I Kristdemokraten nr 19 – 9 maj 2008 – står att läsa en artikel som skrivits av Christopher Dywik och Christian Carlsson. Rubriken är ”Försvarspolitiken får inte bli genusprojekt”, och texten går i samma spår.
Jag ställer mig frågan – Är försvarspolitik, och värnpliktstjänsgöring, bara muskelmassa?
Jag ber att få uppmärksamma Dywik och Carlsson på ett faktum att världens befolkning består av två kön. Män, och kvinnor. Ungefär hälften av varje. Varje ”sort” tillför olika kvaliteter och har lika stor rätt, och skyldighet, att medverka i samhällets åtaganden. I detta ingår t ex försvar och fredsarbete.
Självklart skall kvinnor vara med i försvaret och i fredsarbetet. Och självklart skall kvinnors medverkan formas efter hur kvinnor är konstruerade, precis som arbetet nu i huvudsak formats efter hur männen är konstruerade.
Muskelmassan kan tillföra, ja. Men - kanske finns det fler tillgångar, som tillför andra värden i en värld bestående av flera ”sorter”?
Får jag rekommendera en FN-resolution för läsning till landets alla kvinnor och män? Du finner den lätt på nätet – sök bara efter 1325.
Resolutionen heter; United Nations Security Council Resolution 1325.
Kanske skapar den en ny tanke även hos dig.
Anette Grinde
1 kommentar:
Hej Anette!
Som du ser om du läser vår debattartikel än en gång så välkomnar både jag och Dywik fler kvinnor till försvaret. Det gör vi för att vi tror att män och kvinnor kan tillföra olika kvalitéer i försvarsarbetet precis som du också skriver i ditt inlägg.
Det vi starkt vänder oss emot är att sänka de fysiska kraven för att på så sätt locka fler kvinnor. Det här har nämligen Sveriges försvarsminister uttryckt som ambition. Sänks de fysiska kraven på de fyrsiskt krävande befattningarna så försvagas vårt försvar, oberoende av om det bemannas av män och kvinnor. Det kan vem som helst förstå.
Det är ett faktum att flera kvinnor inte lever upp till de ställda kraven för fysisk styrka som finns inom försvaret och de kan därför inte göra värnplikt. Däremot så finns det också många kvinnor som faktiskt når upp till kraven. Detsamma gäller oss män. Många män når aldrig upp till de fysiska kraven medan andra gör det.
Det finns ingen rimlig anledning att för den sakens skull mninska de fysiska kraven. Grinde nämner att båda könen ska ha lika stor rätt och skyldighet att delta i samhällets åtaganden så som i det svenska försvaret.
Varje svensk man och kvinna som lever upp till de fysiska och psykiska kraven har rätt att söka värnpliktsutbuildning. Det föreligger således ingen diskriminering i det avseendet.
Jag håller med Grinde om att varje svensk man och kvinna har en skyldighet att ställa sig till samhällets förfogande i försvarsarbetet. Däremot äger inte någon medborgare överhuvudtaget rätt att delta i försvarsarbetet i en position som man inte är lämpad för.
Att en soldat i armén måste kunna bära ett visst antal kilo och besitta en viss lägsta nivå av styrka och muskelmassa är lika självklart som att en stridspilot bör kunna se.
Det gäller oavsett om man är man eller kvinna. Att försvara någon annan ordning skulle förståss bli fullständigt orimligt.
mvh
Christian Carlsson
Ordförande KDU-Stockholm Stad
Skicka en kommentar