torsdag 19 november 2015

Soha och livet efter resan på dödens hav...

Jag lyssnar på radioprogrammet i P4-dokumentär. Programmet som Olov Antonsson har gjort om en kvinna i Sverige.

Det handlar om Soha Arifi, en palestinsk kvinna från Damaskus i Syrien. Hon tog sig över Medelhavet, 2013, men förlorade tre av sina fyra döttrar i havet. Hon bor nu i Umeå. Hon får vänta länge på att Migrationsverket skall fatta beslut om hennes make Hussein får komma till Sverige, alltså om hon får återförenas med sin man i Sverige. Under tiden duckar han för bomberna som faller i Syrien. Oron är stor. Väntan på beslut om maken och sorgen efter döttrarna är svår. Hon känner inte glädje och hopp i livet.

Radioprogrammet är en kort historia om en människa. En kvinna som levt ett gott och lyckligt liv i Syrien, drabbats av kriget och flytt. En kvinna som har förlorat. När vänder livet igen? Vänder det? Vad är det som gör att hoppet och glädjen kan spira igen?

Hur skulle jag själv känna och göra när jag förlorat så mycket som hon förlorat? Hur skulle jag klara att gå vidare?

Program som detta ger anledning till eftertanke. Hur tar vi emot de som flyr för sina liv? Hur skulle jag göra om jag hamnade i hennes situation? Hur fångar vi ändå glädjen i livet, när sorgen nästan dränker oss? Kan jag göra något för henne eller någon av hennes likar, alltså någon som kommer hit från ett annat land?

Hur skulle du göra?

A....


Här finns programmet. Lyssna du också!







Inga kommentarer: