinamerika och olika typer av ickevåldskurser. Känner du till dem eller andra organisationer som arbetar med dessa frågor?
- Svenska Freds - är det rätt att exportera vapen, som används för att döda människor? Bidrar vi till krig genom detta? Blir världen fredligare genom mer vapen?
- Om djuren och vårt förhållningssätt till djuren. Har vi verkligen rätt att döda och äta djur för vår egen vinning eller nöjes skull? För att det är gott? Eller varför? Var går gränsen?
- Christian Peacemaker Teams (CPT), t ex flyktingengagemang Grekland. Var finns de? Kan alla vara med i en sådan organisation, eller måste man vara kristen för att delta?
- Följeslagarprogrammet - SEAPPI/EAPPI - sänder följeslagare i Israel/Palestina och berättar ofta efter hemkomsten om sina erfarenheter. Känner du till dessa? Har du träffat någon? Har du lyssnat till en sådan föreläsning?
- Ickevåld som livsstil & ickevåld i vardagen - hur gör man? Vad skall man tänka på?
- Att resa i ockuperat land (t ex Västsahara, Palestina)
- Schyst resande - kan vårt resande bidra till fattigdom och utnyttjande eller kan vi höja/förbättra människors förutsättningar till bättre liv?
- Kväkare - en ickevåldsrörelse?
- Härskartekniker & alternativa mötestekniker.
Anmälan/information; Anette Grinde tfn 0708905731
eller per mail till; anette.grinde(snabel-a)foretagshuset.net
Arrangör; Mångfald Tillsammans - i samarbete med ABF Sundbyberg
Mer om Mångfald Tillsammans hittar du här.
tisdag 8 december 2015
Kväkarna i Sverige
Kväkarnas teologi är enkel och avskalad. De tänker sig att det finns något av Gud inom varje människa, som likt ett inre ljus kan vägleda en. De erkänner att man kan finna Gud i andra religioner.
Rörelsen betonar att var och en själv måste finna sin väg till Gud, att Gud finns inom varje människa, och att den personliga upplevelsen av Gud är den enda vägledning en människa kan ha. Kväkarna betraktar inte Bibeln som Guds ofelbara ord (bokstavstro) utan uppmanar medlemmarna att söka sanningen själva. De fattar beslut i enighet och kvinnor och män har alltid haft en jämställd position. Toleransen gäller numera även homo- och bisexuella samt transpersoner. Många församlingar, framför allt i USA, Storbritannien och Australien tillåter samkönade vigslar, så även Vännernas samfund i Sverige.
Man behöver inte vara kristen för att vara kväkare (åtminstone inte i Sverige och i vissa andra kväkarsamfund i världen), även om kväkarsamfundet har vuxit fram ur kristendomen. Kväkarna skiljer inte på religion och vardagsliv, religionen finns i vardagen. Man har inga särskilda sakramentsritualer (till exempel nattvard) och heller inga särskilda präster (alla medlemmar anses ha prästens själavårdande roll). Gudstjänsterna sker i tystnad utan någon ledare och det står var och en fritt att tala när man känner en andlig maning till detta. (Källa; Wikipedia 29/11 2015)
Erfarenheten av att det finns något av Gud i alla får konsekvenser, skriver Vännernas samfund - kväkarna på sin hemsida. "Kväkarna har ända sedan 1600-talet verkat för freden på olika sätt, och vi vänder oss mot våld och intolerans i alla former. Många eftersträvar ett enkelt liv i någon form, inte för att man vill försaka utan för att ge plats för det som verkligen är viktigt." (enligt Kvakare.se 8/12 2015)
Jag ser på kväkarnas hemsida att de har verksamhet, andakter och samtal på många platser i Sverige. Jag tänker att det är spännande att veta, plötsligt se, att det finns så fantastiskt mycket verksamhet i vårt land, som man alls inte känner till. Det finns alltid nya företeelser att lära sig mer om.
Om kväkarna vill jag lära mer.
A..
