Måndag 15 juni 2015 - sakta framåt. Söderut.

God Morgon måndag morgon. (15 juni 2015)

Vi börjar med igår, söndag 14 juni 2015. Avfärd 1320. Duvbo. Ekerö. Slagsta. Botkyrka. Gamla Södertäljevägen. Södertälje. Tveta. Järna. Pilkrog. Hölö. Tullgarn. Hittat boende strax söder om gränsen till Trosa kommun.

Mätarställning; 18695 km. Ca 87 kr igår, sålunda. Det blev en lång dag. Sol och fint, ibland lite regn. Hittade tältplats sent, ca 2130. Bor i skogen. Svårt att somna. Jag måste bli bättre på att hitta tältplats! Kedjan tjorvar. Den hoppar av med jämna mellanrum.

Jag vaknar tidigt på måndag morgon, hör trafiken på vägen intill. Det är annars tyst i skogen, lite fågelkvitter och lite sus från träden. Det durar på morgonen. Somnar om och vaknar framåt 8. Det är dags att vakna.

Jag packar ihop och är iväg kl 0900. I Vagnhärad besöker jag Ica för frukost. Strax innan åker jag över en liten vacker bro. I forsen är det fiskeförbud. Det arbetas aktivt för att främja växt- och djurlivet inom fiskevårdsområdet. De vårdar. Det glädjer.

Jag cyklar vidare; Sillekrog, Lästringe, Sättersta. Bogsta. Nyköping. Någonstans på vägen möter jag en liggcyklande långfärdscyklist. Jag tror att han var från Frankrike. Han hade en stor solcell på vagnen bakom. Ja, det borde man ha för att ladda tekniken. Nu är det svårt, när man inte kommer in någonstans.

Idag gick det väldigt trögt. Jag har ont i väster knä, så farten var väldigt låg. På slutet gick jag i backarna. Vid ankomst till Nyköping vid 13-tiden var jag extremt trött och hade ont vid varje tramptag. Det bådar inte gott. Jag handlade och åt lite, besökte Nyköpings Orienteringsklubb för att sova på deras gård. Somnade och åkte sedan därifrån vid 16-tiden. Jag tänkte att jag skulle hitta ett vandrarhem.

Det började ändå fint idag. Vackra vyer möter mig i landskapet. Ganska snart sade dock min cykelkropp ifrån. Jag har med mig alltför lite vatten för att kunna göra mat och diska. Det kräver utrymme och diskmöjlighet att göra mat. Jag känner mig som en nollkonstnär som inte löser problemen bra. Jag tröttar ut mig, dränerar mig på energi och kommer knappt framåt. Varför gör jag så?

Vid ankomsten in till centrala Nyköping, efter sovstunden hos Nyköpings OK, letade jag länge efter ett vandrarhem. När jag till slut fann det var det fullbokat. Lång tid till ingen nytta. Sedan tog det en hiskelig tid att hitta ut ur stan. Jag frågade och frågade, pekades fel igen och igen. Det var helt hopplöst. Till slut kom jag dock ut på rätt sida, på mc/cykelvägen mot Jönåker. Halvvägs mellan Nyköping och Jönåker hittade jag in till Tuna Hembygdsgård, där jag ringde till ordföranden som lät mig campa på gården. Tacksam slog jag upp mitt tält i trädgården bakom huset och känner mig trygg med valet av plats. Mätarställning; 25500 kr. 68 km idag, sålunda.

I morgon blir det Jönåker och färjan över Bråviken. Det är en kuperad väg dit, så jag får se till att gå i backarna. Det blir nog lite mildare backar på andra sidan Bråviken, tror jag. Det visar sig dock.

Jag mår bra. Jag mår finfint. Jag känner mig dock smått tveksam om jag är stark överhuvudtaget idag. Kanske finner jag styrkan igen i morgon. Just idag känns den inte igen.

A..

Färjan mellan Ekerö och Slagsta.

Botkyrka kyrka. Sakta framåt. På väg. Söderut. 

Min fina tältplats i skogen! Söndag kväll - nära,
strax söder om kommungränsen till Trosa kommun

En ljuvlig skogsbacke - med fantastiskt fågelkvitter
i kvällningen. 

Jag möter eller korsar ofta Sörmlandsleden. Den svängar och slingrar sig
genom de vackra markerna.

Nattplats måndag natt; Tuna hembygdsgård - med vyn mot Tuna kyrka.
Någon mil söder om Nyköping.

Tuna hembygdsgård - Tuna kyrkskola. En vacker byggnad i ideella
krafters vård. Det är stort & glädjande.

Tuna hembygdsförening - vårdar historia och kultur. 

Tuna hembygdsförning har en aktiv verksamhet. Det glädjer verkligen att se.

Tuna kyrkskola 1886-1965.
Besök platsen, när du har vägarna förbi!

Tuna - var en fantastisk plats att bo på!

#Utekartan - tål väder och vind.
#SlowlyForward - ja, sakta går det minsann. Men framåt ändå, ja. Framåt, söderut och rätt sakta. Även om jag matar mil efter mil.
#PlasticFree - nej, jag blev inte helt plastfri eftersom de ekologiska morötterna låg i en plastpåse. Påsen finns ännu kvar, ej slängd i soporna. Men det kommer den ju
#SchystResande - är att resa utan att utnyttja människor och miljö. Här nära och i fjärran. Per cykel reser jag ändå rätt schyst.

Lördag 13 juni 2015 - sakta framåt. Söderut.

Duvbo. Ingen avfärd. Ingen ankomst. Inga mil. Vila av knä och av kropp. Strålande sol & fin värme.

Jag gick en sväng till Sundbybergs Hemköp. Jag köpte kaffe, Nescafé Lyx Mörkrostat. I butikshyllan låg bara lock. På avsnittet för mellanrost låg det mörka locket och på avsnittet för mörkrost låg det guldgula locket. Jag tog det guldgula, eftersom det låg på platsen för mörkrostat. Det satt en skylt vid Nescaféplatsen att de hade haft så mycket stölder av detta kaffe att de har det förvarat vid kassan, därav bara lock på hyllan. Väl vid kassan frågar den nyanställde kassören den rutinerade i kassan bakom hur han skulle göra med detta. Den rutinerade bekräftade att han skulle gå och hämta kaffet. Han kom tillbaka med fel sort, jag sade att jag vill ha mörkrostat. Den rutinerade kassörskan fräste ironiskt åt kassören att han väl fick läsa på burken. Han gick tillbaka och hämtade det mörkrostade, som hade ett mörkt lock. När han satte sig på stolen igen vände han sig om till kassan bakom och sa, vänligt; jag frågade för att jag inte hade hämtat kaffe förut.

Det hände flera sorgligheter här;

1) butiken råkar ut för stölder och måste hålla i sina varor hårt. Så ledsamt det är att en del inte kan se skillnad som sina och andras ting.
2) den nyanställde kassören möttes av ironi från en kollega vid en enkel fråga. Att han tog fel kaffe berodde högst sannolikt på att locken låg på fel plats i butiken, att mellanrostlocket låg på mörkrostlockets plats och vice versa. Han fick ett guldgult lock, vilket sannolikt var mellanrostlocket. Det var antagligen därför han kom tillbaka med mellanrostkaffet istället för det godare mörkrostade. Inte hans fel alltså.
3) jag borde ha höjt min tanke till uttalade ord; att det inte var hans fel att han tog miste. Att han inte hade en chans att göra rätt eftersom han inte visste vad kunden ville ha när locken (antagligen) låg på fel plats.

Dumt.

A..

#HemköpSundbyberg handlar jag annars gärna i, eftersom de skänker överskotts- och nästan utgångna varor till #Centrumkyrkan, som kan servera mat till behövande.
#Vänlighet mot kollegor är viktigt. Möt dina kollegor med vänlighet, det gör arbetsplatsen till en bra plats att vara på.
#SlowlyForward - ja, sakta går det minsann. Det går inte ens framåt idag. Följ mig gärna ändå.

Fredag 12 juni 2015 - sakta framåt. Söderut.

Söderby, avfärd 0800. Riktning söderut. I sakta mak.

Söderby. Roslagsbro. Norrtälje. Rösa. Rö. Brottby. Angarn. Vallenturna. Täby kyrkby. Enebyberg. Mörby centrum. Danderyd. Bergshamra. Järva krog. Ner mellan Råstasjön och Lötsjön. Duvbo. Kort stopp i Norrtälje (Norrköp) och Brottby (Ica). Framme i Duvbo (Sundbyberg) en stund före kl 1600. 10 mil prick, enligt cykeldatorn. En km kortare enligt löparklockan, som orkade precis fram till målet. Cykeldatorn håller längre. Jag kör med båda, så får vi se hur det blir. Jag vill ju veta hur långt färden bär. Kortare än 10 mil per dag får det nog bli framöver.

Det var varmt och soligt idag. Skönt. Hjälm och långärmad tröja skyddade från solen, men jag borde ha solskyddssmörjt ansikte och ben. Lår och ansikte har fått färg. Nästan gång får jag inte glömma solskydd. Det blåste motvind en hel del idag. Min vänstra knä är inte helt med på noterna, men blir förhoppningsvis det inom kort.

Landskapet, innan jag kom till Sthlm, är fantastiskt vackert. Gröna ängar, doft av syren så man blir alldeles hänförd och en ljuv häst(skits)doft med jämna mellanrum. Ja, landskapet är verkligen vackert. Från Täby kyrkby till målgång i Duvbo blev det cykelvägar genom villakvarter och på genomfartsvägar. Det finns många fina platser i Sthlm, men jag föredrar att cykla på slingrande småvägar utanför staden. Villakvarter kan jag helt enkelt vara utan. Jag behövde bara veckla upp kartan vid två tillfällen under dagen, dels i Brottby när jag blev tveksam om var i Vallentuna jag skulle svänga och dels när jag närmade mig Täby centrum och det visade sig att det var lämpligare att svänga mot Enebyberg. Ett kedjehopp (i Vallentuna) som dock ordnade sig utan krusiduller, för övrigt inga ledsamheter.

Ja, antal mil blev lite för många som första dag. Men, nu blev det så. I morgon får det bli kortare, eller rent av vila, beroende av vad mitt vänstra knä säger om saken. Jag får fråga knät i morgon (lördag). Och lyssna noga på svaret.

Jag mår bra. Jag mår finfint. Jag är starkare än somliga tror.

A..  

Strax söder om Norrtälje. På väg. Sakta. Söderut.

Brottby. Ensam på väg. 

Schyst resande betyder att inte lämna spår, att inte skada
vare sig natur och människor.

Fantastiska Utekartan löser vägvalen lätt som en plätt

#Utekartan - tål väder och vind. Tur är det, även om regn och rusk gärna får hålla sig borta på min tur. För det är väl det man menar med väder, eller hur? Bra är den, i varje fall. Lättläst och lättvikt. Man behöver inte oroa sig för vikskador verker det som. De är tydliga och detaljerade. Finfint. Det är bra, jag gillar dessa kartor.
#SlowlyForward - ja, sakta går det minsann. Och framåt, ja. Slowly Forward är arbetsnamnet på denna tur. Följ mig gärna.
#PlasticFree - nej, jag blev inte helt plastfri eftersom de ekologiska morötterna låg i en plastpåse. Påsen finns ännu kvar, ej slängd i soporna. Men det kommer den ju att göras tids nog ändå. Dumt.
#Långcykling - ja, var går gränsen för långt? Ännu är det kort förstås, men längre skall det ju bli. Hoppas jag. Allt beror förstås på hur man mår och hur man tänkt sig framåt.
#SchystResande - är att resa utan att utnyttja människor och miljö. Här nära och i fjärran. Ja, det vill jag ha i bakhuvudet när jag reser.

#SlowlyForward

In motion.
On tour.
Slowly forward.

I rörelse.
Framåt.
I sakta mak.

Ja, jag talar om en cykeltur nu. Framöver kanske det kan bli annat, men för dagen tänker jag mig en cykeltur. Hur långt jag kommer kan jag inte veta, eftersom jag knappt kommer av gården. Det är i varje fall dags för avfärd nu.

Jag tänker mig att arbetsnamnet på denna långsamma, men förhoppningsvis inte så korta cykeltur kan vara Slowly Forward. Jag taggar inläggen här i bloggen med detta. Vill ni sedan leta dessa inlägg - alltså från cykelturen som startar nu (eller snart), så hittar du dem sannolikt här.

A..

St Eriks Gille, Roslagsbros hembygsförening

Labacken, i kvällningen för någon dag sedan...

När solen skiner i kvällningen lyser det faluröda så vackert. Den gamla gården Labacken, skänkt till hembygdsföreningen i bygden 1985 är välvårdad och fin. Det ligger många ideella timmar i denna gård. Det är en glädje att se. Gårdens plats i föreningen fyller jämnt i år, eftersom de fick den som gåva 1985. Tänker de fira detta, mån tro?

Här hittar du info om årtal och sån´t som jag skrivit om förr, gällande St Eriks Gilles framfart i tiden. Titta gärna in där, säg till om du har mer information som du vill dela med dig av och hjälp mig att samla mer. Hjälp mig gärna sprida ordet om de fantastiska hembygdskrafterna.

A..







Roslagsleden. Labacken.

Lilljäntan springer över vägen...

Vi är på väg västerut, passerar samhället och åker ut på landsbygden. Vägen är slingrig och kullig, trafiktakten är rätt hög.

Det ligger en buss en bit framför oss. Den kör in på en bussficka, ur kliver en liten jänta. Hon går bakom bussen, tittar sig för som om hon har gjort detta förr och springer sedan över vägen med pigga och raska steg. Vi tar ett djupt andetag. Hjärtats slag tar fart. Vi säger båda, unisont; det där såg riktigt farligt ut.

Tvärs över vägen, vid hållplatsen på andra sidan, står hennes cykel.

Nästa gång vi passerar platsen ser vi hennes cykel igen. Vi talar om saken. Om platsen, om hennes cykel och om hennes säkerhet. Det gör ont i magen. Det är sannolikt att hon gör detta varje skoldag, att hon parkerar cykeln vid busshållplatsen på morgonen, åker bussen till skolan och har en trivsam dag. Då behöver hon inte gå över vägen, kan man tro. Men, det behöver hon när hon skall hem på kvällen. Det innebär att hon varje skoldag tvingas göra en rusch över den trafiktäta vägen som saknar tillräckligt sikt. Ja, tittar hon bakåt ser hon ganska långt och bör kunna göra en bra bedömning om säkerheten, men tittar hon åt andra hållet så kan hon inte det. Strax bortom hållplatsen är det ett krön. Hon kan omöjligt se bortom detta. Här kan trafiken komma med hög hastighet. Finns hon då mitt på körbanan kommer fordonet inte ha en chans att hinna stanna.

Det var oerhört obehagligt att se placeringen av hållplatsen och vetskapen om att en liten flicka går av där och passerar denna väg, i stort sett dagligen. Det är uppenbart att hon gör det med livet som insats.

Den hållplatsen behöver flyttas. Den är onödigt farligt belägen.

Ingrid Landin, Ulrika Falk eller Berit Jansson - kan du/ni se till att det blir gjort?

A..

Vilket ljuvligt väder det blev....

Vilket ljuvligt väder det blev. Och så underbart det luktar i den fantastiska naturen. Ren lycka.

Custom Bike Show 2015

Det var Custom Bike Show idag. Eller är, eftersom den fortfarande pågår. Custom Bike Show är dagen när Norrtälje invaderas av motorcyklar. Det är trevligt. Det tillför liv och lust till staden och dessutom mycket klirr i kassan till stadens handlare. Förutsatt att de har öppet förstås.

Tidigare har motorcyklarna fått parkera nere vid hamnen, i hamnområdet. Nu är den norra sidan av hamnområdet inhägnat för nymodigheterna som så småningom skall ta form där, så parkering fick ske på gatan istället. Huvudsaken är att det finns plats att parkera, att motorcyklarna kan ställas upp för beskådan och att många löser inträde till evenemanget så att klubben inte går med minus och så att handlarna får sin del av kakan. Det rör sig om rätt mycket pengar, kan man tro.

När jag hade tittade igenom området, gluttat på motorcyklarna, förundrats över de fantastiska byggnationerna och undrat över en del av packnings- eller passagerarplatserna på cyklarna tog jag en sväng till Norrtälje stadskärna. På alla restauranger och caféer såg det ut att vara god beläggning, men döm om min förvåning när jag konstaterar att flera av butikerna var stängda.

Hur i hela friden kan det vara stängt när man vet att det kommer 10-15 000 pengastinna människor till stan? Norrtälje? - Varför gör ni inte en stor marknadsgrej av detta fantastiska tillfälle, när Twin Club Mc drar hit så mycket folk? Varför har ni inte fest och partaj i stan? Jag blir lika förvånad varje gång man inte fångar tillfället, men jag blir alldeles stum när jag finner butikerna stängda och att välkomnandet på stan lyser med sin frånvaro.

När stan bubblar av människor måste ni ju ta hand om dem, för bövelen! Hallå, Norrtälje Handelsstads alla handlare, varför missar ni tillfället? Ja, ja, ok, ja, jag vet att ni har ett så fantastiskt bra flöde av kunder i den vanliga vardagen, som i Norrtälje aldrig är grå, så ni behöver helt enkelt inte mer. Därför är det stängt en dag som denna. Men, kunderna behöver er? För det gör så oerhört mycket mer att kunna strosa in i och ut ur fantastiska och fina små affärer och göra små fynd lite här och där. Sådana har ni väl, eller hur? Små fina fynd, som en finfin klänning, en ny frack, en guldring, en spahelg i närheten eller en resa längs jordens rand i slutet av veckan.

Det finns en mc-tursarrangör som arrangerar resor tvärs genom Kina. Jag
tänker alltid på det, när jag ser en sidovagn. Ja, det vore läcker att åka mc
tvär genom Kina - men i sidovagn lär det inte bli. 

Här gäller det att ha gott att sitta på, av sig självt.
Så mycket hjälp av mc.n fick man inte.

Ibland är detaljerna viktiga. De är verkligen olika från en mc till nästa.

Spindel & spindelnät. Ja, detaljerna är roliga &
finurliga. Finfint, minsann.

Och ja, hyfsat många motorcyklar.....

Och hyfsat mycket folk besöker evenemanget - tittar storögt & lägger
pengar på, för stadens handlare, viktig konsumtion. Eller skulle kunna, om 
butikerna var öppna.

Sveriges nationaldag 2015!

Idag är det Custom Bike Show i Norrtälje. Det är en mc-fest utan dess like. Man kan förvänta sig att hela staden är fylld av motorcyklar, att de står parkerade eller mullrar förbi i varje enskilt hörn. I Societetsparken i Norrtälje kommer det att vara knökafullt med utställningsmotorcyklar av alla de olika sorter.

Det har pysslats i garage runt om i landet (& i världen) genom många timmar - nya fantastiska kreativt byggda maskiner ha sett sin dag. Det har putsats, pysslats, oljats, bytts, svurits, glatts, skrattats och frenetiskt letats efter andra, finare och mer särskilda lösningar. En del av resultaten syns på utställningen idag.

Glöm inte att gå dit idag om ni är i faggorna. Titta, förundras, rösta på det bästa av dem bästa (enligt din smak) och förundras också över Twin Clubs schysta arrangemang. De genomför detta år efter år på en rätt liten men energisk medlemsskara, med en sponsorkår som är helt fantastisk och med intresserade människor runt om i bygden som alltid bistår. De gör ett schyst jobb, helt enkelt. Custom Bike Show är bra för stan. Helt klart. Heja, heja!

A..

Gult & blått

Ljuvligt gult. Vackert blått. Varmt & skönt. Och det luktar därtill så fantastiskt gott.

Ja, denna tid är en vacker tid.

A..

Hur kan jag ha skapat oordning för att jag ställer frågor?

Jag är medlem i en förening. Jag är ekonom och intresserad. Jag tycker att ekonomi är viktigt och att det skall vara ordning och reda. Jag vill veta, klura och lära mig mer. Jag frågar därför efter ekonomi/siffror, försöker att få förtydliganden och svar på funderingar. Jag gjorde det ifjol, med resultatet att kassören avgick. Hen vägrade att svara på frågorna. Jag gjorde det i år igen. Frågan skyfflas, i mail, mellan ordföranden, den fd kassören och den nuvarande kassören - ingen kan eller vill svara.

Plötsligt ser jag i ett mail att jag anklagas för att ha skapat oordningen. Oj, tänker jag, här lurar något i mossen. Hur kan jag ha skapat oordning för att jag ställer frågor?

Varför vill inte föreningen svara på frågorna?

A..

Tidningen kommer inslagen i plast

Vänligen stryk mig från prenumerationen/utskicket av tidningen Allt om tidskrifter!

Tidningen kommer inslagen i plast. Jag vill inte bidra till plastförbrukningen i samhället och ber därför att er prenumerationsavdelning stryker mig från prenumerationen/utskicket.

Tack, tack.

A..

#plastbanta

#PlasticFreeTuesday

Kyrkans Tidning

Maskrosor

Vacker blomma i ljuvlig tid.

Maskrosor.

Maskrossläktets arter är fleråriga och sprider sig både genom vindspridna frön och sina rötter. De späda bladen kan användas i sallader. Roten rostades förr till kaffesurrogat. Av blommorna kan man göra maskrosvin. Det var länge olagligt att göra vin på maskrosor eftersom det jämställdes med mäsk, men det är numera lagligt igen. Maskrosor ger varje år stora mängder honung, de är utmärkta biväxter med högsta betyg på nektar och pollen. Det finns t ex; ishavsmaskrosor, strandmaskrosor, sandmaskrosor, dvärgmaskrosor, kärrmaskrosor, fläckmaskrosor, atlantmaskrosor, fjällmaskrosor, grovtandsmaskrosor, norrlandsmaskrosor, nordmaskrosor, ängsmaskrosor, hornmaskrosor och ogräsmaskrosor. (Text från Wikipeida, se vidare på Wikipedia om alla olika sorter!)

Det skulle ju inte förvåna mig om just mina favoritblomster, de jag ser som blommande gula hav över ängarna, är just ogräsmaskrosor. Oaktat detta, så tycker jag att de är fantastiskt fina.

De blommar på våren. De blommar som strävsamt guld. Med en aldrig siande strävsamhet och utan hänsyn till mångas ovilja över deras existens sprider de sig över markerna. De bär en obändig vilja. Dessutom är de är ätbara, även om inte jag ännu provat att smaka. Ja, det finns ännu några kvar, men snart är årets maskrostid förbi. Då syns istället syren och liljekonvalj blomma om hörnet. Ja, det är vackert också det, förstås.

Maskrosen är en beundransvärd växt. Låt den härja, tänker jag.

A..

Ät en älg

Från Johan Tells bok; 100 sätt att rädda världen.

Varje gång vi diskuterar kossor, kopruttar och miljöfrågor hemma säger sambon att han inte (så ofta) äter kossor, att han inte är en del av den miljöförstörelsen. Han äter hemskjutet, som älg, rådjur och vildsvin. Jag ger honom rätt där. Om han nu måste äta kött, vilket är tvivelaktivt om det är så bra för hans hälsa, så är det onekligen bättre att äta kött som vandrat fritt i naturen utan att ha fått antibiotika, kraftfoder eller på annat sätt slösat energi under sin uppväxt. De har själva inte behövt tillsyn och omsorg, vilket gjort att de t ex inte slösat diesel för transport av foder eller el för uppvärmning av lokaler, mm. Bra där. Vi känner t o m till en kvinna som säger sig vara vegetarian, förutom att hon äter hemskjutet kött. Hon vet hur det är hanterat och hur det påverkat miljö och natur. Det kan (nästan) t o m jag tänka är ok, även om jag själv ändå väljer att fortsätta att inte äta kött.

Så, ja. Om du tycker att du måste äta kött. Ät mer av det fria köttet än det som vandrat i instängda hagar.

A..

#100SättAttRäddaVärlden

#JohanTell

#BokförlagetMaxStröm

Adlibris
Bokus
Kyrkans Tidning

Schyst resande

Jag vill tacka för t-shirten, med tryck Schyst resande som jag fått i posten. Jag bär den gärna. Den var skön, fin och tydlig, men jag undrar lite om den och hur ni har tänkt och pratat när ni har gjort och beställ den. Var är tröjan gjord och var är trycket gjort?

Trycket känns väldigt plastigt. Hur har ni tänkt och talat om trycket och frågan om världens plastförbrukning? Här hemma eller långt där borta? Plasten bidrar mycket stort till världens miljöförstöring, hamnar ofta i naturen och i våra hav och skapar svåra förutsättningar både för djurens levnadsförhållanden och i förlängningen också i vår näringskedja. Jag vill ha en ren värld och jag vill, så lite som möjligt, bidra till den skenande plastförbrukningen. Hur bidrar trycket med plus till världen?

Själva t-shirten känns bättre. Den är gjord av; viscose derived from; 100% bamboo cellulose och den bär varumärket Naturally Sustainable Bamboo. Vänder jag på lappen noteras att den består av 70% bamboo viscose och 30% organic cotton samt att den är märkt med Ethical Trade an Justice for workers (Fair wear foundation). Tröjan skall tvättas milt, i 30 grader. Jag skall utforska dessa märkningar och se hur de förhåller sig till naturen och till de som arbetat med varan, men med märkningen ser Schyst resande ut att ha tänkt på saken i beställningen. Det tackar jag för.

Min fråga har ingen negativ tanke. Jag vill bara veta, för att lära. Kan vi tänka längre? Kan vi tänka bättre? Låt mig höra hur ni har tänkt kring produktionen av denna t-shirt. Jag använder den gärna när jag talar om Schyst resande.

A..

Schyst resande - per cykel i fantastisk natur. Kanske får tröjan åka på,
när vi färdas per cykel i sommar!

#SchystResande

#PlasticFreeTuesday

#FairTradeCenter

#SvenskaKyrkan

#Unionen

#IOGT-NTO

#HotellRestaurangfacket

Kottar i ryggen & regn från ovan

Någonstans i Polen, sommar 2014

Jag diskuterar resor med min vän. Han är inte riktigt på, när jag talar om många cykelmil & tält. Han talar om kottar i ryggen och pekar ut mot den svart/grå himlen. Kottarna går att flytta, men med regnet är det ju lite svårare.

Vi är solskenscyklister. Vi har cyklat åtminstone 600 mil utan regn de senaste åren. Möjligen är det så att solskenstiden är förbi, om vi fortsätter att cykla, och att vi därför behöver klura kring hur vi förhåller oss till regnet. Jag tänker att vi nog borde kunna öva på det, men ser att jag har svårt att hitta argumenten när jag vaknar på morgonen (inomhus) och regnet strilar utanför vårt fönster.

Men.
Kanske är det inte så ruskigt som man gärna vill tro? Det ser ju nästan alltid värre ut, än det faktiskt är.
Eller hur?
Visst är det så?

Ja, det är dags att packa nu!

A..

#PlasticFreeTuesday

#SchystResamde

Får jag be om din hjälp?

Plasten är ett elände, tänker jag återkommande. Den hamnar i naturen, förstör näringskedjan och fyller världen med skräp och förorening. Jag talar om det och får ofta till svar att det är ett måste. Nej, tänker och säger jag, det kan inte vara ett måste. Det kan inte vara så att vi måste ha produkter som tär på miljön och näringskedjorna. Det kan inte vara så att vi måste ha produkter som inte bryts ner, inte kan brytas ner, och återbördas till naturen. Det kan inte vara så att vi måste det.

Nej, vi måste inte det. Vi kan leva bättre, enklare och miljövänligare.

Får jag be dig att du försöker leva plastfritt? Att du tänker på det i din vardag - och försöker. Aktivt försöker. Plast är verkligen inte nödvändigt. Börja med en dag och försök sedan att bygga på med en dag eller två till. Det uppmärksammar oss på svårigheterna, leder oss i nya riktningar och får oss att se hur oerhört mycket plast som finns i samhället. Plast som vi verkligen inte behöver.

En plastfri dag i veckan (att börja med) är inte så mycket, eller hur?

A..

Plastic Free Tuesday.
Kyrkans TIdning.

Det är dags att byta riktning!

Stockholm Maraton 2015

Syster Ulrika sprang Stockholm maraton igår. Det var busväder, med regn och rusk, så hon hastade på för att inte frysa. Vi följde Ulrika via internet och noterade finfina tider. Hon höll en jämn och fin fart. En fin prestation.

Vi, jag och Leif, deltog inte i Stockholm maraton i år. Vi sprang Köpenhamn marathon förra helgen, så vi tyckte väl att det var för kort tid emellan. Det var nog ett klokt beslut.

Pappa och mamma följde henne också, via internet. Pappa blev också inspirerad av löpningen, tankarna och hemsidan och letade därför gamla familjeresultat när han ändå satt vid datorn. Han kunde notera att vi är sju (7) personer från den närmaste släkten som har sprungit Stockholm maraton - och att vi är åtta (8) som nu har sprungit maraton.

Pappa, syster Ida, syster Ulrika, syster Susanne, jag, svåger Svante och sambo Leif har sprungit Stockholm maraton och systerdotter Charlotta har sprungit maraton på annan plats. Ja, det är en rätt imponerande mängd.

A..

Mina maror.

Vad är ickevåld?

Länkar till artiklar ickevåld och till ickevåldsorganisationer!

Mänsklig säkerhet;
http://manskligsakerhet.se/2015/05/28/ickevald-vad-ar-det/

Kristna Freds;
http://krf.se/en-guide-till-ickevald/

DN 2014;
http://www.dn.se/kultur-noje/kronikor/stina-oscarson-ickevald-ar-stotande-for-att-det-inte-ar-tillrackligt-lonsamt/

Wikipedia;
http://sv.wikipedia.org/wiki/Icke-v%C3%A5ld

198 ickevåldsmetoder - Gene Sharp!
http://www.aeinstein.org/wp-content/uploads/2014/12/198-Methods.pdf

Svenska Freds;
http://www.svenskafreds.se/

Ickevåldsnätet;
http://ickevald.net

Ickevåld (fb);
https://www.facebook.com/ickevald

Ekumeniska följeslagarprogrammet Israel/Palestina;
http://foljeslagarprogrammet.se/

Härnösands Folkhögskola - utbildning Fred, ickevåld och ledarskap!
http://hfs.se/utbildningar/fred-ickevald-ledarskap/


Känner du till fler? Skriv gärna i kommentarsfältet nedan om du har fler länkar till texter om ickevåld.

Kyrkans Tidning

Sändaren

Löparens hjärta - av Markus Torgeby

Löparens hjärta
Markus Torgeby
Offside Press
Isbn 978 91 85279 36 4
2015

Markus Torgeby är löpartalangen som 20 år gammal bosatte sig i en kåta i den jämtländska skogen. Där levde han under fyra år som en eremit. Så vad var det som fick honom att lämna allt? Och vad lärde han sig av att leva ensam i skogen? 

I Löparens hjärta berättar Markus Torgeby, idag en vuxen man med fru och barn, gripande om uppväxten där han alldeles för tidigt fick ta ett vuxenansvar för sin sjuka mamma. På Öckerö, en av Sveriges två kommuner utan fast förbindelse med fastlandet, höll väckelsepredikanterna ännu befolkningen i sitt grepp. Att springa ensam över klipporna var hans mentala frizon och räddning.

När Markus upptäcktes av en tränare som ville lyfta honom till Europaeliten blev även idrotten ångestladdad och krävande. På ett träningsläger kollapsade hans fotvalv. Löparens hjärta handlar om att våga gå sin egen väg och den kraft som finns att hämta i ensamheten och naturen. Markus Torgeby vänder sig till alla som har funderat på att kliva av ekorrhjulet, och ställer sig frågande till mycket av det som vi andra tar för självklart – inklusive den löpartrend som svept över Sverige de senaste åren.

Enkelt. Rakt. Nära naturen. Boken är skriven på ett enkelt sätt, med ett enkelt och väl begripligt språk. Torgeby visar tydligt var hans hjärta finns och hur han är. Nära och enkelt, utan stora åthävor. Det låter så enkelt. Han är trygg i sig själv och klarar ensamheten och frånvaron av det ytliga livet i samhället och allt det materiella. Man kan leva med väldigt få saker och med hyfsat lite pengar. Han behöver löpningen, ensamheten och naturen. Hans ord, ensligheten och hans tydliga val gör mig innerligt glad.

Det är fint att läsa om hans löpning och hans energi. Jag känner glädje när han berättar om när han tog med sig sin mor till sin värld. Hur hon växte med honom. Gladdes. Tårarna växer i mig när jag läser om hans mor.

Löparens hjärta är en underbar bok. Den berättar om en fin, särskild, människa. En människa som har funnit sin plats, lyssnat till sitt eget hjärta.

Mitt hjärta tar ett skutt när jag läser Fridas frågor och Markus svar;

- Vad gör du på dagarna då?
- Går upp, äter, springer, försöker att inte frysa. Jag gör det jag vill göra. Jag vill ha mycket tid till att inte göra något.
- Men hur får du mat på bordet?
- Det är hur lätt som helst. När jag har mindre än 400 kr på kontot letar jag reda på något jobb som ger lite pengar.

400 kr på kontot innan det är dags att göra något? Det är så långt ifrån min trygghet man kan komma. Tänk, om jag kunde komma dithän. Det skulle jag verkligen vilja.

Må lycka och välgång i kropp och sinne följa denne man och hans familj i alla framtidens år.

Köp boken. Läs den!

A..  


Adlibris. Bokus. Offside Press om Löparens hjärta. Dokumentärfilm på SVT-play om Torgeby.

Låt oss uppröras...

Det är när vi utmanar som det kan bli en förändring. Den kommer sig inte av sig själv.

Jag läste nyligen en artikel om någon som var aktiv opinionsbildare. Han var mycket tydlig med att inget görs sig av sig självt. Det är aktivister och opinionsbildare som driver frågorna. Det är samtalet, texterna, upprördheten och uppmärksamheten som är viktig.

Låt oss uppröras. Låt oss drivas av frågorna. Låt oss uppmärksamma och påtala. Och låt oss alltid göra det med konstruktiva ickevåldstankar.

A..

Kyrkans Tidning

#SchystResande

#Ickevåld

De förklädda flickorna i Kabul

De förklädda flickorna i Kabul
Jenny Nordberg
Albert Bonniers Förlag
www.albertbonniersforlag.se
2015
Isbn 978 91 0 012699 5

Den handlar om flickor som klätts som pojkar. Den handlar om flickor som får ta pojkars roller i familjer där det saknas pojkar eller där fler pojkar behövs. Pojkar i viktiga i Afghanistan. Pojkar och flickors roller är oerhört olika, de placeras i strikta fack som inte kan eller får passeras. Flickorna som får vara pojkar, bacha posh, får helt andra liv, helt andra förutsättningar, men behöver i samband med puberteten och när det är dags att giftas bort åter bli flickor/kvinnor. Då är läroperioden och det fria livet över.

Jenny Nordberg har letat fram flera flickor som lever sina liv som pojkar. Hon har följt dem och talat med deras familjer. Hon intervjuar omgivningen, ser annat, forskar och finns många skäl och förutsättningar för att detta sker. Det är inte någon ny företeelse. Den har pågått i hundratals år och den finns också på andra platser i världen, som t ex i Iran, Qatar, Kambodja, Burma och i Pakistan. På olika plats av olika skäl, men ändå av samma. De finns där kvinnor förminskas och förtrycks, där det i och med förändringen i det personliga uttrycket ges en möjlighet att se och utforska en annan sorts liv. Leva i en sorts frihet. Ja, de är fortfarande flickor/kvinnor, men de lever som om de vore pojkar/män och får därmed tillgång till den manliga världen, med de friheter och möjligheter den innehåller.

Jenny Nordberg har lagt mycket tid på att forska kring frågorna. Hon har begrundat, intervjuat och följt. Ett digert arbete har resulterat i en bra bok. Den är en aning mångordig, den hade vunnit på färre ord. Detta sänker dock inte vikten i frågorna. Läsbarheten är ändå god och boken bör ändå läsas. Jag tänker att mycket i boken också gäller oss. Mäns makt, ojämställdheten, ojämnheten i inkomst och frågor om övergrepp på kvinnor. Frågan om övergreppen är ännu så tragiska, där kvinnors klädsel fortfarande är en fråga i domstolar och där ett nej inte är ett nej för att stoppa mäns lust och tro att de har fri tillgång också till andra. För att de inte är kapabla att behärska sig själva och respektera andra människors egna val och kroppar. Det gäller där och det gäller, tragiskt nog, ännu också här. Det är förundrande att män och kvinnor ännu inte är likvärdiga människor.

Jenny Nordbergs bok, De förklädda flickorna i Kabul, är verkligen rekommenderad läsning. Du hittar den i en bokhandel eller på ett bibliotek nära dig.  

Anette Grinde




Adlibris. Bokus. Albert Bonniers Förlag. Jenny Nordberg hos SVD. Kyrkans Tidning. Ickevåld.

Vid världens horisont ser vi att kvinnor och män är lika mycket värda....

Jag läser Världshorisont nr 1/2015, alltså är svenska FN-förbundets medlemstidning.

Tidningen är fylld av berättelser om kvinnor och flickor, om att det är lång väl kvar till lika villkor för dessa i jämförelse med männen och pojkarna. Jag häpnar varje gång jag läser om dessa frågor och det kan jag ju göra ofta nuförtiden. De finns på agendan och är hela tiden alldeles förundrande, för det är ju en fullständig självklarhet att män och kvinnor, pojkar och flickor har helt lika värde, skall leva på lika villkor och har samma rättigheter och skyldigheter. Varför ser världen ännu ut som den gör? Varför kommer vi inte till rätta med fattigdomen, skolgången för flickorna, rent vatten och schyst sanitet till alla och frånvaro av övergrepp av flickor och kvinnor? Varför? Det är ju en fullständig självklarhet att vi har samma rätt till, för och med oss själva, vår kropp och alla faciliteter runt omkring.

Det är så märkligt att vi ännu inte är där.

A..  

Kyrkans Tidning

Svenska FN-förbundet

Copenhagen marathon

Sprungit. Nöjd & glad.
Hela vägen in i mål!

24 maj 2015.
Köpenhamns maraton.

I mål med hedern i behåll. Nöjd och glad.

Det var alldeles för trångt under lång tid av loppet. För mycket löpare för en för smal vägbana gav en upplevelse som inte medgav löpning i egen takt. Dumt. Det tog lång tid innan det släppte. Tidhållarna och de som följde dessa barrikaderade hela vägbanan, så att det inte gick att komma förbi. De borde ha lagt en tid mellan startgrupperna och inte förlagt tidhållarna tvärs över den tillgängliga vägbanan.

Bortsett från detta hade jag en trevlig upplevelse. Coacherna Jenny & Sofie skötte sitt uppdrag alldeles finfint. De höll stenkoll på mig och Leif och hejade friskt och glatt på oss vid fyra tillfällen efter banan. Det var väldigt tillförande och skönt att se dem varje gång. Glatt och positivt. Inspirationshöjande. Peppande. Rent fantastiskt, helt enkelt.

Efter målgång snurrade min värld en aning. Den blev kraftigt överexponerad och förvirrad. Jag lyckades inte så väl i min vandring till tunnelbanan. Efter några hundra meter fick jag vila mig en aning på trottoaren i liggande läge, sen kom jag ett kort stycke till innan jag fick vila mig liggande på trottoaren igen. Leif betraktade mig tålmodigt och svarade på de förbipasserandes frågor. Efter ca en halvtimmes vilande bestämdes det, över mitt huvud, att det var dags att ringa efter en ambulans. Det tog sen mer än 20 minuter innan den anlände. Det gjorde väl inte så mycket, jag låg ju ändå bara där i min ensamhet och försökte att inte försvinna helt in i dimman. Nej, det var inte så behagligt förstås, men folket som passerade var vänliga och omsorgsfulla även om jag själv inte riktigt var i skick att konversera. Det ordnade Leif alldeles finfint.

När väl ambulansen anlänt, med vänlig, trevlig men dansktalande ambulanspersonal fick jag mycket god omvårdnad. En av dem var triatlet och hade full förståelse för situationen. Det var inget ovanligt vid ett maraton eller ett långt triathlon, sa han, att många drabbades av viss obalans i kroppen. Det var ju en belastning lite större än vanligt att springa 42 km. Det kan man ju hålla med om, förstås. Den kvinnliga sköterskan hade goda språkkunskaper och blandade mellan norska och engelskan när jag inte förstod danskan. Finfint. Jag fick en liter dropp för att återställa vätskebalansen och salthalten i kroppen innan jag var fit-for-fight igen. Det tog sisådär en timme att få i mig det, men sedan kunde jag promenera till tunnelbanan för egen maskin och mådde helt ok igen. Jag blev utsläppt och slapp åka med till sjukhuset. Det var jag tacksam för. Jag är också tacksam för telefonsamtalet till 112. Det var helt enkelt ett korrekt beslut att ringa efter ambulansen och fylla mig med en hälsobefrämjande näringslösning. Efter nästa maraton gång skall jag definitivt ta en Resorb eller annan vätskeersättning direkt efter målgång, för att försöka återställa salthalten i kroppen. Kanske också under resans gång.

Jag är nu en Marathon Globetrotter - alltså sprungit maraton i 10 länder. Detta var mitt 20.e maraton (+ 2 ultror). Jag är stolt och glad.

Köpenhamn har väldigt många cyklister som rullar på stadens gator. Det är glädjande att se. Inspirerande är att staden också har väldigt många löpare. Nästan var du än tittar kommer en löpare, någon i lufsartakt och någon i full fart. Det är otroligt glädjande att se all rörelse - genom löpare och cyklister - på stadens gator och i dess många grönskande parker. Finfint, helt enkelt.

A..

Det fanns många vackra och blomstrande parker
i Köpenhamn. Det är fint när det finns parker
mitt i staden. 

De fantastiska coacherna värmer upp innan loppet!

En vanlig bild i Köpenhamn, men inte desto mindre en vacker vy. 

En vacker och vänlig kyrka, St Alban´s Angelican church
nära Kastellet och det vackra vattnet.

Butikens namn och dess galler och alldeles tomt
innanför gjorde mig alldeles förvirrad. Där
borde ju ha sprudlat av energi. 

Medvetenhet & dåligt samvete & aktivt görande?

Någon har varit på en föreläsning om hållbart resande. Hen blir sur och tvär över förhållningssättet, där hen uppfattar att föreläsningen fokuserat på att ge hen dåligt samvete.

Hen ger uttryck för att föreläsarna skulle ha vänt sig till de stora etablerade reseföretagen, att det är de och deras resenärer som behöver bli upplysta. Inte hen, för att hen redan är upplyst.

Min undran blir; har vi inte alla en roll, även om vi redan vet? Har vi inte alla en roll att sprida själva budskapet och tala om det, om vi tycker att det är viktigt? Om hen vet och tycker att budskapet är viktigt är hen en viktig del i utvecklingen att lära sig, oss och alla andra vidare i detta - att se sin roll i helheten. Och vad är dåligt samvete, egentligen?

Vad är vår roll, din och min? Ja, kanske är det att visa vägen, genom sina ord, genom sin handling och genom sin glädje för att lämna en schyst värld efter sig när det är tid för hen att gå. Att visa sina barn hur man gör.

Så. Att hjälpa till att samtala om en hållbar(are) värld kan vara att uppmärksamma frågor som t ex rör kompostering, eko/krav, rättvisemärkt, schysta arbetsvillkor, schyst resande eller att minska plasten. Det finns många fler förstås. Det står dig fritt att välja hur du bidrar till rättvisa, schysta villkor och mänskliga rättigheter.

Tycker du att det rör dig? Ja, det gör du såklart. Vad gör du för att skapa gott och framgång i detta? Låt mig höra alla dina fantastiska tips!

A..

Kyrkans tidning

Schyst Resande

Plastic Free Tuesday