Styrelseberättelse för St Eriks Gille - verksamhetsåret 1967

Jag tänker att det är vackert, med dessa gamla protokoll, revisions- och styrelseberättelser. De är förda för hand eller per skrivmaskin på (nu) gulnande papper. Föreningen har sparat dessa handlingar i ett strukturerat och fint skick. Jag har, tillfälligtvis, fått låna handlingarna och känner ett stort ansvar att inte låta något förkomma eller på annat sätt slarvas med. Jag kopierar, skannar dokumentet ett och ett, och lägger omedelbart tillbaka originalet i den ordning det nått mig. Jag gläds över den ordning som råder i arkiven. Det är viktigt för framtiden att handlingar och fotografier sparas och ur något perspektiv görs tillgängliga för forskning, tänker jag.

Protokoll fört vid St Eriks gilles årsmöte den 18 maj 1968 berättar att ordförande förklarade mötet öppnat och att det till justeringsmän valdes Gunnar Johansson och Sigfrid Andersson. Därefter lästes styrelseberättelsen upp och godkändes av årsmötet. Detsamma hände med revisionsberättelsen - den lästes, godkändes och därefter beviljades ansvarsfrihet (även om det här inte anges vad eller vem som beviljades ansvarsfrihet). Hela styrelsen omvaldes (ingen nämnd) i mötet. Årsmötet bestämde att föreningen skulle öppna ett plusgirokonto och att kassören Edvin Jansson skulle teckna detta konto.

St Eriksgillets i Roslagsbro styrelseberättelse för verksamhetsåret 1967 - 1/5 1968.

Styrelseberättelsen berättar om 1967 års verksamhet och vid årsmötet den 18/5 1967 höll kyrkoherde Grandin ett föredrag om Roslagens genom tiderna. Gillets medlemmar deltog i den av kulturnämnden arrangerade sammankomsten där fil. kand. Astrid Ljungberg och Olle Ankarberg redogjorde för sommaren 1967 års inventering av äldre bebyggelse i Roslagsbro. Styrelseberättelsen ger uttryck för att man tror att denna inventering har bidragit till att antalet medlemmar i föreningen har stigit från 31 till 45 personer under året.

Styrelsen har - under 1967 - bestått av; ordförande Gunnar Ullén, vice ordförande Eliard Jansson, sekreterare Erik Sjöberg, kassör Edvin Jansson och kyrkoherde K-A Grandin. Som revisorer har Sigfrid Andersson och Tore Andersson verkat och som revisorssuppleanter har Märta Andersson och Einar Sjölund funnits med.

Styrelseberättelsen är undertecknad - i Roslagsbro den 18 maj 1968 - av Gunnar Ullén och Erik Sjöberg.

Revisionsberättelse 1967 - har undertecknats av Sigfrid Andersson och Tore Andersson i Drottningdal den 11/5 1968 - och de har inget att anmärka mot det som varit och skett under året.

Av berättelsen framgår - för 1967;

Inkomster         
Kassabehållning från 1966   573,98
Kyrkoherde Grandins gåva   500 kr
Årsavgifter                            215 kr
Bankränta                               30,13
Summa                               1319,11

Utgifter
Annonser                              108,40
Hyra för kassafack 2 år           52 kr
Porton                                        9 kr
Kassabehållning till 1968   1149,71   
Summa                                1319,11

Revisorerna föreslår att styrelsen beviljas ansvarsfrihet för det gångna räkenskapsåret - vilket förstås också beviljas av årsmötet.

Den som spar hen har, kan man säga om denna förening. De lägger pengar bara på det nödvändigaste och intet mer. För medlemsrekrytering krävs det personliga möten och engagerande aktiviteter. Det är mötet med människorna som gör skillnaden - och det syns inte i en sådan kassaredovisning som föreningen här har lämnat till årsmötet. Det är sådant man får fundera över ändå. Vad som gjorts, fast det inte riktigt syns. Det finns här inga kostnader för t ex telefon, kontorsmaterial, resor, lokaler eller annat som kan tänkas höra en förening till. Det finns heller ingen kostnad för löner, arvoden eller andra kostnader som hör till någon form av arbetskraft. Ja, det är en ideell förening, där människor lägger sin egen tid och står för sina egna kostnader - även om de kanske också ibland står för någon liten föreningskostnad. För att det är sådant man gör när man är aktiv i föreningslivet. Annars vore förstås inte föreningarna möjliga att driva.

Under det här året - 1967 - har kyrkoherde K-A Grandin skänkt 500 kr till föreningen. Ställt i relation till föreningens medlemsavgift, dess sammanlagda kostnadsmassa och tidens penningvärde kan detta betraktas som en mycket generös gåva. Det är tydligt att han, som alltsedan bildandet har deltagit i föreningen och dess verksamhet, mycket starkt månar om föreningen och dess väl.

Anette Grinde



Andra länkar;

• Kulturmiljöutredning Roslagsbro 2016

Styrelseberättelser och protokoll i föreningen St Eriks gille - i denna blogg!

• Styrelseberättelse för St Eriks Gille - verksamhetsåret 1966
• Styrelseberättelse för St Eriks Gille - verksamhetsåret 1965 
• Styrelseberättelse för St Eriks Gilles verksamhet året 1964 (18/5 1965) 
• Styrelseberättelse för St Eriks Gilles verksamhet året 1963 (18/5 1964) 
• Styrelseberättelse för St Eriks Gilles verksamhet året 1962 (18/5 1963) 
• Styrelseberättelse för St Eriks Gilles verksamhet året 1961 (18/5 1962) 
• Ord om 1999-2011 (tidigare inlägg som också innehåller bilder och ord om tidigare år).

Styrelseberättelse för St Eriks Gille - verksamhetsåret 1966

Ja, då har vi kommit till verksamhetsåret 1966 i St Eriks Gilles historia. Här går livet och verksamheten sin gilla gång. De håller föreningen vid liv, sakta och försiktigt driver de verksamheten. Sannolikt händer det mer än vad som framgår av protokoll och styrelseberättelser. Det är troligt att de människor som är engagerade i föreningen också är engagerade på annat håll, där verksamheter går ihop men inte antecknas som görandes i St Eriks gilles regi.

I St Eriksgillets i Roslagsbro styrelseberättelse för verksamhetsåret 1966 1/5 1967 står att läsa om att årsmötet hölls den 18 maj 1966 och att redaktören Torgny Östgren höll ett föredrag om Strövtåg på Gotland - besök vid Alvena lindaränge och på Lilla Karlsö. Det noteras också att föreningen den 5 juni 1966 arrangerade en botanisk exkursion till Nedernäs och Sörängen som leddes av kyrkoherde Grandin och att man genomförde en ombyggnad av Sockenstugan med följd att man inte kunde ha något höstmöte under 1966.  Antalet medlemmar i föreningen uppgick till 31 personer och styrelsen har, under 1966, bestått av; Ordförande G Ullén, vice ordförande Eliard Jansson, sekreterare Erik Sjöberg, kassör Edvin Jansson samt ledamoten K-A Grandin. Som revisorer har Sigfrid Andersson och Tore Andersson fungerat, med revisorssuppleanter Märta Andersson och Einar Sjölund. Styrelseberättelsen är undertecknad av Gunnar Ullén och Erik Sjöberg.

I Protokoll fört vid St Eriks gille - årsmöte den 18 maj 1967 noteras att styrelseberättelsen upplästes och godkändes, att revisionsberättelsen föredrogs och kassören beviljade ansvarsfrihet (inte hela styrelsen, alltså), att Gunnar Johansson och Sigfrid Andersson hade att justera årsmötesprotokollet och att hela styrelsen omvaldes igen; ordförande Gunnar Ullén, sekreterare Erik Sjöberg, kassör Edvin Jansson och ledamöter K-A Grandin och Eliard Jansson. Till revisorer valdes Märta Andersson och E Sjölund. I protokollet noteras också en efterlysning av en kontakt med missionsföreningen och 4H. Därefter bestämdes årsavgiften till 5 kr (som den varit de senaste åren). Protokollet är  undertecknat av Erik Sjöberg och justerat av Sigfrid Andersson och G Johansson.

Ja, ännu är det samma personer som driver föreningen framåt.

Anette Grinde

djupdykande i föreningens gamla protokoll & andra handlingar. 😊

Styrelseberättelser och protokoll i föreningen St Eriks gille - i denna blogg!

• Styrelseberättelse för St Eriks Gille - verksamhetsåret 1966
• Styrelseberättelse för St Eriks Gilles verksamhet året 1965
• Styrelseberättelse för St Eriks Gilles verksamhet året 1964 (18/5 1965)
• Styrelseberättelse för St Eriks Gilles verksamhet året 1963 (18/5 1964)
• Styrelseberättelse för St Eriks Gilles verksamhet året 1962 (18/5 1963)
• Styrelseberättelse för St Eriks Gilles verksamhet året 1961 (18/5 1962)

• Ord om 1999-2011 (tidigare inlägg som också innehåller bilder och ord om tidigare år).

Labacken - Övra Söderby, Roslagsbro 31 mars 2019 - Foto; Anette Grinde

Kvinnan i den blå slängkappan - Deon Meyer

Jag läser sällan deckare, men här försjönk jag i en ganska tunn liten bok om ett par kriminalare i Sydafrika. Weyler förlag har utgivit ytterligare nio böcker av Deon Meyer på svenska. Han är sålunda rätt produktiv.

Berättelsen bär tre olika historier. Den om kommissarien och kärleken. Och hans kommande förlovning.

Den om mordet på kvinnan, som ju är den huvudsakliga berättelsen. Och slutligen den om mannen med den blå slängkappan.

Den om kommissariens kärlek och förlovning och den om mordet hör förstås nutiden till.

Ja, hur går det med kärleken och förlovningen? Kommer den till stånd? Lyckas han ordna pengar till förlovningsringen? Den - ringen och kärleken - spelar roll för huvudpersonerna, särskilt för den ene där den upptar mycket av funderingarna.

Men, den om mannen med den blå slängkappan hör historien till. Då, för länge sedan, 350 år sedan, på en annan plats. Var denne man van Schoorl? Var han på denna plats av en tillfällighet när krutupplaget exploderade och konstverken förstördes? För att han var jagad av andra, av en anledning vi inte känner till? Var det han som räddat konstverket, då på 1600-talet? Eller 1654 för att vara exakt. Vad spelade det för roll nu?  Ja, vilka tillfälligheter är det som utlöser händelserna?

Och så mordet, då? Vem är kvinnan som mördats? Varför är hon där? Varför blev hon mördad? Varför placerades hon just där? Och hur kommer utredarna fram till svaren på de olika frågorna?

Ja, här vävs en väv som slutligen når sitt mål. Ja, kanske inte i allt, men i det huvudsakliga. Det är förstås inte alltid att slutet är som man tror, upplösningen kan bli något helt annat.

Hur gick det med förlovningen? Och med detektiven? Och med informationen till systern och modern? Hur hanterar kommissarien den eventuellt blivande hustruns usla matkonst? Är det kanske något som utvecklas i en kommande deckare av Deon Meyer? För det är väl så de gör, deckarförfattarna med samma huvudpersoner? Låter kriminalarnas liv ligga som en matta i bakgrunden som påbyggnad på historierna.

A..

Styrelseberättelse för St Eriks Gilles verksamhet året 1965

I årsmötesprotokollet daterat den 11 juni 1966 noteras att styrelseberättelsen godkändes, att revisionsberättelsen föredrogs, att kassören beviljats ansvarsfrihet, att Gunnar Johansson och Sigfrid Andersson valts till att justera dagens protokoll och att följande personer valts till styrelsen; ordförande Gunnar Ullén, sekreterare Erik Sjöberg, kassör Edvin Jansson, samt K-A Grandin och Eliard Jansson som övriga ledamöter. Till revisorer valdes Märta Andersson och Einar Sjölund.

Det finns ingen text om att styrelsen har beviljats ansvarsfrihet för detta år. Jag tänker att det är en fråga om misstag i skrivningen eller kanske att man inte förstår vem, vad och varför i föreningslivets dokument. Det finns inget i texterna som tyder på missnöje - uppgiften om styrelsens ansvarsfrihet saknas bara, helt enkelt.

I just dessa dokument finns inte någon ekonomiuppgift, ingen revisionsberättelse och inget årsmöte den 18 maj. Hur går det för dem, kan man undra. Protokollet är undertecknat av Erik Sjöberg (men inte justerat av de valda justeringspersonerna eller ordförande för mötet).

Styrelseberättelse för St Eriksgillets i Roslagsbro - kan tänkas vara skriven den 1/5 1966 men undertecknad 18 maj 1966 (och troligen föredragen den 11 juni 1966 då årsmötesprotokollet är upprättat). När hölls egentligen årsmötet detta år?

I styrelseberättelsen antecknas att föregående årsmöte hölls den 18 maj 1965 och att antikvarien Wolter Ehn då höll ett föredrag om Byordningar och byliv i Bro och Vätö skeppslag. Här framgår också att det genomfördes en botanisk exkursion i trakten väster om Brosjön vid Brotorpet, Norrsund och Stentorp (9 juni 1965) och hölls en föreläsning av landsarkivarien Birger Lundberg om Bro och Vätö vid medeltidens slut, territoriell indelning och skatt (27 oktober 1965).

Antalet medlemmar var 31 personer och styrelsen har - 1965 - bestått av ordförande Gunnar Ullén, vice ordförande Eliard Jansson, sekreterare Erik Sjöberg, kassör Edvin Jansson och kyrkoherde K-A Grandin. Revisorer har varit Sigfrid Andersson och Tore Andersson. Som revisorssuppleanter har Märta Andersson och Einar Sjölund varit noterade.

Styrelseberättelsen är undertecknad av Gunnar Ullén och Erik Sjöberg.

Även om man kan ha sina åsikter om de gamla handlingarna och frånvaro av tänkta skrivningar i protokoll - med mera - så har ju herrarna gjort det bästa de kan, vilket förstås är alldeles gott nog. De gör något för bygden, vilket är viktigt och fantastiskt. Vi skulle missa så mycket om det inte fanns folk som engagerade sig i den här typen av verksamhet. Det här året har föreningen antecknat att de har haft tre föreläsningar, vilket är mer än de haft under tidigare år. Det är lite väl sparsamt med information i årsmötesprotokollet, men fler aktiviteter i berättelsen om 1965 års verksamhet än vad som berättats om för tidigare år.

Det är en himla bra grej med hembygdsföreningar och folk som engagerar sig i denna typ av verksamheter. Det gör mig glad. Heja, heja, säger jag igen och igen.

Anette Grinde

djupdykande i föreningens gamla protokoll & andra handlingar. 😊

Styrelseberättelser och protokoll i föreningen St Eriks gille - i denna blogg!

• Styrelseberättelse för St Eriks Gilles verksamhet året 1965
• Styrelseberättelse för St Eriks Gilles verksamhet året 1964 (18/5 1965)
• Styrelseberättelse för St Eriks Gilles verksamhet året 1963 (18/5 1964)
• Styrelseberättelse för St Eriks Gilles verksamhet året 1962 (18/5 1963)
• Styrelseberättelse för St Eriks Gilles verksamhet året 1961 (18/5 1962)

• Ord om 1999-2011 (tidigare inlägg som också innehåller några äldre bilder och ord om tidigare år).

Styrelseberättelse för St Eriks Gilles verksamhet året 1964 (18/5 1965)

Ja, här kan vi kanske börja med styrelseberättelsen för året. Det hörs lite irriterade toner i en del av protokollen sen, men låt mig återkomma till det lite senare. Det är svårt med ord, ton och rättstavning. Rätt ska vara rätt, men vi är alla människor som gör så gott vi kan av det vi gör, eller hur? Rätt och riktigt eller något litet fel här och där spelar förstås roll när vi sedan gräver i historien. Hur vi rättar, vad vi sparar gör alltid skillnad.


"Styrelseberättelse för St Eriks Gilles verksamhet 1964 1/5 1965.

Under verksamhetsåret har hållits ett sammanträde - årsmötet den 18/5 1964 - då antikvarien Bernt Einerstam föreläste om Roslagens forntid. Årsmötet var välbesökt och avslutades med aftonbön i kyrkan. Härvid medverkande kyrkokören.

Söndagen den 1 november 1964 gjordes en höstutflykt till varggård vid Nydal - 7 km norr om Rimbo och till Darsgärde.

Styrelsen har under verksamhetsåret haft fem medlemmar - ordf. G. Ullén, v. ordf. Eliard Jansson, sekr. Erik Sjöberg, kassör Edvin Jansson samt kyrkoherde K-A Grandin.

Medlemsantalet har varit 37 stycken.

Som revisorer har fungerat Sigfrid Andersson och Tore Andersson. Revisorsuppleanter har varit Märta Andersson och Einar Sjölund."

Handlingen är undertecknad i Roslagsbro den 18 maj 1965 av Gunnar Ullén och Erik Sjöberg


Ja, här - Protokoll från årsmötet den 18/5 1965 med St Eriks Gille  - lyser det en smula irritation i leden. Detta dokument innehåller en anmärkning mot Norrtelje Tidning och utgör inte det ordinarie årsmötesprotokollet. Det kommer längre ner i detta inlägg. Här är man lite (eller mycket) missnöjd med annonseringen i Norrtelje Tidning (1965). Uppenbart - av texten här intill - är att man har ringt in annonsen till tidningen. Annonsen (som inte är bifogad) sägs innehålla åtta fel, som t ex att ordet amanuens ersatts med amning, upprepade felstavningar i namn och en allvarsam felaktighet i föredragets titel;  biordningar och biliv i Bro-Vätö skäppslag, när det gäller byordningar och byliv i Bro- och Vätö skeppslag.

Det finns en ton av irritation i dokumentet och en anmärkning om att annonsmottagerskan gjort en slarvig skrivning. Dokumentet är inte undertecknat men daterat och rubricerat som att det talats om i årsmötet den 18/5 1965.

Revisionsberättelse för Sankt Eriks Gille 1964

 

Inte heller detta år finns anteckningar om ekonomirapportering av kassör eller styrelse. Dock har revisorerna antecknar en del information om ekonomi i revisionsberättelsen för 1964. Där noteraras att man haft intäkter för medlemsavgifter med 145 kr under året, att årets utgifter uppgått till 6 kr och att man har 334,15 kr i kassan vid årets slut. Med 195,15 i kassan från föregående år så bör väl kassan stämma vid årets utgång, eller hur? Revisorerna har granskat och funnit inkomster och utgifter styrkta och föreslår årsmötet att bevilja styrelsen och kassaförvaltaren ansvarsfrihet för den tid revisionen omfattar.

 

Handlingen är undertecknad i Drottningdal den 16/5 1965 av Tore Andersson och Sigfrid Andersson.

Om antalet medlemmar är 37 st och medlemsavgiften 5 kr per person och år, så borde intäkten för detta vara 185 kr (inte 145 kr), säger ekonomen i mig. Finns det folk som är antecknade som medlemmar som inte betalar sin avgift? Eller finns det medlemmar som är eviga eller särskilt hedrade (t ex för att de gjort något särskilt gott för föreningen) eller kanske för att de betalt en avgift för evinnerlig tid?

Hur för man medlemsregistret i denna tid, tro? Finns det kanske en inbunden bok eller antecknas på lösa kort? Eller förs de genom anteckningar i en pärm?

I Protokoll fört vid årsmöte med St Eriks gille den 18 maj 1965 (som får antas vara huvudprotokollet) noteras det vanliga nödvändigheterna. Man öppnar mötet, utser ett par personer att justera protokollet (Eliard Jansson och Sigfrid Andersson), läser upp föregående årsmötesprotokoll och godkänner detta, föredrar styrelseberättelse och revisionsberättelse och godkänner dessa samt väljer nygammal styrelse i form av; ordförande Gunnar Ullén, sekreterare Erik Sjöberg, kassör Edvin Jansson samt övriga ledamöter K A Grandin och E Jansson. Som suppleanter väljs Sigfrid Andersson och Tore Andersson.

Andersson och Andersson får väl därmed kanske anses sitta på dubbla stolar. De är, sedan tidigare, revisorer. (Inga nya väljs detta år, vad som kan utläsas ur detta protokoll). Att vara revisor och samtidigt sitta i styrelsen (om än bara som suppleant) får nog anses vara ett regelbrott, eller vad sägs? 

I årsmötet beslutades också att föreningen den 1 juni 1965 skulle göra en botanisk exkursion i sällskap med K-A Grandin (styrelseledamot i föreningen och kyrkoherde i bygden).

Protokollet är undertecknat av sekreterare Erik Sjöberg - men inte justerat av Jansson och Andersson som utsågs till justeringsmän i mötet.

Under åren 1961-1964, så långt jag nu nått i handlingarna, förefaller det vara i huvudsak samma personer som finns i styrelsen och rör sig i beslutsleden. Vi kan anta att det är en grupp engagerade herrar som gärna njuter av naturen, den lokala bygden och som också är engagerade i kyrkans värld.

Jag vill förstås hoppas och tro att det också finns kvinnor med i kretsen kring verksamhet och förening, även om jag ännu inte ser deras namn i styrelsedokumenten. Jag vill också tro att kvinnorna är medlemmar i föreningen och gör skillnad för dess verksamhet. Så är det ju nuförtiden, eller hur?

Våra tider ändras, men det som är gjort förr om åren har också betydelse för det som görs nu. De som gjort har spelat roll för det som händer nu. Jag vill säga tack - både för det som gjorts i forna tider och för det som görs idag. Ja, tack, till er alla som engagerar er i föreningslivet!

Anette Grinde

djupdykande i föreningens gamla protokoll & andra handlingar. 😊

Styrelseberättelser och protokoll i föreningen St Eriks gille - i denna blogg!

• Styrelseberättelse för St Eriks Gilles verksamhet året 1964 (18/5 1965)
• Styrelseberättelse för St Eriks Gilles verksamhet året 1963 (18/5 1964)
• Styrelseberättelse för St Eriks Gilles verksamhet året 1962 (18/5 1963)
• Styrelseberättelse för St Eriks Gilles verksamhet året 1961 (18/5 1962)

• Ord om 1999-2011

 

Styrelseberättelse för St Eriks Gilles verksamhet året 1963 (18/5 1964)

Ja, fantastiska krafter strävar år efter år för att skapa schysta förutsättningar för bra kulturtänk i bygden. Det är förunderligt vackert att begrunda de gamla handlingarna där människor gjort sitt bästa utifrån tankar om samvaro, kultur- och bevarandetänk, kunskap och gemensamt intresse. Jag blir innerligt glad över allt som görs och gjorts runt om i bygden. Hembygdsföreningar är viktiga, tänker jag.

Dessa handlingar rör verksamhetsåret 1963 i hembygdsföreningen i Roslagsbro - St Eriks Gille.

Styrelseberättelse för St Eriks Gilles verksamhet året 1963 (18/5 1964)




"Under verksamhetsåret har blott hållits ett sammanträde eller årsmötet den 18/5 1963. Fil.dr Folke Hedblom höll föreläsning över ämnet; Med inspelningsbil bland svenskamerikaner i USA. Årsmötet var väl besökt och avslutades med aftonbön i kyrkan. Härvid medverkade kyrkokören. 

Styrelsen har under verksamhetsåret haft fem medlemmar - ordf. G. Ullén, v.ordf. Eliard Jansson, sekr. Erik Sjöberg, kassör Edvin Jansson samt kyrkoherde K-A Grandin. 

Medlemsantalet har varit 37 st. 

Som revisorer har varit Sigfrid Andersson och Tore Andersson och revirsuppleanter Märta Andersson och Einar Sjölund."

Styrelseberättelsen är undertecknad den 15 maj 1964 av ordförande Gunnar Ullén och sekreterare Erik Sjöberg.

Det här året var det sparsam verksamhet i föreningen, verkar det som. Har man bara haft årsmöte och inga andra samtal, aktiviteter eller sammankomster? Ja, inte som framgår av de handlingar som rapporterats till årsmötet. Av revisionsberättelsen framgår att det har influtit medel från medlemmar, att man annonserat och köpt skrivmaterial.

Kanske har företrädarna ändå mötts för samtal om framtid, om föredrag och om vad de vill göra i föreningen i framtiden. Kanske är det inte något som hastar? Kanske möts de ändå i kyrkan eller på kyrkkaffet för en stunds samtal, eftersom föreningen har nära koppling till kyrkan? Det officiella dokumentet är synnerligen sparsamt utformat. Kanske bör man, för senare års begrundande skriva något om samtal som förts (med tex medlemmar, styrelse eller myndigheter), människor som mötts (tex årsmöten och samtal med andra likasinnade föreningar) - ja, sånt som påverkar föreningens framtid och utveckling.

Vid begrundande av protokollet som förts vid årsmötet den 18 maj 1964 noteras särskilt att ingen ekonomirapportering sker av kassören eller styrelsen, att ingen balans- och resultaträkning finns noterad i handlingarna. För mig, som ekonomiintresserad ter sig detta som en brist, även om jag förstår att det ändå finns noterat på något sätt. Ekonomin finns däremot - mer ovanligt - rapporterad i revisionsberättelsen.

"Revisionsberättelsen upplästes och godkändes samt beviljades full och tacksam ansvarsfrihet."

Jag tänker att revisionen är något fristående, objektivt, som ska granska (inte göra eller rapportera om) räkenskaperna och föreslå ansvarsfrihet (eller inte) för styrelsen. Den här revisionsberättelsen är som en ekonomirapport och paragrafen i protokollet får mig att le. Årsmötet har inte att godkänna revisionsberättelsen - de har att begrunda dess innehåll och så småningom lägga den till handlingarna - och revisionsberättelsen beviljas inte ansvarsfrihet - det är styrelsen som beviljas ansvarsfrihet. Kanske är ändå huvudsaken att vi förstår vad som görs - gör vi det?

Till nygammal styrelse valdes; ordförande Gunnar Ullén, kassör Edvin Jansson, sekreterare Erik Sjöberg, ledamöter K-A Grandin och Eliard Jansson. Till revisorer valdes Sigfrid Andersson och Tore Andersson och som suppleanter till revisorerna valdes Märta Andersson och Einar Sjölund.

I årsmötesprotokollet finns en intressant hälsning som rimmar mycket väl med tanken om bevarande och minnen i en hembygdsförening:

"Framförde KA Grandin en hälsning från landsantikvarie Alf Nordström som betonade vikten av att äldre bebyggelse fotograferas eller xxxx (?) i största möjliga utsträckning. Ävenså att gamla kort av människor som levat och verkat i Roslagsbro samlas upp och bevaras." 

Den typen av arkiveringsuppgifter ter sig viktiga också idag med alla bilder som snurrar runt i det digitala samhället. Hur spar vi? Var spar vi? Vad spar vi? Hur gör vi bilder och information tillgängligt?

"Efter årsmötets avslutande följde ett föredrag av antikvarien Bernt Einerstam om Roslagens forntid illustrerat med ljusbilder." 

Vad är Roslagens forntid, tro? Finns det några anteckningar om föredraget, om vad som berättades? Berättade Einerstam om detta på andra platser - finns det någon dokumentation kring hans tankar? Var verkade antikvarien Bernt Einerstam? De knapphändiga uppgifterna i protokoll och berättelser gör mig nyfiken. Dessa föredrag - med "ljusbilder" - vill jag ju lyssna till!

Årsavgiften i föreningen fastställdes i årsmötesprotokollet till 5 kr.

Ja, protokoll och revisionsberättelse är detta år skrivet för hand med slingrande skrivstil. Styrelseberättelsen är maskinskriven. Det vill till att man skriver rätt från början, så att man slipper kladda, korrigera eller lägga till på mellanrader som inte finns. Det är verkligen andra skrivtider nu, i it-erans tecken.

Anette Grinde
djupdykande i föreningens gamla protokoll 😊


Länkar om Einerstam;

• Biblioteket Sthlm om Bernt Einerstam
• En uppländsk bältehake från förr
• Riksarkivet (sök på Bernt Einerstam)

Styrelseberättelser och protokoll i föreningen St Eriks gille - i denna blogg!

• Styrelseberättelse för St Eriks Gilles verksamhet året 1963 (18/5 1964)
• Styrelseberättelse för St Eriks Gilles verksamhet året 1962 (18/5 1963)
• Styrelseberättelse för St Eriks Gilles verksamhet året 1961 (18/5 1962)

Hembygdsföreningens gård i Övra Söderby - erhållen i gåva från ett dödsbo under 1980-talet.

(Foto; Anette Grinde 2019)

Vykort Roslagsbro kyrka (äldre tid - årtal oklart)



Vykort - Roslagsbro kyrka
Årtal oklart.

Styrelseberättelse för St Eriks Gilles verksamhet året 1962 (18/5 1963)

Styrelseberättelse för verksamhetsåret 1962 (18/5 1963)

Under verksamhetsåret har hållits två sammanträden. På årsmötet den 18 maj (1962) hölls föredrag av f. folkskolläraren Manfred Olsson, Rådmansö och vid höstsammanträdet talade den nye landsantikvarien Nordström, Stockholm.

Bägge sammankomsterna voro väl besökta och avslutades med aftonbön i kyrkan. Härvid medverkade även kyrkokören.

Styrelsen har under året haft fem medlemmar; ordförande Gunnar Ullén, vice ordförande Eliard Janssson, sekreterare Gösta Lodenius, kassör Edvin Jansson samt kyrkoherde K-A Grandin. 

Medlemsantalet har varit 32 st.

Som revisor ha fungerat Sigrid Andersson, Tore Andersson, Märta Andersson, Einar Sjölund.

Berättelsen är undertecknad av Gunnar Ullén den 18 maj 1963.


------


Protokoll är fört vid St Eriks Gilles årsmöte i sockenstugan i Roslagsbro den 18 maj 1963. (Se här intill)

Protokollet är ett ordinarie protokoll med de vanligaste paragraferna utan några utvikningar.

Styrelseberättelsen och revisionsberättelsen föredrogs. (Ekonomirapportering ser inte ut att ha skett. Inga ord om ekonomi finns i protokollet eller verksamhets-/styrelse-berättelsen).

Styrelsen beviljades ansvarsfrihet för verksamhetsåret 1962. Till ordförande valdes Gunnar Ullén och till övriga ledamöter Eliard Jansson, Erik Sjöberg, Edvin Jansson och K-A Grandin.

Till revisorer valdes Sigfrid Andersson och Tore Andersson. Som revisorssuppleanter valdes Märta Andersson och Einar Sjölund.

Årsavgiften för verksamhetsåret 1963 fastställdes till fem (5) kronor.

Under årsmötet höll fil. dr Folke Hedblom en föreläsning om inspelningar av svenska landskapsdialekter i USA. "Man hade där funnit många goda dialektord som icke längre finnes på sina ursprungsorter."

Årsmötet avslutades, sin vana trogen, med aftonbön i kyrkan (vilket vi kan anta är Roslagsbro kyrka, eftersom mötet hölls i sockenstugan i Roslagsbro).

Protokollet är undertecknat (18 maj 1963) av Erik Sjöberg och justerat av Gunnar Ullén.

Årsmötet hölls den 18 maj, vilket föreningen haft som årsmötesdag alltsedan dess bildande.

------

Av 1961 och 1962 års styrelseberättelser och protokoll ser föreningen ut att redan från början ha föredrag som en viktig punkt på agendan. Under dessa år har rapporterats ett höstmöte och ett vårmöte, där båda har innehållit ett föredrag och samtal om det som varit.

Hur många personer var med på årsmötet, tro? Hur många personer var med på höstföredraget? Hur tänker man sig - här tidigt 1960-tal - framtiden i föreningen? Hur stark är föreningens koppling till församlingen? Går de hand i hand här? Har det ändrats genom årens lopp eller har den samma starka koppling nu? Ja, kanske visar sig historia och framtidsriktning allteftersom åren går och fler berättelser och protokoll kan begrundas.

Jag tackar föreningen för lån av dessa vackra gamla handlingar.

Anette Grinde
djupdykande i föreningens gamla protokoll 😊



Fler/andra styrelseberättelser och protokoll i föreningen St Eriks gille!

• Styrelseberättelse för St Eriks Gilles verksamhet året 1963 (18/5 1964)
• Styrelseberättelse för St Eriks Gilles verksamhet året 1962 (18/5 1963)
• Styrelseberättelse för St Eriks Gilles verksamhet året 1961 (18/5 1962)

Styrelseberättelse för St Eriks Gilles verksamhet året 1961 (18/5 1962)

Styrelseberättelse för St Eriks Gilles verksamhet året 1961 (18/5 1962).


Årsmöte hölls den 18 maj 1961. Härvid antogs närslutna stadgar. (Stadgarna är inte bifogade till styrelseberättelsen. Med lite flyt hittas de i en annan bunt vad tiden lider.)

Under verksamhetsåret har Gunnar Ullén fungerat som ordförande, K A Grandin vice ordförande, Gösta Lodenius sekreterare, Edvin Jansson skattmästare samt Eliard Jansson.

Tillagda namn därefter är; Per Teodor Vester, Helge Jansson, Gunnar Johansson. (svårläst)

Tillagt därefter; Revisorer har varit Sigfrid Andersson och Tore Andersson, suppleanter Einar Sjölund, Märta Andersson (enligt tolkning från kommande års maskinskrivna anteckningar).

Årsmötet började med gudstjänst i kyrkan kl 1930 där kyrkoherde Grandin officierade. Därefter samlades man i sockenstugan där fil dr Agnes Geijer höll föredrag om Uppländsk kyrkoskrud i gammal tid.


Vid höstsammanträdet höll kyrkoherde Grandin föredrag med ljusbilder över ämnet Äldre byggnader i Stockholms län. (Ämnet är sedan överstruket i protokollet. Istället har noterats;) Ett färgsvep genom Roslagen (kursiverat är svårläst i berättelse, men utgör trolig text).

Sammankomsten avslutades med gudstjänst i kyrkan.
Under året har till gillet överlämnats äldre handlingar rörande köp, lagfart, bouppteckningar, mm från bland andra fru Elvira Eklund, Söderby och herr Rupert Hagfält, Eke. Handlingar finnas i kassafack i Roslagens sparbank, Norrtälje.

(se handskrivna årsmötesanteckningar från St Eriks Gille - 18 maj 1962 - här intill)

(Detta inlägg kommer att korrigeras så snart läshjälp har erhållits från bygdens folk).


Protokoll från gångna tider berättar om människor, deras vilja att göra och delta och om en del av de aktiviteter som har genomförts i bygden. Protokoll och anteckningar gör skillnad för forskningen om vad som har gjorts och kanske något om varför. Man kan tänka sig att de här människorna har träffats igen och igen över en kopp kaffe eller i förbifarten och diskuterat hur och vad som ska göras för framtiden i bygden. De formella protokollen berättar bara något litet, allt det andra finns kanske bevarat i människors minnen, i fotografier, tidningsartiklar och dagböcker och i andra anteckningar som är spridda hos var och en som deltagit eller tänkt omkring allt det som har gjorts.

Det som nämnts här ovan är från anteckningar från tiden för föreningens bildande. Den gård - Labacken i Övra Söderby - föreningen nu lägger mycket av sin kraft på finns då inte i deras ägo - den får de genom gåva under 1980-talet. Anteckningar om detta kanske kommer i sinom tid.

Mer om föreningen och dess nuvarande aktiviteter hittar du på deras hemsida; hembygd.se/sankt-eriks-roslagsbro


Anette Grinde
djupdykande i föreningens gamla protokoll 😊




Andra länkar;

• Årsboken Uppland 1960
• Årsboken Uppland 1948

 

Framtidsförbundet - allmän sjukkassa 1937

Framtidsförbundets ändamål och verksamhetsområdet var att bereda sjukhjälp åt sina medlemmar vid inträffat sjukdoms- eller olycksfall.

Vederbörande var medlem i avdelning nr 10 i Stockholm. Hon blev antagen i kassan från den 1 januari 1937. Inträdesavgiften uppgick då till 2 kr och därtill tillkom en månatlig avgift om 1,80.

Den aktuella medlemmen verkar ha betalat sin månatliga avgift under perioden januari - oktober 1937. Därefter saknas anteckningar i den lilla boken.

Det är okänt vad som har hänt i detta - vad som fortsatts, avslutats eller knappt påbörjats.

Vad gjorde fröken Stålnacke i denna tid, tro?

A..

Ett, två och tre...

Ett, två och tre, tänker hon, när telefonen ringer och hon ser numret. Hon känner ångesten växa, hjärtat slår dubbelslag.

- Ett, två och tre, tänker hon, som om det skulle hjälpa. Hon behöver nog räkna betydligt mer om det ska ge någon effekt.

Hon ser honom ta bort ljudet från telefonen, för att skingra hennes ångest. Han ser på henne, ser hur hon känner. Han håller om henne, med sin varma och starka famn. Hon hör honom viska.

- Blunda.
- Andas.
- Det är inte farligt, det är bara en arg människa.
- Han är inte här.
- Det är inte ditt fel att han inte kan tala lugnt.
- Du behöver inte tala med honom.
- Du är trygg här.

Lena lämnar rummet. Går uppför den branta trappan och sätter sig i den röda fåtöljen. Det luktar damm i rummet. Damm och gamla böcker. Hon betraktar tavlan som hänger på väggen. Den föreställer stranden där de njöt av naturen den där sommaren för länge sedan. Då, när de nyligen träffats och utforskade nya kvarter tillsammans. Det var en fantastisk tid, den där resan och alla upplevelser som den förde med sig. Det tål att tänkas på även i tider som dessa. Eller kanske särskilt i tider som dessa.

Kanske vore det bra att hålla kvar tanken där, men den drar lätt tillbaka till nu. Nu, där tiden inte riktigt är som hon vill. Hon vill att den ska vara mild, vänlig, där förståelse för alla parter råder, ja, samarbetsvänlig istället för aggressiv och oförsonlig. Det aggressiva sätter sig i kroppen på henne, så hon kryper ihop och känner rädslan krypa innanför skinnet. Det händer även när rösten i andra änden inte är aggressiv. När oförsonligheten, när man inte kan enas i en framåtsyftande riktning, känns. Rädslan dränerar, både under dagen och under natten. Nu fort den upp som ett spöke, som den där Livscoachen i boken Tänk positivt, annars kan du dö.

- vem är jag som inte klarar det här, tänker hon
- hur blir man fri känslan?
- hur blir man fri?
- kommer jag någonsin att bli fri?

Lena tänker på kvinnan som sände hatmail runt hela världen. Kanske var det hon som var upprinnelsen till den där rädslan, den där återkommande rädslan som känns i hela kroppen. Det är svårt att veta vad som är början på något som utvecklas allteftersom, förstärks. Anna, hon som hatade, misstrodde och gärna spred skit till andra. Hon nöjde sig inte med samtalet oss emellan, hon la gärna till 25 människor i mailet och förstärkte allt vad hon kunde. Hon sa en sak oss emellan och en annan till alla andra. Alla andra var tysta, vågade inte något alls. Anna var arg, vägrade lyssna till konstruktiv fakta, och spred sin ilska till så många det var möjligt. Det gav ohållbara konsekvenser, både för Lena och för organisationen. Organisationen vågade inte ta i frågan. Annas högljudda ilska behövde tonas ner och det gjordes lättast genom att låta Lena ta den riktiga smällen. Anna vågade de inte närma sig. Rättvisan och juridiken fick stå tillbaka. Tystandskulturen å ena sidan och vreden å den andra blev en framgångsfaktor för Anna.

- den där känslan finns kvar i kroppen, trots att det nu har gått flera år, tänker hon
- den ligger på ytan, vaknar vid minsta lilla skrap
- kommer jag någonsin att bli fri den?

Hon vrider på tanken kring det som har hänt nu. Hon undrar om det egentligen spelar någon roll hur hon säger eller tänker, när den andre inte vill mötas eller lyssna. När han bara har sin ståndpunkt och inte vill lyssna på hennes.

- är det alls någon mening då, undrar hon tyst för sig själv
- är det så makt ser ut?
- hur undviker man detta?

Hon fnyser för sig själv.

- ja, det är så makt ser ut.
- det oförsonliga är makt. Det är så du kommer framåt.

- det är därför du själv går bet.
- för att du lägger dig skakande platt och tillåter din livscoach eller dina medmänniskor att övertyga dig om att du inget är

Hon stänger sina ögon och hör vinden vina utanför. Det blir kallt, kanske bara av känslan av vinden som drar runt huset. Hon drar filten hårt omkring sig, lägger kudden tillrätta och låter tankarna snurra. Hon känner hur gråten bubblar, hur nära ångesten ligger.

- andas, säger hon till sig själv
- andas
- andas

10 minuter senare möter hon befrielsen, om än tillfälligt. Hon sover dubbelvikt i fåtöljen.

Ovanstående text ingår i bloggarens skrivövningar. Om man vill vara en skrivande människa, så måste man skriva - vare sig det är lätt eller svårt, sant eller hitte-på. Huvudsaken är att man skriver. Vad man skriver spelar ju egentligen mindre roll, även om det är en fördel att ha något vettigt att skriva om. Fantasi och hitte-på är viktigt om du tänker dig att skriva en bok eller längre text. Därför ägnar jag mig nu åt hitte-på, lite mer än förr. Dagens ord - eller - dagens skrivövning.

Kundtjänstpersonal...

Jag tänker att det måste vara ett särskilt folkslag som jobbar som kundtjänstpersonal. Ja, allt som har med service och i nära kontakt med kunder - som i många människor - faller ju egentligen i samma grupp. Där tillhör jag ju själv numera, men jag har nog inte riktigt det tänk och sinne man måste har som kundtjänstperson. Tror jag. Det måste vara människor som har ett särskilt psyke, som tål ovett och som lyckas med konsten att förstå att det inte rör dem själva när kunden är ilsk. Jag har själv väldigt svårt för ovett som möter mig och jag blir ohyggligt obekväm vid vrede.

Jag hanterar - möter som deras kund - just nu ett par organisationer som har sådan kundtjänstpersonal - hanterar, ja. De hanterar mig, ja. De går inte i taket, håller sig lugna, svarar (i regel) konstruktivt och obstruerar inte mer än nödvändigt. Att sitta i en kundtjänst och vara till tjänst för kunden är fint - för kunden (och därmed också kanske för kundtjänstpersonen). Det måste vara en utmaning för dagen att möta de argaste kunderna, att avväpna dem och att skiljas eniga och acceptabelt glada.

Det händer att jag imponeras, ja.

Ibland händer det att de säger att de ska ringa (eller maila) tillbaka efter att de kollat något. Ibland händer det att de också gör detta. Oftare inte, tyvärr. Kanske kom det något emellan. Det är ju lätt hänt och kan ses som en smula begripligt. Man blir dock inte så himla glad över sånt, eftersom det kan tänkas skapa mer besvär för en själv.

Nåväl. De är ju inte mer än människor, knappast bara några robotar. De är människor, precis som jag, med känslor, glädje, hopp och förtvivlan.

A..

Jag tog en springtur i det vackra vädret i morse...

Ja, jag tog en springtur i det vackra vädret i morse. Solen strävade uppåt allteftersom. Den var inte riktigt vaken vid min start (0600), men tog sig allteftersom. Det ljusnade, himlen var blå, solen sken, fåglarna kvittrade, tranorna ropade och rådjuren skuttade fint över ängarna. Ljudet från djuren och naturen är en fröjd. Inte som det där Bangladesh-oväsendet som han, den där superduktiga journalisten Samir Abu Eid, rapporterade om i en dokumentär om ljudnivån där häromdagen. Vi har verkligen tur (& kanske lite skicklighet) att ljudet inte så hos oss, här är det verkligen annat. Vi har verkligen olika levnadsförutsättningar.

I dokumentären fanns också ett avsnitt om familjerna som bodde och levde med sina små, små barn nära, nära järnvägen som hela tiden trafikerades. Inga stängsel, inga varningar, bara ständiga tåg med ett mycket högt ljud. Farligt för livet. Farligt för hörseln. Farligt för barnen. Farligt för de vuxna. Ja, verkligen farligt. Varför måste det vara så? Varför ser och förstår man inte skadorna - man, här som t ex politiker eller ledning för att förändra samhället? Ja, man kan undra.

På springturen skrattade jag lite smått när jag passerade ett träd längs vägen, där någon hängt ett par klarröda damtrosor. Hur kom det sig att någon förlorat dessa - vem och varför - och att någon hängt dem i trädet bredvid vägen? Ja, man kan undra, eller hur? Eller strunta i att undra, och istället bara le. Det är ju inte framgångsrikt att bara gissa. Det ger ingen ny kunskap eller korrekta svar.

På återvägen hemåt ringde min telefon/klocka för att varna om att jag strax ska vara vid mitt bussvinkområde om jag ska hinna med den första morgonbussen. Det skulle jag inte idag och tur var väl det eftersom bussen hade åkt förbi mig ca 10 minuter dessförinnan. Det har hänt förr att bussen är före sin tidtabell - och jag börjar uppleva det en smula besvärande eftersom det riskerar att göra så att jag missar bussen. Jag får ställa om min "väckning" så att jag får bättre marginal till de snabbfarande bussarna här ute på vischan.

Det är en bra grej att starta dagen med en springtur. Ja, en riktigt kalasbra grej. Det är t ex befriande när man drabbas av depression eller någon form av psykisk ohälsa, större eller mindre. Som när man ältar livet och inte kan lösa sina problem, t ex för att andra driver frågor helt utan hänsyn till den andre parten. Det är väldigt konstigt att jag inte springer på mornarna oftare. Det borde göras vareviga dag. Det finns förbättringspotential där. Det gör helt enkelt en väldigt stor skillnad.

A..

Erik den helige..

Labacken 31 mars 2019
Foto; Anette Grinde

Jag läser Ledungen och undrar varför det aldrig finns artiklar från vårt närområde i tidningen. Aldrig kanske är en överdrift, men ändå alltför sällan.

Ledungen rör Kultur och miljö i Stockholms län, är alltså en hembygdstidning för vårt län och bör förstås då också innehålla bild/text från våra kvarter. Kanske är lösningen att skriva & fotografera själv? Kanske är det så att ingen eller få skriver från dessa kvarter? Kanske är det dags att påkalla eget ansvar för bygden och dess föreningar för att dokumentera det som är och har varit och har påverkat oss?

Jag får forska om föreningen St Eriks Gille, höra med de ideella krafterna om dokument, bilder och hanteringen i historisk tid. Låt oss börja från början. Här är från början 1960, men med anor långt, långt tidigare.

St Eriks Gille är Roslagsbro hembygsförening. Den bildades den 18 maj 1960, på 800 års-dagen av Erik den heliges död. Föreningen håller alltid sitt årsmöte på denna dag och håller därmed också helgonet i sitt minne, allteftersom. En fråga till föreningen kan vara hur det kom sig att de prickade just 800-årsdagen.

Initiativtagare till föreningen var kyrkoherde Karl Arvid Grandin, som kan antas ha haft kunskap om helgonet och den tid som omslöt honom. Det kan vara förklaringen till hedrandet av helgonet i föreningens form - kyrkoherde Grandins yrkesbana, kunskap och intresse.

Föreningens grund är; St Eriks Gille har till uppgift att verka för hembygds- och församlingskänslans stärkande, att bevara rester av hembygdens gamla kultur samt att försöka skydda kultur- och naturminnesmärken som kan bedömas att vara av värde för kommande släkten.

Av grundstadgan framgår alltså att både församlingen och hembygdens natur och kultur i övrigt är av intresse i föreningen. De båda hör samman här, både församlingen och hembygden. Det kan vi se än idag genom föreningens nära band med Roslagsbro kyrka - föreningen håller sina sammankomster i församlingens sockenstuga vid Roslagsbro kyrka. Församlingen håller också en friluftsgudstjänst vid föreningen hembygdsgård Labacken varje sommar. De gamla traditionerna har inte brutits.

Vem är då Erik den helige, som föreningen döpts efter. Ja, Erik Jedvardsson - Erik den helige - är ett svenskt nationalhelgon och Stockholms skyddshelgon, så det ter sig inte helt uppåt väggarna att förankra honom i bygden, eller hur? En medeltida träskulptur finns i Roslagsbro kyrka. Kanske hade den betydelse för föreningens namn (även om det möjligen är så att träskulpturen nu istället anses föreställa Sankt Olof och inte Sankt Erik). Grundaren Grandins intresse och koppling till kyrkan där skulpturen finns gör namnet begripligt.

Erik den helige, Erik Jedvardsson, Sankt Erik, (Erik IX), föddes omkring år 1125 och dödades den  18 maj 1160, räknas som kung av Sverige omkring 1156-1160. (Omkring, eftersom olika delar av Sverige betraktat honom som kung för annan tid och dokumentationen om honom är relativt sparsam). Han helgonförklarades efter sin död.

Domkyrkan i Uppsala uppfördes på den plats där kung Erik Jedvardsson anses ha dödats år 1160. Enligt legenden var han en god kung och troende kristen. Erik for till Finland tillsammans med biskop Henrik för att omvända finnarna till kristendomen. Hur gick det med omvändandet, tro? Biskop Henrik dog martyrdöden och dyrkas som nationalhelgon i Finland.

Erik Jedvardsson var son till den svenske stormannen Jedvard, som troligen var från Uppland, och hans fru Cecilia. Erik var gift med Kristina Björnsdotter och barnbarn till Inge den äldre och Helena. Erik blev far till Knut Eriksson, Filip (troligen stamfar till Knut den Långe). Erik och Kristina fick också två döttrar: Margareta, död 1209, som gifte sig 1185 med kung Sverre Sigurdsson av Norge samt Katarina, gift med norske stormannen Nils Blaka.

När Erik Jedvardsson var i Heliga Trefaldighets kyrka i östra Aros (nuvarande Uppsala) för att delta i mässan (1160) överraskades han av den danske prinsen Magnus Henriksson. Det blev strid och kung Erik dödades av danskarna. Enligt Västgötalagens kungalängd dog Erik en våldsam död. Skelettet bekräftar att han blev halshuggen i strid, såsom det hävdas i helgonlegenden från 1200-talet.

På platsen där Erik Jedvardsson dog sägs har skett ett mirakel. Det berättas om en vattenkälla som strömmade fram och en blind kvinna som fick sin syn tillbaka när hon rörde vid kungen. Vad som är tro och vad som är sanning är svårt att veta. Mirakel och gamla sägner är ändå fantastiska berättelser. Tänk om dessa mirakel verkligen har skett?

Magnus Henriksson, som uppges vara den som dödade Erik, misstänks också ha dräpt Sverker den äldre, vilken är Eriks föregångare på kungatronen. En brors namn börjar på J, möjligen Joar Jedvardsson. Erik hade anknytningar till och ägde själv gods i Västergötland, vilka han möjligen förvärvade genom äktenskapet med Kristina. Möjligen var Erik jarl i Svealand innan han där erkändes som kung. I Götaland accepterades han tidigast år 1157.

Hembygdsföreningens - St Erik Gilles - fasta punkt är den gamla gården Labacken, belägen i Övra Söderby, Roslagsbro. Gården med boningshus, ladugård, lada och inventarier tillföll föreningen genom arv & donation år 1985. Föreningens ideella krafter har, genom årens lopp, lagt många timmar på att renovera gården och hålla den i ett skick som ger föreningens medlemmar och andra besökare möjlighet att se hur en sådan gård har sett ut, vilka förutsättningar som rått på platsen och dessutom begrunda gångna tiders redskap och annat material som sparats och vårdats i föreningens generösa utrymmen.

Vad vore vår historia om föreningar av detta slag inte fanns och gjorde stordåd för de platser, de historier och de gamla ting som finns i vår närhet?

Nej, den här texten kommer inte att sändas till Ledungen. Den får stanna här. Tacksam och glad är jag för Labacken (hembygdsgården) och St Erik Gilles alla ideella krafters idoga arbete. Ja, också för de som producerar Ledungen. Den ger oss en liten dos extra kunskap om något av allt det som händer i vår del av världen.

Vår historia spelar roll, eller hur?

A..




Information om Erik Jedvardsson har hämtats/begrundats (20190331) från t ex; 

• wikipedia  
• Svenska kyrkan 
• Riksarkivet
• Stockholms universitet
• Pressmeddelande från Stockholms universitet
• Uppsats från Lunds universitet
• Dick Harrison på Historiebloggen på Svd.se
• Sydnärkenytt

Mer om Labacken i denna blogg; 

• Labacken - St Eriks Gille

Mer om föreningen på deras hemsida; 

• St Eriks Gille

Tidningen Ledungen ges ut av Stockholms läns hembygdsförbund och kommer med 4 nr/år

• Ledungen

Labacken 24 mars 2019.
Rak flaggstång ger snett hus eller tvärtom.
Är det den fotograferade vinkeln som gör bilden så?
Oavsett vilket, så ter det sig en smula irriterande i
mitt sinne. Foto; Anette Grinde

Labacken 31 mars 2019
Foto; Anette Grinde

Det är lätt..

Det är lätt att bli stressad när du själv inte kan styra över tillvaron. När någon annan tar sig rätten att hävda och driva frågor som är skadliga för dig. Då visar sig risken som drar över verksamhet, hälsa och relationer. Då, när de - företag och/eller personer - du trodde på inte längre står vid din sida utan istället hävdar sin rätt. Här; den rätt som inte är rätt och som skadar andra. Då blir livet svårt.

Om jag har ett avtal och en verksamhet, så följer jag avtalet och gör mitt bästa i verksamheten. Ja, kanske mer därtill. Jag lägger helt enkelt all tid och kraft jag har där. Jag skriver under sådant som är förutsebart och hanterbart. Ja, jag funderar över det som står i avtalet. Det som inte står kan inte förutses eller hanteras.

Ibland händer det att andra hävdar att det står annat i avtalet. De har uppenbart inte läst (mitt avtal), än mindre förstått. Det är bara att beklaga. Problem, allvarliga hälsoproblem och verksamhetsproblem, uppstår när de driver sitt för att de är stora och har muskler och vägrar att lyssna på den andre parten.

Den typen av problem kan (nästan) bara leda till att alla förlorar i slutänden. Eller nja, kanske gör det inte något för dem att den lilla går överstyr? Alla kanske inte spelar någon roll? Det kanske bara är en chimär? Det verkar så. Jag hoppas att jag har fel.

Det är innerligt sorgligt att vederbörande - det stora företaget, eller de eftersom de är fler - väljer att inte lyssna & förstå att/när man driver någon eller någon över gränsen, bort från det hälsosamma och drägliga. Ner i något som inte är hållbart. Jag tycker inte om mig själv i depressionen. Jag tycker heller inte om de personer som indirekt har förpassat mig dit genom hävdande av avtal som inte finns. De gör det förstås inte som personliga individer - bara som en förlängd arm för den som kan hävda, utan personlig känsla och ansvar.

Det är synd att man inte är lika kaxig som Theresa May.

A..

Brexit & Theresa May

Theresa May, Storbritanniens premiärminister. Hon arbetar hårt med BREXIT och stöter på patrull i alla led.

Hur stark kan man vara, utan att trilla omkull? Hur mycket måste man utstå?

Den där brittiska regeringen och personerna i parlamentet verkar inte vara nådiga mot framåtandan i beslutsprocessen. De verkar säga nej till allt, oavsett hur det formulerats. Vilken är då möjligheten till framgång, när nej är svaret på allt?

Jag beundrar Theresa May - om inte annat för att hon ännu verkar stå på benen och inte lägger sig platt trots alla nej och allt mothugg vart hon än vänder sig.

A..

Det är en smula vår i luften

Foto 24 mars 2019 Anette Grinde
Det är en smula vår i luften. Snart försvinner all snö,
det börjar knoppas och hembygdsgårdsfolket börjar putsa och feja igen.
Det är vårtecken som heter duga. Visst är vi snart där?

Trädfolket tar lagen i egna händer..

I dagens DN läser jag om trädfolket som tar lagen i egna händer. Sedan sex år tillbaka ockuperar klimataktivister en tysk skog med tusenåriga anor - nu vägg i vägg med en riktigt smutsig brunkolsgruva. Den retoriska frågan; Får man bryta mot lagen för att rädda planeten - ställs i artikeln.

Ja, äganderätten ställs mot frågan om vad människorna får göra mot naturen. Visst är det verkligen hög tid för oss att ifrågasätta det. Pengarna måste stå tillbaka mot frågan om vår natur, mot klimatet och vår framtid. Kommersen har spårat ur. Det måste dras i handbromsen. Det framgår av artikeln att det är sagt många gånger, att riskerna nu är avsevärda för att det blir superbesvärligt om vi inte stoppar utvecklingen. Ändå fortsätter bedrövelsen.

Civil olydnad är ett viktigt sätt att påtala problematik. Ja, det är olagligt eftersom man bryter mot lagen, men det förekommer och är ett viktigt sätt när alla andra möjligheter är uttömda, när parterna inte lyssnat på ett vettigt och konstruktivt sätt.

Vad är civil olydnad? Ja, du bryter mot lagen. Du gör det utan egen (direkt) egen vinning, du gör det för ett högre syfte och du gör det utan våld. Du gör det också öppet och tydligt, står för din handling och står ut med det straff som det riskerar att föra med sig.

Brunkol är uppenbart skadligt för oss alla. Jag hoppas att trädfolket i Tyskland vinner framgång i sina protester mot den absurda kommers som uppenbart skadar hela vår värld.

A..

Allt jag fått lära mig - Tara Westover

Jag har börjat min läsning av Allt jag fått lära mig av Tara Westover och värms i själen av textens färd över sidorna.

Så vackert hon skriver. Så lätt och så vackert.

A..

Recension på bokhandelns blogg!

Söndag

Söndag.

Akuten. Långsamt. Utdraget. Som om rummet bara fylls på, ingen blir klar. Någon kallas in. Går. Kommer strax tillbaka. Väntar.

Barnfamiljer sitter delade, istället för tillsammans. Den skadade för sig. Resten i frustration över ovetskap och sysslolöshet. De påverkar hela väntrummet. Alla.

Jag kommer in till röntgen. Kan förstås inte sjukhusets rutin och röntgenprocedurer, men ställer mig frågande till röntgen av delar som inte gör ont framför de som gör ont. Frågar. Får svar att doktorn har sagt. Resignerar. Ombeds vrida handen i märkliga vinklar, obegripliga för den som inte förstår. Jag känner inte förtroende, slösar min tid.

Tillbringar min lediga - värdefulla - dag i ett väntrum där många väntar. Inget ser ut att hända. Vi sitter tysta, påfrestade i ledan att inte veta. Att slösa dagen på frånvaron av resultat.

En, två och tre. Och fler än så. Som om ingens tid spelar någon roll.

Ingen kommer härifrån. Ingen blir klar.

Säkert gör de sitt allra, allra bästa. Ja, såklart de gör. 

Fast jag inte ser. 
Kanske är det för att jag inte förstår det jag ser.

A..

Kenneth Backgård, förstår du inte?

Kenneth Backgård. Förlåt, men absurditeten i din handling måste du väl förstå här? Jag mår rent fysiskt illa av ditt tilltag, att det finns folk som inte förstår vikten av att inte flyga. Särskilt inte sådana sträckor. Även om tåg eller buss tar längre tid så måste man försöka. Man bara måste, liksom. Särskilt som politiker. Särskilt som företrädare för ett tågbolag. Ja, som politiker måste man verkligen försöka. Annars borde man byta syssla. 

Har du missat Greta Thunbergs budskap? Eller ser du inte att det också gäller dig? Förstår du problemet? 

Eller bryr du dig bara inte? Det sägs vara just de som inte bryr sig som är de allra farligaste, liksom de värsta. De som bara stillatigande tittar på när händelser sker, som inte får ske. 

A...

Wallinska gårdarna - Lilla torget - Norrtälje

Vykort 

Wallinska gårdarna, 

Lilla torget - Norrtälje

Tack, alla fantastiska...

Tack, alla företagare, drivna eldsjälar och kompetenta människor som håller intressanta och inspirerande föredrag för rotaryklubbar landet och världen runt. Det hålls mängder av folkbildande relativt korta anföranden, vecka efter vecka, året runt i dessa rum. Jag gläds, inspireras och imponeras. Glöd smittar.

Rotarianer och deras gäster lär sig nytt om sjukvård, toaletter, världens vatten, Afrika, politik, enskilda människor (gm ego-föredrag), polio eller andra Rotary-projekt, UF-företagare & draknästet, konstmarknaden, välgörenhetsprojekt, drivna företagares skötebarn, semlor, kärnenergiteknik, bihotell, musikterapi, finansbranschen och mycket, mycket annat. Ja, verkligen om allt, eller åtminstone det mesta. Det är en folkbildningsplats av guds nåde.

Man blir glad av sånt.

A..

Hon delar...

Hon delar länk efter länk och bild efter bild på facebook. (Eller heter det i?) Hon delar politik, lokala frågor och vackra bilder. Med mera. Inte en gång per dag, utan kanske fem. Eller i varje fall så mycket så det verkligen märks. Alltså, så där lite för mycket, kan man tänka.

Men, varför då för mycket, kan man också tänka. För vem bestämmer vem som ska göra vad, hur eller inte. Och hur vi ska förhålla oss till varandra. Om något någon annan gör ska irritera, glädja eller skava på annat vis.

Hon delar för att hon vill, för att det gör henne glad eller för att hon känt något eller upprörts över något. Hon kommenterar inte, så jag vet inte hennes känsla, men att hon har en känsla bör vara tydligt eftersom hon delar. Hon delar för att fler ska se det hon känner något för - plus eller minus är egalt. Vi bjuds in att ta del. Visst är det ändå en fröjd?

Vem är jag som funderar över delandets kultur? Med vilken rätt kan/får jag tänka kring detta? Vad gör jag av det? Tycker jag illa eller gott om det hon delar? Förändrar det min syn på henne? I sådant fall varför? Skulle det vara skillnad om det vore en honom?

Om man - kvinna - inte delade, så skulle vi missa många fantastiska bilder, texter och reflektioner. En del kan vi förstås vara utan, men visst är det ändå fantastiskt att det är möjligt med all tillgänglig information. Så, tack, till dig som delar med dig av ditt liv, dina intressen och dina våndor. Det gör skillnad hos mig.

Sållning är mitt eget dilemma. Hur jag förhåller mig till mängd, sort och riktning. Möjligen har andra samma problem på sin lott, men löser den säkert på ett helt annat vis än jag. För att vi är som vi är - lika, men ändå väldigt olika. Och ändå har vi lika rätt, eller hur? Eller inte?

A..

Doften från kylan...

I sakta mak vandrar jag längs vägen

lyssnar på ljudet av tystnaden
och de ensamma skorna
som knastrar i gruset

Hönsen kacklar glatt
när jag ger dem ljus och frisk luft
för dagen

Jag hör knacket
när hackspetten hårt slår sin näbb
mot trädet en bit bort
en likasinnad svarar på andra sidan stigen

Korna i hagen
ger sig till känna
med sitt välkända
råmande efter sina likar

Jag ser hästarna
busa med varandra
slänga med huvudet
och sträcka iväg sina vackra kroppar
i full galopp över ängen

Doften från kylan och naturen
ger känslan av
friskhet i luften
som gör mig trygg i
att vi ändå har det ganska bra

A..

Instagram