Boken inleder med att resonera kring begrepp som t ex genus, könstillhörighet, könsroller, jämställdhet och kvotering. Begreppen är viktiga och diskussionen samtidigt absurd. Det är tragiskt att vi skall behöva, att det är nödvändigt att, lägga så mycket tid och kraft på att beskriva hur vi är, när och varför. Istället för att bara se till att det blir - tryggt, säkert och rättvist för alla. Det är också outsägligt tragiskt att veta att väldigt många kvinnor, ja, män också men huvudsakligen kvinnor, utsätts för extremt mycket våld i sina liv och att detta våld växer lavinartat inför och i konflikter. Förövarna skall hålla ansvariga (enligt resolutionen 1325 (2000) och 1820 (2008)). Allt detta våld måste ses och uppmärksammas, inte döljas som en lokal sedvänja som vi inte har att göra med. Man kan, återigen, fråga sig; varför tar det sådan tid att få bort våldet? Varför tar det sådan tid att skapa jämställdhet mellan könen? Varför används våldet mot kvinnorna som strategiska vapen? Var finns medmänskligheten - vart tar den vägen när våldet eskalerar?
Resolution 1325 talar om fred, kvinnor och säkerhet. Den bygger på de delar av de mänskliga rättigheterna och den humanitära rätten som tillförsäkrar flickor och kvinnor sina rättigheter under konflikter och den talar om kvinnors medverkan i fredsprocesser. Kvinnorna skall vara med i dessa, alla, fredsprocesser. Deras medverkan är viktig, för freden och för hållbarheten i freden.
Att vara med inkluderar såklart inte bara att vara med. Den inkluderar att vara invald, att få tala, att lyssnas på, att tas hänsyn till och att frågorna tas som viktiga. Det inkluderar att hänsyn tas till alla de frågor som är viktiga för kvinnor och flickor, liksom för män, pojkar och familjer - för samhällets väl, helt enkelt. Även om det ofta visar sig att det inte är enkelt eftersom vi är olika och har olika preferenser och bedömningsgrunder. Rättvisa är, ur något mått, subjektivt men behöver ändå begrundas objektivt. Rättvisa och säkerhet för alla är onekligen bäst, där makt, tillgångar, resursfördelning, mat, arbete, trygghet, säkerhet, skolgång, frånvaro av våld och vapen är exempel på frågor som måste begrundas och fungera. Kvinnors deltagande och deras aktiva medverkan i freden är oerhört viktig.
Resolution 1325 understryker kvinnors roll i konfliktförebyggande arbete, fredsbyggande och i konfliktlösning. De skall medverka, vara en aktiv del i, fredsarbetet på alla nivåer och i alla situationer. Det måste vi alla vara medvetna om. Frågorna och kvinnorna måste finnas hos tjänstemän, makthavare, politiker, biståndsgivare och andra berörda parter.
Krigets lagar understryker att de civila skall skyddas. Där finns ofta kvinnor och barn, företrädesvis flickor, eftersom pojkar ofta tvingas ut i strid. Kvinnorna får andra roller, än de de har i vardagen. Krig och konflikter skapar oerhört mycket mer våld, både innan och under konflikterna. Detta våld träffar ofta kvinnorna, ofta också som sexualiserat våld. Straffrihet från detta våld, som växer och som används strategiskt av de stridande parterna, måste ta slut. De skyldiga måste straffas för dessa handlingar. Detta framgår också av resolution 1325.
Det är så märkligt att människors behov inte tas om hand, att krigen får söndra som de gör. Det är så märkligt att maktens män leder krigen, en god bit in i 2000-talet, så att livet och människornas liv ses som inget alls. I krigen är kampen över makten viktigare än den civila befolkningens och landets väl. Har mänskligheten inte lärt sig mer av historien?
Varför bättrar vi - mänskligheten - oss inte?
A..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar