Replik. Till Lillemor Gustafsson som i Kristdemokraten i slutet av november 2007 replikerade mitt inlägg rörande förlåtelse, och att människor måste få en ny chans. Gustafsson skrev bl a att det är naivt att tro att kriminella har samma referensramar som gäller i normsamhället och att det bland outlaws finns regler och koder som inte överensstämmer med normsamhällets.
Ur mitt perspektiv är även denna grupp – kriminella - människor olika. Att tro att alla är stöpta i samma form och aldrig kan ändra sin livsinriktning, känns osannolikt.
Varje individ är unik. Fantastik. Formbar. Även de som tidigare i livet har gjort fel. Där - finns människor som vill och försöker komma tillbaka till samhället. Där finns naturligtvis också sådana som inte vill, utan väljer ditt fortsatta spår. Men där finns verkligen människor som förstår, vill försöka förstå, samhällets ”normala” normer, och som vill leva ett liv i enlighet med dessa normer.
Fel måste kunna sonas. Vi måste kunna se individerna, och inse att de kan ändra sin inställning. Ett fel, även om det är så grymt som mord, måste någon gång kunna sonas – om/när personen visat att de ångrat sitt brott och vill bryta de gamla spåren.
Livet påverkar och ändrar oss. Ibland till det bättre – då måste vi också tillåtas göra vårt bästa för att skapa nya värden. För oss själva, och för andra.
Att förlåta skapar värden för många.
Anette Grinde
2008-01-20
Ursprungsartikeln publicerad i Tidningen Kristdemokraten nr46/16 nov 2007
samt på Kristdemokratens hemsida - www.kristdemokraten.com - 18 november 2007
http://www.kristdemokraten.com/article_secure.asp?Article_Id=26149-
Replik av Lillemor Gustafsson november 2007
http://www.kristdemokraten.com/article_secure.asp?Article_Id=26193
söndag 20 januari 2008
torsdag 17 januari 2008
Fredsagent 1325 - Casparsson Ingelstam Tötterman Andorff
Jag har läst en god liten bok.
Den fyller mig med glädje, frustration, inspiration, sorg – och också en stark vilja att flytta fokus. Till fredsfrågor, i vardag, nära och långt borta. Till Aktiv Aktivitet – inom Aktivt Ickevåld, och fred.
Boken heter Fredsagent 1325. Den bör sättas i varje persons hand, precis som gjordes häromåret med boken – Om det skall vi berätta - om förintelsen.
Fredsagent 1325 är skriven av Anne Casparsson, Margareta Ingelstam och Petra Tötterman Andorff. Boken har kommit till på initiativ av Sveriges Ekumeniska Kvinnoråd inom ramen för nätverket Operation 1325. Boken har producerats med stöd från Utrikesdepartementet.
I Fredagent 1325 finner jag ord om tankar och aktiv handling kring Fred och Fredsarbete. Den berättar om kvinnors arbete, deras målmedvetenhet och strävan – deras vilja att vara delaktiga, att skapa rätt. Rätt, som i möjlighet och skyldighet, för kvinnorna att medverka och för staternas, världens, skyldighet att se till att kvinnorna finns med i påverkans- och beslutsproceserna.
En viktig del i sammanhanget är utbildning. För män, för att inte negligera kvinnorna, och för att se mervärdet i kvinnornas medverkan. För kvinnor, för att lära sig mer om t ex mänskliga rättigheter, möten med politiker och andra makthavare, och för att se vikten av att både kvinnor och män medverkar.
I boken möts vi t ex av tankar som – Vad blir vi när vi prövar vår människosyn, våra egenskaper och förutsättningar, våra värderingar? Vi lär oss se att vi aktivt kan påverka och förändra vår egen bild, liksom även andras bild av vår omvärld. Inte med våld eller krockande hårda konflikter, utan med tanke och omsorg – med analys, för en kreativ och konstruktiv bearbetning av meningsskiljaktigheterna.
Boken tillför och föder nya tankar. Varvandet av ämnen, intervjuer och organisationer ger en tilltalande bredd. Unga och gamla, levande och döda – kämpar för Fred, Kärlek och Icke Våld.
Köp boken.
Agera.
För Fred.
Med start Idag.
Anette Grinde
Norrtälje 2008-01-17
Den fyller mig med glädje, frustration, inspiration, sorg – och också en stark vilja att flytta fokus. Till fredsfrågor, i vardag, nära och långt borta. Till Aktiv Aktivitet – inom Aktivt Ickevåld, och fred.
Boken heter Fredsagent 1325. Den bör sättas i varje persons hand, precis som gjordes häromåret med boken – Om det skall vi berätta - om förintelsen.
Fredsagent 1325 är skriven av Anne Casparsson, Margareta Ingelstam och Petra Tötterman Andorff. Boken har kommit till på initiativ av Sveriges Ekumeniska Kvinnoråd inom ramen för nätverket Operation 1325. Boken har producerats med stöd från Utrikesdepartementet.
I Fredagent 1325 finner jag ord om tankar och aktiv handling kring Fred och Fredsarbete. Den berättar om kvinnors arbete, deras målmedvetenhet och strävan – deras vilja att vara delaktiga, att skapa rätt. Rätt, som i möjlighet och skyldighet, för kvinnorna att medverka och för staternas, världens, skyldighet att se till att kvinnorna finns med i påverkans- och beslutsproceserna.
En viktig del i sammanhanget är utbildning. För män, för att inte negligera kvinnorna, och för att se mervärdet i kvinnornas medverkan. För kvinnor, för att lära sig mer om t ex mänskliga rättigheter, möten med politiker och andra makthavare, och för att se vikten av att både kvinnor och män medverkar.
I boken möts vi t ex av tankar som – Vad blir vi när vi prövar vår människosyn, våra egenskaper och förutsättningar, våra värderingar? Vi lär oss se att vi aktivt kan påverka och förändra vår egen bild, liksom även andras bild av vår omvärld. Inte med våld eller krockande hårda konflikter, utan med tanke och omsorg – med analys, för en kreativ och konstruktiv bearbetning av meningsskiljaktigheterna.
Boken tillför och föder nya tankar. Varvandet av ämnen, intervjuer och organisationer ger en tilltalande bredd. Unga och gamla, levande och döda – kämpar för Fred, Kärlek och Icke Våld.
Köp boken.
Agera.
För Fred.
Med start Idag.
Anette Grinde
Norrtälje 2008-01-17
onsdag 16 januari 2008
Det börjar när du bryr dig...
Det börjar när du bryr dig.
23-25 november 2007
Sigtuna Folkhögskola
Fredsbärare. Kvinnor i olika åldrar, med olika bakgrund och med olika förutsättningar. Med olika tankar och möjligheter. Vi möts till kurs i Sigtuna.
Då, i november, närmar det sig juletid. Det märktes i den vackra lilla staden som laddade för julmarknad. Julen. Ljusets, och fridens högtid. Glädjens högtid. I en tid där våldet verkar världen över. I hem och i länder. Mer i länder, än mellan länder. Varje handling i våld påverkar. Detta måste vi alla se. Detta måste vi alla motverka.
Sveriges Ekumeniska Kvinnoråd stod som ansvarig för kursen. Annika Damirjian, Carin Gardbring, Ragnhild Greek, Frida Gunnarsson, Margareta Ingelstam och Anna Ljung stod för det huvudsakliga ledarskapet, med olika ansvarsområden och kunskaper. Kunskap och inspiration lyste under denna helg, liksom även glädjen - såväl hos ledare som deltagare.
Innehållet i kursen var mångskiftande. Det förekom t ex ren information, praktisk övning i t ex datasal, gruppsamtal, storgruppsreflektioner, rollspel, andakt och talande samvaro. Vi talade bl om SEAPPI och Operation 1325, med information och samtal om freds- och ickevåldsarbete i Israel/Palestina-konflikten, och om kvinnors rätt och möjlighet att medverka i påverkansforum i världens fredsprocesser. Andra samtal kretsade kring hur man kan göra i det vardagliga, vad var och ens röst betyder, och hur vi fortsätter när vi sedan kommer hem till vårt, där hemma – i de forum där var och en verkar.
Jag konstaterar igen att vi alla har olika utgångspunkter, kunskaper och förutsättningar - och det känns viktigt att vi alla börjar just där vi står. Någon har arbetat länge med fredsfrågorna och ser in roll tydligt, någon ser det på ett helt annat sätt – men poängen är att VI, var och en, GÖR. För vem är det annars som GÖR? Varför skulle det inte vara just JAG, eller just DU?
Låt oss ge oss ut, var och en – var för sig, och tillsammans, nu. Inte sen, utan just nu. Med just det som är viktigt. Att verka för fred.
Anette Grinde
Norrtälje 2008-01-16
23-25 november 2007
Sigtuna Folkhögskola
Fredsbärare. Kvinnor i olika åldrar, med olika bakgrund och med olika förutsättningar. Med olika tankar och möjligheter. Vi möts till kurs i Sigtuna.
Då, i november, närmar det sig juletid. Det märktes i den vackra lilla staden som laddade för julmarknad. Julen. Ljusets, och fridens högtid. Glädjens högtid. I en tid där våldet verkar världen över. I hem och i länder. Mer i länder, än mellan länder. Varje handling i våld påverkar. Detta måste vi alla se. Detta måste vi alla motverka.
Sveriges Ekumeniska Kvinnoråd stod som ansvarig för kursen. Annika Damirjian, Carin Gardbring, Ragnhild Greek, Frida Gunnarsson, Margareta Ingelstam och Anna Ljung stod för det huvudsakliga ledarskapet, med olika ansvarsområden och kunskaper. Kunskap och inspiration lyste under denna helg, liksom även glädjen - såväl hos ledare som deltagare.
Innehållet i kursen var mångskiftande. Det förekom t ex ren information, praktisk övning i t ex datasal, gruppsamtal, storgruppsreflektioner, rollspel, andakt och talande samvaro. Vi talade bl om SEAPPI och Operation 1325, med information och samtal om freds- och ickevåldsarbete i Israel/Palestina-konflikten, och om kvinnors rätt och möjlighet att medverka i påverkansforum i världens fredsprocesser. Andra samtal kretsade kring hur man kan göra i det vardagliga, vad var och ens röst betyder, och hur vi fortsätter när vi sedan kommer hem till vårt, där hemma – i de forum där var och en verkar.
Jag konstaterar igen att vi alla har olika utgångspunkter, kunskaper och förutsättningar - och det känns viktigt att vi alla börjar just där vi står. Någon har arbetat länge med fredsfrågorna och ser in roll tydligt, någon ser det på ett helt annat sätt – men poängen är att VI, var och en, GÖR. För vem är det annars som GÖR? Varför skulle det inte vara just JAG, eller just DU?
Låt oss ge oss ut, var och en – var för sig, och tillsammans, nu. Inte sen, utan just nu. Med just det som är viktigt. Att verka för fred.
Anette Grinde
Norrtälje 2008-01-16
måndag 14 januari 2008
Det vackra missionshuset, står ofta mörkt....
Det vackra missionshuset, står ofta mörkt och tomt. Utan verksamhet. Huset ligger någonstans därute i det stora Roslagsbro. Där har tidigare sjudit av scoutbarn, och missionsverksamhet. I dag står det alltför ofta tomt, även om det till och från får liv. Liv genom t ex en gudstjänst, en konsert, ett författarcafé eller en scoutverksamhet. Liv genom människor som vill att det skall äga liv, genom aktiv verksamhet.
Tjungonde dag Knut 2008 - söndagen när vi kastar ut julen - sjöngs det i Röksta Missionshus. Det lyste i huset. Det lyste utanför. Parkeringsplatsen var full. Och inuti minglade människor för fullt. SMU Roslagsbro hade arrangerat en musikkväll, med avslutande kaffe och kaka.
Norrtälje Gospel, i svart och i rött, med en sprudlande Young i ledningen och med Edström vid pianot - sjöng med glädje. Gospel i medryckande toner. Sånger om julen, sånger om och med glädje, sånger om Guds gåva till oss. Gospel är verkligen härligt att lyssna på. Medryckande, glatt och med härliga budskap.
Nortälje Gospelkör, en kör som byter skepnad allteftersom. Någon faller bort, och någon kommer till. Vi ser några som funnits med länge, men vi ser också några nya ansikten. De har funnits sedan ca år 2001. De övar i Baptistkyrkan, men saknar kyrklig tillhörighet. De uppträder lite här, och lite där - med glädje och med känsla.
Jag gläds. Över SMU Roslagsbro, som ordnat. Över Norrtälje Gospel som sjunger så det hörs genom mörkret. Över missionshuset som får liv. Över samtalan vid de stora kakfaten och kaffet. Över att missionshuset fylls med människor från när och från fjärran.
Anette Grinde
2008-01-14
Publicerad i Norrtälje Tidning 2008-01-17
Tjungonde dag Knut 2008 - söndagen när vi kastar ut julen - sjöngs det i Röksta Missionshus. Det lyste i huset. Det lyste utanför. Parkeringsplatsen var full. Och inuti minglade människor för fullt. SMU Roslagsbro hade arrangerat en musikkväll, med avslutande kaffe och kaka.
Norrtälje Gospel, i svart och i rött, med en sprudlande Young i ledningen och med Edström vid pianot - sjöng med glädje. Gospel i medryckande toner. Sånger om julen, sånger om och med glädje, sånger om Guds gåva till oss. Gospel är verkligen härligt att lyssna på. Medryckande, glatt och med härliga budskap.
Nortälje Gospelkör, en kör som byter skepnad allteftersom. Någon faller bort, och någon kommer till. Vi ser några som funnits med länge, men vi ser också några nya ansikten. De har funnits sedan ca år 2001. De övar i Baptistkyrkan, men saknar kyrklig tillhörighet. De uppträder lite här, och lite där - med glädje och med känsla.
Jag gläds. Över SMU Roslagsbro, som ordnat. Över Norrtälje Gospel som sjunger så det hörs genom mörkret. Över missionshuset som får liv. Över samtalan vid de stora kakfaten och kaffet. Över att missionshuset fylls med människor från när och från fjärran.
Anette Grinde
2008-01-14
Publicerad i Norrtälje Tidning 2008-01-17
Mitt namn är Rachel Corrie
Mitt namn är Rachel Corrie
Stadsteatern, Stockholm
Texter av Rachel Corrie
Sammanställda av Alan Rickman och Katharine Viner.
Regi; Nina Wester
I rollen; Frida Hallgren
Frida Hallgren, född 16 december 1974, i Stockholm.
Hallgren har onekligen skådespeleri som sitt yrke. Hon har numera god erfarenhet från såväl film, som från teater. Frida Hallgren blev tidigt intresserad av teater . Vid 11 års ålder deltog hon i teatergruppen Unga teatern. Hennes filmdebut skedde när hon var 12. Hon medverkande då i den av LO producerade "Det första äventyret". Därefter har teater och film kantat hennes liv. Hon gick gymnasiet på teaterlinjen. Hon utbildade sig på Teaterhögskolan i Malmö och gjorde sin praktik på Göteborgs stadsteater. Efter sin examen 1998 har hon bl a varit verksam vid Upsala Stadsteater och på Stockholms stadsteater.
Frida Hallgren guldbaggenominerades för bästa kvinnliga biroll för sin roll i filmen "30.e november". Hon fick även stora lovord för sin roll som Lena i Kay Pollaks Så som i himmelen. Hon har medverkat i ett flertal teateruppsättningar och filminspelningar under årens lopp.
Frida Hallgren spelar nu - på Stockholms Stadsteater - en allvarlig roll.
Hon beskriver Rachel Corrie. En ”helt vanlig” amerikansk tjej. En frustrerad, längtande tjej – som söker, verkar och försöker. På sin väg från ung till vuxen strävar hon efter att göra något av vikt. I uppbrottets tid. Uppbrottet från hemmet, från föräldrarna, från hemstaden. Med en längtan och en vilja att göra! Att göra någonting för människor, någonting för världens fred, någonting som känns värdefullt för henne själv.
Rachel Corrie vara bara 23 år. Hon skulle snart fylla 24. Hon åkte till konflikthärden och människorna i Israel/Palestina, genom organisationen The International Solidarity Movement i Gaza. Hon hann vara där i ca två månader.
Hon levde med människorna, hon såg frustrationen, hon våndades och hon var rädd. Rädd för sig, rädd för människornas skull, de som levde helt omöjliga liv. Liv som blev, och fortfarande är, värre och värre allt eftersom tiden går. Våld, hot, trakasserier, omöjlighet i arbete och försörjning och fruktansvärda livsvillkor finns fortfarande som dessa människors vardag. I detta lever barn och vuxna, utan möjlighet till ett drägligt liv.
Den 16 mars 2003 ställer hon sig i vägen för en israelisk bulldozer i Palestina och krossas. Hon gjorde det säkert inte för att hon ville dö, eller för att hon skulle ses som en martyr. Hon gjorde det därför att hon ville rädda ett palestinskt bostadshus i Rafah från att rivas av den israeliska armén. Oavsett detta var en olycka, eller en avsedd handling från den person som körde bulldozern gavs händelsen en stor uppmärksamhet. Hennes död förvandlade henne till en symbol för konflikten i Mellanöstern.
Många efter Corrie har åkt till denna konflikthärd. Många talar, många frustreras, många försöker. Men ändå inte nog, då detta fortfarande pågår. Inte i det lilla. Utan stort och öppet. Vi vet. Världen vet. Ändå fortsätter det. Muren, döden, sorgen och fattigdomen växer. Hur kan det få vara så?
Föreställningen är angelägen. Som en påminnelse om det allvar som råder för människorna i dessa områden.
Frida Hallgren spelar sålunda en angelägen roll. Under delar av föreställningen är hon inlevelsefull, under delar ”läser hon” sitt manus. När hon tackar för applåderna, visar hon ingen glädje, utan är kvar i Rachels död och det tragiska i historien. Hon står kvar i sorgen.
Föreställningen är angelägen. Den kan rekommenderas.
Anette Grinde
Norrtälje
2008-01-13
Publicerad i tidningen Elsa - nr 1/2008
Stadsteatern, Stockholm
Texter av Rachel Corrie
Sammanställda av Alan Rickman och Katharine Viner.
Regi; Nina Wester
I rollen; Frida Hallgren
Frida Hallgren, född 16 december 1974, i Stockholm.
Hallgren har onekligen skådespeleri som sitt yrke. Hon har numera god erfarenhet från såväl film, som från teater. Frida Hallgren blev tidigt intresserad av teater . Vid 11 års ålder deltog hon i teatergruppen Unga teatern. Hennes filmdebut skedde när hon var 12. Hon medverkande då i den av LO producerade "Det första äventyret". Därefter har teater och film kantat hennes liv. Hon gick gymnasiet på teaterlinjen. Hon utbildade sig på Teaterhögskolan i Malmö och gjorde sin praktik på Göteborgs stadsteater. Efter sin examen 1998 har hon bl a varit verksam vid Upsala Stadsteater och på Stockholms stadsteater.
Frida Hallgren guldbaggenominerades för bästa kvinnliga biroll för sin roll i filmen "30.e november". Hon fick även stora lovord för sin roll som Lena i Kay Pollaks Så som i himmelen. Hon har medverkat i ett flertal teateruppsättningar och filminspelningar under årens lopp.
Frida Hallgren spelar nu - på Stockholms Stadsteater - en allvarlig roll.
Hon beskriver Rachel Corrie. En ”helt vanlig” amerikansk tjej. En frustrerad, längtande tjej – som söker, verkar och försöker. På sin väg från ung till vuxen strävar hon efter att göra något av vikt. I uppbrottets tid. Uppbrottet från hemmet, från föräldrarna, från hemstaden. Med en längtan och en vilja att göra! Att göra någonting för människor, någonting för världens fred, någonting som känns värdefullt för henne själv.
Rachel Corrie vara bara 23 år. Hon skulle snart fylla 24. Hon åkte till konflikthärden och människorna i Israel/Palestina, genom organisationen The International Solidarity Movement i Gaza. Hon hann vara där i ca två månader.
Hon levde med människorna, hon såg frustrationen, hon våndades och hon var rädd. Rädd för sig, rädd för människornas skull, de som levde helt omöjliga liv. Liv som blev, och fortfarande är, värre och värre allt eftersom tiden går. Våld, hot, trakasserier, omöjlighet i arbete och försörjning och fruktansvärda livsvillkor finns fortfarande som dessa människors vardag. I detta lever barn och vuxna, utan möjlighet till ett drägligt liv.
Den 16 mars 2003 ställer hon sig i vägen för en israelisk bulldozer i Palestina och krossas. Hon gjorde det säkert inte för att hon ville dö, eller för att hon skulle ses som en martyr. Hon gjorde det därför att hon ville rädda ett palestinskt bostadshus i Rafah från att rivas av den israeliska armén. Oavsett detta var en olycka, eller en avsedd handling från den person som körde bulldozern gavs händelsen en stor uppmärksamhet. Hennes död förvandlade henne till en symbol för konflikten i Mellanöstern.
Många efter Corrie har åkt till denna konflikthärd. Många talar, många frustreras, många försöker. Men ändå inte nog, då detta fortfarande pågår. Inte i det lilla. Utan stort och öppet. Vi vet. Världen vet. Ändå fortsätter det. Muren, döden, sorgen och fattigdomen växer. Hur kan det få vara så?
Föreställningen är angelägen. Som en påminnelse om det allvar som råder för människorna i dessa områden.
Frida Hallgren spelar sålunda en angelägen roll. Under delar av föreställningen är hon inlevelsefull, under delar ”läser hon” sitt manus. När hon tackar för applåderna, visar hon ingen glädje, utan är kvar i Rachels död och det tragiska i historien. Hon står kvar i sorgen.
Föreställningen är angelägen. Den kan rekommenderas.
Anette Grinde
Norrtälje
2008-01-13
Publicerad i tidningen Elsa - nr 1/2008
tisdag 8 januari 2008
Så har skolorna börjat igen....
Så har skolorna börjat igen.
Januarimörkret ligger kompakt över bygden på mornarna.
Nu - när all ljus snö lyser med sin frånvaro, och regn ger mörkret en extra svart dimension.
Då - där, efter vägkanten ute på vår landsbygd, står barn och ungdomar - och syns inte alls.
Oftst står de helt utan varje form av reflex - ibland med en liten lampa eller liten reflex som syns kort och fliktigt.
Väldigt sällan bär de en SYNLIG väst, som gör att de syns i det kompakta mörkret.
Jag kör till "stan" i detta mörker. Jag vet att de står där, eller går efter vägen.
Jag fasar för den dag det - igen - händer en olycka där någon blir påkörd för att de inte syns i mörkret.
På kvällarna - när de vuxna är ute på sin promenad - syns reflexvästen på.
De syns tydligt!
De syns på gott håll.
Ge en God Fortsättningspresent till ungdomarna som finns ute på landsbygdsvägarna.
En reflexväst gör olyckan mindre sannolik.
Anette Grinde
2008-01-08
Januarimörkret ligger kompakt över bygden på mornarna.
Nu - när all ljus snö lyser med sin frånvaro, och regn ger mörkret en extra svart dimension.
Då - där, efter vägkanten ute på vår landsbygd, står barn och ungdomar - och syns inte alls.
Oftst står de helt utan varje form av reflex - ibland med en liten lampa eller liten reflex som syns kort och fliktigt.
Väldigt sällan bär de en SYNLIG väst, som gör att de syns i det kompakta mörkret.
Jag kör till "stan" i detta mörker. Jag vet att de står där, eller går efter vägen.
Jag fasar för den dag det - igen - händer en olycka där någon blir påkörd för att de inte syns i mörkret.
På kvällarna - när de vuxna är ute på sin promenad - syns reflexvästen på.
De syns tydligt!
De syns på gott håll.
Ge en God Fortsättningspresent till ungdomarna som finns ute på landsbygdsvägarna.
En reflexväst gör olyckan mindre sannolik.
Anette Grinde
2008-01-08
torsdag 3 januari 2008
Det är tid....
Det är tid att åka ut och åka.
Eller.
Det finns en längtan till en sådan tid.
Att färdas per mc genom nya länder.
Att se och uppleva.
Att andas ett stycke frihet.
Pass.
Körkort.
Internationellt körkort.
Fordonshandlingar i original.
S-märke på motorcykeln.
Kanske en flagga där bak.
Försäkringshandlingar/grönt kort.
Reseförsäkring.
Sjukförsäkringskort.
Pengar.
Kort.
Akuta telefonnummer.
Kartor.
Säkert är det mer än så, som skall med. Men det - skall i varje fall packas tryggt och säkert.
Tält.
Liggunderlag för åldrande ryggar.
Sovsäck.
Eller kanske bara pengar för boende under skyddande täta tak!
Regnkläder.
Kanske också skall sorteras på plats.
Nya orter. Nya länder.
Att se och uppleva. Att andas ett stycke frihet.
Det tillhör det goda måstet, genom livet.
Det är att förundras.
Det är att gapa.
Det är att glädjas över skillnaderna, eller sakna dem stort.
Kurvorna.
Taken.
Blommorna.
Raksträckorna.
Trähusen.
Plåttaken.
Rondellerna.
Hundarna.
Plattlandet.
Sjöarna.
Havets doft.
Storstäderna.
Tystnaden.
Bergen.
Landsbygden.
Vi färdas.
Själva, men ändå tillsammans.
Var för sig, men ändå nära.
Vi ser samma saker, men ändå helt olika.
Det du har sett har jag missat.
Det jag har sett har du helt åkt förbi.
Ändå åker vi i samma spår.
Sida vid sida, eller strax efter varandra.
Så du de dignande vindruvsklasarna?
Såg du hon med de röda skorna?
Såg du mc.n utanför fiken?
Såg du vägskylten strax där bortanför?
Där vi skulle svänga höger, för att inte missa boende för inatt!
Vi stannar. Vi äter. Vi njuter.
Eller fasar över något. Eller bara njuter här och nu.
Över hälsa. Över frihet.
Över sommar, värme och frånvaro av ett hällande regn.
Jag undrar.
Tog vi med regnkläderna? De röda och de blå.
De som klarar vatten med högtryck.
Vet vi var de ligger?
Nu när himlen mörknar så.
Att andas ett stycke frihet.
Kanske är det att styra just dit vi önksar, att andas ny lyft över nya landskap.
Att se, att känna, att uppleva det nya.
Det som finns där borta runt kröken som vi just här inte ser.
Att färdas per mc är att njuta en dos frihet.
Frihet under ansvar, att inte skada, eller skadas.
Att inte slösa på naturens resurser.
Frihet.
I njutningens tecken.
Anette Grinde
Norrtälje 2008-01-02
http://www.aftonbladet.se/punktse/natkronikan/article1602848.ab
Eller.
Det finns en längtan till en sådan tid.
Att färdas per mc genom nya länder.
Att se och uppleva.
Att andas ett stycke frihet.
Pass.
Körkort.
Internationellt körkort.
Fordonshandlingar i original.
S-märke på motorcykeln.
Kanske en flagga där bak.
Försäkringshandlingar/grönt kort.
Reseförsäkring.
Sjukförsäkringskort.
Pengar.
Kort.
Akuta telefonnummer.
Kartor.
Säkert är det mer än så, som skall med. Men det - skall i varje fall packas tryggt och säkert.
Tält.
Liggunderlag för åldrande ryggar.
Sovsäck.
Eller kanske bara pengar för boende under skyddande täta tak!
Regnkläder.
Kanske också skall sorteras på plats.
Nya orter. Nya länder.
Att se och uppleva. Att andas ett stycke frihet.
Det tillhör det goda måstet, genom livet.
Det är att förundras.
Det är att gapa.
Det är att glädjas över skillnaderna, eller sakna dem stort.
Kurvorna.
Taken.
Blommorna.
Raksträckorna.
Trähusen.
Plåttaken.
Rondellerna.
Hundarna.
Plattlandet.
Sjöarna.
Havets doft.
Storstäderna.
Tystnaden.
Bergen.
Landsbygden.
Vi färdas.
Själva, men ändå tillsammans.
Var för sig, men ändå nära.
Vi ser samma saker, men ändå helt olika.
Det du har sett har jag missat.
Det jag har sett har du helt åkt förbi.
Ändå åker vi i samma spår.
Sida vid sida, eller strax efter varandra.
Så du de dignande vindruvsklasarna?
Såg du hon med de röda skorna?
Såg du mc.n utanför fiken?
Såg du vägskylten strax där bortanför?
Där vi skulle svänga höger, för att inte missa boende för inatt!
Vi stannar. Vi äter. Vi njuter.
Eller fasar över något. Eller bara njuter här och nu.
Över hälsa. Över frihet.
Över sommar, värme och frånvaro av ett hällande regn.
Jag undrar.
Tog vi med regnkläderna? De röda och de blå.
De som klarar vatten med högtryck.
Vet vi var de ligger?
Nu när himlen mörknar så.
Att andas ett stycke frihet.
Kanske är det att styra just dit vi önksar, att andas ny lyft över nya landskap.
Att se, att känna, att uppleva det nya.
Det som finns där borta runt kröken som vi just här inte ser.
Att färdas per mc är att njuta en dos frihet.
Frihet under ansvar, att inte skada, eller skadas.
Att inte slösa på naturens resurser.
Frihet.
I njutningens tecken.
Anette Grinde
Norrtälje 2008-01-02
http://www.aftonbladet.se/punktse/natkronikan/article1602848.ab
torsdag 29 november 2007
Bär reflexväst!
Norrtälje Tidning 29/11 2007
"Willhard", busschaffisen - talar om vikten att bära reflex. Jag är starkt benägen att hålla med honom.
På färd på landsbygden på morgonen - och under kvällstid - skräms man många gånger av mörka ungdomar efter vägkant och på busshållplatser. Att se dem i tid är praktiskt taget omöjligt, trots att vi vet att det står där. Ibland skymtar en lite reflex och det är av stort värde.
Det vore verkligen olyckligt om någon skadades, för att man skymtar dem för sent. Det räcker att djuren inte kan utrustas med hjälpmedel att synas, men människorna kan!
"Willhard" avslutar sina ord med - "PS. Köp en reflex och ge till din kompis 1 Advent. Ds."
- Det är en GOD uppmaning.
Än bättre vore - om vi var och en utrustade varje barn, varje ungdom och varje vuxen med en reflexväst. Det gör verkligen skillnad.
Min uppmaning blir. Köp en reflexväst till var och en som du bryr dig om - och se till att han/hon bär den på sin vandring efter vägen.
Anette Grinde
Norrtälje 2007-11-29
"Willhard", busschaffisen - talar om vikten att bära reflex. Jag är starkt benägen att hålla med honom.
På färd på landsbygden på morgonen - och under kvällstid - skräms man många gånger av mörka ungdomar efter vägkant och på busshållplatser. Att se dem i tid är praktiskt taget omöjligt, trots att vi vet att det står där. Ibland skymtar en lite reflex och det är av stort värde.
Det vore verkligen olyckligt om någon skadades, för att man skymtar dem för sent. Det räcker att djuren inte kan utrustas med hjälpmedel att synas, men människorna kan!
"Willhard" avslutar sina ord med - "PS. Köp en reflex och ge till din kompis 1 Advent. Ds."
- Det är en GOD uppmaning.
Än bättre vore - om vi var och en utrustade varje barn, varje ungdom och varje vuxen med en reflexväst. Det gör verkligen skillnad.
Min uppmaning blir. Köp en reflexväst till var och en som du bryr dig om - och se till att han/hon bär den på sin vandring efter vägen.
Anette Grinde
Norrtälje 2007-11-29
torsdag 22 november 2007
Om att leva i verkligheten...
Om att leva i verkligheten - eller kanske snarare att inte leva i verkligheten...
Att leva i verkligheten är att byggs sitt eget Rätt, utifrån vad som är Rätt.
Att byggas sitt Rätt utifrån det man tror är Allmänhetens Rätt - och inte Juridikens Rätt. Utan utifrån pespektivet att risken för upptäckt och hantering av straff är hanterbart hos var och en.
Hanterbart är det för den som är ekonomiskt fri - och kan köpa den kunskap, som kan ta dem ur den presumtiva knipan. Eller är beredd att bära risken för upptäckt utifrån ett sannolikhetsperspektiv. Eller är beredd att leva med samvetet att vi gör som vi själva önskar, i det demokratiska samhällets byggnation.
Hur blir samhällets förutsebarhet när var och en bygger sin egen rätt?
Hur gör samhället för att anpasssa sin Rätt till Allmänhetens Rätt - för att förhindra att var och varannan människa måste skapa sin egen rätt?
Hur skall vi veta vad som är Rätt? För att kunna leva i den mest Rätta verklighet som råder just nu.
Vilket samhälle vill vi leva i?
Anette Grinde
2007-11-22
Att leva i verkligheten är att byggs sitt eget Rätt, utifrån vad som är Rätt.
Att byggas sitt Rätt utifrån det man tror är Allmänhetens Rätt - och inte Juridikens Rätt. Utan utifrån pespektivet att risken för upptäckt och hantering av straff är hanterbart hos var och en.
Hanterbart är det för den som är ekonomiskt fri - och kan köpa den kunskap, som kan ta dem ur den presumtiva knipan. Eller är beredd att bära risken för upptäckt utifrån ett sannolikhetsperspektiv. Eller är beredd att leva med samvetet att vi gör som vi själva önskar, i det demokratiska samhällets byggnation.
Hur blir samhällets förutsebarhet när var och en bygger sin egen rätt?
Hur gör samhället för att anpasssa sin Rätt till Allmänhetens Rätt - för att förhindra att var och varannan människa måste skapa sin egen rätt?
Hur skall vi veta vad som är Rätt? För att kunna leva i den mest Rätta verklighet som råder just nu.
Vilket samhälle vill vi leva i?
Anette Grinde
2007-11-22
söndag 18 november 2007
Abortlagstiftning
Dagen 15 november 2007
Abortlagstiftning
Vi går mot en rättighet för kvinnor från andra länder att göra abort i Sverige.
Det är bra - att Sverige tar ansvar. För sig själv och de sina. Och för människor i andra länder - särskilt för alla de människor, här i första hand kvinnor, som har en svår och utsatt situation.
Vi, i Sverige, har alltför höga abortsiffror i vår statistik.
Det kan aldrig vara acceptabelt. Denna nya tanke om en abortlagstiftning som täcker in fler, måste kombineras med en massiv kampanj för att få ner abortsiffrorna i vårt land. Abort får, skall, bara användas som en sista nödvändig åtgärd och får inte i någon form ingå i en livsstil, eller som ett preventivmedel. Abort måste vara det sista alternativet, oavsett skälet är medicinskt - med risk för liv och hälsa hos modern - eller stora livsavgörande skador på barnet - eller livsavgörande såtillvida att det helt enkelt inte alls fungerar, med hänsyn till sociala nätverk, mänsklig omsorg och närvaro. En absolut sista utväg, för förhindrande av mänsklig tragedi.
En bra lag, som måste kombineras med en massiv information för att vända trenden - ur det mänskliga perspektivet att ett liv - det ofödda barnets liv - har rätt att få fortsätta sitt liv. Ett barn är ingen lek. Det är högsta, största, allvar.
En bra lag får inte leda till att liv skördas.
Anette Grinde
2007-11-16
Abortlagstiftning
Vi går mot en rättighet för kvinnor från andra länder att göra abort i Sverige.
Det är bra - att Sverige tar ansvar. För sig själv och de sina. Och för människor i andra länder - särskilt för alla de människor, här i första hand kvinnor, som har en svår och utsatt situation.
Vi, i Sverige, har alltför höga abortsiffror i vår statistik.
Det kan aldrig vara acceptabelt. Denna nya tanke om en abortlagstiftning som täcker in fler, måste kombineras med en massiv kampanj för att få ner abortsiffrorna i vårt land. Abort får, skall, bara användas som en sista nödvändig åtgärd och får inte i någon form ingå i en livsstil, eller som ett preventivmedel. Abort måste vara det sista alternativet, oavsett skälet är medicinskt - med risk för liv och hälsa hos modern - eller stora livsavgörande skador på barnet - eller livsavgörande såtillvida att det helt enkelt inte alls fungerar, med hänsyn till sociala nätverk, mänsklig omsorg och närvaro. En absolut sista utväg, för förhindrande av mänsklig tragedi.
En bra lag, som måste kombineras med en massiv information för att vända trenden - ur det mänskliga perspektivet att ett liv - det ofödda barnets liv - har rätt att få fortsätta sitt liv. Ett barn är ingen lek. Det är högsta, största, allvar.
En bra lag får inte leda till att liv skördas.
Anette Grinde
2007-11-16
tisdag 13 november 2007
Carina Hägg (s): Dra in statsbidragen för samfund ...
http://www.dagen.se/ 2007-11-13
"Carina Hägg (s): Dra in statsbidragen för samfund som är dåliga arbetsgivare -
Dra in statsbidragen för samfund som är dåliga arbetsgivare,
Dra in statsbidragen för samfund som är dåliga arbetsgivare,
tycker riksdagsledamoten Carina Hägg (s).
Hon menar att många samfund utnyttjar sina anställda.
På kyrkornas arbetsgivarorganisation medger man att
det finns problem, men tycker att henneskritik är överdriven."
.
Kallelse. Att sprida ord, omsorg och rätt. Kan inte infogas i ett avtal på det arbetsrättsliga området. Men får inte heller missbrukas av sin omgivning. Som arbets-/uppdragsgivare krävs givande av omsorg, särskilt om den som i så hög grad har att ge av sig själv till andra.
.
Löfte om att leva i fattigdom, lydnad och kyskhet. Kan inte infogas i ett avtal på det arbetsrättsliga området. Omsorgen om den männskan som har att uppfylla de löftena, till sin Gud, ligger på alla de som finns i vederbörandes församling och omgivning.
.
Dräglig lön, reglerad arbetstid, reglerade arbetsvillkor och inflytande över sin arbetssituation. Skall finnas för var och en som innehar en anställning i vårt land. Genom arbetsrätt, genom arbetsmiljölagstiftning, genom utvecklings- och arbetsgivarsamtal och ibland även genom fackliga avtal.
.
Kyrkorna står inte utanför denna lagstiftning och omsorg, men har en annorlunda situation genom alla ideella människor som verkar på olika nivåer. Det är aldrig acceptabelt att människor, oavsett vilken arbetsgivare de har, försätts i en omänsklig arbetssituation. Men - att koppla okunniga arbetsgivarsituationer till statliga bidrag, är att gå ett steg i fel riktning.
Rätt riktning bör istället vara att utbilda arbetsgivarrepresentanter - styrelser - ställa dem till personligt ansvar för de uppgifter de underlåter att fånga, och för den eventuella brist i omsorg som de väljer i sina beslut.
.
Utbildning, utbildning och utbildning - och ett tydligare personligt ansvar - kan vara ett sätt att fånga problematiken.
.
Anette Grinde
2007-11-13
torsdag 8 november 2007
Allmänhetens Rätt - Juridikens Rätt...?
Fortkörning.
Bussen passerar en 50-skylt. Hastighetsmätaren ligger tryggt kvar på 90.
Trafiken flyter framåt i ett jämnt flöde. I samma takt. Bilarna ligger tätt, farligt tätt, efter varandra. Bussen har en egen fil. Ingen olycka händer. Inga tvära kast eller inbromsningar. Det flyter helt enkelt fram, i en jämn ström.
Hur ser var och en, där i sina bilar, på överträdelsen i trafiken? Från 50 till 90 i trafiken som flyter fram? Hur skulle en "åskådare" (genom t ex tidning, tv & radio) tänka när det händer en olycka – och där framgår att bilen eller bussen kört 90 istället för 50?
Hur hade trafiken flutit om någon eller några få följt regeln – 50 – där övriga följt strömmen – som låg i 90? Hade inbromsningar och tvära kast då riskerat att vara till skada i trafiken?
Vad är Rätt? Att köra 50 är Rätt! Men här kan det i praktiken skapa fel, i form av olyckor, eftersom så få gör rätt.
Att göra Rätt kan bli Fel. När Rätt anses Fel.
Är det då Allmänhetens Rätt som skall gå före Juridikens Rätt?
Anette Grinde
2007-11-08
Bussen passerar en 50-skylt. Hastighetsmätaren ligger tryggt kvar på 90.
Trafiken flyter framåt i ett jämnt flöde. I samma takt. Bilarna ligger tätt, farligt tätt, efter varandra. Bussen har en egen fil. Ingen olycka händer. Inga tvära kast eller inbromsningar. Det flyter helt enkelt fram, i en jämn ström.
Hur ser var och en, där i sina bilar, på överträdelsen i trafiken? Från 50 till 90 i trafiken som flyter fram? Hur skulle en "åskådare" (genom t ex tidning, tv & radio) tänka när det händer en olycka – och där framgår att bilen eller bussen kört 90 istället för 50?
Hur hade trafiken flutit om någon eller några få följt regeln – 50 – där övriga följt strömmen – som låg i 90? Hade inbromsningar och tvära kast då riskerat att vara till skada i trafiken?
Vad är Rätt? Att köra 50 är Rätt! Men här kan det i praktiken skapa fel, i form av olyckor, eftersom så få gör rätt.
Att göra Rätt kan bli Fel. När Rätt anses Fel.
Är det då Allmänhetens Rätt som skall gå före Juridikens Rätt?
Anette Grinde
2007-11-08
Göran Hägglund - Kristdemokrat....
DN 2007-11-07 (www.Dn.Se)
"Mördare och personer dömda för sexbrott ska varken få
eller inneha läkarlegitimation.
Det säger socialminister Göran Hägglund
som nu vill skärpa reglerna. "
"Mördare och personer dömda för sexbrott ska varken få
eller inneha läkarlegitimation.
Det säger socialminister Göran Hägglund
som nu vill skärpa reglerna. "
Nej.
Fatta inte beslut. Stifta inte lagar. Skriv inte instruktioner. Som gör att människor som har gjort misstag inte kan få förlåtelse av vårt samhälle, ta omtag och börja om på nytt.
Fatta beslut. Stifta lagar. Skriv instruktioner. Som bygger på människors förmåga att lära av sina misstag, ångra och ta lärdom - och gå vidare på visare stigar.
Låt Sonat vara Sonat.
Människor lär sig. Allteftersom.
Låt oss lära oss att förlåta.
Anette Grinde
2007-11-08
onsdag 7 november 2007
Nya skatteregler på gång...(1/1 2008)
Skattedeklarationsändring från 1/1 2008.
Moms i tre månadersperioder i stället för varje månad. Januari - mars, redovisas i maj. April - juni, redovisas i augusti. Osv.
Bra. Då slipper vi oftast ligga ute med momspengar för sådant vi ännu inte fått in från våra kunder.
Dumt. För de som missar tanken på den större redovisningen och betalningen som kommer 4 gånger per år, i stället för löpande varje månad.
Å andra sidan skall siffrorna finnas till hands redan månadsvis, och då är det ändå bara en betalningsfrist.
Bra. Också för den reducerade risken för dryg förseningsavgift. 4 ggr per år istället för 12.
Kanske Dumt. För Skatteverket som senare ser bristen hos företagen som strular, och därmed inte kan fånga dem i tid.
I syfte bl a motverka skatteundandragande föreslås, också det per 1/1 2008, även en del andra regeländringar.
Som t ex om någon skriver moms på en faktura, utan att vara momsskyldig, så skall den också betalas. Det låter bra. Logiskt och klokt.
Ändrat för byggbranschen är att de nu skall ta ut moms även på förskotts- och a contofakturor.
Bra. Så hanteras allt på en och samma gång, så som det ju är i andra branscher.
Därtill må de fakturera senast två månader efter jobbet är klart, och de måste också upprätta en formaliamässig faktura när de jobbar åt privatpersoner. Bra. Kanske underlättar det vandringen mot vitt, redovisat och rätt.
En annan regel som planeras gälla från årsskiftet är att privatpersoner fortsättningsvis skall betala moms i Sverige om de t ex köper en bil, mc, flygplan eller båt i ett annat EG-land. Reglen gäller när transportmedelt är nytt, och hur det brukas saknar betydelse. Moms skall betalas av privatpersoner och andra som inte är momsregistrerade i Sverige.
Något nytt och något annorlunda.
I tanke om mer skattepengar till rätt instans.
Anette Grinde
2007-11-07
Moms i tre månadersperioder i stället för varje månad. Januari - mars, redovisas i maj. April - juni, redovisas i augusti. Osv.
Bra. Då slipper vi oftast ligga ute med momspengar för sådant vi ännu inte fått in från våra kunder.
Dumt. För de som missar tanken på den större redovisningen och betalningen som kommer 4 gånger per år, i stället för löpande varje månad.
Å andra sidan skall siffrorna finnas till hands redan månadsvis, och då är det ändå bara en betalningsfrist.
Bra. Också för den reducerade risken för dryg förseningsavgift. 4 ggr per år istället för 12.
Kanske Dumt. För Skatteverket som senare ser bristen hos företagen som strular, och därmed inte kan fånga dem i tid.
I syfte bl a motverka skatteundandragande föreslås, också det per 1/1 2008, även en del andra regeländringar.
Som t ex om någon skriver moms på en faktura, utan att vara momsskyldig, så skall den också betalas. Det låter bra. Logiskt och klokt.
Ändrat för byggbranschen är att de nu skall ta ut moms även på förskotts- och a contofakturor.
Bra. Så hanteras allt på en och samma gång, så som det ju är i andra branscher.
Därtill må de fakturera senast två månader efter jobbet är klart, och de måste också upprätta en formaliamässig faktura när de jobbar åt privatpersoner. Bra. Kanske underlättar det vandringen mot vitt, redovisat och rätt.
En annan regel som planeras gälla från årsskiftet är att privatpersoner fortsättningsvis skall betala moms i Sverige om de t ex köper en bil, mc, flygplan eller båt i ett annat EG-land. Reglen gäller när transportmedelt är nytt, och hur det brukas saknar betydelse. Moms skall betalas av privatpersoner och andra som inte är momsregistrerade i Sverige.
Något nytt och något annorlunda.
I tanke om mer skattepengar till rätt instans.
Anette Grinde
2007-11-07
DN (7/11 2007) - Kan misstag aldrig sonas...?
I dagens DN (7/11 2007) kan vi läsa om en morddömd man som nu studerar till läkare vid Karolinska Institutets läkarutbildning. Han antogs tillsammans med 130 andra och påbörjade sina studier i september 2007. Artikeln indikerar att detta är felaktigt och andas åsikter att en person som dömts till mord inte kan få bli läkare.
En fråga att ställa sig är; Kan misstag aldrig sonas? När kan vi gå vidare i livet?
Denna vecka - söndagen den 11/11 2007 i alla våra kristna kyrkor - är temat; Förlåtelse Utan Gräns.
Det ger anledning till tanke.
Vi, var och en, gör igen och igen, misstag. En del är stora och en del är små - ur någons perspektiv. Ur någon annans är det tvärtom. Mord är sannolikt alltid att ses som ett stort misstag. Liksom ett skattebrott är.
Ibland gör vi helt enkelt i stundens hetta eller oförmågans desperation, felaktiga val. Nästan alla drabbas av detta - i någon mån, i någon tid, i något mått. Vi kan helt enkelt inte klara oss perfekt genom livet. Det är på intet sätt en ursäkt. Men det är en insikt.
När vi gör dessa felsteg måste det finnas en möjligghet till Omtag - för alla oss, alla de, som gör dessa fel.
Det är "Överheten" som har att döma. Efter utmätt straff och tillbörlig ånger - är det sonat. Måste det vara sonat. Det är då inte upp till Media eller allmänt tyckande att återigen döma, utifrån en icke komplett bild av alla omständigheter. Döma det som redan är dömt, och ångrat.
Vi måste då få en möjligthet att ta Omtag i livet.
Misstag! Kan göras. Får inte, men görs.
Och de måste någon gång kunna sonas.
Vi måste, även - vi alla - människorna i samhället, kunna förlåta - liksom vi måste kunna förlåtas för våra felsteg i livet.
Gud förlåter oss - när vi ångrat oss. Rättsväsendet förlåter oss - när vi sonat.
Låt oss andra gå i deras fotspår.
Anette Grinde
Norrtälje 2007-11-07
Publicerad i Tidningen Kristdemokraten nr46/16 nov 2007.
Publicerad på Kristdemokratens hemsida - www.kristdemokraten.com - 18 november 2007
http://www.kristdemokraten.com/article_secure.asp?Article_Id=26149
- Replik av Lillemor Gustafsson
http://www.kristdemokraten.com/article_secure.asp?Article_Id=26193
En fråga att ställa sig är; Kan misstag aldrig sonas? När kan vi gå vidare i livet?
Denna vecka - söndagen den 11/11 2007 i alla våra kristna kyrkor - är temat; Förlåtelse Utan Gräns.
Det ger anledning till tanke.
Vi, var och en, gör igen och igen, misstag. En del är stora och en del är små - ur någons perspektiv. Ur någon annans är det tvärtom. Mord är sannolikt alltid att ses som ett stort misstag. Liksom ett skattebrott är.
Ibland gör vi helt enkelt i stundens hetta eller oförmågans desperation, felaktiga val. Nästan alla drabbas av detta - i någon mån, i någon tid, i något mått. Vi kan helt enkelt inte klara oss perfekt genom livet. Det är på intet sätt en ursäkt. Men det är en insikt.
När vi gör dessa felsteg måste det finnas en möjligghet till Omtag - för alla oss, alla de, som gör dessa fel.
Det är "Överheten" som har att döma. Efter utmätt straff och tillbörlig ånger - är det sonat. Måste det vara sonat. Det är då inte upp till Media eller allmänt tyckande att återigen döma, utifrån en icke komplett bild av alla omständigheter. Döma det som redan är dömt, och ångrat.
Vi måste då få en möjligthet att ta Omtag i livet.
Misstag! Kan göras. Får inte, men görs.
Och de måste någon gång kunna sonas.
Vi måste, även - vi alla - människorna i samhället, kunna förlåta - liksom vi måste kunna förlåtas för våra felsteg i livet.
Gud förlåter oss - när vi ångrat oss. Rättsväsendet förlåter oss - när vi sonat.
Låt oss andra gå i deras fotspår.
Anette Grinde
Norrtälje 2007-11-07
Publicerad i Tidningen Kristdemokraten nr46/16 nov 2007.
Publicerad på Kristdemokratens hemsida - www.kristdemokraten.com - 18 november 2007
http://www.kristdemokraten.com/article_secure.asp?Article_Id=26149
- Replik av Lillemor Gustafsson
http://www.kristdemokraten.com/article_secure.asp?Article_Id=26193
tisdag 6 november 2007
Ordfront Nr 10-11/2007 Att vägra vapen - Leif Ericsson
Ordfront
Nr 10-11/2007
Ord med anledning av "Att vägra vapen" - Krönika av Leif Ericsson
Människor med moraliska seismografer, som reagerar före oss andra, måste ha rätt till skydd – ja.
De måste våga. Det måste finnas en möjlighet att i samvetsvägran erhålla en möjlighet till alternativ – annat än fängelse.
Vår skyldighet är – alltid – att följa lagen.
Men ibland krockar den ordentligt med våra samveten. Då måste det finnas en möjlighet att avstå. Inte i det tysta. Inte i ett omotiverat val. Utan genom ett öppet, tydligt, motiverat val.
Ibland fattar lagstiftaren fel beslut. Ibland gör ledarna fel bedömningar. Dessa måste, i något mått, kunna överprövas av den som skall genomföra handlingen.
Nej. Det kan inte vara i sin ordning att dessa människor inte kan få sina handlingar prövade utifrån ett mänskligt mått, istället utifrån det strikta lagstiftningsmåttet.
Anette Grinde
2007-11-05
Nr 10-11/2007
Ord med anledning av "Att vägra vapen" - Krönika av Leif Ericsson
Människor med moraliska seismografer, som reagerar före oss andra, måste ha rätt till skydd – ja.
De måste våga. Det måste finnas en möjlighet att i samvetsvägran erhålla en möjlighet till alternativ – annat än fängelse.
Vår skyldighet är – alltid – att följa lagen.
Men ibland krockar den ordentligt med våra samveten. Då måste det finnas en möjlighet att avstå. Inte i det tysta. Inte i ett omotiverat val. Utan genom ett öppet, tydligt, motiverat val.
Ibland fattar lagstiftaren fel beslut. Ibland gör ledarna fel bedömningar. Dessa måste, i något mått, kunna överprövas av den som skall genomföra handlingen.
Nej. Det kan inte vara i sin ordning att dessa människor inte kan få sina handlingar prövade utifrån ett mänskligt mått, istället utifrån det strikta lagstiftningsmåttet.
Anette Grinde
2007-11-05
Ordfront Nr 10-11/2007 Helkasst - Anders Mathlein
Ordfront.
Nr 10-11/2007
Kort sagt. Ord med anledning av inlägg ”Helkasst” – av Anders Mathlein
Plastkassar.
Varför använder vi så kopiöst mycket plastkassar?
Gammal vana? Påbud av butikerna, som kanske tjänar gott på dem? Nytta till vår sophantering?
Vad säger miljön? Den säger nog gärna – Nej, tack!
Av miljöhänsyn bör vi fortsättningsvis använda annat än plastpåsar för hemtransport av våra varor. Kan vi följa en uppmaning att inte mer bära hem varorna i plast?
Låt oss istället välja papper, eller tyg. Helst det senare. Tyg, för återanvändning. Igen och igen. Med möjlighet att använda till annat. Kanske också med möjlighet att sprida ett budskap som du gillar. Bry dig om. Naturen. Miljön.
Så – för Miljön. Skulle du kunna tänka dig att avsluta din hantering av plastpåsar när du handlar? Till glädje för alla kommande generationer? Dina barn, barnbarn och barnbarnsbarn.
Anette Grinde
2007-11-05
Nr 10-11/2007
Kort sagt. Ord med anledning av inlägg ”Helkasst” – av Anders Mathlein
Plastkassar.
Varför använder vi så kopiöst mycket plastkassar?
Gammal vana? Påbud av butikerna, som kanske tjänar gott på dem? Nytta till vår sophantering?
Vad säger miljön? Den säger nog gärna – Nej, tack!
Av miljöhänsyn bör vi fortsättningsvis använda annat än plastpåsar för hemtransport av våra varor. Kan vi följa en uppmaning att inte mer bära hem varorna i plast?
Låt oss istället välja papper, eller tyg. Helst det senare. Tyg, för återanvändning. Igen och igen. Med möjlighet att använda till annat. Kanske också med möjlighet att sprida ett budskap som du gillar. Bry dig om. Naturen. Miljön.
Så – för Miljön. Skulle du kunna tänka dig att avsluta din hantering av plastpåsar när du handlar? Till glädje för alla kommande generationer? Dina barn, barnbarn och barnbarnsbarn.
Anette Grinde
2007-11-05
Rättspraxis.....
Rättspraxis
Det ser ut som om samhället har skapat en ny innebörd av begreppet Rättspraxis. Jag läser en ”Hallå där” i Norrtälje tidning 2007-11-06 – med den moderate riksdagsledamoten Göran Pettersson. Han är en av de som skall stå för den lagstiftning som finns i vårt land, och som därigenom också ger direktiv till medborgare och rättsväsende om hur regelsystemet fungerar i Sverige.
I ”normala” fall stiftas lagar som människorna i landet har att rätta sig efter. När någon uppfattar att så inte sker skall domstolarna göra avvägningar utifrån de bestämmelser som finns i regelsystemet, och jämföra detta med de verkliga omständigheter som finns i livet. Domstolarna skapar genom detta en Rättspraxis, som visar hur de beslutade bestämmelserna skall användas.
Detta system har visat sig inte fungerande. Regelsystemet, som våra valda politiker infört, har visat sig ”för petigt”, som riksdagsmannen Göran Pettersson uttrycker det. För andra kan det vara obekvämt, eller bara inte tilltalande att bidra till det allmänna. Svårigheten att ta sig igenom – känna till - reglerna är också en allvarlig aspekt i sammanhanget. Eller kanske görs det enbart med tanke på den egna vinningen. Den egna plånboken, och det som kan göras av det glödande innehållet, påverkar oss i stora mått.
Det som ter sig skrämmande i sammanhanget är att var och en, allt fler, nu tar sig rätten i sina egna händer. Det är inte domstolarnas och de beslutade reglerna som utgör Rättspraxis i samhället, utan det är Allmänhetens Rättspraxis som råder. Det är därmed helt i sin ordning att betala Svart – till prästen eller pastorn vid t ex bröllop, dop och begravning. Trots att han gör det i sin tjänst, till vilken vi som är medlemmar erlägger kyrkoavgift och kollekter. Trots att det är i strid med skattelagstiftningens bestämmelser. Det är också, i samhällets nya Rättspraxis, i sin ordning att betala Svart – för t ex hantverkssysslor, städning och andra tjänster som kommer nära hemmet och den personliga plånboken.
Statsapparaten missar enorma summor, till förtret för pensionernas höjd, barnomsorgens kvalitét, skolans lärar- och kunskapstäthet, ålderdomens omvårdnad, vägnätets standard, mm. Regelsystemet uppluckras och blir allt mer oförutsägbart. Varför skall just jag hålla mig till regelsystemet, när inte ens våra riksdagsledamöter finner Juridikens Rättspraxis längre vara rådande? När dessa finner Allmänhetens Rättspraxis hålla större klass.
Jag beklagar. Sörjer. Jag beklagar och sörjer samhällets, vår allas, utveckling. En utveckling i sakta vandrande från Luthersk omsorg och rätt, till ett samhälle som stödjer sig på individernas enskilda personliga avvägningar istället för ifrån lagstiftarens intentioner och omsorg för helheten. Till vilken nytta är det för var och en att följa de regelsystem som finns – när t o m riksdagsmännen, som stiftar dem, finner dem orelevanta.
Anette Grinde
2007-11-06
Det ser ut som om samhället har skapat en ny innebörd av begreppet Rättspraxis. Jag läser en ”Hallå där” i Norrtälje tidning 2007-11-06 – med den moderate riksdagsledamoten Göran Pettersson. Han är en av de som skall stå för den lagstiftning som finns i vårt land, och som därigenom också ger direktiv till medborgare och rättsväsende om hur regelsystemet fungerar i Sverige.
I ”normala” fall stiftas lagar som människorna i landet har att rätta sig efter. När någon uppfattar att så inte sker skall domstolarna göra avvägningar utifrån de bestämmelser som finns i regelsystemet, och jämföra detta med de verkliga omständigheter som finns i livet. Domstolarna skapar genom detta en Rättspraxis, som visar hur de beslutade bestämmelserna skall användas.
Detta system har visat sig inte fungerande. Regelsystemet, som våra valda politiker infört, har visat sig ”för petigt”, som riksdagsmannen Göran Pettersson uttrycker det. För andra kan det vara obekvämt, eller bara inte tilltalande att bidra till det allmänna. Svårigheten att ta sig igenom – känna till - reglerna är också en allvarlig aspekt i sammanhanget. Eller kanske görs det enbart med tanke på den egna vinningen. Den egna plånboken, och det som kan göras av det glödande innehållet, påverkar oss i stora mått.
Det som ter sig skrämmande i sammanhanget är att var och en, allt fler, nu tar sig rätten i sina egna händer. Det är inte domstolarnas och de beslutade reglerna som utgör Rättspraxis i samhället, utan det är Allmänhetens Rättspraxis som råder. Det är därmed helt i sin ordning att betala Svart – till prästen eller pastorn vid t ex bröllop, dop och begravning. Trots att han gör det i sin tjänst, till vilken vi som är medlemmar erlägger kyrkoavgift och kollekter. Trots att det är i strid med skattelagstiftningens bestämmelser. Det är också, i samhällets nya Rättspraxis, i sin ordning att betala Svart – för t ex hantverkssysslor, städning och andra tjänster som kommer nära hemmet och den personliga plånboken.
Statsapparaten missar enorma summor, till förtret för pensionernas höjd, barnomsorgens kvalitét, skolans lärar- och kunskapstäthet, ålderdomens omvårdnad, vägnätets standard, mm. Regelsystemet uppluckras och blir allt mer oförutsägbart. Varför skall just jag hålla mig till regelsystemet, när inte ens våra riksdagsledamöter finner Juridikens Rättspraxis längre vara rådande? När dessa finner Allmänhetens Rättspraxis hålla större klass.
Jag beklagar. Sörjer. Jag beklagar och sörjer samhällets, vår allas, utveckling. En utveckling i sakta vandrande från Luthersk omsorg och rätt, till ett samhälle som stödjer sig på individernas enskilda personliga avvägningar istället för ifrån lagstiftarens intentioner och omsorg för helheten. Till vilken nytta är det för var och en att följa de regelsystem som finns – när t o m riksdagsmännen, som stiftar dem, finner dem orelevanta.
Anette Grinde
2007-11-06
Ansvar Ulrica Schenström
Ansvar
Är det verkligen genom att avgå, som man tar sitt ansvar?
Är det inte genom att be om ursäkt – inse sin brist i sitt handlande – och ta nya, korrekta tag som man tar ansvar över en uppkommen situation?
Ingen. Absolut ingen kan hävda sin totala ofelbarhet. Vi gör hela tiden misstag. En del ganska små, ut någons perspektiv, och en del oförsonligt stora.
Men. Om vi inser att ett misstag har begåtts. Om vi inser och rekapitulerar. Och tänker oss att med stort allvar försöka att inte upprepa misstaget. Är det då inte bättre att vi får behålla den kompetens som fanns – och finns – och istället för att börja om på nytt, i nya spår. Igen och igen. På nytt – för en ny hård granskning av människorna. På nytt – för en ny, hård, startsträcka ur många perspektiv.
Tidigare val och handlingar kan aldrig göras ogjorda. Men vi kan lära oss av våra misstag. Framtidens ord, val och handlingar kan förändras. Vi kan lära oss av det som varit. Vi kan se att det inte är solidariskt acceptabelt, t ex att bryta mot lagen och att betala/ta emot svarta inkomster. Vi kan se att det inte på något sätt är acceptabelt att bryta mot de regelsystem som lagstiftaren satt som vår ram, i detta land. Om vi ändå gör det, krävs det onekligen ett samtal om varför vi bryter mot regelsystemet, vilka konsekvenser det får eller skulle kunna få och hur vi bättrar oss.
Vi gör fel. Ständigt. Det är självklart inte ok. Men vilket kopiöst slöseri på kompetens, när ansvaret bara består i att vederbörande skall avgå. Gå sin väg- och ta all sin kompetens och sin unika förmåga med sig.
Ja. Visst är det så att varje person är utbytbar. Att varje person kan ersättas med någon annan. Men – vilket värde ger det oss. Dig och mig. Och alla andra, med den unika kompetens vi alla bär på. Vi, som garanterat gör fel genom livet. Gång på gång.
Ulrica Schenström må ha passerat en otillåten gräns. Kanske t o m med råge. Men straffet, (eller avgångsvederlaget om det var sant att det uppgick till flera miljoner) är inte måttligt, eller på långt när ställt i proportion till handlingen. Eller konsekvensen.
Ok. Det är fel att dricka under jour. Det är ett regelfel av grovt mått.
Ok. Det får inte hända. Och det får definitivt inte hända igen. Att erhålla ett avgångsvederlag för ett sådant fel, känns onekligen felaktigt. Konsekvensen bör vara motsatt. Tjänstefel och löneavdrag ställer sig i mer korrekt dager, än avgångsvederlag.
Men återigen - är det värt att förlora kompetensen, för att bara fylla den av någon annan som brister lika stort, men på något annat sätt. Är det värt konsekvensen att ingen till slut vågar ta uppdraget – som riskerar att utsättas för medias, och medpolitikernas, totala hetsjakt? Blir det bättre? Tar man verkligen ansvar genom att gå, eller tvingas gå? För att bättra rollerna i vårt samhälle? Eller för att sudda sin historia något noggrannare?
Blir det verkligen bättre? När enda lösningen är en STOR avgångspott och avgång, istället för omtag och ny kraft. Och istället för krafttag mot det enorma moralförfall som nu härjar i vårt samhälle.
Anette Grinde
2007-11-05
Är det verkligen genom att avgå, som man tar sitt ansvar?
Är det inte genom att be om ursäkt – inse sin brist i sitt handlande – och ta nya, korrekta tag som man tar ansvar över en uppkommen situation?
Ingen. Absolut ingen kan hävda sin totala ofelbarhet. Vi gör hela tiden misstag. En del ganska små, ut någons perspektiv, och en del oförsonligt stora.
Men. Om vi inser att ett misstag har begåtts. Om vi inser och rekapitulerar. Och tänker oss att med stort allvar försöka att inte upprepa misstaget. Är det då inte bättre att vi får behålla den kompetens som fanns – och finns – och istället för att börja om på nytt, i nya spår. Igen och igen. På nytt – för en ny hård granskning av människorna. På nytt – för en ny, hård, startsträcka ur många perspektiv.
Tidigare val och handlingar kan aldrig göras ogjorda. Men vi kan lära oss av våra misstag. Framtidens ord, val och handlingar kan förändras. Vi kan lära oss av det som varit. Vi kan se att det inte är solidariskt acceptabelt, t ex att bryta mot lagen och att betala/ta emot svarta inkomster. Vi kan se att det inte på något sätt är acceptabelt att bryta mot de regelsystem som lagstiftaren satt som vår ram, i detta land. Om vi ändå gör det, krävs det onekligen ett samtal om varför vi bryter mot regelsystemet, vilka konsekvenser det får eller skulle kunna få och hur vi bättrar oss.
Vi gör fel. Ständigt. Det är självklart inte ok. Men vilket kopiöst slöseri på kompetens, när ansvaret bara består i att vederbörande skall avgå. Gå sin väg- och ta all sin kompetens och sin unika förmåga med sig.
Ja. Visst är det så att varje person är utbytbar. Att varje person kan ersättas med någon annan. Men – vilket värde ger det oss. Dig och mig. Och alla andra, med den unika kompetens vi alla bär på. Vi, som garanterat gör fel genom livet. Gång på gång.
Ulrica Schenström må ha passerat en otillåten gräns. Kanske t o m med råge. Men straffet, (eller avgångsvederlaget om det var sant att det uppgick till flera miljoner) är inte måttligt, eller på långt när ställt i proportion till handlingen. Eller konsekvensen.
Ok. Det är fel att dricka under jour. Det är ett regelfel av grovt mått.
Ok. Det får inte hända. Och det får definitivt inte hända igen. Att erhålla ett avgångsvederlag för ett sådant fel, känns onekligen felaktigt. Konsekvensen bör vara motsatt. Tjänstefel och löneavdrag ställer sig i mer korrekt dager, än avgångsvederlag.
Men återigen - är det värt att förlora kompetensen, för att bara fylla den av någon annan som brister lika stort, men på något annat sätt. Är det värt konsekvensen att ingen till slut vågar ta uppdraget – som riskerar att utsättas för medias, och medpolitikernas, totala hetsjakt? Blir det bättre? Tar man verkligen ansvar genom att gå, eller tvingas gå? För att bättra rollerna i vårt samhälle? Eller för att sudda sin historia något noggrannare?
Blir det verkligen bättre? När enda lösningen är en STOR avgångspott och avgång, istället för omtag och ny kraft. Och istället för krafttag mot det enorma moralförfall som nu härjar i vårt samhälle.
Anette Grinde
2007-11-05
lördag 3 november 2007
Civil Olydnad.....
Jag läser i Politik A-Ö, från Centern.
Jag läser om Civil Olydnad – och att Centern anser; Att civil olydnad inte ska användas i vårt demokratiska samhälle då det finns andra sätt att påverka.
Jag håller med om Centerns ståndpunkt. Min förhoppning är att alla partier intagit denna ståndpunkt.
Civil olydnad är, enligt min uppfattning, att bryta mot lagar och regler. Det används som en form av protest emot de lagar och regler som uppfattas som felaktiga eller obegripliga. Lagar och regler ter sig ofta felaktiga och obegripliga när de på ett ej avsett sätt drabbar enskilda individer eller organisationer och man inte kan nyttja regelsystemet för att undgå bestämmelsen. Det slår då helt enkelt fel.
Jag möter nästan dagligen människor som tycker sig äga rätten att bryta mot våra lagar och regler, för att de slår fel just för dem. Fel, för att det är dyrt - för dem personligen. Fel, för att det ställer till besvär – för dem personligen. Fel, för att man därmed inte kan nyttja bidragssystemet fullt ut. Fel, därför att det genererar en skattekostnad eller avgift som besvärar. Fel, därför att det helt enkelt är lite obekvämt för dem.
Dessa människor finns i företagen, i församlingarna, i de ideella föreningar, bland de anställda och bland de som står utanför. De, kanske vi, finns på alla nivåer, i alla led – och de rättfärdigar alltid sitt handlade. De, kanske vi, glömmer ”alltid” sin del i ansvaret för den stora helheten.
Regelsystemen passar sällan alla. Det finns nästan alltid en grupp av människor som hamnar i periferin, eller på annat sätt inte passar in i ramen.
Finns det något sätt att i den individuella hänsynen ta hänsyn till dessa människors livssituation?
Finns det något sätt vi kan förmå dem/oss att avstå från att bryta mot gällande regelsystem, till förmån för den stora gemensamma helheten?
Jag undrar hur vår skattesituation skulle se ut, om vi var och en gjorde det de skulle enligt lag och rätt? Jag undrar hur vår värld skulle se ut, om vi var och en tänkte på sin nästa och helheten istället för på sin egen lilla näpna täppa.
Anette Grinde
2007-10-16 Norrtälje
Jag läser om Civil Olydnad – och att Centern anser; Att civil olydnad inte ska användas i vårt demokratiska samhälle då det finns andra sätt att påverka.
Jag håller med om Centerns ståndpunkt. Min förhoppning är att alla partier intagit denna ståndpunkt.
Civil olydnad är, enligt min uppfattning, att bryta mot lagar och regler. Det används som en form av protest emot de lagar och regler som uppfattas som felaktiga eller obegripliga. Lagar och regler ter sig ofta felaktiga och obegripliga när de på ett ej avsett sätt drabbar enskilda individer eller organisationer och man inte kan nyttja regelsystemet för att undgå bestämmelsen. Det slår då helt enkelt fel.
Jag möter nästan dagligen människor som tycker sig äga rätten att bryta mot våra lagar och regler, för att de slår fel just för dem. Fel, för att det är dyrt - för dem personligen. Fel, för att det ställer till besvär – för dem personligen. Fel, för att man därmed inte kan nyttja bidragssystemet fullt ut. Fel, därför att det genererar en skattekostnad eller avgift som besvärar. Fel, därför att det helt enkelt är lite obekvämt för dem.
Dessa människor finns i företagen, i församlingarna, i de ideella föreningar, bland de anställda och bland de som står utanför. De, kanske vi, finns på alla nivåer, i alla led – och de rättfärdigar alltid sitt handlade. De, kanske vi, glömmer ”alltid” sin del i ansvaret för den stora helheten.
Regelsystemen passar sällan alla. Det finns nästan alltid en grupp av människor som hamnar i periferin, eller på annat sätt inte passar in i ramen.
Finns det något sätt att i den individuella hänsynen ta hänsyn till dessa människors livssituation?
Finns det något sätt vi kan förmå dem/oss att avstå från att bryta mot gällande regelsystem, till förmån för den stora gemensamma helheten?
Jag undrar hur vår skattesituation skulle se ut, om vi var och en gjorde det de skulle enligt lag och rätt? Jag undrar hur vår värld skulle se ut, om vi var och en tänkte på sin nästa och helheten istället för på sin egen lilla näpna täppa.
Anette Grinde
2007-10-16 Norrtälje
torsdag 1 november 2007
Ronnie Sandahl: Vi som aldrig sa hora
Ronnie Sandahl: Vi som aldrig sa hora
En förskräcklig bok.
Ord, en berättelse helt utan hopp.
En berättelse om människor som alla helt saknar tro och framåtkänsla.
ord, som inte i något led leder till en positiv tanke.
För vem är denna bok tänkt?
Vad är den tänkt att tillföra?
Anette Grinde
2007-11-01
En förskräcklig bok.
Ord, en berättelse helt utan hopp.
En berättelse om människor som alla helt saknar tro och framåtkänsla.
ord, som inte i något led leder till en positiv tanke.
För vem är denna bok tänkt?
Vad är den tänkt att tillföra?
Anette Grinde
2007-11-01
tisdag 30 oktober 2007
Dödsbud...
Dödsbud.
Idag igen.
Människor lämnar detta.
Till en bättre värld.
Till en annan värld.
De har slitit ont.
De har glatts emellanåt.
Med de har slitit väldigt ont.
För att få någon form av dräglighet i sitt liv.
För oss som ser dem - och undrar hur de klarar sig.
Att sova ute.
I kyla.
I regn.
I fukt.
Utan kläder.
Utan möjlighet att tvätta eller laga mat.
Utan en andra chans.
Utan en möjlighet att ångra, eller göra nya val.
Man gör sina val.
Någon gång.
Man drabbas av livet.
Och väljer i något mått.
Tills man ser konsekvenserna.
Då kan vi - som ser på - säga att de har sitt val
att leva med. Precis som vi har i våra val.
Dödsbud.
Igen. Och igen.
Luttrad går man vidare.
Precis som deras vänner gör.
I jakten på värmen.
I jakten på det lilla.
Glimten.
Just nu.
Anette Grinde
Norrtälje 2007-10-30
Idag igen.
Människor lämnar detta.
Till en bättre värld.
Till en annan värld.
De har slitit ont.
De har glatts emellanåt.
Med de har slitit väldigt ont.
För att få någon form av dräglighet i sitt liv.
För oss som ser dem - och undrar hur de klarar sig.
Att sova ute.
I kyla.
I regn.
I fukt.
Utan kläder.
Utan möjlighet att tvätta eller laga mat.
Utan en andra chans.
Utan en möjlighet att ångra, eller göra nya val.
Man gör sina val.
Någon gång.
Man drabbas av livet.
Och väljer i något mått.
Tills man ser konsekvenserna.
Då kan vi - som ser på - säga att de har sitt val
att leva med. Precis som vi har i våra val.
Dödsbud.
Igen. Och igen.
Luttrad går man vidare.
Precis som deras vänner gör.
I jakten på värmen.
I jakten på det lilla.
Glimten.
Just nu.
Anette Grinde
Norrtälje 2007-10-30
onsdag 24 oktober 2007
För vem finns en styrelse?
För vem finns styrelsen i en förening?
Vilken insyn har medlemmarna i sin förening?
Hur kan medlemmarna påverka föreningens ekonomi och beslut?
Vilket ansvar har föreningens ledamöter?
- i förhållande till föreningens medlemmar?
- i förhållande till utomstående?
Vilket ansvar har föreningens revisor?
Vad får föreningens medlemmar se av revisorns granskning?
Hur fungerar din förening?
Vem/vilka tar sitt styrelseansvar?
Anette Grinde
2007-10-24
Vilken insyn har medlemmarna i sin förening?
Hur kan medlemmarna påverka föreningens ekonomi och beslut?
Vilket ansvar har föreningens ledamöter?
- i förhållande till föreningens medlemmar?
- i förhållande till utomstående?
Vilket ansvar har föreningens revisor?
Vad får föreningens medlemmar se av revisorns granskning?
Hur fungerar din förening?
Vem/vilka tar sitt styrelseansvar?
Anette Grinde
2007-10-24
lördag 20 oktober 2007
Inför en lag om Civilkurage Nu!
Peter Sitell skriver i DN 2007-10-20 – ”Inför en lag om civilkurage nu.” Jag ställer mig vid hans sida och ropar detsamma.
Inför en lag som kräver det självklara;
- att ingripa när människor utsätts för våld, oavsett anledning och slag.
- att ingripa när människor utsätts för orättvisor, oavsett anledning och slag.
- att ingripa när människor far illa, oavsett anledning och slag.
Att ingripa kan vara av olika slag, utifrån var och ens förmåga. Att skrika, att hindra, att tala, att böna, att skriva, att demonstrera, etc. Att helt enkelt ställa upp för var och en som drabbas illa i någon form.
En lag om Civilkurage är antagligen svår att formulera. Men – viktig! När vi inte längre tar ansvar för vår nästa.
Våldet.
Hemlösheten.
Tjejerna som klär sig utmanande för att få sin uppmärksamhet.
Droger och alkohol.
Killarnas utnyttjande och svårighet att betrakta ett nej som ett nej.
Utanförskapet.
Barnen som far illa.
Mm.
Det känns inte rätt att det alltid är någon annans ansvar – än ditt och mitt – att hjälpa de som har det tufft eller far illa.
Det är tid för en lag.
Anette Grinde
2007-10-20
Inför en lag som kräver det självklara;
- att ingripa när människor utsätts för våld, oavsett anledning och slag.
- att ingripa när människor utsätts för orättvisor, oavsett anledning och slag.
- att ingripa när människor far illa, oavsett anledning och slag.
Att ingripa kan vara av olika slag, utifrån var och ens förmåga. Att skrika, att hindra, att tala, att böna, att skriva, att demonstrera, etc. Att helt enkelt ställa upp för var och en som drabbas illa i någon form.
En lag om Civilkurage är antagligen svår att formulera. Men – viktig! När vi inte längre tar ansvar för vår nästa.
Våldet.
Hemlösheten.
Tjejerna som klär sig utmanande för att få sin uppmärksamhet.
Droger och alkohol.
Killarnas utnyttjande och svårighet att betrakta ett nej som ett nej.
Utanförskapet.
Barnen som far illa.
Mm.
Det känns inte rätt att det alltid är någon annans ansvar – än ditt och mitt – att hjälpa de som har det tufft eller far illa.
Det är tid för en lag.
Anette Grinde
2007-10-20
fredag 19 oktober 2007
Tidigt vaknar jag....
Tidigt vaknar jag.
Av klockan.
Det är mörkt ute.
Kolsvart.
Katten vill ut.
Vilket ter sig obegripligt.
Det är mörkt.
Det är kallt.
Halt.
Men kanske är det inte obegripligt.
Det är kallt.
Men en underbart hög och klar luft.
En ljuvlig friskhet.
Kanske är det just den han känner när han vill ut.
Ut.
På äventyr.
Ut.
På jakt.
Efter mat, vänner och livets njutning.
/Anette Grinde
Övra Söderby - långt ute i djupaste Roslagsbro
2007-10-19
Av klockan.
Det är mörkt ute.
Kolsvart.
Katten vill ut.
Vilket ter sig obegripligt.
Det är mörkt.
Det är kallt.
Halt.
Men kanske är det inte obegripligt.
Det är kallt.
Men en underbart hög och klar luft.
En ljuvlig friskhet.
Kanske är det just den han känner när han vill ut.
Ut.
På äventyr.
Ut.
På jakt.
Efter mat, vänner och livets njutning.
/Anette Grinde
Övra Söderby - långt ute i djupaste Roslagsbro
2007-10-19
onsdag 17 oktober 2007
Fattigdomsbekämpning....
Nej, det är inte ok att så många som 30 000 bar dör varje dag av fattigdomsrelaterade sjukdomar.
Nej, det är inte ok att flera hundra miljoner människor går till sängs hungriga varje kväll och att flera hundra miljoner människor lever i extrem fattigdom.
Det som inte är ok - är vårt, var och ens, ansvar att göra något åt.
Sktf uppmärksammar frågan den 17 oktober 2007.
Vad kan vi övriga göra?
Kanske visa, påtala, debattera - om att vi t ex har möjlighet att genom att skapa rättvisare utrikeshandel, rättvisare handel generellt, ge bistånd som ökar möjligheterna till självhjälp och demokratiska former för människor och länder, mm.
Hjälp att hjälpa.
Hjälp att förbättra.
Skriv till regeringen och påverka dem att under mandatperioden ta stormsteg mot en rättvisare värld - rättvis och hållbar, för många, och utan fattigdom.
Anette Grinde
Nej, det är inte ok att flera hundra miljoner människor går till sängs hungriga varje kväll och att flera hundra miljoner människor lever i extrem fattigdom.
Det som inte är ok - är vårt, var och ens, ansvar att göra något åt.
Sktf uppmärksammar frågan den 17 oktober 2007.
Vad kan vi övriga göra?
Kanske visa, påtala, debattera - om att vi t ex har möjlighet att genom att skapa rättvisare utrikeshandel, rättvisare handel generellt, ge bistånd som ökar möjligheterna till självhjälp och demokratiska former för människor och länder, mm.
Hjälp att hjälpa.
Hjälp att förbättra.
Skriv till regeringen och påverka dem att under mandatperioden ta stormsteg mot en rättvisare värld - rättvis och hållbar, för många, och utan fattigdom.
Anette Grinde
måndag 15 oktober 2007
Älven slingrar sig sakta.....
Älven slingrar sig sakta genom landskapet.
Sakta.
Stilla.
Flyter den fram.
Vi möter den strax norr om Härnösand.
Strax söder om Kramfors.
Vägen går nära.
Ibland med lite skog emellan.
Ibland alldeles kant i kant.
Ibland är fåran riktigt bred, ibland smalnar den något lite grann.
Skogen står tät.
Nära.
Nära älven.
Nära vägen.
De trädbevuxna höjderna reser sig mäktigt och bestämt.
Älven flyter sakta fram strax nedanför.
Färgerna visar höst.
Gult.
Rött.
Grönt.
Brunt.
Även om det röda går mot sitt slut.
Det har frosten, kylan, sett till.
Tagit bort all kraft.
I löven.
Träden går till vila.
Inför vintern.
Som snart står för dörren.
Då fryser älven på sina ställen.
Kylan biter till – och gör älven stel och hård.
På sina ställen öppen.
Där det rör sig.
På sina ställen stel och hård.
Den breder ut sig igen.
I sjöar.
Stora och små.
Vi passerar by efter by.
Några hus bebodda.
Några alldeles tomma.
Några hus vårdade.
Allteftersom.
Några slitna av tid.
Och av väder och vind.
Kramfors.
Sollefteå.
Resele.
Näsåker.
Lillsele.
Orter.
Med människor.
Unga och gamla.
Tradition och historia.
Glädje och sorg.
Dop, bröllop och begravning.
Med liv.
Med liv som vi nyttjar som vi väljer.
Eller kan.
Eller förmår.
Det sägs att vi har makt över våra liv.
Att göra av dem - Just det vi vill och önskar.
Kanske precis som älven.
Som väljer sitt spår genom markerna.
Nöter.
Krymper.
Smalnar.
Breddar.
Byter väg när hindren är för höga.
Bryter väg.
Bär makt.
Att gå sin egen väg.
Med och mot.
Naturens kraft.
Älven flyter vidare.
Vi färdas.
Vidare uppåt.
Lillsele.
Gavsele.
Åsele.
Och når till slut vårt mål
Där älven börjar. I Volgsjön. Och i Malgomaj.
Vilhelmina med fjäll i sikte.
Vilhelmina med inlandsbanan, en kyrka på samhällets topp.
Med fantastisk utsikt över vattnet, fjällen, skogstopparna och vyerna.
Tänk, det såg jag inte förr.
Då – 1979 – när jag lämnade.
För nya erfarenheter.
På andra platser.
Med andra människor.
För ett annat liv.
Älven.
Och livet.
Slingrar sig fram.
Byter riktning.
Och fart.
Byter innehåll.
Och takt.
Anette Grinde
071014 På väg…efter Ångermanälvens strand…
Sakta.
Stilla.
Flyter den fram.
Vi möter den strax norr om Härnösand.
Strax söder om Kramfors.
Vägen går nära.
Ibland med lite skog emellan.
Ibland alldeles kant i kant.
Ibland är fåran riktigt bred, ibland smalnar den något lite grann.
Skogen står tät.
Nära.
Nära älven.
Nära vägen.
De trädbevuxna höjderna reser sig mäktigt och bestämt.
Älven flyter sakta fram strax nedanför.
Färgerna visar höst.
Gult.
Rött.
Grönt.
Brunt.
Även om det röda går mot sitt slut.
Det har frosten, kylan, sett till.
Tagit bort all kraft.
I löven.
Träden går till vila.
Inför vintern.
Som snart står för dörren.
Då fryser älven på sina ställen.
Kylan biter till – och gör älven stel och hård.
På sina ställen öppen.
Där det rör sig.
På sina ställen stel och hård.
Den breder ut sig igen.
I sjöar.
Stora och små.
Vi passerar by efter by.
Några hus bebodda.
Några alldeles tomma.
Några hus vårdade.
Allteftersom.
Några slitna av tid.
Och av väder och vind.
Kramfors.
Sollefteå.
Resele.
Näsåker.
Lillsele.
Orter.
Med människor.
Unga och gamla.
Tradition och historia.
Glädje och sorg.
Dop, bröllop och begravning.
Med liv.
Med liv som vi nyttjar som vi väljer.
Eller kan.
Eller förmår.
Det sägs att vi har makt över våra liv.
Att göra av dem - Just det vi vill och önskar.
Kanske precis som älven.
Som väljer sitt spår genom markerna.
Nöter.
Krymper.
Smalnar.
Breddar.
Byter väg när hindren är för höga.
Bryter väg.
Bär makt.
Att gå sin egen väg.
Med och mot.
Naturens kraft.
Älven flyter vidare.
Vi färdas.
Vidare uppåt.
Lillsele.
Gavsele.
Åsele.
Och når till slut vårt mål
Där älven börjar. I Volgsjön. Och i Malgomaj.
Vilhelmina med fjäll i sikte.
Vilhelmina med inlandsbanan, en kyrka på samhällets topp.
Med fantastisk utsikt över vattnet, fjällen, skogstopparna och vyerna.
Tänk, det såg jag inte förr.
Då – 1979 – när jag lämnade.
För nya erfarenheter.
På andra platser.
Med andra människor.
För ett annat liv.
Älven.
Och livet.
Slingrar sig fram.
Byter riktning.
Och fart.
Byter innehåll.
Och takt.
Anette Grinde
071014 På väg…efter Ångermanälvens strand…
tisdag 9 oktober 2007
Vad är makt...?
Makt.
Vad är makt?
Vad är makt för dig?
Vad är makt för mig?
Jag ser våldets Burma.
Jag ser juntan och munkarna.
Jag ser kyrkan.
Jag ser pastorn i kyrkan.
Jag ser människorna, som fanns där förr och de som kommer nya.
Jag ser företagsledaren i det lilla företaget.
Jag ser kungen.
Jag ser Victoria och Madeleine.
Jag ser barnet, vars föräldrar skriker och slåss.
Jag ser Fredrik Reinfeldt
Jag ser kvinnan, där på andra sidan gatan – med sina påsar och sin tidning för försäljning.
Jag ser Göran Persson.
Jag ser ungdomar, mördade av jämnåriga.
Jag ser arbetsplatsen.
Jag ser politikerna.
Jag ser dagspress och månadstidningar.
Vad är makt?
Hur beskriver du makt?
Vad är makt för dig?
Anette Grinde
Norrtälje 2007-10-09
Vad är makt?
Vad är makt för dig?
Vad är makt för mig?
Jag ser våldets Burma.
Jag ser juntan och munkarna.
Jag ser kyrkan.
Jag ser pastorn i kyrkan.
Jag ser människorna, som fanns där förr och de som kommer nya.
Jag ser företagsledaren i det lilla företaget.
Jag ser kungen.
Jag ser Victoria och Madeleine.
Jag ser barnet, vars föräldrar skriker och slåss.
Jag ser Fredrik Reinfeldt
Jag ser kvinnan, där på andra sidan gatan – med sina påsar och sin tidning för försäljning.
Jag ser Göran Persson.
Jag ser ungdomar, mördade av jämnåriga.
Jag ser arbetsplatsen.
Jag ser politikerna.
Jag ser dagspress och månadstidningar.
Vad är makt?
Hur beskriver du makt?
Vad är makt för dig?
Anette Grinde
Norrtälje 2007-10-09
onsdag 3 oktober 2007
Susanna Kallur....
Susanna Kallur
Hon gör det igen.
Spränger sina gränser.
Slår näven i luften.
Och strålar av glädje.
Hon visar en underbar styrka.
Hon visar en fantastisk glädje.
Hon visar att det går.
Vilken dag som helst slår hon rekord igen.
Det hon traktar efter just nu.
Hon våndas inte - åtminstone inte utåt - utan visar oss sin fantastiska styrka, glädje och jäklar anamma.
Det glädjer.
Det glädjer mig som ser på.
Jag hoppas att hon lyckas spränga Ludmillas rekord.
Även det ihopslitet med styrka och glädje.
Och med tårar och svett.
Även hon, stod för styrka och glädje, i sin träning och sitt tävlande.
Hon gav oss många fina tävlingsstunder, som vi bör minnas.
Med glädje.
Wissman. Kallur. Klüft. Holm. Bergqvist.
Fantastiska idrottsmän och idrottskvinnor.
Så mycket glädje, vånda och tankar de tillför.
Till oss som tittar på.
Till oss som förundras.
Ibland förfaller vi till krav.
Kritik.
Vilja efter mer.
Hårda ord.
Till de, som tränar, pressar, gör mer och mer.
Men aldrig riktigt nog.
Är det inte förundrande.
Vilka krav vi ställer.
Där vi sitter i soffan och tittar på....
Anette Grinde
2007-09-17
Hon gör det igen.
Spränger sina gränser.
Slår näven i luften.
Och strålar av glädje.
Hon visar en underbar styrka.
Hon visar en fantastisk glädje.
Hon visar att det går.
Vilken dag som helst slår hon rekord igen.
Det hon traktar efter just nu.
Hon våndas inte - åtminstone inte utåt - utan visar oss sin fantastiska styrka, glädje och jäklar anamma.
Det glädjer.
Det glädjer mig som ser på.
Jag hoppas att hon lyckas spränga Ludmillas rekord.
Även det ihopslitet med styrka och glädje.
Och med tårar och svett.
Även hon, stod för styrka och glädje, i sin träning och sitt tävlande.
Hon gav oss många fina tävlingsstunder, som vi bör minnas.
Med glädje.
Wissman. Kallur. Klüft. Holm. Bergqvist.
Fantastiska idrottsmän och idrottskvinnor.
Så mycket glädje, vånda och tankar de tillför.
Till oss som tittar på.
Till oss som förundras.
Ibland förfaller vi till krav.
Kritik.
Vilja efter mer.
Hårda ord.
Till de, som tränar, pressar, gör mer och mer.
Men aldrig riktigt nog.
Är det inte förundrande.
Vilka krav vi ställer.
Där vi sitter i soffan och tittar på....
Anette Grinde
2007-09-17
Vad är yttrandefrihet.....
Är det att få säga och visa vad som helst? I syfta att provocera? Beröra? Debattera? Eller bara i rätt att tala? Skada?
Visst finns det ett värde - ett oändligt stort värde - att få säga nästan vad som helst. Att få gestalta. Visa. Nästan vas som helst.
Men det finns verkligen gränser. Som var och en måste se. Rätta sig efter.
Inte så att vi skall "laghindras" - men vi skall hindras av vetskapen att det skadar vår nästa.
Vi skall inte skrämmas till tystnad. Av hot eller terrorhandlingar.
Men vi skall tänka oss för. Innan vi medvetet provocerar. Sårar. Skadar. Där det verkligen inte känns nödvändigt.
I kyrkan - är kärleken störs av allt. Eller skall vara. Det märks inte alltid. Även där finns människor, som stör, som provocerar. Som mer eller mindre medvetet gör illa.
Utanför kyrkan. Finns andra religioner - som alla i något mått har kärlek, omsorg och människornas väl som tankeram.
Religionerna väger tungt i mängder av människors liv. En grundbult.
Till vilken glädje kan det vara att hårddra. Äventyra frid mellan människor och grupper. Skapa sorg och frustration. - för att vi äger rätten. Till Yttrandefrihet.
För att vi i medveten tanke har rätt att såra och göra våra medmänniskor illa.
Till vilket glädje är det att ständigt utmana denna rätt?
Green i kyrkan? Vilks?
Var finns kärleken till din nästa på vår jord?
Är yttrandefriheten rätten - möjligheten - att skada vår nästa?
/Anette Grinde
Publicerad i;
Ölandsbladet 2007-10-18
Visst finns det ett värde - ett oändligt stort värde - att få säga nästan vad som helst. Att få gestalta. Visa. Nästan vas som helst.
Men det finns verkligen gränser. Som var och en måste se. Rätta sig efter.
Inte så att vi skall "laghindras" - men vi skall hindras av vetskapen att det skadar vår nästa.
Vi skall inte skrämmas till tystnad. Av hot eller terrorhandlingar.
Men vi skall tänka oss för. Innan vi medvetet provocerar. Sårar. Skadar. Där det verkligen inte känns nödvändigt.
I kyrkan - är kärleken störs av allt. Eller skall vara. Det märks inte alltid. Även där finns människor, som stör, som provocerar. Som mer eller mindre medvetet gör illa.
Utanför kyrkan. Finns andra religioner - som alla i något mått har kärlek, omsorg och människornas väl som tankeram.
Religionerna väger tungt i mängder av människors liv. En grundbult.
Till vilken glädje kan det vara att hårddra. Äventyra frid mellan människor och grupper. Skapa sorg och frustration. - för att vi äger rätten. Till Yttrandefrihet.
För att vi i medveten tanke har rätt att såra och göra våra medmänniskor illa.
Till vilket glädje är det att ständigt utmana denna rätt?
Green i kyrkan? Vilks?
Var finns kärleken till din nästa på vår jord?
Är yttrandefriheten rätten - möjligheten - att skada vår nästa?
/Anette Grinde
Publicerad i;
Ölandsbladet 2007-10-18
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)