* Våren närmar sig.
* Vi kan andas en fantastisk frisk luft
* Snön på marken är vit (om än inte i så stor mängd)
* Vägarna är snart MC-farbara
* Alla våra barn är friska och på väg genom livet
* Vi har tak över huvudet, mat på bordet och hälsan i behåll.
Att arbeta vidare med...
* Världens fattigdom
* Miljöfrågorna
* Rättvisa & omsorg mellan människor
* Våga tala vidare om vad som är rätt och fel i olika förhållanden, organisationer och strukturer...
* Att inte ge upp, när läget ter sig alldeles hopplöst...
söndag 22 mars 2009
Civil samlevnadsbalk...
...bättre än könsneutrala äktenskap, säger Kristdemokraterna...
Suck, säger jag.
Att gifta sig är av värde för många. Det är inte bara att ses som en registreringsprocess. Det är att förminska kärleken och allt runt omkring, vad äktenskapet står för, som är så viktigt för så många.
Äktenskapsorden, och valen av procedurerna kring ingåendet av detta, får inte vara några få förunnade att nyttja. De måste vara kopplade till äktenskapet och giftermålet och de måste få gälla alla - vare sig de är kvinnor eller män, tillhör en religion eller inte.
Gör äktenskapet tillgänligt för alla vuxna män, som för alla vuxna kvinnor. Oavsett preferenser. Gör det tillgängligt för vuxna män och kvinnor, i deras längtan till gemenskap och ett liv tillsammans med en annan vuxen person som de vill dela sitt liv med. Gemensamt och i omsorg om varandra.
Lika. För män. För kvinnor. Oavsett religionstillhörighet. Oavsett hudfärg eller nationalitet.
Varför är det så svårt?
Anette
Suck, säger jag.
Att gifta sig är av värde för många. Det är inte bara att ses som en registreringsprocess. Det är att förminska kärleken och allt runt omkring, vad äktenskapet står för, som är så viktigt för så många.
Äktenskapsorden, och valen av procedurerna kring ingåendet av detta, får inte vara några få förunnade att nyttja. De måste vara kopplade till äktenskapet och giftermålet och de måste få gälla alla - vare sig de är kvinnor eller män, tillhör en religion eller inte.
Gör äktenskapet tillgänligt för alla vuxna män, som för alla vuxna kvinnor. Oavsett preferenser. Gör det tillgängligt för vuxna män och kvinnor, i deras längtan till gemenskap och ett liv tillsammans med en annan vuxen person som de vill dela sitt liv med. Gemensamt och i omsorg om varandra.
Lika. För män. För kvinnor. Oavsett religionstillhörighet. Oavsett hudfärg eller nationalitet.
Varför är det så svårt?
Anette
lördag 21 mars 2009
Bör kristna engagera sig i samhället och delta i den offentliga debatten?
http://tuveskanberg.wordpress.com/2009/03/21/335/ - ordar om kristen tro och samhällsengagemang. På den rubricerade frågan vill jag svara ett rungande ja. Visst bör kristna engagera sig i samhället och delta i debatten. Vi bör engagera oss. Vi bör orda och vi bör göra och handla t ex i alla frågor som går emot de bud som vi tror på och verkar för att leva efter. Allt annat ter sig ganska absurt, i mina ögon.
Den offentliga debatten behöver inte innebära ett partipolitiskt ställningstagande. Ett sådant kan inte krävas av vare sig församlingen eller de enskilda medlemmarna. Vad som kan krävas är dock ord och handling som stödjer rätt och mänsklighet. Kristenhet kräver, för att vara en helhet, att tanke och handling går hand i hand. Eller är det för högt ställda förväntningar på människorna?
Att vara kristen utan att engagera sig i samhälle och i debatt i något mått, ter sig inte riktigt helt.
Anette Grinde
Den offentliga debatten behöver inte innebära ett partipolitiskt ställningstagande. Ett sådant kan inte krävas av vare sig församlingen eller de enskilda medlemmarna. Vad som kan krävas är dock ord och handling som stödjer rätt och mänsklighet. Kristenhet kräver, för att vara en helhet, att tanke och handling går hand i hand. Eller är det för högt ställda förväntningar på människorna?
Att vara kristen utan att engagera sig i samhälle och i debatt i något mått, ter sig inte riktigt helt.
Anette Grinde
Böcker till salu...(nya & begagnade)
När du vet...
När du vet att något är fel.
Är det då inte din skyldighet att tala, göra och handla?
När du vet att något är fel.
Är det då inte din skyldighet att fånga frågan och göra den tydlig för de som är involverade?
Är det då inte din skyldighet som medmänniska att bistå till förändring och till förbättring?
Hur ofta tittar du bara tigande på i stället för att aktivt tala och handla till förmån för andra?
Politiker talar och gör, ofta aktivt, till förmån för sådant de anser vara rätt och viktigt.
Men hur gör vi/ni andra? Hur ofta tänker vi att vi inte kan, eller ids, tala, göra och handla när något upprör i omsorg om andra.
För detta är tiden kommen.
Att bistå din nästa, för en bättre värld.
I ord och i faktiskt handling.
Anette Grinde
Är det då inte din skyldighet att tala, göra och handla?
När du vet att något är fel.
Är det då inte din skyldighet att fånga frågan och göra den tydlig för de som är involverade?
Är det då inte din skyldighet som medmänniska att bistå till förändring och till förbättring?
Hur ofta tittar du bara tigande på i stället för att aktivt tala och handla till förmån för andra?
Politiker talar och gör, ofta aktivt, till förmån för sådant de anser vara rätt och viktigt.
Men hur gör vi/ni andra? Hur ofta tänker vi att vi inte kan, eller ids, tala, göra och handla när något upprör i omsorg om andra.
För detta är tiden kommen.
Att bistå din nästa, för en bättre värld.
I ord och i faktiskt handling.
Anette Grinde
Då hör vi ljudet....
Solen skiner
Termometern visar på nästan 10 grader
Plus
Vinden är loj
Himlen är alldeles blå
Det värmer skönt, där vid husknuten
Blommorna i stenrabatten står starka
Sträckta
Inte som häromdagen när det var stretsamt att försöka
Överleva hela vintern
Idag ser vi att färgerna är klara
Ryggen är sträckt
Blomman i sig är utsträckt, i varje del.
Stark
Står den där
Och njuter
Solens värme
Då hör vi ljudet
Det goda mullret
Det som hör våren till
Vi vänder oss om
Vi ser att grannarna vänder sig om
Vi sträcker på oss
Då ser vi dem
Där de kommer sakta fram
Glidande
Lugnt
På de slingrande mjukt doserade vägarna
Inte med fart och vrål
Utan bara med lugn och med takt
Vi ser dem ännu bara någon enstaka
Som ett vårtecken
I vårens värmande strålar
Här
På landsbygdens slingrande vägar
Anette Grinde
Termometern visar på nästan 10 grader
Plus
Vinden är loj
Himlen är alldeles blå
Det värmer skönt, där vid husknuten
Blommorna i stenrabatten står starka
Sträckta
Inte som häromdagen när det var stretsamt att försöka
Överleva hela vintern
Idag ser vi att färgerna är klara
Ryggen är sträckt
Blomman i sig är utsträckt, i varje del.
Stark
Står den där
Och njuter
Solens värme
Då hör vi ljudet
Det goda mullret
Det som hör våren till
Vi vänder oss om
Vi ser att grannarna vänder sig om
Vi sträcker på oss
Då ser vi dem
Där de kommer sakta fram
Glidande
Lugnt
På de slingrande mjukt doserade vägarna
Inte med fart och vrål
Utan bara med lugn och med takt
Vi ser dem ännu bara någon enstaka
Som ett vårtecken
I vårens värmande strålar
Här
På landsbygdens slingrande vägar
Anette Grinde
Föräldrarnas ansvar....
Moral och rätt.
Föräldrarna ansvarar för barnen och dess väl till de uppnår myndighetsåldern. Så trodde nog jag att det var. I detta ingår t ex ett ansvar för sjukvård och en hel del andra poster som mat, telefon, hyra, etc. I detta måste ligga att betalningsansvaret för barnens sjukvård, mm, måste ligga på föräldrarna och inte på barnen. Det förefaller absurt att löpande sjukvård skall belasta barnen och riskera att skuldsätta dem för att deras föräldrar inte tar sitt självklara ansvar.
Hur kan detta vara en fråga, som riskerar att skada våra barns liv?
Samma fråga finns, eller har funnits, rörande t ex köp av bilar där föräldrarna placerat tillgången i barnens namn. Skulden placeras därmed på barnet, som inte har en möjlighet att betala eller ens förhindra att tillgången används till skada för barnet.
Föräldrarnas ansvar innehåller ett krav på omsorg - för de sina. Var finns den omsorgen när man aktivt och medvetet skuldsätter sina barn, och riskerar att skada dem ordentligt i starten av sina nya liv på egna ben.
Anette Grinde
Föräldrarna ansvarar för barnen och dess väl till de uppnår myndighetsåldern. Så trodde nog jag att det var. I detta ingår t ex ett ansvar för sjukvård och en hel del andra poster som mat, telefon, hyra, etc. I detta måste ligga att betalningsansvaret för barnens sjukvård, mm, måste ligga på föräldrarna och inte på barnen. Det förefaller absurt att löpande sjukvård skall belasta barnen och riskera att skuldsätta dem för att deras föräldrar inte tar sitt självklara ansvar.
Hur kan detta vara en fråga, som riskerar att skada våra barns liv?
Samma fråga finns, eller har funnits, rörande t ex köp av bilar där föräldrarna placerat tillgången i barnens namn. Skulden placeras därmed på barnet, som inte har en möjlighet att betala eller ens förhindra att tillgången används till skada för barnet.
Föräldrarnas ansvar innehåller ett krav på omsorg - för de sina. Var finns den omsorgen när man aktivt och medvetet skuldsätter sina barn, och riskerar att skada dem ordentligt i starten av sina nya liv på egna ben.
Anette Grinde
fredag 20 mars 2009
Det ljusnar...
...mornarna blir ljusare och ljusare. Dagarna längre.
Det är inte kolsvart längre när jag lämnar och kommer hem.
Snart. Snart, är det lite ljusare och lite varmare här på vårt världshörn. Snart.
Snart.
Jag kan förnimma ett hopp, om att ljusningens tid faktiskt snart är här. Ett hopp om att det inte är så långt kvar, tills detta mörker lämnar plats för något helt annat.
Till denna tid när jag en längtan.
A..
Det är inte kolsvart längre när jag lämnar och kommer hem.
Snart. Snart, är det lite ljusare och lite varmare här på vårt världshörn. Snart.
Snart.
Jag kan förnimma ett hopp, om att ljusningens tid faktiskt snart är här. Ett hopp om att det inte är så långt kvar, tills detta mörker lämnar plats för något helt annat.
Till denna tid när jag en längtan.
A..
onsdag 18 mars 2009
Kain, av Marianne Fredriksson.
Jag lyssnar till Marie Richardson när hon läser boken om Kain av Marianne Fredriksson.
Ibland finner man böcker att trollbindas av. Böckerna om Eva och Kain, av Marianne Fredriksson, kan man verkligen trollbindas av.
Berättelsen vävs ihop av tankar och handlingar kring t ex rädsla, vrede, kärlek, gemenskap och omsorg. Där finns så mycket vilja och så mycket längtan. Där finns också så oändligt många frågor som har bäring på livet och dess olika spår. I stor glädje och i stor sorg.
Marianne Fredriksson är en fantastisk berättare.
Anette Grinde
Ibland finner man böcker att trollbindas av. Böckerna om Eva och Kain, av Marianne Fredriksson, kan man verkligen trollbindas av.
Berättelsen vävs ihop av tankar och handlingar kring t ex rädsla, vrede, kärlek, gemenskap och omsorg. Där finns så mycket vilja och så mycket längtan. Där finns också så oändligt många frågor som har bäring på livet och dess olika spår. I stor glädje och i stor sorg.
Marianne Fredriksson är en fantastisk berättare.
Anette Grinde
tisdag 3 mars 2009
En tår rinner sakta nedför min kind...
Jag tog fel i en korsning. Färden blev en annan. Den blev längre, och den blev långsammare. Jag hamnade mitt i tisdagens morgonrusning. Det gick väldigt långsamt. Den gav mig tid att lyssna ännu en stund på en fantastisk röst och på fantastiska ord. Det gav en möjlighet att släppa tankarna inför dagen, och det gav en möjlighet till en njutande vila.
Jag lyssnar till Marie Richardson när hon läser Evas bok av Marianne Fredriksson. Richardsson har en fantastisk läsröst, och hon läser en fantastisk bok. Den går in i mitt hjärta. Den känns.
Språket tilltalar. Richardsons läsning. Hennes ton. Sättet boken är skriven på. Tilltalar.
Jag har lyssnat till hela boken, men längtar ändå efter att lyssna mer. Längtar. Det finns en enkelhet, och ett mycket stort djup i boken. Jag hör orden om Gud, om orden, om herdefolket, om kunskapen, om minnet, om naturen, om insikten, om sorgen efter de döda och längtan efter att förstå.
Jag hör orden om omsorg och kärlek till nästan. Det viktigaste av allt i vår värld.
Det värker i mig när jag hör sorgen och vreden. Liksom när kärleken och längtan blir tydlig. Längtan efter gemenskapen och omsorgen. Hon, Eva, som söker och som längtar. Precis som alla vi andra gör. Hon som vill förstå och förändra. Hon som vill lära sig att bli mjukare, och ser att det är möjligt. Hon som söker och hon som vill dela med sig till sin nästa.
En tår rinner sakta nerför min kind, när jag hör orden…..om kärleken till sin nästa…om smärtan…och om längtan…
Jag går med längtan vidare till nästa bok i serien. Kain står på tur.
Anette Grinde
Jag lyssnar till Marie Richardson när hon läser Evas bok av Marianne Fredriksson. Richardsson har en fantastisk läsröst, och hon läser en fantastisk bok. Den går in i mitt hjärta. Den känns.
Språket tilltalar. Richardsons läsning. Hennes ton. Sättet boken är skriven på. Tilltalar.
Jag har lyssnat till hela boken, men längtar ändå efter att lyssna mer. Längtar. Det finns en enkelhet, och ett mycket stort djup i boken. Jag hör orden om Gud, om orden, om herdefolket, om kunskapen, om minnet, om naturen, om insikten, om sorgen efter de döda och längtan efter att förstå.
Jag hör orden om omsorg och kärlek till nästan. Det viktigaste av allt i vår värld.
Det värker i mig när jag hör sorgen och vreden. Liksom när kärleken och längtan blir tydlig. Längtan efter gemenskapen och omsorgen. Hon, Eva, som söker och som längtar. Precis som alla vi andra gör. Hon som vill förstå och förändra. Hon som vill lära sig att bli mjukare, och ser att det är möjligt. Hon som söker och hon som vill dela med sig till sin nästa.
En tår rinner sakta nerför min kind, när jag hör orden…..om kärleken till sin nästa…om smärtan…och om längtan…
Jag går med längtan vidare till nästa bok i serien. Kain står på tur.
Anette Grinde
söndag 1 mars 2009
Underbara sol...
Mars.
En fantastisk sol.
Ett par grader kallt.
Och gnistrande vacker och vit snö.
Ibland är det bara för underbart vackert.
Men - visst längtar jag till våren, och motorcykelns tid...
Anette
En fantastisk sol.
Ett par grader kallt.
Och gnistrande vacker och vit snö.
Ibland är det bara för underbart vackert.
Men - visst längtar jag till våren, och motorcykelns tid...
Anette
lördag 28 februari 2009
Det finns människor som gör...
Jag känner en sådan kvinna. Hon fyller 78 år om några månader. Hon bor på Öland. Hon ägnar sig åt aktiv aktivitet. Varenda dag. Hon skriver protokoll. Hon undervisar. Hon tar ansvar och gör. Hon "fräser" lätt över datorn, men ger sig i kast med att lösa problemen. Hon läser och vågar. Hon sänder information som skall in på biodlarnas hemsida för sitt område. Hon lär sig själv och andra. Och sprudlar av energi. Hon är tålmodig som få.
Hon ordnar, tillsammans med andra, bussresor, kurser och aktiviteter. Hon odlar sitt intresse med en makalös aktivitet. Jag hoppas att ni, som möter henne, noterat vad hon gör.
Får jag dela ut en "stjärna" till Gunnel Lundeberg, biodlerskan i Korpskog? Den förtjänar hon väl.
Anette Grinde
Hon ordnar, tillsammans med andra, bussresor, kurser och aktiviteter. Hon odlar sitt intresse med en makalös aktivitet. Jag hoppas att ni, som möter henne, noterat vad hon gör.
Får jag dela ut en "stjärna" till Gunnel Lundeberg, biodlerskan i Korpskog? Den förtjänar hon väl.
Anette Grinde
(Ölandsbladet 5 mars 2009)
Ååååå...den kursen vill jag gå...
Tänk, om man bara hade lite mer tid. Det finns så många fantastiska saker att göra. Att paddla, att springa, att skriva, att tala, att gå kurs för att utbildas och skapa möjligheter för att tänka nytt, förändra mig själv och kanske oxå andra.
Jag fick en kursinbjudan från Kerstin Bergeå på Kristna Fredsrörelsen. Den var rubricerad - ICKEVÅLD FÖR SAMHÄLLSFÖRÄNDRARE. Jag blir lyrisk av det engagemang och möjligheter som finns i samtal och göranden kring Icke-vålds-aktiviteter.
Kristna Fredsrörelsen - www.krf.se - Secretary of nonviolence - är bara ett exempel. Det finns många fler.
Rätt priotering är att arbeta för dessa frågor. Utan tvekan.
Allt gott, önskar jag dig idag - med en bön om att också du anmäler dig till en sådan kurs.
Anette Grinde
Jag fick en kursinbjudan från Kerstin Bergeå på Kristna Fredsrörelsen. Den var rubricerad - ICKEVÅLD FÖR SAMHÄLLSFÖRÄNDRARE. Jag blir lyrisk av det engagemang och möjligheter som finns i samtal och göranden kring Icke-vålds-aktiviteter.
Kristna Fredsrörelsen - www.krf.se - Secretary of nonviolence - är bara ett exempel. Det finns många fler.
Rätt priotering är att arbeta för dessa frågor. Utan tvekan.
Allt gott, önskar jag dig idag - med en bön om att också du anmäler dig till en sådan kurs.
Anette Grinde
Våldtagen. Smittad. Utkastad.
Jag fick tidningen Barn, nr 1/2009, i min brevlåda. Jag har sålunda betalt medlemsavgiften till Rädda Barnen i år igen. De bedriver viktig verksamhet. Där finns fokus på rättvisa för barn, för omsorg om barn, för rätt till utbildning, sjukvård, mat för dagen, tak över huvudet, och allt annat som tillhör vårt livs självklarheter men som saknas för så många i vår värld. Det känns så oerhört viktigt att det är många som arbetar för barnens rätt. Jag är glad att det finns organisationer, som t ex Rädda Barnen, som arbetar för just barnens rätt.
I detta nummer skriver Rädda Barnen på tema; Att leva med HIV. I tidningen finns många artiklar på temat, och de sätter sig starkt i magen. Jag hukar mig, så ont gör det när jag läser. Livets olika förutsättningar för världens olika folk blir igen och igen så grymt orättvist. Det är bra att det synliggörs. Så att vi inte glömmer och tror att allt är väl, för det är det verkligen inte.
Våldtagen. Smittad. Utkastad.
Jag läser om barnens utsatthet, om unga kvinnor som utsätts för männens rädsla att smittas av sjukdomar och därigenom utsätter kvinnorna för extra stora risker. Jag läser om männens stora hänsynslöshet mot hela generationer unga kvinnor, som inte kan eller törs värja sig. Det är inte rättvist, och på intet sätt acceptabelt.
Vem bär makten över sin egen situation, är en fråga som man åter kan ställa sig? Hur mycket kan man egentligen påverka när livsrummet är så starkt påverkat av kultur och områdets livsförutsättningar?
När jag läser detta ser jag igen vårt ansvar. Vårt. Som i individernas, var och ens, som i biståndsorganisationernas, som i världens länders gemensamma ansvar att faktiskt åstadkomma en förändring i omsorgen om varandra.
Det krävs verkligen att vi tar vårt ansvar.
Var och en.
Du och jag.
Varje dag.
I detta kan ligga att bistå med medel och resurser, som i pengar, kraft och ord, till en organisation som kan göra och gör skillnad. Kort och gott att bidra med allt det just du/jag kan, för just det som är viktigt.
I detta kan ligga uppmärksamhet och ord, som utmanar och som påverkar människor att tänka till kring vad de själva gör. I detta kan ligga att skriva, tala eller på annat sätt göra. Till fördel för de som behöver vårt stöd.
Det finns organisationer och människor som tar stora steg för människor som har det tufft. Anslut dig. Aktivera dig. Tillsammans med andra.
Du kan göra skillnad.
Börja idag. Vänta inte till imorgon.
För visst bryr du dig om världens väl?
Anette Grinde
I detta nummer skriver Rädda Barnen på tema; Att leva med HIV. I tidningen finns många artiklar på temat, och de sätter sig starkt i magen. Jag hukar mig, så ont gör det när jag läser. Livets olika förutsättningar för världens olika folk blir igen och igen så grymt orättvist. Det är bra att det synliggörs. Så att vi inte glömmer och tror att allt är väl, för det är det verkligen inte.
Våldtagen. Smittad. Utkastad.
Jag läser om barnens utsatthet, om unga kvinnor som utsätts för männens rädsla att smittas av sjukdomar och därigenom utsätter kvinnorna för extra stora risker. Jag läser om männens stora hänsynslöshet mot hela generationer unga kvinnor, som inte kan eller törs värja sig. Det är inte rättvist, och på intet sätt acceptabelt.
Vem bär makten över sin egen situation, är en fråga som man åter kan ställa sig? Hur mycket kan man egentligen påverka när livsrummet är så starkt påverkat av kultur och områdets livsförutsättningar?
När jag läser detta ser jag igen vårt ansvar. Vårt. Som i individernas, var och ens, som i biståndsorganisationernas, som i världens länders gemensamma ansvar att faktiskt åstadkomma en förändring i omsorgen om varandra.
Det krävs verkligen att vi tar vårt ansvar.
Var och en.
Du och jag.
Varje dag.
I detta kan ligga att bistå med medel och resurser, som i pengar, kraft och ord, till en organisation som kan göra och gör skillnad. Kort och gott att bidra med allt det just du/jag kan, för just det som är viktigt.
I detta kan ligga uppmärksamhet och ord, som utmanar och som påverkar människor att tänka till kring vad de själva gör. I detta kan ligga att skriva, tala eller på annat sätt göra. Till fördel för de som behöver vårt stöd.
Det finns organisationer och människor som tar stora steg för människor som har det tufft. Anslut dig. Aktivera dig. Tillsammans med andra.
Du kan göra skillnad.
Börja idag. Vänta inte till imorgon.
För visst bryr du dig om världens väl?
Anette Grinde
måndag 23 februari 2009
På vandring genom staden...
...finner man fantastiska kulturskatter. Om man gillar historia kan man få sitt lystmäte fyllt med råge i denna stad. Rom är värd ett besök.
Var man än går, så möts man av en gammal ruin. Till vänster, till höger och rakt fram.
Du behöver heller inte gå särskilt många steg, för att kunna gå in i en kyrka. Oavsett var i staden du befinner dig, finns det en strax bortom nästa steg. De är stora, rymliga och fyllda av fantastiska målningar. Somliga innehåller skulpturer och mästerverk som är ofantliga och ofattbara.
Om man gillar våren och värmen, kan man vänta något längre än till februari med att besöka denna stad. Det var soligt och fint, men ändå ganska kallt. Mössa, vantar och täckjacka kan rekommenderas under denna tid. Vi hade ändå fantastiskt tur med vädret, något annat kan vi inte säga.
Att sitta i ett "hörn" av Petersplatsen i lä och i sol, är inte fy skam. Inte heller att sitta vid fontänen nedanför Spanska trappan. Eller varför inte vid Fontana di Trevi.
Men - att gå in i Peterskyrkan gör mig beklämd. Och att läsa om Vatikanstaten likaså. Vilka ofantliga värden som ligger i dessa platser. Inte det andliga, utan det världsliga. Konst och byggnader. Skulpturer. Fysiska ting. Värderade föremål.
Ja, visst spelar historien roll. Ja, visst är det viktigt att spara detta för eftervärlden. Ja, visst spelar platsen och konsten roll för människorna. Ja, visst spelar det roll att allt detta finns. Men - jag blir ändå beklämd.
Varför behöver kyrkan så mycket storhet i byggnader? Varför behövs allt runt omkring? Blir det verkligen mer och bättre av allt detta?
Var det verkligen detta han ville och manade oss till?
Nej, vi behöver inte den överhöghet som finns i detta. Nej, vi behöver inte dessa typer av kyrkor, procedurer och materiella ting.
Vi behöver omsorg och kärlek. Vi behöver närhet och tro. På varandra och på allas våra möjligheter tillsammans.
Vi behöver godhet och hopp.
Vi behöver tro.
På möjligheterna.
Anette Grinde
Var man än går, så möts man av en gammal ruin. Till vänster, till höger och rakt fram.
Du behöver heller inte gå särskilt många steg, för att kunna gå in i en kyrka. Oavsett var i staden du befinner dig, finns det en strax bortom nästa steg. De är stora, rymliga och fyllda av fantastiska målningar. Somliga innehåller skulpturer och mästerverk som är ofantliga och ofattbara.
Om man gillar våren och värmen, kan man vänta något längre än till februari med att besöka denna stad. Det var soligt och fint, men ändå ganska kallt. Mössa, vantar och täckjacka kan rekommenderas under denna tid. Vi hade ändå fantastiskt tur med vädret, något annat kan vi inte säga.
Att sitta i ett "hörn" av Petersplatsen i lä och i sol, är inte fy skam. Inte heller att sitta vid fontänen nedanför Spanska trappan. Eller varför inte vid Fontana di Trevi.
Men - att gå in i Peterskyrkan gör mig beklämd. Och att läsa om Vatikanstaten likaså. Vilka ofantliga värden som ligger i dessa platser. Inte det andliga, utan det världsliga. Konst och byggnader. Skulpturer. Fysiska ting. Värderade föremål.
Ja, visst spelar historien roll. Ja, visst är det viktigt att spara detta för eftervärlden. Ja, visst spelar platsen och konsten roll för människorna. Ja, visst spelar det roll att allt detta finns. Men - jag blir ändå beklämd.
Varför behöver kyrkan så mycket storhet i byggnader? Varför behövs allt runt omkring? Blir det verkligen mer och bättre av allt detta?
Var det verkligen detta han ville och manade oss till?
Nej, vi behöver inte den överhöghet som finns i detta. Nej, vi behöver inte dessa typer av kyrkor, procedurer och materiella ting.
Vi behöver omsorg och kärlek. Vi behöver närhet och tro. På varandra och på allas våra möjligheter tillsammans.
Vi behöver godhet och hopp.
Vi behöver tro.
På möjligheterna.
Anette Grinde
söndag 15 februari 2009
Har du läst...?
- Med våra egna ögon; berättelser från följeslagare i Palestina och Israel?
Den är utgiven av Ekumeniska Följeslagarprogrammet (EAPPI).
Den öppnar ögonen. Den gör ont. Den tydliggör. Den skapar en känsla för att vilja delta. Förändra världens orättvisor. Påverka.
Har du inte läst den, beställ den.
Har du läst den, beställ den igen - och ge den till någon som ännu inte sett, läst och begrundat.
Du finner den på www.skr.org/seappi - där du oxå finner mer information om programmet.
Om inte du är med och skapar skillnad - vem skall då göra det?
Här finner du en annan berättelse från samma område.....
Anette
Den är utgiven av Ekumeniska Följeslagarprogrammet (EAPPI).
Den öppnar ögonen. Den gör ont. Den tydliggör. Den skapar en känsla för att vilja delta. Förändra världens orättvisor. Påverka.
Har du inte läst den, beställ den.
Har du läst den, beställ den igen - och ge den till någon som ännu inte sett, läst och begrundat.
Du finner den på www.skr.org/seappi - där du oxå finner mer information om programmet.
Om inte du är med och skapar skillnad - vem skall då göra det?
Här finner du en annan berättelse från samma område.....
Anette
lördag 14 februari 2009
Kvinnor i svart....
Kvinnor i svart har demonstrationer i Stockholm på lördagar och i Uppsala på torsdagar.
De står för fred och mänskliga rättigheter.
Vad står du för?
http://www.fredskontakt-uppsala.net/kvinnor_i_svart.html
Torsdagen den 19 februari kl 16.30 -17.30.
KVINNOR I SVART samlas för freds- manifestation vid DUKA på Stora torget, Uppsala.
De står för fred och mänskliga rättigheter.
Vad står du för?
http://www.fredskontakt-uppsala.net/kvinnor_i_svart.html
Torsdagen den 19 februari kl 16.30 -17.30.
KVINNOR I SVART samlas för freds- manifestation vid DUKA på Stora torget, Uppsala.
http://anettegrinde.blogspot.com/2008/02/kvinnor-i-svart.html
http://www.fredskontakt-uppsala.net/
http://www.fredskontakt-uppsala.net/kvinnor_i_svart.html
http://www.aftonbladet.se/punktse/natkronikan/article1839476.ab
fredag 13 februari 2009
Njut....
Njut dagen som den är...
Plocka russinen ur kakan...
Låt inte sorgkanten ta kraften...
Plocka russinen ur kakan...
Njut dagens kraft
Njut av medmänniskornas glädje...
Tillåt...
Låt livet och omsorgen bära kraft...
Din och andras...
Tillsammans...
Låt högt i tak råda...
I varje stund...
Tillåt...
Dina medmänniskor...
Och dig själv...
Vara en unik kraft - med omsorg om sin nästa...
Tillåt inte...
Våldet och det egna väga högre...
än omsorgens makt...
Omsorgen om världen....
Omsorgen om människorna...
Omsorgen om livet...
Omsorgen om allas rätt...
till värdighet och liv...
Låt oss inse...
att ...
Budet om kärleken till vår nästa...
är det viktigaste av allt...
A..
Plocka russinen ur kakan...
Låt inte sorgkanten ta kraften...
Plocka russinen ur kakan...
Njut dagens kraft
Njut av medmänniskornas glädje...
Tillåt...
Låt livet och omsorgen bära kraft...
Din och andras...
Tillsammans...
Låt högt i tak råda...
I varje stund...
Tillåt...
Dina medmänniskor...
Och dig själv...
Vara en unik kraft - med omsorg om sin nästa...
Tillåt inte...
Våldet och det egna väga högre...
än omsorgens makt...
Omsorgen om världen....
Omsorgen om människorna...
Omsorgen om livet...
Omsorgen om allas rätt...
till värdighet och liv...
Låt oss inse...
att ...
Budet om kärleken till vår nästa...
är det viktigaste av allt...
A..
onsdag 11 februari 2009
Visst vore det fantastiskt om redovisning och revision kan finnas under samma tak.
Balans nr 2/2009. Dan Brännström, FAR SRS generalsekreterare, skriver debatt; "Det är väl bättre att det blir rätt än att det blir fel". Artikeln är ett svar på en artikel i Balans nr 1/2009 av Steve Ribbestam.
Genom hela mitt yrkesliv, nu mer än 25 år, har jag konstaterat att väldigt många av de "vanliga" människorna inte kan skilja mellan en redovisningskonsult och en revisor. Naturligtvis gäller detta inte alla, men ändå väldigt många. Det förundrar att ingen av branscherna tagit krafttag med denna brist. För visst spelar det roll? De/vi gör helt olika saker, även om vi förhoppningsvis strävar mot samma mål; en god och rättvisande bild, enligt gällande lagstiftning - till god synlighet och trovärdighet för alla intressenter.
Visst vore det fantastiskt om redovisning och revision kan finnas under samma tak. - Naturligtvis med förutsättningen att revisorerna även då är opartiska och självständiga. Just det känns som en självklarhet, oavsett förutsättningar. Det ingår alltid i deras uppdrag.
En nackdel är att konkurrensen hårdnar för de mindre byråerna och ensamkonsulterna. Men - kanske blir just det en möjlighet för dem att utveckla sin kompetens och att kommunicera just sitt unika kunnande, och att sträva efter att utvecklas tillsammans i sitt yrkesskrå? De båda yrkesgrupperna står för ett stort kunnande, som i möten tillsammans skapar än mer. Att vara ensam i sin yrkesutövning är ofta en nackdel, åtminstone kompetensutvecklingsmässigt. Det bör vara ett gott skäl att samla tjänster, och yrkesgruppernas kunnande, under ett och samma tak.
Anette Grinde
Genom hela mitt yrkesliv, nu mer än 25 år, har jag konstaterat att väldigt många av de "vanliga" människorna inte kan skilja mellan en redovisningskonsult och en revisor. Naturligtvis gäller detta inte alla, men ändå väldigt många. Det förundrar att ingen av branscherna tagit krafttag med denna brist. För visst spelar det roll? De/vi gör helt olika saker, även om vi förhoppningsvis strävar mot samma mål; en god och rättvisande bild, enligt gällande lagstiftning - till god synlighet och trovärdighet för alla intressenter.
Visst vore det fantastiskt om redovisning och revision kan finnas under samma tak. - Naturligtvis med förutsättningen att revisorerna även då är opartiska och självständiga. Just det känns som en självklarhet, oavsett förutsättningar. Det ingår alltid i deras uppdrag.
En nackdel är att konkurrensen hårdnar för de mindre byråerna och ensamkonsulterna. Men - kanske blir just det en möjlighet för dem att utveckla sin kompetens och att kommunicera just sitt unika kunnande, och att sträva efter att utvecklas tillsammans i sitt yrkesskrå? De båda yrkesgrupperna står för ett stort kunnande, som i möten tillsammans skapar än mer. Att vara ensam i sin yrkesutövning är ofta en nackdel, åtminstone kompetensutvecklingsmässigt. Det bör vara ett gott skäl att samla tjänster, och yrkesgruppernas kunnande, under ett och samma tak.
Anette Grinde
Dan Brännström, FAR SRS Generalsekreterare, skriver i Balans nr 2/2009....
Dan Brännström, FAR SRS Generalsekreterare, skriver i Balans nr 2/2009 om föreslagna nya krav på revisorer. Han skriver om de krav på revisorsexamen som riskerar att åläggas alla de godkända revisorer som finns i Sverige.
En avslutande summering i reflektionen, användbar även i andra sammanhang, noteras;
- att kritisera har sin tid
- att försöka påverka har sin tid
- att ta det säkra före det osäkra har också sin tid
Därför uppmanar han de som påverkas av frågan att göra förändringen till sin egen.
Jag finner synpunkten oerhört tilltalande. Sättet kan skapa nya förutsättningar och större möjligheter för många. Oavsett frågeställning.
Låt förändringskraven, oavsett vilka de är, vara en möjlighet för dig och för din organisation. Fånga det positiva i kraven.
När nya utbildningskrav ställs. Gör det till ditt ledvärde. Utbilda dig. Se det som en möjlighet att skapa ny kunskap och nya utvecklingsområden.
När nya uppgiftskrav ställs t ex från myndigheter eller andra intressenter. Gör det till ditt ledvärde. Utbilda dig och din organisation. Diskutera och informera dig och er om vilka möjligheter och utmaningar detta ger er. Fånga kunskap och ändra rutinerna, på ett sätt som ger din organisation bättre förutsättningar att verka i det ni verkar i.
Därmed inte sagt att vi inte skall påtala och försöka påverka det vi finner vara fel, orättvist eller tokigt tänkt. Bara att vi i större mån skall se frågor, krav och önskemål som möjligheter för oss själva. Möjligheter att skapa mervärde för oss själva och för andra.
Anette Grinde
En avslutande summering i reflektionen, användbar även i andra sammanhang, noteras;
- att kritisera har sin tid
- att försöka påverka har sin tid
- att ta det säkra före det osäkra har också sin tid
Därför uppmanar han de som påverkas av frågan att göra förändringen till sin egen.
Jag finner synpunkten oerhört tilltalande. Sättet kan skapa nya förutsättningar och större möjligheter för många. Oavsett frågeställning.
Låt förändringskraven, oavsett vilka de är, vara en möjlighet för dig och för din organisation. Fånga det positiva i kraven.
När nya utbildningskrav ställs. Gör det till ditt ledvärde. Utbilda dig. Se det som en möjlighet att skapa ny kunskap och nya utvecklingsområden.
När nya uppgiftskrav ställs t ex från myndigheter eller andra intressenter. Gör det till ditt ledvärde. Utbilda dig och din organisation. Diskutera och informera dig och er om vilka möjligheter och utmaningar detta ger er. Fånga kunskap och ändra rutinerna, på ett sätt som ger din organisation bättre förutsättningar att verka i det ni verkar i.
Därmed inte sagt att vi inte skall påtala och försöka påverka det vi finner vara fel, orättvist eller tokigt tänkt. Bara att vi i större mån skall se frågor, krav och önskemål som möjligheter för oss själva. Möjligheter att skapa mervärde för oss själva och för andra.
Anette Grinde
onsdag 28 januari 2009
Men....
...gjorde jag verkligen - idag - det jag lovade att jag skulle göra?
Nja...
Jag får nog försöka lite mer, imorgon.
Imorgon, skall jag försöka göra mer skillnad än idag.
Positiv skillnad.
A..
Nja...
Jag får nog försöka lite mer, imorgon.
Imorgon, skall jag försöka göra mer skillnad än idag.
Positiv skillnad.
A..
söndag 25 januari 2009
Jag läser om fosforgranaternas fasansfulla verkningar....
Jag läser om hur det brinner. Brinner och fräter genom människorna. De civila människorna - män, kvinnor och barn - som drabbats av krigets övergrepp. Övergreppen av stora mått, när dessa vapen används i tättbefolkade områden och slår emot de civila. Män, kvinnor och barn som inte har del i konflikten mer än att de lever i det konfliktfyllda området. Män, kvinnor och barn. Vanliga människor, som du och jag, med en vilja att leva sina liv i fred och frihet.
Så ont det gör, att läsa om världens ständiga övervåld. När vi istället bara behöver bry oss om varandra.
Så ont det gör.
Hur kan man komma på iden att vräka kemikalier över människor?
Anette
Så ont det gör, att läsa om världens ständiga övervåld. När vi istället bara behöver bry oss om varandra.
Så ont det gör.
Hur kan man komma på iden att vräka kemikalier över människor?
Anette
lördag 24 januari 2009
Margareta Ingelstam - med aktiva fredsvänner - har fomulerat...
....en motion rörande ickevåldsaktiviteter. Den kommer att ligga på Missionskyrkans kyrkomötes bord i sommar. Abrahamsbergskyrkan undertecknar och inger motionen och flera församlingar har redan meddelat att de uppmanar sin ombud att bistå - som i att rösta för - denna motion.
Vi lever i en tid av alltför mycket våld och hårda ord. Det är viktigt av vi tillsammans höjer våra röster för en vänligare värld. Mälardistriktets styrelse har konstaterat att styrelse och arbetslag (Mälardistrikt i Missionskyrkan) bör bistå i uppgiften att tala för denna motion. I detta ligger t ex att vi uppmanar våra församlingar att rösta ja och att agera i ickevåldets tecken.
Det innebär oxå att styrelsen och arbetslaget aktivt arbetar för att sprida information, t ex på hemsida, i besök och i samtal. Det innebär oxå att ombud för Mälardistriktet uppmanas att på kyrkomötet tala för motionen.
Styrelsen i Mälardistriktet beslutade sålunda att aktivt arbeta för positiv uppmärksamhet för denna motion.
Låt oss rösta ja - för en vänligare värld.
Anette Grinde
Vi lever i en tid av alltför mycket våld och hårda ord. Det är viktigt av vi tillsammans höjer våra röster för en vänligare värld. Mälardistriktets styrelse har konstaterat att styrelse och arbetslag (Mälardistrikt i Missionskyrkan) bör bistå i uppgiften att tala för denna motion. I detta ligger t ex att vi uppmanar våra församlingar att rösta ja och att agera i ickevåldets tecken.
Det innebär oxå att styrelsen och arbetslaget aktivt arbetar för att sprida information, t ex på hemsida, i besök och i samtal. Det innebär oxå att ombud för Mälardistriktet uppmanas att på kyrkomötet tala för motionen.
Styrelsen i Mälardistriktet beslutade sålunda att aktivt arbeta för positiv uppmärksamhet för denna motion.
Låt oss rösta ja - för en vänligare värld.
Anette Grinde
Cirkus Cirkör. Den annorlunda cirkusen....
Cirkus Cirkör. Den annorlunda cirkusen, med fantastiska människor på scenen. Vi besökte Dansens Hus, i Sthlm, och såg Inside Out.
Inside Out är en hyllningsföreställning till cirkusen – en nycirkusföreställning med ett varmt bultande cirkushjärta, teknisk skicklighet, grym livemusik och Cirkus Cirkörs klassiska energi och skruvade komik. Föreställningen handlar om rädsla och tillit, om att våga kasta sig ut i det okända – ett svindlande cirkusdrama om att våga mer än man vågar. Vi får följa två människor som är rädda för att misslyckas och som lever inom trygghetens snäva ram. När de möter ett cirkussällskap fyllt av vanskapta, udda men också magiska och varma karaktärer ställs deras liv på ända och en svindlande resa tar fart. - läser jag på deras hemsida.
Cirkus Cirkör är mycket väl värda ett besök. Fantastiska uppträdande, med humor, med en fantastisk energi genom föreställningen. Musik. Glädje. Energi. Fantastisk dans och akrobatik.
Har du sett dem?
Om inte - gör det, de är värda att beskådas. Med rungande applåder.
Anette Grinde
Inside Out är en hyllningsföreställning till cirkusen – en nycirkusföreställning med ett varmt bultande cirkushjärta, teknisk skicklighet, grym livemusik och Cirkus Cirkörs klassiska energi och skruvade komik. Föreställningen handlar om rädsla och tillit, om att våga kasta sig ut i det okända – ett svindlande cirkusdrama om att våga mer än man vågar. Vi får följa två människor som är rädda för att misslyckas och som lever inom trygghetens snäva ram. När de möter ett cirkussällskap fyllt av vanskapta, udda men också magiska och varma karaktärer ställs deras liv på ända och en svindlande resa tar fart. - läser jag på deras hemsida.
Cirkus Cirkör är mycket väl värda ett besök. Fantastiska uppträdande, med humor, med en fantastisk energi genom föreställningen. Musik. Glädje. Energi. Fantastisk dans och akrobatik.
Har du sett dem?
Om inte - gör det, de är värda att beskådas. Med rungande applåder.
Anette Grinde
torsdag 15 januari 2009
Tillsammans för fred - måndag Medborgarplatsen...
TILLSAMMANS FÖR FRED
Judar, muslimer och kristna i bön för situationen i Gaza
Judar, muslimer och kristna är alla Abrahams barn. Vi lever i skilda trostraditioner med
gemensamt ursprung. Vår längtan efter fred och rättvisa är densamma.
Måndagen den 19 januari, Martin Luther King-dagen, samlas vi på Medborgarplatsen,
Stockholm, i gemensam bön för våra bröder och systrar i Israel och Palestina och särskilt
för människorna i Gaza. Vi ber att våldet skall upphöra, att vapenvila får råda och att en
process inleds som kan leda till varaktig fred med frihet och säkerhet för palestinier och
israeler i var sin stat inom internationellt och ömsesidigt erkända gränser.
Som Abrahams barn är vi alla kallade att be och arbeta för fred både här hemma och ute i
världen.
- För att fred skall kunna uppnås, krävs försoning, att gå från det förflutna tillsammans
in i en framtid där den andres värde och värdighet respekteras och hans eller hennes
berättelse aldrig är likgiltig för mig.
- För att människor skall kunna försonas krävs en rättvis fördelning av jorden och av
det som behövs för det dagliga uppehället.
- För att en rättvis fördelning skall kunna äga rum krävs att människorna har förtroende
för varandra. Förtroendet kan uppstå bara om man möts och samtalar med varandra.
Genom vår gemensamma bön vill vi medverka till vänskapens goda spiral: Förtroende,
fördelning, försoning och fred.
Kom med och delta!
TID:MÅNDAG 19 JANUARI 18.00
PLATS:MEDBORGARPLATSEN I STOCKHOLM
Fredsnätverket 2014
Mer information: Sebastian Selvén 073 703 73 14
Judar, muslimer och kristna i bön för situationen i Gaza
Judar, muslimer och kristna är alla Abrahams barn. Vi lever i skilda trostraditioner med
gemensamt ursprung. Vår längtan efter fred och rättvisa är densamma.
Måndagen den 19 januari, Martin Luther King-dagen, samlas vi på Medborgarplatsen,
Stockholm, i gemensam bön för våra bröder och systrar i Israel och Palestina och särskilt
för människorna i Gaza. Vi ber att våldet skall upphöra, att vapenvila får råda och att en
process inleds som kan leda till varaktig fred med frihet och säkerhet för palestinier och
israeler i var sin stat inom internationellt och ömsesidigt erkända gränser.
Som Abrahams barn är vi alla kallade att be och arbeta för fred både här hemma och ute i
världen.
- För att fred skall kunna uppnås, krävs försoning, att gå från det förflutna tillsammans
in i en framtid där den andres värde och värdighet respekteras och hans eller hennes
berättelse aldrig är likgiltig för mig.
- För att människor skall kunna försonas krävs en rättvis fördelning av jorden och av
det som behövs för det dagliga uppehället.
- För att en rättvis fördelning skall kunna äga rum krävs att människorna har förtroende
för varandra. Förtroendet kan uppstå bara om man möts och samtalar med varandra.
Genom vår gemensamma bön vill vi medverka till vänskapens goda spiral: Förtroende,
fördelning, försoning och fred.
Kom med och delta!
TID:MÅNDAG 19 JANUARI 18.00
PLATS:MEDBORGARPLATSEN I STOCKHOLM
Fredsnätverket 2014
Mer information: Sebastian Selvén 073 703 73 14
- ovanstående nådde mig per mail
från studieförbundet Sensus.
Jag uppmanar dig att delta i detta - i gemensam bön över gränser.
För försonande fred - över alla gränser, över alla folk och över alla religioner.
Anette
onsdag 14 januari 2009
Det sägs att handlingar skall stå i rimlig proportion....
Gaza.
900 palestinier. 10 istraeler.
Kvinnor & barn. Och män.
Gamla och unga.
Skyldiga - till att leva på fel plats på jorden.
De har ingenstans att ta vägen.
El och vatten saknas.
Mat och värme likaså.
Bomber och granater ramlar ner från himlen.
Det finns misstankar om allvarliga krigsförbrytelser.
Har angriparen använt förbjudna vapen, som t ex fosforbomber?
Har de använt kraftfulla granater i civila områden där ett stort antal civila/oskyldiga riskerar att drabbas?
Har de attackerat tydligt märkta ambulansfordon, med resultat av dödad ambulanspersonal och förstörda räddningsfordon?
Har de dödat ett stort antal poliser som inte hade militära uppgifter?
Det sägs att en angripen stat har rätt att försvara sig.
Det sägs oxå att handlingar skall stå i rimlig proportion till omständigheterna.
Vem angriper och varför? Och hur?
Hur kan alla oskyldiga barn ta skydd - och leva ett gott liv i kärlek och omsorg till sin nästa, när de utsätts för dessa omständigheter i sina liv?
Hur skall människorna i Israel, Gaza och Västbanken någonsin kunna se på sin nästan utan att ondskan och vreden hela tiden finns närvarande mitt ibland dem?
Vilken kraft krävs för att de skall kunna se på sin nästa med omsorg, när så mycket våld och onska drabbar och finns i deras liv?
Vad kan du och jag göra för att skapa omsorg i vår värld?
Idag, i morgon och nästa dag.
Anette Grinde
900 palestinier. 10 istraeler.
Kvinnor & barn. Och män.
Gamla och unga.
Skyldiga - till att leva på fel plats på jorden.
De har ingenstans att ta vägen.
El och vatten saknas.
Mat och värme likaså.
Bomber och granater ramlar ner från himlen.
Det finns misstankar om allvarliga krigsförbrytelser.
Har angriparen använt förbjudna vapen, som t ex fosforbomber?
Har de använt kraftfulla granater i civila områden där ett stort antal civila/oskyldiga riskerar att drabbas?
Har de attackerat tydligt märkta ambulansfordon, med resultat av dödad ambulanspersonal och förstörda räddningsfordon?
Har de dödat ett stort antal poliser som inte hade militära uppgifter?
Det sägs att en angripen stat har rätt att försvara sig.
Det sägs oxå att handlingar skall stå i rimlig proportion till omständigheterna.
Vem angriper och varför? Och hur?
Hur kan alla oskyldiga barn ta skydd - och leva ett gott liv i kärlek och omsorg till sin nästa, när de utsätts för dessa omständigheter i sina liv?
Hur skall människorna i Israel, Gaza och Västbanken någonsin kunna se på sin nästan utan att ondskan och vreden hela tiden finns närvarande mitt ibland dem?
Vilken kraft krävs för att de skall kunna se på sin nästa med omsorg, när så mycket våld och onska drabbar och finns i deras liv?
Vad kan du och jag göra för att skapa omsorg i vår värld?
Idag, i morgon och nästa dag.
Anette Grinde
söndag 11 januari 2009
Vildanden.....
Vi fick en fin julklapp av mina barn. Ett presentkort på Stadsteatern i Stockholm.
Vi besökte Stockholms Stadsteater i höstas. Då såg vi Charlotte Löwensköld, av Selma Lagerlöf. Och vi såg Gunilla Röör i elakhetens roll. Vi imponerades stort.
Denna gång såg vi Vildanden. Hedvigs älskade vindand. Hennes alldeles egen.
En vanlig familj. Med glädjeämnen och sorger. Med fattigdom och rikedom. Med omsorg och kärlek. Hedvig älskar sin far och hon älskar sin vildand.
Livet omfattas av svek. Eller kanske det vi uppfattar som svek, men i någon annans ögon istället är omsorg. Det som är omsorg för någon, kan vara svek för någon annan. När man inte ser det mer än från ett perspektiv.
Livet omfattas av grymheter. Ibland kan vi se dem komma, och ibland skapas de allteftersom. Utan att man riktigt ser det komma, eller förstår hur det kommer sig.
Teater är fantastiskt. Det skapar känslor av sorg, vrede, omsorg och kärlek. Jag häpnar över teatermänniskornas förmåga att memorera och spela alla dessa roller.
Jag gläds åt att vi har möjligheten att få se dessa spel. Dessa spel, som visar en del av verklighetens glädje och sorger. Som tydliggör elakheterna. Människornas elakheter, och några av livets spratt. De oförutsägbara händelserna, som ibland kan utgöra fasansfulla spratt.
Det fasansfulla, som jag önskar att vi alla kunde lyckas avstå ifrån. Till förmån för glädjen och omsorgen, i varje steg och i varje handling.
Anette Grinde
Vi besökte Stockholms Stadsteater i höstas. Då såg vi Charlotte Löwensköld, av Selma Lagerlöf. Och vi såg Gunilla Röör i elakhetens roll. Vi imponerades stort.
Denna gång såg vi Vildanden. Hedvigs älskade vindand. Hennes alldeles egen.
En vanlig familj. Med glädjeämnen och sorger. Med fattigdom och rikedom. Med omsorg och kärlek. Hedvig älskar sin far och hon älskar sin vildand.
Livet omfattas av svek. Eller kanske det vi uppfattar som svek, men i någon annans ögon istället är omsorg. Det som är omsorg för någon, kan vara svek för någon annan. När man inte ser det mer än från ett perspektiv.
Livet omfattas av grymheter. Ibland kan vi se dem komma, och ibland skapas de allteftersom. Utan att man riktigt ser det komma, eller förstår hur det kommer sig.
Teater är fantastiskt. Det skapar känslor av sorg, vrede, omsorg och kärlek. Jag häpnar över teatermänniskornas förmåga att memorera och spela alla dessa roller.
Jag gläds åt att vi har möjligheten att få se dessa spel. Dessa spel, som visar en del av verklighetens glädje och sorger. Som tydliggör elakheterna. Människornas elakheter, och några av livets spratt. De oförutsägbara händelserna, som ibland kan utgöra fasansfulla spratt.
Det fasansfulla, som jag önskar att vi alla kunde lyckas avstå ifrån. Till förmån för glädjen och omsorgen, i varje steg och i varje handling.
Anette Grinde
torsdag 8 januari 2009
Manifestation för fred - 10 jan kl 1600 Immanuelskyrkan.
Diakonia ordnar på lördag en manifestation för fred mellan Israel och Palestina. Manifestationen ordnas i samarbete med Rädda Barnen, svenska Röda Korset, Amnesty och Kvinna till Kvinna.
Tid: Lördag den 10 januari kl 16
Plats: Immanuelskyrkan, Kungstensgatan 17, Stockholm (t-bana: Rådmansgatan)
Medverkar gör bl a; Barbara Hendricks, sång - och Lena Endre, uppläsning av röster från Gaza.
Under manifestationen blir det också tal av Bo Forsberg, Christer Zettergren, Lena AG m fl. Flera deltagare från de svenska riksdagspartierna kommer också att medverka.
Läs mer på; http://www.diakonia.se/sa/node.asp?node=2789
Sprid gärna denna information och länken ovan i era nätverk. Det är viktigt att vi blir många som sluter upp i Immanuelskyrkan på lörd!
Tid: Lördag den 10 januari kl 16
Plats: Immanuelskyrkan, Kungstensgatan 17, Stockholm (t-bana: Rådmansgatan)
Medverkar gör bl a; Barbara Hendricks, sång - och Lena Endre, uppläsning av röster från Gaza.
Under manifestationen blir det också tal av Bo Forsberg, Christer Zettergren, Lena AG m fl. Flera deltagare från de svenska riksdagspartierna kommer också att medverka.
Läs mer på; http://www.diakonia.se/sa/node.asp?node=2789
Sprid gärna denna information och länken ovan i era nätverk. Det är viktigt att vi blir många som sluter upp i Immanuelskyrkan på lörd!
onsdag 7 januari 2009
Världsböndagen 2009 - med planering i full gång...
Världsböndagen planeras världen över. Den går av stapeln fredagen den 6 mars.
Den första fredagen i mars firas världsböndagen. Varje år, år efter år. Den firas världen över, och i ekumeniska tecken. Alla kyrkor tillsammans, samfund och länder, betonar styrkan i bönegemenskap.
De betonar även kvinnornas gemensamma ansvar. Ansvar för var och en, för varandra och för världens väl.
2009 års tema är; "I Kristus är vi många lemmar men en enda kropp". Detta år kommer orden och tankarna ifrån Papua Nya Guinea.
1887 började Mary Ellen James, USA, ordförande i Presbyterianska kvinnoförbundet, samla kvinnor till förbön för de immigranter som kommit från Europa. 1930 kom tanken och företeelsen till Sverige, genom en förfrågan till Svenska Missionsrådets Kvinnokommitté som inbjöds att ta ansvaret för böndagen i Sverige. 1931 hölls böndagen för första gången i Sverige, genom en gudstjänst i St Peter Metodistkyrka i Sthlm. Sedan 1959 har Sveriges Ekumeniska Kvinnoråd ansvarat för böndagen i Sverige, en dag som nu är världsspridd och uppmärksammas stort varje år.Kollekten som samlas in på Världsböndagen i Sverige går till unga kvinnors yrkesutbildning i utvecklingsländer, och till kvinnoprojekt av olika slag.
År 2007 delade Böndagskommittén ut drygt 330 000 kr, som stipendier till unga kvinnor i utvecklingsländer. År 2008 uppgick antal böndagsstipendiater till 130 kvinnor. Kvinnor, och deras familjer, som därmed gavs nya förutsättningar för ett gott liv.
Böndagskommittén fördelade under 2008 totalt 329 900 kr i stipendier till unga kvinnors yrkesutbildning i utvecklingsländer. 130 individuella stipendier fördelades i samarbete med: Evangeliska Frikyrkan (Brasilien, Indien, Paraguay, Swaziland, Sydafrika, Zambia), Frälsningsarmén (Argentina, Bolivia, Filippinerna, Indien, Nigeria, Sydafrika, Uruguay), Metodistkyrkan (Moçambique), Pingst ffs (Argentina, Bolivia, Chile, DRKongo, Liberia, Peru, Tanzania), Svenska Alliansmissionen (Indien, Malawi, Moçambique, Pakistan, Swaziland), Svenska Baptistsamfundet (DRKongo, Thailand), Svenska Missionskyrkan (Ecuador, Indien, Nicaragua) och Mission Aviation Fellowship (Bangladesh).
Vi vet att en kvinnas utbildning betyder mycket – inte bara för henne själv, utan även för hennes familj och hela det samhälle hon lever i. Att utbilda, och ge plats för, kvinnor ger förbättrade livsförutsättningar för såväl kvinnorna som för barnen och för männen. Det ger helt enkelt förbättrade förutsättningar för oss alla, i stort. Det är viktigt, ur väldigt många perspektiv.Världsböndagen firas på många ställen i vårt land.
Var och en – du och jag - kan bidra till bättre förutsättningar för fler, om vi ger ett gott bidrag i kollekten denna dag. Just det bidraget kan skapa skillnad för såväl enskilda människor, som för världen ur ett större perspektiv. Det har betydelse. Vi firar alldeles strax, i en kyrka nära dig. I gott samarbete över samfundsgränser. För mervärde för fler.
Din närvaro är önskvärd. Ditt engagemang likaså. Din kraft, dina ord, din kollekt och din bön behövs.
Kontakta din församling för att bistå med din kraft i detta. Du behövs.
Anette Grinde
Den första fredagen i mars firas världsböndagen. Varje år, år efter år. Den firas världen över, och i ekumeniska tecken. Alla kyrkor tillsammans, samfund och länder, betonar styrkan i bönegemenskap.
De betonar även kvinnornas gemensamma ansvar. Ansvar för var och en, för varandra och för världens väl.
2009 års tema är; "I Kristus är vi många lemmar men en enda kropp". Detta år kommer orden och tankarna ifrån Papua Nya Guinea.
1887 började Mary Ellen James, USA, ordförande i Presbyterianska kvinnoförbundet, samla kvinnor till förbön för de immigranter som kommit från Europa. 1930 kom tanken och företeelsen till Sverige, genom en förfrågan till Svenska Missionsrådets Kvinnokommitté som inbjöds att ta ansvaret för böndagen i Sverige. 1931 hölls böndagen för första gången i Sverige, genom en gudstjänst i St Peter Metodistkyrka i Sthlm. Sedan 1959 har Sveriges Ekumeniska Kvinnoråd ansvarat för böndagen i Sverige, en dag som nu är världsspridd och uppmärksammas stort varje år.Kollekten som samlas in på Världsböndagen i Sverige går till unga kvinnors yrkesutbildning i utvecklingsländer, och till kvinnoprojekt av olika slag.
År 2007 delade Böndagskommittén ut drygt 330 000 kr, som stipendier till unga kvinnor i utvecklingsländer. År 2008 uppgick antal böndagsstipendiater till 130 kvinnor. Kvinnor, och deras familjer, som därmed gavs nya förutsättningar för ett gott liv.
Böndagskommittén fördelade under 2008 totalt 329 900 kr i stipendier till unga kvinnors yrkesutbildning i utvecklingsländer. 130 individuella stipendier fördelades i samarbete med: Evangeliska Frikyrkan (Brasilien, Indien, Paraguay, Swaziland, Sydafrika, Zambia), Frälsningsarmén (Argentina, Bolivia, Filippinerna, Indien, Nigeria, Sydafrika, Uruguay), Metodistkyrkan (Moçambique), Pingst ffs (Argentina, Bolivia, Chile, DRKongo, Liberia, Peru, Tanzania), Svenska Alliansmissionen (Indien, Malawi, Moçambique, Pakistan, Swaziland), Svenska Baptistsamfundet (DRKongo, Thailand), Svenska Missionskyrkan (Ecuador, Indien, Nicaragua) och Mission Aviation Fellowship (Bangladesh).
Vi vet att en kvinnas utbildning betyder mycket – inte bara för henne själv, utan även för hennes familj och hela det samhälle hon lever i. Att utbilda, och ge plats för, kvinnor ger förbättrade livsförutsättningar för såväl kvinnorna som för barnen och för männen. Det ger helt enkelt förbättrade förutsättningar för oss alla, i stort. Det är viktigt, ur väldigt många perspektiv.Världsböndagen firas på många ställen i vårt land.
Var och en – du och jag - kan bidra till bättre förutsättningar för fler, om vi ger ett gott bidrag i kollekten denna dag. Just det bidraget kan skapa skillnad för såväl enskilda människor, som för världen ur ett större perspektiv. Det har betydelse. Vi firar alldeles strax, i en kyrka nära dig. I gott samarbete över samfundsgränser. För mervärde för fler.
Din närvaro är önskvärd. Ditt engagemang likaså. Din kraft, dina ord, din kollekt och din bön behövs.
Kontakta din församling för att bistå med din kraft i detta. Du behövs.
Anette Grinde
Publicerad i Ölandsbladet 2009-01-10
tisdag 6 januari 2009
En vänlig själ....
Vänlighet.
En vänlig man korsar min väg. En riktigt vänlig själ. Han är nästan alltid glad, som om han inte kan vara riktigt vred. Det är en fantastisk egenskap att bära med sig. Vänlighet, skratt och glädje. Han bygger kraft hos mig.
En sorgsen kvinna korsar min väg. Hon kan inte riktigt se all glädje som finns runt omkring. Det tynger och det skaver. Allt är liksom kantigt och besvärande fel. Hon tär i min själ. Hon tillför som människa, men hon tär på min kraft att skapa mer.
En fattig man, med glädje i bagaget, vandrar vägen fram. Med lätta steg finner han glädjen strax bortom hörnet. Med tillförsikt vandrar han mot framtiden. Han bor trångt och kallt. Han färdas med cykel och per fot när cykeln är trasig, eller när det är för halt i föret. Det gör mig ont, att se hur han stretar och hur lite han har - men det gör mig glad att se hans värme i blicken, att känna hans omsorg i tanken. Han bygger hopp hos mig.
En kvinna, född med silversked i munnen och utan några ekonomiska bekymmer med sig i bagaget, går ensam genom livet. Utan glädjen att dela med sig av omsorg, hänsyn och välvilja till sin nästa. Och utan viljan att se något mer än sin egen ensamna lott. Det gör mig ont, att omsorgens kraft, kärleken till medmänniskan inte har nått hennes hjärta. Det gör mig ont, att jag eller någon annan inte förmår visa henne till alla de som bär omsorg i sitt handlande och i sin tanke.
Så olika vi är.
Vi bygger energi och kunskap till någon. Vi tär och tar från andra. Precis som andra gör för oss. Ibland fast vi alls inte vet. Ibland fast vi alls inte vill. Bara för att vi är, just så som vi är. Bara för att vi fått just de egenskaperna och förutsättningarna med oss i bagaget, och/eller valt att i något mått fokusera ur något särskilt perspektiv. För att vi är, just såsom vi är.
Jag undrar, hur vi kan bli bättre. Jag undrar, hur vi kan förhålla oss - till oss själva och till varandra - på ett sätt som tillför mer än det skaver. Som skapar försoning, mer än sår och vrede. Jag undrar, hur vi kan bli bättre på att visa omsorg om oss själva och om varandra - när vi säger att vi vill, men ändå inte riktigt uppfattas så i varje steg .
En vänlig själ korsar min väg. Tillförande. Kraftbyggande.
Just så vill jag vara mot dig. Dig, just du, som korsar min väg.
Anette
Gaza, Hamas, Israel och Palestina
Gaza. Hamas. Israeler och Palestinier.
I ett heligt land, med en fruktansvärd mängd sorg och vrede.
Jul och nyårshelgen har just passerats i Israel liksom i det stängda Gaza och på Västbanken. Muren finns kvar. Kontrollstationerna förstärks. Och våldet eskalerar. Igen.
Israel väljer den hårda vägen. De höjer våldets röst, som om ingen annan fanns. I sin ovänskap med Hamas, och med det palestinska folket. Barn, kvinnor och män utsätts för beskjutning och för annat aktivt våld. Barn, kvinnor och män utsätts för fruktansvärda levnadsförhållanden, som inte på något sätt kan vara acceptabelt. Hamas svarar på samma sätt.
Var finns respekten för de mänskliga rättigheterna? Var är fredens och omsorgens röst? Var är rättvisan och hoppet? Var är möjligheterna för barnen att leka, läsa, fantisera och leva sida vid sida med sina medmänniskor oavsett ursprung? Var är omsorgen om alla våra medmänniskor?
Hur sprids fredens budskap i det heliga landet, när ledande befattningshavare beslutar om krig, våld och fientlighet i stället för fred, försoning och omsorg?
Låt oss stanna.
Lägg ner alla vapen. Tala bara om fred, försoning och omsorg. Tro på rättvisan. Släpp inte hoppet om att möjligheten till försoning finns. Tala, gör, skriv, uppmärksamma, påverka, engagera – bryt den negativa spiralen och låt hopp och tanke infinna sig om att vi kan försonas. Och leva sida vid sida utan hårda ord och hårda handlingar.
Säg inte, tänk inte, att detta – världens oroligheter, världens våld - inte ligger på ditt, eller mitt, bord.
- Det ligger verkligen på vårt allas bord. Var och ens.
Låt oss stanna. Låt oss tända ett ljus i vår handling och i vår tanke.
Låt oss, med start idag, gör allt vad vi kan. I stort och i smått.
För fred i vår värld.
I hela vår värld.
Jesus sade; - "Nu räcker det."
Och han rörde vid mannens öra och läkte honom. (Lukas 22:51)
Låt oss göra detsamma. Säga att det räcker! - Visa omsorg, och bistå i uppgiften att läka varandra.
Anette Grinde
2009-01-06
I ett heligt land, med en fruktansvärd mängd sorg och vrede.
Jul och nyårshelgen har just passerats i Israel liksom i det stängda Gaza och på Västbanken. Muren finns kvar. Kontrollstationerna förstärks. Och våldet eskalerar. Igen.
Israel väljer den hårda vägen. De höjer våldets röst, som om ingen annan fanns. I sin ovänskap med Hamas, och med det palestinska folket. Barn, kvinnor och män utsätts för beskjutning och för annat aktivt våld. Barn, kvinnor och män utsätts för fruktansvärda levnadsförhållanden, som inte på något sätt kan vara acceptabelt. Hamas svarar på samma sätt.
Var finns respekten för de mänskliga rättigheterna? Var är fredens och omsorgens röst? Var är rättvisan och hoppet? Var är möjligheterna för barnen att leka, läsa, fantisera och leva sida vid sida med sina medmänniskor oavsett ursprung? Var är omsorgen om alla våra medmänniskor?
Hur sprids fredens budskap i det heliga landet, när ledande befattningshavare beslutar om krig, våld och fientlighet i stället för fred, försoning och omsorg?
Låt oss stanna.
Lägg ner alla vapen. Tala bara om fred, försoning och omsorg. Tro på rättvisan. Släpp inte hoppet om att möjligheten till försoning finns. Tala, gör, skriv, uppmärksamma, påverka, engagera – bryt den negativa spiralen och låt hopp och tanke infinna sig om att vi kan försonas. Och leva sida vid sida utan hårda ord och hårda handlingar.
Säg inte, tänk inte, att detta – världens oroligheter, världens våld - inte ligger på ditt, eller mitt, bord.
- Det ligger verkligen på vårt allas bord. Var och ens.
Låt oss stanna. Låt oss tända ett ljus i vår handling och i vår tanke.
Låt oss, med start idag, gör allt vad vi kan. I stort och i smått.
För fred i vår värld.
I hela vår värld.
Jesus sade; - "Nu räcker det."
Och han rörde vid mannens öra och läkte honom. (Lukas 22:51)
Låt oss göra detsamma. Säga att det räcker! - Visa omsorg, och bistå i uppgiften att läka varandra.
Anette Grinde
2009-01-06
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)