Rörelsen betonar att var och en själv måste finna sin väg till Gud, att Gud finns inom varje människa, och att den personliga upplevelsen av Gud är den enda vägledning en människa kan ha. Kväkarna betraktar inte Bibeln som Guds ofelbara ord (bokstavstro) utan uppmanar medlemmarna att söka sanningen själva. De fattar beslut i enighet och kvinnor och män har alltid haft en jämställd position. Toleransen gäller numera även homo- och bisexuella samt transpersoner. Många församlingar, framför allt i USA, Storbritannien och Australien tillåter samkönade vigslar, så även Vännernas samfund i Sverige.
Man behöver inte vara kristen för att vara kväkare (åtminstone inte i Sverige och i vissa andra kväkarsamfund i världen), även om kväkarsamfundet har vuxit fram ur kristendomen. Kväkarna skiljer inte på religion och vardagsliv, religionen finns i vardagen. Man har inga särskilda sakramentsritualer (till exempel nattvard) och heller inga särskilda präster (alla medlemmar anses ha prästens själavårdande roll). Gudstjänsterna sker i tystnad utan någon ledare och det står var och en fritt att tala när man känner en andlig maning till detta. (Källa; Wikipedia 29/11 2015)
Erfarenheten av att det finns något av Gud i alla får konsekvenser, skriver Vännernas samfund - kväkarna på sin hemsida. "Kväkarna har ända sedan 1600-talet verkat för freden på olika sätt, och vi vänder oss mot våld och intolerans i alla former. Många eftersträvar ett enkelt liv i någon form, inte för att man vill försaka utan för att ge plats för det som verkligen är viktigt." (enligt Kvakare.se 8/12 2015)
Jag ser på kväkarnas hemsida att de har verksamhet, andakter och samtal på många platser i Sverige. Jag tänker att det är spännande att veta, plötsligt se, att det finns så fantastiskt mycket verksamhet i vårt land, som man alls inte känner till. Det finns alltid nya företeelser att lära sig mer om.
Om kväkarna vill jag lära mer.
A..
måndag 7 december 2015
Välkommen på kurs - för dig som är kassör i en ideell förening (13-14/2 2016 - Sundsvall)
Introduktionskurs/grundkurs för dig som är kassör i en ideell förening.
Vi talar om regler, ansvar och förutsättningar kring kassörsuppdraget som är ett mycket viktigt uppdrag i föreningen. Nästan det viktigaste av alla.
Skatt, ekonomifrågor, lagregler, styrelsefrågor och praktisk bokföring, i huvudsak manuellt för förståelsens skull och men också med några exempel via Vismas bokföringsprogram, med mera, står på vår agenda.
Vi pratar en hel del om debet/kredit, alltså bokföring från grunden med ett flertal exempel. Många frågor, mycket prat och många fall från praktisk verklighet i föreningslivet står på agendan.
Det finns plats för dina frågor!
När: lördag-söndag, den 13-14 februari 2016 (hela dagar)
Var; Centralt i Sundsvall
Pris; 1 600 kr
(Minsta antal deltagare för kursens genomförande; 10 personer)
Frågor?
Anette Grinde
tfn 0708 905 731
anette.grinde@foretagshuset.net
Bindande anmälan; görs via mail till; anette.grinde@foretagshuset.net - med info om kursdeltagare och faktureringsorganisation samt dess adress.
Varmt välkommen!
Kursen genomförs i samarbete med Studiefrämjandet i Sundsvall.
Vi talar om regler, ansvar och förutsättningar kring kassörsuppdraget som är ett mycket viktigt uppdrag i föreningen. Nästan det viktigaste av alla.
Skatt, ekonomifrågor, lagregler, styrelsefrågor och praktisk bokföring, i huvudsak manuellt för förståelsens skull och men också med några exempel via Vismas bokföringsprogram, med mera, står på vår agenda.
Vi pratar en hel del om debet/kredit, alltså bokföring från grunden med ett flertal exempel. Många frågor, mycket prat och många fall från praktisk verklighet i föreningslivet står på agendan.
Det finns plats för dina frågor!
När: lördag-söndag, den 13-14 februari 2016 (hela dagar)
Var; Centralt i Sundsvall
Pris; 1 600 kr
(Minsta antal deltagare för kursens genomförande; 10 personer)
Frågor?
Anette Grinde
tfn 0708 905 731
anette.grinde@foretagshuset.net
Bindande anmälan; görs via mail till; anette.grinde@foretagshuset.net - med info om kursdeltagare och faktureringsorganisation samt dess adress.
Varmt välkommen!
Kursen genomförs i samarbete med Studiefrämjandet i Sundsvall.
Få ordning på klimatförhandlingarna nu!
(DN 7 december 2015)
Bilderna från översvämningarna i Indien känns fasansfulla. Människor går i knähögt vatten på gatorna. Bilderna är från Chennai (Madras), Indiens fjärde största stad, som berättar att vattenståndet på vissa ställen är 2,5 meter över det normala. Det var här, i Chennai, som vi startade vår cykelresa för några år sedan (2013). Vi åkte härifrån och norrut. Vi förundrades då över hur kusten såg ut, att den var praktiskt taget platt hela den sträcka vi färdades (ca 200 mil). Jag har noterat det vid flera tillfällen sedan dess, när stormarna dragit in över detta område och nu, när översvämningar drabbar kusten. Väldigt många människor bor här i svaga hus, där palmblad, plåt eller presenningar utgör det huvudsakliga skyddet.
Vad händer med deras skydd nu? Vad händer tidigare år, under stormarna som drog över landet? I Chennai finns också många människor som bor direkt på gatorna, däri ingår också ett alltför stor antal familjer med barn. Det är gator som nu kanske står under vatten. Hur har dessa människor det nu? Hur kan de leva sin liv, där sovning, skydd för väder, sanitet, mat och vatten finns/görs på stadens gator?
I DN-artikeln står; 325 döda. Det är en fasansfull siffra, för det regn som drabbat staden. Stannar siffran där? Är de fattigaste av de fattiga medräknade här, de som knappt finns och existerar annars i samhället? Kanske finns de drabbade inte heller i denna beräkning? Jag hoppas innerligt att de inte ingår - för att de inte har drabbats, även om den tanken känns som ett drömscenario här. Jag vet ju hur det ser ut där de bor.
Här, i Chennai, finns fasor redan utan knähögt vatten. Hur skall det vara med allt detta vatten i denna stora stad?
Ja, ren fasa. Det känns verkligen som ren fasa. Det gör ont långt in i min själ.
Klimatförhandlingar, Indien. Klimatförhandlingar, Sverige. Klimatförhandlingar, USA. Klimatförhandlingar, Kina. Klimatförändringar sker i världens alla länder, vi alla bär skulden. Det är inte i sin ordning. Det är verkligen tid att ta tag i det på allvar nu. Så, snälla ni ledare i världens alla länder, gör ert absolut yttersta i förhandlingarna nu.
A..
Svd - DN - Expressen - Aftonbladet - DN
Bilderna från översvämningarna i Indien känns fasansfulla. Människor går i knähögt vatten på gatorna. Bilderna är från Chennai (Madras), Indiens fjärde största stad, som berättar att vattenståndet på vissa ställen är 2,5 meter över det normala. Det var här, i Chennai, som vi startade vår cykelresa för några år sedan (2013). Vi åkte härifrån och norrut. Vi förundrades då över hur kusten såg ut, att den var praktiskt taget platt hela den sträcka vi färdades (ca 200 mil). Jag har noterat det vid flera tillfällen sedan dess, när stormarna dragit in över detta område och nu, när översvämningar drabbar kusten. Väldigt många människor bor här i svaga hus, där palmblad, plåt eller presenningar utgör det huvudsakliga skyddet.
Vad händer med deras skydd nu? Vad händer tidigare år, under stormarna som drog över landet? I Chennai finns också många människor som bor direkt på gatorna, däri ingår också ett alltför stor antal familjer med barn. Det är gator som nu kanske står under vatten. Hur har dessa människor det nu? Hur kan de leva sin liv, där sovning, skydd för väder, sanitet, mat och vatten finns/görs på stadens gator?
I DN-artikeln står; 325 döda. Det är en fasansfull siffra, för det regn som drabbat staden. Stannar siffran där? Är de fattigaste av de fattiga medräknade här, de som knappt finns och existerar annars i samhället? Kanske finns de drabbade inte heller i denna beräkning? Jag hoppas innerligt att de inte ingår - för att de inte har drabbats, även om den tanken känns som ett drömscenario här. Jag vet ju hur det ser ut där de bor.
Här, i Chennai, finns fasor redan utan knähögt vatten. Hur skall det vara med allt detta vatten i denna stora stad?
Ja, ren fasa. Det känns verkligen som ren fasa. Det gör ont långt in i min själ.
Klimatförhandlingar, Indien. Klimatförhandlingar, Sverige. Klimatförhandlingar, USA. Klimatförhandlingar, Kina. Klimatförändringar sker i världens alla länder, vi alla bär skulden. Det är inte i sin ordning. Det är verkligen tid att ta tag i det på allvar nu. Så, snälla ni ledare i världens alla länder, gör ert absolut yttersta i förhandlingarna nu.
A..
Svd - DN - Expressen - Aftonbladet - DN
lördag 28 november 2015
Operation 1325 - resolution 1325
Operation 1325 är en paraplyorganisation med följande medlemmar (enligt deras hemsida idag);
UN Women Sverige
Kvinnor för fred (KFF)
Sveriges Ekumeniska Kvinnoråd (SEK)
Riksförbundet Internationella Föreningar för Invandrarkvinnor (RIFFI)
Svenska Kvinnors vänsterförbund (SKV)
Sveriges Kvinnolobby
Organisationerna bildade Operation 1325 år 2003 och utser var för sig sin andel av ledamöterna, utifrån intresse och tillgängliga medlemmar, och föreslår dessa till Operation 1325s valberedning. Denna föreslår dessa människor till Operation 1325s årsmöte. Valberedningen har därför, utifrån tillsättningen av ledamöter med detta förhållningssätt, små möjligheter att forma styrelsen utifrån behövliga kompetenser. Det blir vad det blir, helt enkelt. Det är såklart en brist.
Personalmässigt består Operation 1325 just nu av en kanslichef, en projektledare och två praktikanter. Häromåret bestod personalstyrkan av en generalsekreterare, två projektledare, en informatör, en ekonom och två praktikanter. Styrkan har krympt, sålunda. Man har minskat mängden kunskap i organisationen, sänkt sig till en mindre organisation. Siktat lägre, helt enkelt. Det är synd, eftersom frågan är viktig.
Organisationen utbildar i resolution 1325-frågor, huvudsakligen utomlands men möjligen också till myndigheter inom Sverige (t ex polisen). Operation 1325 har ingen utbildning som vänder sig till privatpersoner i Sverige. Organisationen strävar inte heller efter att spridda kunskap om sig och om resolutionen i Sverige, varför de t ex inte informerar i skolor eller civilsamhällesorganisationer (NGOs) som möter unga vuxna här. De engagerar inte heller volontärer, i syfte att sprida ordet om resolutionens budskap. Tyvärr, har jag alltid tänkt om detta. Vi behöver fler som engagerar sig för fredsfrågorna.
Resolution 1325, som rör frågor om kvinnor, fred och säkerhet, och nationella handlingsplaner kopplade till resolutionen är frågor som berör hos organisationen. Det är detta de talar och utbildar om, helt enkelt.
Resolution 1325 pekar på att kvinnor skall finnas med i alla fredsprocesser, på alla nivåer. Den pekar också på förskräckelsen med våldet mot kvinnor i konflikterna, där övergrepp och våldtäkter används som ett sätt att utöva krigföring. Ett förskräckligt vapen, helt enkelt, som inte är i sin ordning. Resolutionen berättar att det inte är ok och att vi, FN, världens folk och världens länder, har ett ansvar att se till att vi gör något åt det. Resolution 1325 uppmärksammar oss, ur något perspektiv, på att också kvinnor finns, att de har särskilda behov som också har betydelse för freden. De - vi - måste alltså finnas med i bilden, tillåtas bidra och lyssnas på.
Det är alltså viktigt att vi fångar frågan - kvinnors existens och kvinnors medverkan. Den rör världens och fredens väl.
A..
UN Women Sverige
Kvinnor för fred (KFF)
Sveriges Ekumeniska Kvinnoråd (SEK)
Riksförbundet Internationella Föreningar för Invandrarkvinnor (RIFFI)
Svenska Kvinnors vänsterförbund (SKV)
Sveriges Kvinnolobby
Organisationerna bildade Operation 1325 år 2003 och utser var för sig sin andel av ledamöterna, utifrån intresse och tillgängliga medlemmar, och föreslår dessa till Operation 1325s valberedning. Denna föreslår dessa människor till Operation 1325s årsmöte. Valberedningen har därför, utifrån tillsättningen av ledamöter med detta förhållningssätt, små möjligheter att forma styrelsen utifrån behövliga kompetenser. Det blir vad det blir, helt enkelt. Det är såklart en brist.
Personalmässigt består Operation 1325 just nu av en kanslichef, en projektledare och två praktikanter. Häromåret bestod personalstyrkan av en generalsekreterare, två projektledare, en informatör, en ekonom och två praktikanter. Styrkan har krympt, sålunda. Man har minskat mängden kunskap i organisationen, sänkt sig till en mindre organisation. Siktat lägre, helt enkelt. Det är synd, eftersom frågan är viktig.
Organisationen utbildar i resolution 1325-frågor, huvudsakligen utomlands men möjligen också till myndigheter inom Sverige (t ex polisen). Operation 1325 har ingen utbildning som vänder sig till privatpersoner i Sverige. Organisationen strävar inte heller efter att spridda kunskap om sig och om resolutionen i Sverige, varför de t ex inte informerar i skolor eller civilsamhällesorganisationer (NGOs) som möter unga vuxna här. De engagerar inte heller volontärer, i syfte att sprida ordet om resolutionens budskap. Tyvärr, har jag alltid tänkt om detta. Vi behöver fler som engagerar sig för fredsfrågorna.
Resolution 1325, som rör frågor om kvinnor, fred och säkerhet, och nationella handlingsplaner kopplade till resolutionen är frågor som berör hos organisationen. Det är detta de talar och utbildar om, helt enkelt.
Resolution 1325 pekar på att kvinnor skall finnas med i alla fredsprocesser, på alla nivåer. Den pekar också på förskräckelsen med våldet mot kvinnor i konflikterna, där övergrepp och våldtäkter används som ett sätt att utöva krigföring. Ett förskräckligt vapen, helt enkelt, som inte är i sin ordning. Resolutionen berättar att det inte är ok och att vi, FN, världens folk och världens länder, har ett ansvar att se till att vi gör något åt det. Resolution 1325 uppmärksammar oss, ur något perspektiv, på att också kvinnor finns, att de har särskilda behov som också har betydelse för freden. De - vi - måste alltså finnas med i bilden, tillåtas bidra och lyssnas på.
Det är alltså viktigt att vi fångar frågan - kvinnors existens och kvinnors medverkan. Den rör världens och fredens väl.
A..
Strax innan freden bryts
strax innan den sista
stunden
är slut
kryper mörkret
in bakom
glipan
som egentligen
inte fanns
mörkret
skapar brister
i fredsprocessen
mellan människorna
skapar
rädsla
rädslan
skapar
ord och röstlägen
som missförstås
skapar omständigheter
och förutsättningar
som inte
finns
för att nån tror
att de finns
eller är det maktrösten
som driver frågan dit?
A..
stunden
är slut
kryper mörkret
in bakom
glipan
som egentligen
inte fanns
mörkret
skapar brister
i fredsprocessen
mellan människorna
skapar
rädsla
rädslan
skapar
ord och röstlägen
som missförstås
skapar omständigheter
och förutsättningar
som inte
finns
för att nån tror
att de finns
eller är det maktrösten
som driver frågan dit?
A..
Grejen med resolution 1325 - kvinnor, fred och säkerhet
IKFF, Internationella kvinnoförbundet för fred och frihet, har gjort en skrift om resolution 1325; Grejen med resolution 1325 - kvinnor, fred och säkerhet. Den handlar om FN-resolutionen som kom år 2000. Varje skrift, artikel och inlägg i debatten som förtydligar en viktig resolution är bra.
Internationella Kvinnoförbundet för Fred och Frihet (IKFF) är den svenska sektionen av den internationella fredsorganisationen Women’s International League för Peace and Freedom (WILPF). Det unika för IKFF är, enligt organisationen själv, att vi som fredsorganisation arbetar för att öka kvinnors makt och politiska deltagande i allt beslutsfattande som rör fred, säkerhet och nedrustning.
IKFF Sverige är en medlemsbaserad organisation. Organisationens högsta beslutande organ är den nationella kongressen som möts vartannat år. Där utser kretsrepresentanterna en nationell styrelse som har till ansvar att styra organisationen åren mellan kongress. På kongressen antas även en strategisk plan som ligger till grund för styrelsens och kansliets arbete. Styrelsen fastställer inom sig ett arbetsutskott som sammanträder oftare än styrelsen. IKFF:s kansli, med bas i Stockholm, drivs av en generalsekreterare med personal. Regelbunden kontakt förs med den nationella styrelsen och dess arbetsutskott.
IKFF var en av de drivande krafterna när FN: s säkerhetsråd år 2000 antog resolution 1325 om kvinnor, fred och säkerhet. Denna historiska resolution är den första någonsin som fokuserar på kvinnors deltagande i arbetet för att förebygga och lösa krig och konflikter. Den är också unik givet att det civila samhället aldrig tidigare har legat bakom en resolution från FN:s säkerhetsråd.
IKFF har idag rådgivande status vid FN: s organ ECOSOC, UNCTAD, UNESCO, FAO, ILO och UNICEF.
En central fråga som rör kvinnor, fred och säkerhet är att FN och dess medlemsstater är skyldiga att arbeta för att öka kvinnor deltagande i konfliktförebyggande, fredsbyggande och återuppbyggnadsarbete med anledning av/i anslutning till konflikter. Det är också mycket viktigt att stärka arbetet för kvinnors säkerhet i väpnade konflikter. Resolution 1325 talar om detta och strävar efter bättring. Vi, världens folk, har fortfarande en god bit kvar att vandra i denna fråga. Kvinnor är inte med på samma sätt som män i fredsprocesserna och det är inte självklart att världens alla stater ser frågan som viktig. Kvinnor - som representerar hälften av världens befolkning - lämnas utanför och får inte ge sin syn på sakfrågorna. Resolutionen säger att även dessa, kvinnorna, skall vara delaktiga i förhandlingar och beslutsprocesser, och då i alla nivåer av dessa.
I Grejen med resolution 1325 - kvinnor, fred och säkerhet, under avsnittet om krig & genus, står t ex att läsa; På grund av det militära perspektivets starka dominans utesluts ofta kvinnor, och de som vill föra fram en annan typ av konfliktlösning. Deras erfarenheter och perspektiv får inte utrymme, de ses som naiva eller irrelevanta. Lösningar som vill bredda synen på vad säkerhet innebär blir ignorerade. Vi fastnar därmed i ett våldshjul och agerar försent, med militära medel, istället för att lägga fokus och resurser på att förebygga konflikter.
Kvinnor bär på andra erfarenheter än männen, de ser livet och dess frågor från andra håll. De har ofta andra uppgifter än männen och de utsätts ofta för en typ av våld som skapar omåttliga sår. De känner till krig och konflikter ur andra perspektiv än männen och måste därför också få möjligheten att bidra till att lösa konflikterna innan de utvecklas till krig. De utgör därtill 50% av världens befolkning och behöver representeras också med den utgångspunkten.
Vi behöver hitta andra vägar till fred, sådana där ökad militarisering inte ligger i som prioritet utan där istället försoning och konfliktlösning står på agendan. Fredsförhandlingarna måste inkludera kvinnorna. De måste också inkluderas i arbete för att förebygga och förhindra konflikter, liksom naturligtvis även i det arbete som måste ske efter en konflikt. Om syftet är hållbar fred, måste alla de olika kategorier som påverkas av konflikten och freden involveras. Där ingår kvinnorna, helt utan tvekan.
Krig och väpnade konflikter skapar oerhört mycket våld. De kan inte göras säkra, för någon. Det enda sättet att öka säkerheten är att förebygga konflikterna, så att de inte inträffar eller kan förhindras innan de går överstyr. I det arbetet måste också kvinnorna finnas. Resolutionen handlar om att stoppa krig. För att göra detta behöver alla medlemsländer fundera kring sina roller i fredsarbetet, däri ligger t ex att upprätta en nationell handlingsplan för arbetet med resolution 1325 i just deras land. En sådan plan bör alltså finnas i världens alla länder. Detta är viktigt, för att kunna ta resolutionen (och andra resolutioner) på allvar. Varje land behöver sålunda begrunda sin del av/i världens konflikter - och hur de kan bidra till bättring.
Vapen och ökad militarisering kan inte lösa konflikter. De höjer rädslan och det höjer graden av våld i samhället. Fred och försoning måste hittas på andra sätt.
IKFF arbetar för detta, för fredlig fred och mindre våld, alltså. Svenska Freds och skiljedomsföreningen gör det också. Och Kristna Freds. Ja, det finns många fler som gör det, förstås. Vi borde alla vara med i minst en sådan förening, för bistånd i arbetet med att alltid leva i fred.
Ja, inte bara som medlem, förstås. Utan också för att lära oss mer och för att bidra med ord, tankar och handling i de frågor som ger oss en bättre, mer fredlig, värld.
A..
Internationella Kvinnoförbundet för Fred och Frihet (IKFF) är den svenska sektionen av den internationella fredsorganisationen Women’s International League för Peace and Freedom (WILPF). Det unika för IKFF är, enligt organisationen själv, att vi som fredsorganisation arbetar för att öka kvinnors makt och politiska deltagande i allt beslutsfattande som rör fred, säkerhet och nedrustning.
IKFF Sverige är en medlemsbaserad organisation. Organisationens högsta beslutande organ är den nationella kongressen som möts vartannat år. Där utser kretsrepresentanterna en nationell styrelse som har till ansvar att styra organisationen åren mellan kongress. På kongressen antas även en strategisk plan som ligger till grund för styrelsens och kansliets arbete. Styrelsen fastställer inom sig ett arbetsutskott som sammanträder oftare än styrelsen. IKFF:s kansli, med bas i Stockholm, drivs av en generalsekreterare med personal. Regelbunden kontakt förs med den nationella styrelsen och dess arbetsutskott.
IKFF var en av de drivande krafterna när FN: s säkerhetsråd år 2000 antog resolution 1325 om kvinnor, fred och säkerhet. Denna historiska resolution är den första någonsin som fokuserar på kvinnors deltagande i arbetet för att förebygga och lösa krig och konflikter. Den är också unik givet att det civila samhället aldrig tidigare har legat bakom en resolution från FN:s säkerhetsråd.
IKFF har idag rådgivande status vid FN: s organ ECOSOC, UNCTAD, UNESCO, FAO, ILO och UNICEF.
En central fråga som rör kvinnor, fred och säkerhet är att FN och dess medlemsstater är skyldiga att arbeta för att öka kvinnor deltagande i konfliktförebyggande, fredsbyggande och återuppbyggnadsarbete med anledning av/i anslutning till konflikter. Det är också mycket viktigt att stärka arbetet för kvinnors säkerhet i väpnade konflikter. Resolution 1325 talar om detta och strävar efter bättring. Vi, världens folk, har fortfarande en god bit kvar att vandra i denna fråga. Kvinnor är inte med på samma sätt som män i fredsprocesserna och det är inte självklart att världens alla stater ser frågan som viktig. Kvinnor - som representerar hälften av världens befolkning - lämnas utanför och får inte ge sin syn på sakfrågorna. Resolutionen säger att även dessa, kvinnorna, skall vara delaktiga i förhandlingar och beslutsprocesser, och då i alla nivåer av dessa.
I Grejen med resolution 1325 - kvinnor, fred och säkerhet, under avsnittet om krig & genus, står t ex att läsa; På grund av det militära perspektivets starka dominans utesluts ofta kvinnor, och de som vill föra fram en annan typ av konfliktlösning. Deras erfarenheter och perspektiv får inte utrymme, de ses som naiva eller irrelevanta. Lösningar som vill bredda synen på vad säkerhet innebär blir ignorerade. Vi fastnar därmed i ett våldshjul och agerar försent, med militära medel, istället för att lägga fokus och resurser på att förebygga konflikter.
Kvinnor bär på andra erfarenheter än männen, de ser livet och dess frågor från andra håll. De har ofta andra uppgifter än männen och de utsätts ofta för en typ av våld som skapar omåttliga sår. De känner till krig och konflikter ur andra perspektiv än männen och måste därför också få möjligheten att bidra till att lösa konflikterna innan de utvecklas till krig. De utgör därtill 50% av världens befolkning och behöver representeras också med den utgångspunkten.
Vi behöver hitta andra vägar till fred, sådana där ökad militarisering inte ligger i som prioritet utan där istället försoning och konfliktlösning står på agendan. Fredsförhandlingarna måste inkludera kvinnorna. De måste också inkluderas i arbete för att förebygga och förhindra konflikter, liksom naturligtvis även i det arbete som måste ske efter en konflikt. Om syftet är hållbar fred, måste alla de olika kategorier som påverkas av konflikten och freden involveras. Där ingår kvinnorna, helt utan tvekan.
Krig och väpnade konflikter skapar oerhört mycket våld. De kan inte göras säkra, för någon. Det enda sättet att öka säkerheten är att förebygga konflikterna, så att de inte inträffar eller kan förhindras innan de går överstyr. I det arbetet måste också kvinnorna finnas. Resolutionen handlar om att stoppa krig. För att göra detta behöver alla medlemsländer fundera kring sina roller i fredsarbetet, däri ligger t ex att upprätta en nationell handlingsplan för arbetet med resolution 1325 i just deras land. En sådan plan bör alltså finnas i världens alla länder. Detta är viktigt, för att kunna ta resolutionen (och andra resolutioner) på allvar. Varje land behöver sålunda begrunda sin del av/i världens konflikter - och hur de kan bidra till bättring.
Vapen och ökad militarisering kan inte lösa konflikter. De höjer rädslan och det höjer graden av våld i samhället. Fred och försoning måste hittas på andra sätt.
IKFF arbetar för detta, för fredlig fred och mindre våld, alltså. Svenska Freds och skiljedomsföreningen gör det också. Och Kristna Freds. Ja, det finns många fler som gör det, förstås. Vi borde alla vara med i minst en sådan förening, för bistånd i arbetet med att alltid leva i fred.
Ja, inte bara som medlem, förstås. Utan också för att lära oss mer och för att bidra med ord, tankar och handling i de frågor som ger oss en bättre, mer fredlig, värld.
A..
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)