lördag 28 november 2015

Grejen med resolution 1325 - kvinnor, fred och säkerhet

IKFF, Internationella kvinnoförbundet för fred och frihet, har gjort en skrift om resolution 1325; Grejen med resolution 1325 - kvinnor, fred och säkerhet. Den handlar om FN-resolutionen som kom år 2000.  Varje skrift, artikel och inlägg i debatten som förtydligar en viktig resolution är bra.

Internationella Kvinnoförbundet för Fred och Frihet (IKFF) är den svenska sektionen av den internationella fredsorganisationen Women’s International League för Peace and Freedom (WILPF). Det unika för IKFF är, enligt organisationen själv, att vi som fredsorganisation arbetar för att öka kvinnors makt och politiska deltagande i allt beslutsfattande som rör fred, säkerhet och nedrustning.

IKFF Sverige är en medlemsbaserad organisation. Organisationens högsta beslutande organ är den nationella kongressen som möts vartannat år. Där utser kretsrepresentanterna en nationell styrelse som har till ansvar att styra organisationen åren mellan kongress. På kongressen antas även en strategisk plan som ligger till grund för styrelsens och kansliets arbete. Styrelsen fastställer inom sig ett arbetsutskott som sammanträder oftare än styrelsen. IKFF:s kansli, med bas i Stockholm, drivs av en generalsekreterare med personal. Regelbunden kontakt förs med den nationella styrelsen och dess arbetsutskott.

IKFF var en av de drivande krafterna när FN: s säkerhetsråd år 2000 antog resolution 1325 om kvinnor, fred och säkerhet. Denna historiska resolution är den första någonsin som fokuserar på kvinnors deltagande i arbetet för att förebygga och lösa krig och konflikter. Den är också unik givet att det civila samhället aldrig tidigare har legat bakom en resolution från FN:s säkerhetsråd.

IKFF har idag rådgivande status vid FN: s organ ECOSOC, UNCTAD, UNESCO, FAO, ILO och UNICEF.

En central fråga som rör kvinnor, fred och säkerhet är att FN och dess medlemsstater är skyldiga att arbeta för att öka kvinnor deltagande i konfliktförebyggande, fredsbyggande och återuppbyggnadsarbete med anledning av/i anslutning till konflikter. Det är också mycket viktigt att stärka arbetet för kvinnors säkerhet i väpnade konflikter. Resolution 1325 talar om detta och strävar efter bättring. Vi, världens folk, har fortfarande en god bit kvar att vandra i denna fråga. Kvinnor är inte med på samma sätt som män i fredsprocesserna och det är inte självklart att världens alla stater ser frågan som viktig. Kvinnor - som representerar hälften av världens befolkning - lämnas utanför och får inte ge sin syn på sakfrågorna. Resolutionen säger att även dessa, kvinnorna, skall vara delaktiga i förhandlingar och beslutsprocesser, och då i alla nivåer av dessa.

I Grejen med resolution 1325 - kvinnor, fred och säkerhet, under avsnittet om krig & genus, står t ex att läsa; På grund av det militära perspektivets starka dominans utesluts ofta kvinnor, och de som vill föra fram en annan typ av konfliktlösning. Deras erfarenheter och perspektiv får inte utrymme, de ses som naiva eller irrelevanta. Lösningar som vill bredda synen på vad säkerhet innebär blir ignorerade. Vi fastnar därmed i ett våldshjul och agerar försent, med militära medel, istället för att lägga fokus och resurser på att förebygga konflikter.

Kvinnor bär på andra erfarenheter än männen, de ser livet och dess frågor från andra håll. De har ofta andra uppgifter än männen och de utsätts ofta för en typ av våld som skapar omåttliga sår. De känner till krig och konflikter ur andra perspektiv än männen och måste därför också få möjligheten att bidra till att lösa konflikterna innan de utvecklas till krig. De utgör därtill 50% av världens befolkning och behöver representeras också med den utgångspunkten.

Vi behöver hitta andra vägar till fred, sådana där ökad militarisering inte ligger i som prioritet utan där istället försoning och konfliktlösning står på agendan. Fredsförhandlingarna måste inkludera kvinnorna. De måste också inkluderas i arbete för att förebygga och förhindra konflikter, liksom naturligtvis även i det arbete som måste ske efter en konflikt. Om syftet är hållbar fred, måste alla de olika kategorier som påverkas av konflikten och freden involveras. Där ingår kvinnorna, helt utan tvekan.

Krig och väpnade konflikter skapar oerhört mycket våld. De kan inte göras säkra, för någon. Det enda sättet att öka säkerheten är att förebygga konflikterna, så att de inte inträffar eller kan förhindras innan de går överstyr. I det arbetet måste också kvinnorna finnas. Resolutionen handlar om att stoppa krig. För att göra detta behöver alla medlemsländer fundera kring sina roller i fredsarbetet, däri ligger t ex att upprätta en nationell handlingsplan för arbetet med resolution 1325 i just deras land. En sådan plan bör alltså finnas i världens alla länder. Detta är viktigt, för att kunna ta resolutionen (och andra resolutioner) på allvar. Varje land behöver sålunda begrunda sin del av/i världens konflikter - och hur de kan bidra till bättring.

Vapen och ökad militarisering kan inte lösa konflikter. De höjer rädslan och det höjer graden av våld i samhället. Fred och försoning måste hittas på andra sätt.

IKFF arbetar för detta, för fredlig fred och mindre våld, alltså. Svenska Freds och skiljedomsföreningen gör det också. Och Kristna Freds. Ja, det finns många fler som gör det, förstås. Vi borde alla vara med i minst en sådan förening, för bistånd i arbetet med att alltid leva i fred.

Ja, inte bara som medlem, förstås. Utan också för att lära oss mer och för att bidra med ord, tankar och handling i de frågor som ger oss en bättre, mer fredlig, värld.

A..



Inga kommentarer: