Hej på dig.
Jag har nu drivit Roslagens bokhandel vid Lilla torget i Norrtälje i lite drygt ett år. Eftersom jag är alldeles ny i branschen kan vi säga att jag fortfarande går på inskolningsperiod och lär mig nytt varje dag. En del saker driver mig till vansinne och andra gör mig lycklig. Ja, det finns förstås många känslor däremellan också.
Glad blir jag när jag hittar underbara böcker som jag inte tidigare fått ögonen på. Kunder, min egen nyfikenhet och viljan att utveckla butiken gör att jag hittar mer, förstås.Även om timmarna till slut tar slut, eftersom jag sköter hela kedjan själv. Jag får rätt ofta upp ögonen för fantastiska förlag och deras riktning. Ja, det händer igen och igen, allteftersom dagarna går och ibland hittar jag fantastiska guldkorn. Det gör mig lycklig.
Kunder som kommer till butiken med sina speciella önskemål gör mig lycklig. De som engagerar, bryr sig om och vill något speciellt. Och de som återkommande återkommer till butiken med önskemål och samtal. De fyller mig med glädje.
Jag hittar fler underbara förlag allteftersom. Fler förlag och duktiga författare. Jag får fina bokkataloger där flera av böckerna känns intressanta och inspirerande. Historia, samhällsengagemang och världens väl spelar roll. Miljö spelar roll. Spännande historiska romaner eller deckare är fint. Ja, andra romaner och deckare också, förstås. Jag ser att att flera förlag har fina böcker om engagemang, miljö och hälsa i sin repertoar, som jag därför gärna vill dyka i och beställa ifrån. Man blir riktigt glad av sådant.
Ja, den här bokhandeln ska vara en riktig bokhandel. Den ska växa, tänker jag. Det ska vara en sådan där man kan hitta böcker som man inte hittar på andra ställen. En sådan dit man vill gå och dit man vill återvända. Dit man lika gott kan åka även om det är en smula långt.
Har ni varit här ännu, tro? Om inte, välkommen hit!
Anette Grinde
Roslagens bokhandel vid Lilla torget i Norrtälje
Artiklar, reflektioner och krönikor. Ord om sådant som påverkar mig och min dag. Och kanske oxå din dag. Ord om glädje, sorg och frustration. Ord om lycka. Om människor som gör. Eller inte gör. Om hur vi är. Eller inte är. Kanske oxå några ord om livet. Helt enkelt. Om nu livet är enkelt.
Visar inlägg med etikett Albert Bonniers Förlag. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Albert Bonniers Förlag. Visa alla inlägg
måndag 17 december 2018
söndag 15 april 2018
Den stora utställningen av Marie Hermanson
Den stora utställningen
Marie Hermanson
2018
Albert Bonniers förlag
Isbn 9789100169992
Den stora utställningen handlar om Albert Einstein som tilldelades Nobelpriset i fysik 1921. Han fick priset för sin upptäckt av den fotoelektriska effekten, även om han kanske var mer känd för relativitetsteorin. Det verkar, både i boken och i verkligheten, ha varit en kontrovers där.
Boken handlar också om Göteborgsutställningen 1923 och om ett antal människor som påverkas av Einstein, av tiden och av utställningen. Runt Albert Einstein finns t ex Elsa, Alberts hustru, och Betty, Alberts sekreterare. De lever med och påverkar Einsteins liv, förstås.
Otto och Bella ingår i handlingen. Otto förlorar sin mor i ung ålder men blir väl omhändertagen. Vem som är hans far är okänt. Kanske är det herrn på gården där modern arbetade. Oaktat vilket, läser vi om kvinnans roll, om svårigheterna för en ensamstående mor och om hur det påverkade sonen Otto. Kvinnors svårigheter, fördomar och förhållningssätt, tål att begrundas. Finns detta ännu kvar? Är det jämförbart med händelser i vår egen tid? Bella är en åsna som Otto har gott handlag med och som aktivt påverkar hans liv. Mer framträdande i handlingen är förstås Otto och Bella som har en hel del för sig under Göteborgsutställningen.
Ellen är 19 år. Hon flyttar in till staden från landsbygden, hittar ett oavlönat jobb på tidningen som rapporterar om utställningen, är hållen" hemifrån men frigör sig en aning allteftersom. Det krävs förstås en aning skinn på näsan för att arbeta på en tidningsredaktion. Det har hon. Som kvinna utsätts hon för männens fasoner, ja, även övergreppsfasoner. Det pågår förstås än, här i vår tid.
Ellen bor hos sin faster Ida. Jag tolkar faster Ida varande av ett annat korn är Ellens far. Det skapar nya steg i berättelsen och andra möjligheter för Ellen.
Vendela står som en dramatisk motpol till Ellen. En udda vänskap, kanske? En smula exotisk, men ändå viktig. Det finns inget som säger att vi bara ska umgås med våra likar. Det är kanske skillnaderna som gör skillnad, förutsatt att vi själva står tillräckligt stadigt på jorden så att vi inte dras med för mycket i det exotiska - om vi inte hör hemma där. Även det tillfälliga gör skillnad i livet.
Nils är polis och 29 år. Han vill vara detektiv, lösa klurigheter och samtala om dem med kollegor för att hitta rätt riktning. Han gör sig väl i sammanhanget. Han är en eftertänksam herre, med gott maner. Jante lever i honom, förstås. Ja, kanske inte bara i honom. Berättelsen är ju i Sverige, och där huserar Jante i många. Ett gott stycke blyghet eller anständig försiktighet finns också i Nils. Som det anstår en värdig person.
Berättelsen snurrar huvudsakligen kring Otto, Nils och Ellen, Albert Einsteins och hans Nobelföreläsning, liksom den speciella Göteborgsutställningen. Ja, andra personer kommer till och spelar roll i sammanhanget. Doktor Müller, Kurt Hamilton och Paul Weyland spelar roll, förstås, som personer som utmanar och skrämmer Albert Einstein, Ellen och Nils. Spelar roll gör också antisemitismen och högerextremismen. Då, som nu, snurrar extrema tankar och krafter som några finner rimliga och andra inte. Frågan är hur olika personers uppfattningar, ord och drivkrafter påverkar andra och samhället i stort. Det är relevanta frågor som behöver fångas, både då, i boken och nu i den tid vi lever i här. Också här lever extremismen i högt välmående och riskerar att skada båda samhället i stort och enskilda människor.
När Otto 80 år senare sitter på sitt äldreboende och funderar över situationen både i nutid och då, när det begav sig, får vi bilder av en helt annan tid och en helt annan livssituation. Hur är det att bli gammal, egentligen? Vad kan vi styra, själva? Det där att vi minns det gamla, men inte vad vi gjorde alldeles nyss, är förstås något som gäller oss alla när minnet ändras i den riktningen. Det återstår att se hur vi själva förhåller oss till detta, om vi får vara friska i övrigt. Han minns 1923 rätt väl.
Jag uppskattar händelse, miljö- och personbeskrivningarna. De är lätta, inte komplicerat konstruerade, flyter lätt i texten och skapar inga större konstigheter. Som alltid förundras jag över författarnas fantastiska fantasi. De olika beskrivningarna skapar allteftersom bilder åt mig, som jag ser inom mig. Bilder som visar såväl sammanhang som miljöer och personer. Som sig bör, förstås.
Albert Einstein beskrivs som en kunnig, men en smula förvirrad man, rädd för människor som vill honom ont, ja, lite disträ men närvarande i stundens nu och med en viss förkärlek för kvinnor. Han är, som kanske många är, en smula avundsjuk på en del andras familjeförhållanden som han själv inte förmår forma. Ja, vi är alla i något mått offer för det vi själva är och omger oss med, eller hur? Vi kan inte bli något annat än det vi formas till genom gener, livsomständigheter och egen fostran. Vi förmår inte mer än det vi förmår.
Jag tycker om Den stora utställningen (Marie Hermanson). Den är lättläst, handlingen löper sakta framåt och jag läser gärna vidare. Den innehåller inga överdrivna hot och makabra otäckheter, inga språkliga barriärer som grova sexscener, svordomar eller obegripliga och lagom irriterande slanguttryck eller andra märkligheter som vi - i bokcirklarna i Roslagens bokhandel vid Lilla torget i Norrtälje - inte är överdrivet förtjusta i. Jag längtar efter det goda språket och det tycker jag mig finna här.Jag uppskattar läsningen och hoppas att mina kamrater i bokcirkeln gör detsamma. Det lär jag märka
på måndag, för då ska vi tala om saken.
A..
söndag 11 mars 2018
Världen utan dig - Jill Santopolo

Världen utan dig
Jill Santopolo
Isbn 9789175037622
2017
Boken handlar om kärlek. Den handlar om bottenlös kärlek och om hur hon - Lucy - förhåller sig till den. Boken är en kärleksroman, med reflektioner över livet ställt i relation till Gabe.
Kärleken och livet. Hur är livet, egentligen? Hur och varthän för det oss, för att vi möter någon som är på ett visst vis? Hur blir livet när eller om vi tar oss ur minnena? Eller om vi inte gör det?
Kan vi, ska vi, jämföra varandra? Kan vi verkligen hålla i den avvisade kärleken så hårt när vi går vidare med någon annan? Det skaver i mig att hela tiden höra henne tala om den andre, den som inte är där. Ja, det är just det boken handlar om, hela dess innehåll, men det blir på något sätt hemskare och hemskare - mänskligt ovärdigare - emot den som finns här och nu, allt eftersom sidorna går. Det blir, för mig, inte vackert alls.
Förutom på slutet, när det ändå blev vackert, även om det var väldigt tragiskt.
Är kärlek vackert om den hela tiden innebär att man ljuger för någon annan?
Det här är inte min typ av bok, men kanske är det din.
A..
tisdag 20 februari 2018
Dennis Lehane - En äkta man
Dennis Lehane har skrivit En äkta man.
Roslagens bokhandel vid Lilla torget i Norrtälje har den som bok att läsa i en av sina bokcirklar. Jag har nu läst boken och blev inte helt nöjd med innehållet. Vi får se, senare, vad resten av bokcirkelgruppen tycker om boken när det är dags för ett samtal kring boken.
Ja, den är skriven av en högst kompetent författare. Ja, den har ett bra språk. Ja, den innehåller många person- och miljöbeskrivningar. Men - för mig tog det på tok för lång tid innan det hände något relevant, spänningsmässigt relevant, i boken.
Gokväll.
Recensionen från Gokväll drog upp mina förväntningar. Det var därför - för pratet hos Gokväll - som den fanns på bokvalslistan hos cirkeln. Det blev inte som jag tänkte mig. Baksidesbeskrivningen på boken stämde inte, i mina ögon, med innehållet. Jag tänkte mig att spänningen skulle starta långt mycket tidigare än den gjorde. Startsträckan blev alldeles för lång innan den faktiska spänningen infann sig. Makens underligheter tog för lite tid och text i anspråk i boken, kanske man kan säga. Den anslöt till handlingen för sent, skulle man också kunna säga.

Den underjordiska järnvägen.
En rolig detalj i boken var att den talade om den underjordiska järnvägen, som ju är en bok som finns i bokhandeln just nu. Ja, den talade inte om boken, men väl om järnvägen. Boken är en nyutkommen roman som inkluderar frågan om slaveri i USA med flera av dess följdfrågor. Kanske är det en bok att läsa för cirkeln sen?
Relationer.
Hur kommer det sig att vissa människor har så svårt för relationer och andra bygger dem som om det vore en självklarhet? I boken finns någon karaktär som är riktigt sympatisk, andra som man kan vara utan och ytterligare någon som egentligen inte beskrivs på något sätt alls. Någon bara försvinner ur handlingen - någon som kanske skulle uppskattats om hen var kvar. Personligheterna, hur människor är eller inte är, hur man kan spela teater i förhållande till andra, är intressant också att se i böckernas värld. Så är det ju också i verkligheten.
Boston.
Lehane skriver från Boston-området. I Boston var jag häromåret, så jag kan ur något perspektiv hänga upp min miljöbild med den utgångspunkten. Det är förstås fint att känna igen sig i miljön när man läser sin bok.
Anette Grinde
Roslagens bokhandel vid Lilla torget i Norrtälje har den som bok att läsa i en av sina bokcirklar. Jag har nu läst boken och blev inte helt nöjd med innehållet. Vi får se, senare, vad resten av bokcirkelgruppen tycker om boken när det är dags för ett samtal kring boken.
Ja, den är skriven av en högst kompetent författare. Ja, den har ett bra språk. Ja, den innehåller många person- och miljöbeskrivningar. Men - för mig tog det på tok för lång tid innan det hände något relevant, spänningsmässigt relevant, i boken.
Gokväll.
Recensionen från Gokväll drog upp mina förväntningar. Det var därför - för pratet hos Gokväll - som den fanns på bokvalslistan hos cirkeln. Det blev inte som jag tänkte mig. Baksidesbeskrivningen på boken stämde inte, i mina ögon, med innehållet. Jag tänkte mig att spänningen skulle starta långt mycket tidigare än den gjorde. Startsträckan blev alldeles för lång innan den faktiska spänningen infann sig. Makens underligheter tog för lite tid och text i anspråk i boken, kanske man kan säga. Den anslöt till handlingen för sent, skulle man också kunna säga.

Den underjordiska järnvägen.
En rolig detalj i boken var att den talade om den underjordiska järnvägen, som ju är en bok som finns i bokhandeln just nu. Ja, den talade inte om boken, men väl om järnvägen. Boken är en nyutkommen roman som inkluderar frågan om slaveri i USA med flera av dess följdfrågor. Kanske är det en bok att läsa för cirkeln sen?
Relationer.
Hur kommer det sig att vissa människor har så svårt för relationer och andra bygger dem som om det vore en självklarhet? I boken finns någon karaktär som är riktigt sympatisk, andra som man kan vara utan och ytterligare någon som egentligen inte beskrivs på något sätt alls. Någon bara försvinner ur handlingen - någon som kanske skulle uppskattats om hen var kvar. Personligheterna, hur människor är eller inte är, hur man kan spela teater i förhållande till andra, är intressant också att se i böckernas värld. Så är det ju också i verkligheten.
Boston.
Lehane skriver från Boston-området. I Boston var jag häromåret, så jag kan ur något perspektiv hänga upp min miljöbild med den utgångspunkten. Det är förstås fint att känna igen sig i miljön när man läser sin bok.
Anette Grinde
lördag 2 september 2017
Sommaren, syster
Sommaren, syster
Jerker Wirdborg
Albert Bonniers förlag
2017
Två syskon i Sverige. Det är en skön sommar, men något är fel. Vägarna är avspärrade och beväpnade miliser kontrollerar landet. Anna tvingas fly till fots med sin lillebror Erik. Hon är handlingskraftig och säker, han tafatt och vilsen. I Sommaren, syster har mardrömmarna blivit verklighet och Erik och Anna tvingas betala ett högt pris för att överleva.
Berättelsen handlar om flykten. Om deras verklighet i en kaotisk tid, här i vårt vackra land. Den handlar om deras resa genom landet under sommaren. Den handlar om de båda syskonen tillsammans, om deras situation och om deras unika relation. Den handlar om mycket starka band och om mycket starka upplevelser. Den är skriven ur Eriks perspektiv, som att det är Erik som håller i pennan. Erik är duktig på att skriva, han kan det där med orden. Det finns förstås andra saker som han inte är så väldigt duktig på, vilket kompenseras av Annas kompetens och göranden. Hon är handlingskraftig, så det räcker för båda.
Sommaren, syster handlar om en relation och om vägen framåt. Om att se efter sig själva. Och om kärlek. Men, den handlar också om något som är fullständigt otänkbart i Sverige. Den handlar om beväpnade människor, grupperingar och ond bråd död. Den handlar om misstänksamhet. Den handlar om ren fasa. Den handlar om saker som vi förstås har svårt att se att det kan hända. Vilket det förstås kan.
Läsvärd, ja absolut!
Som en följd av läsningen tänker jag på, och talar med vänner om de flyktingar som kommer till Sverige, på människor som flytt sin fasa för att söka trygghet. Jag ställer mig igen och igen frågan - vad skulle jag göra för mig, mina barn och min familj om fasan hände mig, i det land där jag finns och lever i. Eller i ett främmande land? Ja, visst skulle jag göra mitt yttersta för att rädda oss, skapa trygghet och förutsättningar för oss, för ett bra liv.
Visst skulle du det också? Och visst skulle du vilja att människor du möter bemöter och tar emot dig med omsorg och välvilja. Antagligen, ja. Det skulle i varje fall jag vilja. Därför vill jag göra detsamma för de som kommer hit till oss. De som behöver vår hjälp vill jag att vi bemöter med omsorg och välvilja. Jag hoppas att du vill det också. För att du ser och förstår att det är nödvändigt, medmänskligt och saknar alternativa förhållningssätt. Det är så vi måste göra. Alla, tillsammans.
A..
Jerker Wirdborg
Albert Bonniers förlag
2017
Två syskon i Sverige. Det är en skön sommar, men något är fel. Vägarna är avspärrade och beväpnade miliser kontrollerar landet. Anna tvingas fly till fots med sin lillebror Erik. Hon är handlingskraftig och säker, han tafatt och vilsen. I Sommaren, syster har mardrömmarna blivit verklighet och Erik och Anna tvingas betala ett högt pris för att överleva.
Berättelsen handlar om flykten. Om deras verklighet i en kaotisk tid, här i vårt vackra land. Den handlar om deras resa genom landet under sommaren. Den handlar om de båda syskonen tillsammans, om deras situation och om deras unika relation. Den handlar om mycket starka band och om mycket starka upplevelser. Den är skriven ur Eriks perspektiv, som att det är Erik som håller i pennan. Erik är duktig på att skriva, han kan det där med orden. Det finns förstås andra saker som han inte är så väldigt duktig på, vilket kompenseras av Annas kompetens och göranden. Hon är handlingskraftig, så det räcker för båda.
Sommaren, syster handlar om en relation och om vägen framåt. Om att se efter sig själva. Och om kärlek. Men, den handlar också om något som är fullständigt otänkbart i Sverige. Den handlar om beväpnade människor, grupperingar och ond bråd död. Den handlar om misstänksamhet. Den handlar om ren fasa. Den handlar om saker som vi förstås har svårt att se att det kan hända. Vilket det förstås kan.
Läsvärd, ja absolut!
Som en följd av läsningen tänker jag på, och talar med vänner om de flyktingar som kommer till Sverige, på människor som flytt sin fasa för att söka trygghet. Jag ställer mig igen och igen frågan - vad skulle jag göra för mig, mina barn och min familj om fasan hände mig, i det land där jag finns och lever i. Eller i ett främmande land? Ja, visst skulle jag göra mitt yttersta för att rädda oss, skapa trygghet och förutsättningar för oss, för ett bra liv.
Visst skulle du det också? Och visst skulle du vilja att människor du möter bemöter och tar emot dig med omsorg och välvilja. Antagligen, ja. Det skulle i varje fall jag vilja. Därför vill jag göra detsamma för de som kommer hit till oss. De som behöver vår hjälp vill jag att vi bemöter med omsorg och välvilja. Jag hoppas att du vill det också. För att du ser och förstår att det är nödvändigt, medmänskligt och saknar alternativa förhållningssätt. Det är så vi måste göra. Alla, tillsammans.
A..
måndag 25 juli 2016
Maken - en läsvärd förhållanderoman
Maken
- en förhållanderoman
Gun-Britt Sundström
Albert Bonniers förlag
1976
10e tryckningen 2015
Isbn 978-91-0-011471-8
Det är min dotter som rekommenderar boken till mig. Hon är fångad av den, tycker att den är riktigt bra. Jag läser på baksidan och frågar om den inkluderar otrohet, och ja, det gör den, men ingen kommer riktigt till skada, säger hon. - De verkar inte bry sig.
Jag känner mig osäker kring läsningen eftersom jag tycker omåttligt illa om otrohet. Den gör alltid ont, tänker jag. Jag vill inte ha eller vara en del av något sådant. Till slut köper jag ändå boken. Den är från en annan tid, en tid där också jag varit med. Det känns bekant. Jag kan se gatorna framför mig, snön och mönstret. Jag kan känna cykeln och lägenheterna, i den gångna tiden i stället för nu. Jag kan också känna lukten och känslan av pipan och cigaretterna inomhus, då som någon form av självklarhet, nu ett minne blott.
Ja, men ok, det var en bra bok, om än lite för lång på slutet. Jag ogillar ännu otroheten, den är - för mig - obegriplig. I den här boken finns den som en röd tråd, är ytterst närvarande. Där synes den självklar för de medverkande, i mitt hjärta gör den ändå bara ont.
Boken handlar om Gustav och Martina. Ja, också om Cilla, Harriet, Aron, Mikael, Eva och många andra. Den handlar om relationer, personligheter, samtal, öppenhet, tidsandan och människor. Den handlar om livet, företrädesvis Martinas liv och hennes förhållande till sin Gustav och andra. Relationer och människors personlighet är förstås ett mycket intressant kapitel att begrunda, dessa ting finns det gott om här.
Vill vi tala om och med eller vill vi vara tysta? Vill vi bli sedda och i sådant fall hur? Vill vi bära ansvaret eller vill vi bli omhändertagna? Vad är egentligen viktigt i våra liv?
Ja, visst var den läsvärd. Ja, absolut.
A..
Länkar;
Albert Bonniers förlag. Adlibris.

- en förhållanderoman
Gun-Britt Sundström
Albert Bonniers förlag
1976
10e tryckningen 2015
Isbn 978-91-0-011471-8
Det är min dotter som rekommenderar boken till mig. Hon är fångad av den, tycker att den är riktigt bra. Jag läser på baksidan och frågar om den inkluderar otrohet, och ja, det gör den, men ingen kommer riktigt till skada, säger hon. - De verkar inte bry sig.
Jag känner mig osäker kring läsningen eftersom jag tycker omåttligt illa om otrohet. Den gör alltid ont, tänker jag. Jag vill inte ha eller vara en del av något sådant. Till slut köper jag ändå boken. Den är från en annan tid, en tid där också jag varit med. Det känns bekant. Jag kan se gatorna framför mig, snön och mönstret. Jag kan känna cykeln och lägenheterna, i den gångna tiden i stället för nu. Jag kan också känna lukten och känslan av pipan och cigaretterna inomhus, då som någon form av självklarhet, nu ett minne blott.
Ja, men ok, det var en bra bok, om än lite för lång på slutet. Jag ogillar ännu otroheten, den är - för mig - obegriplig. I den här boken finns den som en röd tråd, är ytterst närvarande. Där synes den självklar för de medverkande, i mitt hjärta gör den ändå bara ont.
Boken handlar om Gustav och Martina. Ja, också om Cilla, Harriet, Aron, Mikael, Eva och många andra. Den handlar om relationer, personligheter, samtal, öppenhet, tidsandan och människor. Den handlar om livet, företrädesvis Martinas liv och hennes förhållande till sin Gustav och andra. Relationer och människors personlighet är förstås ett mycket intressant kapitel att begrunda, dessa ting finns det gott om här.
Vill vi tala om och med eller vill vi vara tysta? Vill vi bli sedda och i sådant fall hur? Vill vi bära ansvaret eller vill vi bli omhändertagna? Vad är egentligen viktigt i våra liv?
Ja, visst var den läsvärd. Ja, absolut.
A..
Länkar;
Albert Bonniers förlag. Adlibris.

onsdag 23 december 2015
Dödssynden av Harper Lee
Dödssynden
Harper Lee
Isbn 978-91-7429-129-2
Albert Bonniers förlag
www.bonnierpocket.se
1960 (Sjunde tryckningen, 2015)
Bokens förord är skrivet av Susanna Alakoski. Jag blir flera gånger beklämd av hennes språk, rent ledsen. Fanns det ingen redaktör hos Albert Bonniers förlag som kunde svenska bättre än hon, leda hennes språk rätt utan att äventyra hennes budskap? Eller är friheten alltid viktigare än korrektheten?
Dödssynden är en berättelse om rasism och fördomsfullhet. Den handlar om en familj i en småstad i den amerikanska södern, hur den lever och förhåller sig till sin omgivning. Harper Lee har skrivit om några av människors negativa sidor, men också om medmänsklighet. Hon har beskrivit många av karaktärerna som högst medmänskliga och värdiga all heder. Jag bugar för dessa karaktärer och önskar att fler vore sådana. Ja, det finns många sådana, både i litteraturen och i verkliga livet, som gör gott och som drivs av rättvisa och omsorg. Harper Lee har beskrivit andra som mindre medmänskliga, som födda av sina förutsättningar, med våld, bitterhet, rasism, fördomsfullhet och skvaller som viktiga beståndsdelar. Några har fått mer och några mindre. Här finns också orden om när gruppen leder människor på vanskliga spår. Människor i grupp är något annat än människor som en individ som någon lyssnar på, försöker förstå, då som nu. Jag tänker att tidsanda och samhällets förutsättningar präglar människorna och deras liv, att det är svårt att ta sig ur de förutsättningar man har tilldelats. Samhällstrycket påverkar oss, det är svårt att som enskild individ göra skillnad, även om det är viktigt att försöka. Samhällstrycket och insikten om dess vansklighet finns beskrivet i Dödssynden och det finns tydligt runt om oss i vårt samhälle idag.
Rasism är fasansfullt och obegripligt. Fördomsfullhet borde utrotas, tänker jag. Vi behöver ses, tala med varandra, ge varandra plats och lyssna. Vi borde helt enkelt sluta att tala om varandra, istället tala med varandra.
Jag försöker, men ser hela tiden hur människor talar om varandra. Dömer, bestämmer hur de är och tänker, istället för att resonera om saken med varandra. Det är så sorgligt, att det är just så.
A..
Harper Lee
Isbn 978-91-7429-129-2
Albert Bonniers förlag
www.bonnierpocket.se
1960 (Sjunde tryckningen, 2015)
Bokens förord är skrivet av Susanna Alakoski. Jag blir flera gånger beklämd av hennes språk, rent ledsen. Fanns det ingen redaktör hos Albert Bonniers förlag som kunde svenska bättre än hon, leda hennes språk rätt utan att äventyra hennes budskap? Eller är friheten alltid viktigare än korrektheten?
Dödssynden är en berättelse om rasism och fördomsfullhet. Den handlar om en familj i en småstad i den amerikanska södern, hur den lever och förhåller sig till sin omgivning. Harper Lee har skrivit om några av människors negativa sidor, men också om medmänsklighet. Hon har beskrivit många av karaktärerna som högst medmänskliga och värdiga all heder. Jag bugar för dessa karaktärer och önskar att fler vore sådana. Ja, det finns många sådana, både i litteraturen och i verkliga livet, som gör gott och som drivs av rättvisa och omsorg. Harper Lee har beskrivit andra som mindre medmänskliga, som födda av sina förutsättningar, med våld, bitterhet, rasism, fördomsfullhet och skvaller som viktiga beståndsdelar. Några har fått mer och några mindre. Här finns också orden om när gruppen leder människor på vanskliga spår. Människor i grupp är något annat än människor som en individ som någon lyssnar på, försöker förstå, då som nu. Jag tänker att tidsanda och samhällets förutsättningar präglar människorna och deras liv, att det är svårt att ta sig ur de förutsättningar man har tilldelats. Samhällstrycket påverkar oss, det är svårt att som enskild individ göra skillnad, även om det är viktigt att försöka. Samhällstrycket och insikten om dess vansklighet finns beskrivet i Dödssynden och det finns tydligt runt om oss i vårt samhälle idag.
Rasism är fasansfullt och obegripligt. Fördomsfullhet borde utrotas, tänker jag. Vi behöver ses, tala med varandra, ge varandra plats och lyssna. Vi borde helt enkelt sluta att tala om varandra, istället tala med varandra.
Jag försöker, men ser hela tiden hur människor talar om varandra. Dömer, bestämmer hur de är och tänker, istället för att resonera om saken med varandra. Det är så sorgligt, att det är just så.
A..
Svd.
torsdag 28 maj 2015
De förklädda flickorna i Kabul
De förklädda flickorna i Kabul
Jenny Nordberg
Albert Bonniers Förlag
www.albertbonniersforlag.se
2015
Isbn 978 91 0 012699 5
Den handlar om flickor som klätts som pojkar. Den handlar om flickor som får ta pojkars roller i familjer där det saknas pojkar eller där fler pojkar behövs. Pojkar i viktiga i Afghanistan. Pojkar och flickors roller är oerhört olika, de placeras i strikta fack som inte kan eller får passeras. Flickorna som får vara pojkar, bacha posh, får helt andra liv, helt andra förutsättningar, men behöver i samband med puberteten och när det är dags att giftas bort åter bli flickor/kvinnor. Då är läroperioden och det fria livet över.
Jenny Nordberg har letat fram flera flickor som lever sina liv som pojkar. Hon har följt dem och talat med deras familjer. Hon intervjuar omgivningen, ser annat, forskar och finns många skäl och förutsättningar för att detta sker. Det är inte någon ny företeelse. Den har pågått i hundratals år och den finns också på andra platser i världen, som t ex i Iran, Qatar, Kambodja, Burma och i Pakistan. På olika plats av olika skäl, men ändå av samma. De finns där kvinnor förminskas och förtrycks, där det i och med förändringen i det personliga uttrycket ges en möjlighet att se och utforska en annan sorts liv. Leva i en sorts frihet. Ja, de är fortfarande flickor/kvinnor, men de lever som om de vore pojkar/män och får därmed tillgång till den manliga världen, med de friheter och möjligheter den innehåller.
Jenny Nordberg har lagt mycket tid på att forska kring frågorna. Hon har begrundat, intervjuat och följt. Ett digert arbete har resulterat i en bra bok. Den är en aning mångordig, den hade vunnit på färre ord. Detta sänker dock inte vikten i frågorna. Läsbarheten är ändå god och boken bör ändå läsas. Jag tänker att mycket i boken också gäller oss. Mäns makt, ojämställdheten, ojämnheten i inkomst och frågor om övergrepp på kvinnor. Frågan om övergreppen är ännu så tragiska, där kvinnors klädsel fortfarande är en fråga i domstolar och där ett nej inte är ett nej för att stoppa mäns lust och tro att de har fri tillgång också till andra. För att de inte är kapabla att behärska sig själva och respektera andra människors egna val och kroppar. Det gäller där och det gäller, tragiskt nog, ännu också här. Det är förundrande att män och kvinnor ännu inte är likvärdiga människor.
Jenny Nordbergs bok, De förklädda flickorna i Kabul, är verkligen rekommenderad läsning. Du hittar den i en bokhandel eller på ett bibliotek nära dig.
Anette Grinde
Adlibris. Bokus. Albert Bonniers Förlag. Jenny Nordberg hos SVD. Kyrkans Tidning. Ickevåld.
Jenny Nordberg
Albert Bonniers Förlag
www.albertbonniersforlag.se
2015
Isbn 978 91 0 012699 5
Den handlar om flickor som klätts som pojkar. Den handlar om flickor som får ta pojkars roller i familjer där det saknas pojkar eller där fler pojkar behövs. Pojkar i viktiga i Afghanistan. Pojkar och flickors roller är oerhört olika, de placeras i strikta fack som inte kan eller får passeras. Flickorna som får vara pojkar, bacha posh, får helt andra liv, helt andra förutsättningar, men behöver i samband med puberteten och när det är dags att giftas bort åter bli flickor/kvinnor. Då är läroperioden och det fria livet över.
Jenny Nordberg har letat fram flera flickor som lever sina liv som pojkar. Hon har följt dem och talat med deras familjer. Hon intervjuar omgivningen, ser annat, forskar och finns många skäl och förutsättningar för att detta sker. Det är inte någon ny företeelse. Den har pågått i hundratals år och den finns också på andra platser i världen, som t ex i Iran, Qatar, Kambodja, Burma och i Pakistan. På olika plats av olika skäl, men ändå av samma. De finns där kvinnor förminskas och förtrycks, där det i och med förändringen i det personliga uttrycket ges en möjlighet att se och utforska en annan sorts liv. Leva i en sorts frihet. Ja, de är fortfarande flickor/kvinnor, men de lever som om de vore pojkar/män och får därmed tillgång till den manliga världen, med de friheter och möjligheter den innehåller.
Jenny Nordberg har lagt mycket tid på att forska kring frågorna. Hon har begrundat, intervjuat och följt. Ett digert arbete har resulterat i en bra bok. Den är en aning mångordig, den hade vunnit på färre ord. Detta sänker dock inte vikten i frågorna. Läsbarheten är ändå god och boken bör ändå läsas. Jag tänker att mycket i boken också gäller oss. Mäns makt, ojämställdheten, ojämnheten i inkomst och frågor om övergrepp på kvinnor. Frågan om övergreppen är ännu så tragiska, där kvinnors klädsel fortfarande är en fråga i domstolar och där ett nej inte är ett nej för att stoppa mäns lust och tro att de har fri tillgång också till andra. För att de inte är kapabla att behärska sig själva och respektera andra människors egna val och kroppar. Det gäller där och det gäller, tragiskt nog, ännu också här. Det är förundrande att män och kvinnor ännu inte är likvärdiga människor.
Jenny Nordbergs bok, De förklädda flickorna i Kabul, är verkligen rekommenderad läsning. Du hittar den i en bokhandel eller på ett bibliotek nära dig.
Anette Grinde
Adlibris. Bokus. Albert Bonniers Förlag. Jenny Nordberg hos SVD. Kyrkans Tidning. Ickevåld.
tisdag 18 oktober 2011
Den frusna trädgården
"Den frusna trädgården är en rörande berättelse om två systrar som upptäcker att deras mor ...." står det hos Adlibris, Bokia och Bokus.
Jag håller verkligen inte med om ordet rörande som passande för denna bok. Den är oerhört mycket starkare än så.
Den frusna trädgården
Kristin Hannah
AlbertBonniersForlag.se
2010
Isbn 978 91 0012 5691
Översättning Micka Andersson
Detta är Kristin Hannahs elfte (11.e) bok. Kristin Hannah är jurist, men ägnar sig numera åt författandet på heltid. Mer information om henne finner du på KristinHannah.com.
Kristin Hannah skriver här om familjen, kärleken och tryggheten. Och om vårt ursprung är viktigt för oss.
I Den frusna trädgården finner vi Evan, Anya, Meredith och Nina. Familjen Whitsons grund svajar kraft när Evan blir sjuk. Han är kittet som fått famljen att hålla ihop och när han blir sjuk ändras grundförutsättningarna dramatiskt.
Meredith känslor skapar skarpa motsättningar inom henne. Orättvisan gör sig gällande, såväl mot henne själv som mot andra. Orden och känslorna inom oss bryter sönder, blir betydelsefulla eller bortkastade när stunden vänds upp och ner. Hon får många frågor att hantera och reflektera över innan hon vet var hon står.
Anya och Vera går nästan under i sin sorg, men visar en ofattbar styrka. Sagan visar Nina vägen och till slut får hon veta hela historien. För att veta vem man är, måste man veta sitt ursprung. Det stämmer väl i denna historia. Det förändrar det döttrarna vet, det förtydligar och rätar ut många frågetecken. Det förändrar livet, helt enkelt.
Det gör ont att följa med i handlingen och med känslorna som följer den. Ibland väller de över hos mig och mina tårar trillar nerför mina kinder. Vi ställer omåttliga krav på oss själva och på varandra, vilket inte blir bättre av att vi inte ser det som gömmer sig i våra medmänniskors inre. Och hur skall vi kunna det, när vi inte ens ser det som gömmer sig i oss själva?
Den frusna trädgården är en stark bok. Den är väl skriven, den frestar mig att läsa vidare även när timmen är sen och jag istället borde sova. Den gör mig nyfiken på fortsättningen av historien och den påverkar mig stort. Den väcker onekligen starka känslor i mig.
Vissa böcker skapar tankar en lång tid efter den lästs klar. Denna bok är en sådan. Den får mig att reflektera kring hur vi är, hur olika vi tänker och hur orden spelar roll. För orden spelar verkligen roll. Kristin Hannah beskriver väl människorna i berättelsen. Jag lär känna dem och vill komma dem nära. Hon beskriver också berättelsen, eller kanske snarare berättelserna, väl. De känns i mig, det gör ont och jag förstår att människorna reagerar just så. Jag våndas.
Kristin Hannahs tema i denna bok påminner mig om Linda Olsson (också hon utgiven på Albert Bonniers förlag). Hon skriver också om relationer, längtan, kärlek och trygghet.
Den frusna trädgården är en riktigt bra bok. Skrivet av Kristin Hannah läser jag gärna igen. Det tycker jag att du också skall göra.
För övrigt är kärleken störst av allt.
Anette Grinde
Jag håller verkligen inte med om ordet rörande som passande för denna bok. Den är oerhört mycket starkare än så.
Den frusna trädgården
Kristin Hannah
AlbertBonniersForlag.se
2010
Isbn 978 91 0012 5691
Översättning Micka Andersson
Detta är Kristin Hannahs elfte (11.e) bok. Kristin Hannah är jurist, men ägnar sig numera åt författandet på heltid. Mer information om henne finner du på KristinHannah.com.
Kristin Hannah skriver här om familjen, kärleken och tryggheten. Och om vårt ursprung är viktigt för oss.
I Den frusna trädgården finner vi Evan, Anya, Meredith och Nina. Familjen Whitsons grund svajar kraft när Evan blir sjuk. Han är kittet som fått famljen att hålla ihop och när han blir sjuk ändras grundförutsättningarna dramatiskt.
Meredith känslor skapar skarpa motsättningar inom henne. Orättvisan gör sig gällande, såväl mot henne själv som mot andra. Orden och känslorna inom oss bryter sönder, blir betydelsefulla eller bortkastade när stunden vänds upp och ner. Hon får många frågor att hantera och reflektera över innan hon vet var hon står.
Anya och Vera går nästan under i sin sorg, men visar en ofattbar styrka. Sagan visar Nina vägen och till slut får hon veta hela historien. För att veta vem man är, måste man veta sitt ursprung. Det stämmer väl i denna historia. Det förändrar det döttrarna vet, det förtydligar och rätar ut många frågetecken. Det förändrar livet, helt enkelt.
Det gör ont att följa med i handlingen och med känslorna som följer den. Ibland väller de över hos mig och mina tårar trillar nerför mina kinder. Vi ställer omåttliga krav på oss själva och på varandra, vilket inte blir bättre av att vi inte ser det som gömmer sig i våra medmänniskors inre. Och hur skall vi kunna det, när vi inte ens ser det som gömmer sig i oss själva?
Den frusna trädgården är en stark bok. Den är väl skriven, den frestar mig att läsa vidare även när timmen är sen och jag istället borde sova. Den gör mig nyfiken på fortsättningen av historien och den påverkar mig stort. Den väcker onekligen starka känslor i mig.
Vissa böcker skapar tankar en lång tid efter den lästs klar. Denna bok är en sådan. Den får mig att reflektera kring hur vi är, hur olika vi tänker och hur orden spelar roll. För orden spelar verkligen roll. Kristin Hannah beskriver väl människorna i berättelsen. Jag lär känna dem och vill komma dem nära. Hon beskriver också berättelsen, eller kanske snarare berättelserna, väl. De känns i mig, det gör ont och jag förstår att människorna reagerar just så. Jag våndas.
Kristin Hannahs tema i denna bok påminner mig om Linda Olsson (också hon utgiven på Albert Bonniers förlag). Hon skriver också om relationer, längtan, kärlek och trygghet.
Den frusna trädgården är en riktigt bra bok. Skrivet av Kristin Hannah läser jag gärna igen. Det tycker jag att du också skall göra.
För övrigt är kärleken störst av allt.
Anette Grinde
torsdag 15 september 2011
Det goda inom dig.
Linda Olsson
Albert Bonniers Förlag
2011
Isbn 978 91 0 012594 3
Linda Olsson är född i Stockholm 1948 och flyttade till Auckland, Nya Zeeland 1990. Hon har nu skrivit en mycket finstämd bok.
Texten i Det goda inom dig är uppbyggd dels av tankar och handlingar i nuet, men också av tillbakablickar. Tillbakablickarna är lösa fragment, som så småningom ger läsaren en helhet. Huvudpersonen letar i sitt minne. Hon vill se och förstå, hon vill minnas och hon vill göra sig hel. Letandet i minnet gör ont, men visar ändå vägen till möjligheten för huvudpersonen att helas.
I denna bok finns ensamhet, rädsla, våld, minnen, längtan, kärlek och vänskap - närvaro och frånvaro av - djupt inflätad i texten. Den känns väl både i nuet som i det förflutna.
Marianne eller Marion, Mika eller Ika och George är viktiga personer i historien, liksom släktningar, föräldrar och syskon. Platserna för handlingen är Linda Olssons egna. Den utspelar sig i Auckland, Nya Zeeland och i Sverige. Vyerna är vackra och tydliga, där jag ser dem framför mig, när de beskrivs i texten. Jag kan frammana tydliga bilder, allteftsom jag läser.
Det goda inom dig är svår att lägga ifrån sig. Handlingen är svår, som i plågsam, men jag vill se vad som har hänt och hur det skall sluta. Fragmenten från historien lämnar skav och öppna sår, som ändå läker allteftersom. Språket är vackert. Beskrivande. Tydligt.
Linda Olsson skriver återigen om vänskap, relationer och kärlek. Hon gör det väl.
Anette Grinde
Albert Bonniers Förlag
2011
Isbn 978 91 0 012594 3
Linda Olsson är född i Stockholm 1948 och flyttade till Auckland, Nya Zeeland 1990. Hon har nu skrivit en mycket finstämd bok.
De tidigare fantastiska böckerna Nu vill jag sjunga dig milda sånger och Sonat till Miriam har nu följts av Det goda inom dig. De två första böckerna är skrivna på engelska och kom ut på svenska sedan de översatts. Det goda inom dig har skrivits parallellt på engelska och svenska. Linda Olsson använder språket väl.
Texten i Det goda inom dig är uppbyggd dels av tankar och handlingar i nuet, men också av tillbakablickar. Tillbakablickarna är lösa fragment, som så småningom ger läsaren en helhet. Huvudpersonen letar i sitt minne. Hon vill se och förstå, hon vill minnas och hon vill göra sig hel. Letandet i minnet gör ont, men visar ändå vägen till möjligheten för huvudpersonen att helas.
I denna bok finns ensamhet, rädsla, våld, minnen, längtan, kärlek och vänskap - närvaro och frånvaro av - djupt inflätad i texten. Den känns väl både i nuet som i det förflutna.
Marianne eller Marion, Mika eller Ika och George är viktiga personer i historien, liksom släktningar, föräldrar och syskon. Platserna för handlingen är Linda Olssons egna. Den utspelar sig i Auckland, Nya Zeeland och i Sverige. Vyerna är vackra och tydliga, där jag ser dem framför mig, när de beskrivs i texten. Jag kan frammana tydliga bilder, allteftsom jag läser.
Det goda inom dig är svår att lägga ifrån sig. Handlingen är svår, som i plågsam, men jag vill se vad som har hänt och hur det skall sluta. Fragmenten från historien lämnar skav och öppna sår, som ändå läker allteftersom. Språket är vackert. Beskrivande. Tydligt.
Linda Olsson skriver återigen om vänskap, relationer och kärlek. Hon gör det väl.
Anette Grinde
torsdag 3 september 2009
Sonat till Miriam - av Linda Olsson....
Adam minns och undrar över sitt förflutna. En stor tragedi ändrar förutsättningarna för livet. Först en gång, som egentligen är en glädje - men i kombination med en tragedi. Och sedan en gång till, som en stor tragedi som ändå till slut gav förutsättningar för en ny glädje.
Jag läser Sonat till Miriam med en inledande stor längtan, men finner inte samma glädje i min läsning som förra gången jag läste en bok av Linda Olsson. Hennes tidigare bok - Nu vill jag sjunga dig milda sånger" - fångade mig helt. Det gjorde inte denna bok. Den är dock värd att läsas. Den innehåller ett stycke av livet, som det kan te sig när tystnad och rädsla präglar oss. Den innehåller oxå ett stort mått av kärlek och längtan.
Nej, oberörd blev jag inte av denna bok.
Jag lämnar den med glädje vidare till en vän att läsa och bli berörd av.
Anette Grinde
Jag läser Sonat till Miriam med en inledande stor längtan, men finner inte samma glädje i min läsning som förra gången jag läste en bok av Linda Olsson. Hennes tidigare bok - Nu vill jag sjunga dig milda sånger" - fångade mig helt. Det gjorde inte denna bok. Den är dock värd att läsas. Den innehåller ett stycke av livet, som det kan te sig när tystnad och rädsla präglar oss. Den innehåller oxå ett stort mått av kärlek och längtan.
Nej, oberörd blev jag inte av denna bok.
Jag lämnar den med glädje vidare till en vän att läsa och bli berörd av.
Anette Grinde
Sonat till Miriam
Författare Linda Olsson
ISBN 978 91 43 50043 1
Albert Bonniers Förlag
Författare Linda Olsson
ISBN 978 91 43 50043 1
Albert Bonniers Förlag
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)








