tisdag 10 november 2015

Tidningen Djurens Rätt

Jag slår upp tidningen Djurens Rätt som jag hittar på biblioteket, läser ledaren och tänker att jag kanske skall bli medlem. Ja, att jag åtminstone skall bli medlem i en förening som aktivt arbetar för djurens rätt. Vilken det blir, återstår att se. Jag har fått upp ögonen för problematiken och ser att den också är min. Och inser att det då också ligger på mitt ansvar att göra något åt den.

Jag var häromdagen på en föreläsning om ickevåld, civil olydnad och djurens rätt. Där talades det bl a om att det behöver finnas fler varor i butikerna, fler halv- och helfabrikat som också underlättar för veganerna. Jag tänker att det finns gott om grönsaker, mm, som vi kan göra saker av. Det är inte så svårt och tidsödande att göra maten från grunden, bara vi lär oss och försöker. Men, vi är alla olika, vi har olika behov, så allt det olika behövs. Nu hittar jag i tidningen Djurens Rätt, en annons från ett företag som säljer veganska produkter. Det är ju som många vill ha det - men vill de verkligen ha köttets vokabulär och bilder? Det vill inte jag. Jag vill t ex inte äta mat som har kött- eller kycklingstil eller korv. Jag vill inte äta "vegetarian chicken style strips" eller "vegetarian beef style strips eller vegetarisk stekkorv. Jag vill äta mat som också i text, bild och marknadsföring otvetydigt är vegetariskt. Jag vill inte ha något som tyder på att normen är kött, eftersom normen för mig inte är kött. Jag uppmanar därför matindustrin att finna ord och synlig form på maten som är en annan än köttets. Jag äter inte köttbullar, korv och hamburgare, rätterna påminner mig om den makabra köttindustrin. Det får mig att må illa. Låt mig slippa se den när jag äter min måltid.

I tidningen, nr 1/2015, finns en fin artikel om en aktiv kanadensisk djurrättsfotograf, Jo-Anne McArthur. Artikeln talar om idoghet och värden. Den gör mig berörd och jag tänker att alla dessa aktivister, som bidrar för och till viktiga frågor i världen, som t ex djur, natur och människors väl, är så viktiga. De som har en viktig och omsorgsfull värdegrund, och lever efter den, för andras och eget väl. Det behöver inte inkludera hela världen, men det inkluderar var och ens aktiva försök. Det är viktigt. Det gör mig glad, längst-in-i-hjärtat-glad, att läsa om dessa engagemang.

Anette Grinde


Länkar av intresse?
Kyrkans tidning
Djurens rätt
Djurrättsalliansen
Djurfabriken - filmen

Inga kommentarer: