fredag 29 augusti 2014

Vackra Blå Jungfrun i Kalmarsund


Det var kav lugnt på havet. Ja, det gungade lite när vi lämnade kajen och gick i riktning mot Blå Jungfrun, men det var snarare av svall från andra båtar än av vind. Kl 1215 gick båten från Byxelkrok och stävade fram mot den vackra Blå Jungfrun. Båtfärden, som alltså var lugn, tog ca en timme. Jag var innerligt tacksam över den lugna färden, eftersom jag har en historia av att inte må så bra på båtar. Vi gick iland och började vår långsamma vandring runt ön. Den var, är, förundrande. Vacker, karg, hård, enkel, strävsam och ogenomtränglig. Det går bara att promenera på märkta leder/stigar. 

Barnvagnar och människor som har svårt att gå göre sig icke besvär. De kommer helt enkelt inte fram. Ön är inte tillrättalagd. Man får finna sig i dess begränsningar och otillgänglighet.  

Solen gassade. Jag tittade lite avundsjukt på människorna som satt på de mjukt rundade stenarna och åt sin medhavda matsäck. Pastasallad, pannkakor eller kanske överdådiga smörgåsar slinker ner tillsammans med lite svalkande dryck. Det är något visst med matsäck. Kanske är det romantiserat. Är det ändå bättre än att äta ordentligt hemma först?

Det var varmt, blåste bara väldigt milt. Det gick inga gäss på fjärden. Vi vandrade sakta på de små stigarna som går på ön. Från en plats till nästa, betraktar vi stenarna, grytorna, grottorna, höjderna, växtligheten och vidderna. Och begrundar historien förstås. För här har människor arbetat och slitit i sitt anletes svett, innan förbarmandets röst gav ön till folket och eftervärlden att förundras, vårdas och njutas. På himlen leker några av fåglarna med tvära kast, medan andra strävar fram i långa led. Det är nog inte flyttdags ännu. Kanske är det bara en flygövning för sen, när de skall dra vidare till varmare länder?

Ön är fantastiskt vacker, himlen är ljuvligt blå där fåglarna dansar så fint, sommaren är underbart varm, men havet är gyttrigt grönt. Det gör ont i mitt hjärta att se det övergödda havets gröna blomning, som i stora täckande stråk drar över den annars djupblå vackra ytan.

Blå Jungfrun är en av våra många, och fantastiskt vackra, nationalparker. Den är avsatt för att finnas tillgänglig för oss alla, månas om, värna särskilt för sin plats, sin historia, sina unika naturvärden och sin vikt i natursammanhang. Vi är innerligt glada att den finns. Är avsatt som nationalpark och att vi, gemensamt, månar om den fantastiska plats den är.

Anette Grinde
(Besökte Blå Jungfrun den 19 juli 2014)


















Inga kommentarer: