Bygdegårdarna i bygden

Jag botaniserar på Bygdegårdarnas Riksförbunds sida och upptäcker i förlängningen också bygdegårdar/samlingslokaler i Norrtälje kommun. Jag inser att vi verkligen har många fantastiska gårdar och ideella föreningar även här. Ja, föreningslivet är verkligen fantastiskt i vårt land. Det finns nästan inget slut på allt de gör.

Denna lista över bygdegårdsföreningar och andra föreningar är sådana som, enligt Norrtälje kommun, hyr ut samlingslokaler. De har också mängder av egna aktiviteter där kultur, glädje och energi spirar. Bygdegårdar är inte att sammanblanda med alla fantastiska hembygdsföreningar och hembygdsgårdar. De samlas i en egen förening, och i ett eget förbund (Sveriges Hembygdsförbund) men månar också de om bygd, byggnader, kultur och historia.

• Bergby skolas bygdegårdsförening 
• Bergshamra bygdegårdsförening
• Björkö-Arholma medborgarhusförening
• Brogårdens bygdegårdsförening
• Bygdegårdsföreningen Nyby kapell
• Edsbro bygdegårdsförening (fb)
• Estuna bygdegårdsförening
• Folkets husföreningen Framtiden i Hallstavik
• Färsna gård, Norrtälje
• Folkets Hus, Herräng (Folkets hus & parker)
• Norrtälje Folkets hus, Norrtälje (Folkets hus & parker)
• IOGT-NTO i Norrtälje
• Lf 789 Rimbo av IOGT/NTO LF 
• 1870 Väddö IOGT-NTO
• Lohärads bygdegårdsförening
• Länna bygdegårdsförening
• Rådmansö bygdegårdsförening
• Sättraby bygdegårdsförening
• Vätö folkets hus förening
• Yxlan-Blidö bygdegårdsförening

St Eriks Gille, hembygdsföreningen i Roslagsbro, äger den gamla vackra gården Labacken i Övra Söderby. Där lägger de glöd och energi, tid och kraft - och skapar evenemang för att visa, berätta om det som varit och för att samla in pengar till fortsatt verksamhet i bygden och på gården. Heder till alla de fantastiska människor som arbetar i alla dessa viktiga föreningar. 

Mer om föreningen hittar du, om du klickar på bilden. (Bilden är inte från nu. Vi har ingen snö nu).

Hedersrelaterat våld och förtryck

Relevant läsning om hedersrelaterat våld och förtryck

• Svd - 15 november 2014 av Soleyman Ghasemiani
• Svd - 1 augusti 2013 - polisen försvarar film mot hedersförtryck
• Svd - 23 juli 2013 av Erik Ullenhag

• Länsstyrelsens webb om hedersrelaterat våld och förtryck
• Socialstyrelsen; Frihet och ansvar – En undersökning om gymnasieungdomars upplevda frihet att själva bestämma (2007)
• Länsstyrelsen & Rädda barnen; Dina rättigheter - om hedersrelaterat våld & förtryck 

• Regeringen; om hedersrelaterat våld och förtryck (uppdaterat 13 oktober 2014)
• Regeringen; Stärkt skydd mot tvångsäktenskap och barnäktenskap - SOU 2012:35
• Regeringen; Handlingsplan för att bekämpa mäns våld mot kvinnor, hedersrelaterat våld och förtryck samt våld i samkönade relationer -  Skr. 2007/08:39

• Sveriges kvinnojourer om hedersrelaterat våld
• Rädda barnen om hedersrelaterat våld
• Kvinnofridslinjen om hedersrelaterat våld
• Nationellt centrum för kvinnofrid - Uppsala universitet (med en hel del att läsa)

Resenödvändigheter

• Pass (kolla giltighetstiden) - ibland räcker det med ett id-kort, men det visar sig från tid till annan att man blir krävd på pass även om vi inte behöver visa pass för att komma in i landet. Hotellen har ibland sina egna regler. Passet är då bra att ha med sig, förstås. 
• Visum; för resa i Europa krävs inget visum. (För resa i Ryssland eller Vitryssland behövs det dock).
• Reseförsäkring (i hemförsäkringen); reseförsäkringsdelen i hemförsäkringen gäller (normalt) i 45 dagar. Kolla vad den och hur länge den gäller och om du behöver någon form av plusförsäkring. 
• Tilläggsförsäkring (om borta mer än 45 dgr); försäkringen behöver tecknas innan du åker. Den är inte så billig, men kan löna sig om olyckan är framme. 
• Bankkort (gärna fler än ett). Var uppmärksam när kortet används, använd hellre kontanter än kort om du upplever situationen som osäker. 
• Pengar i rätt valuta och i rätt mängd; vissa länder har mer kontanthantering än andra - och kanske också en annan säkerhet än andra. Euroländer; Holland, Belgien, Luxemburg, Frankrike, Spanien, Portugal, Irland, Tyskland, Österrike, Slovakien, Italien, Slovenien, Finland, Estland, Lettland, Litauen (2015), Grekland, Malta & Cypern. 
• Kopia av pass & biljetter & kortuppgifter & sånt; förvarade på annan plats än originalen.
• Europeiska sjukförsäkringskortet (om du skall resa i Europa); beställ kortet från Försäkringskassan. Alla i sällskapet skall ha ett eget kort. Glöm inte att kolla giltighetstiden om du har ett sedan förr! 
• Vaccinationer; rätt sort för rätt land. Se över detta i god tid, eftersom några skall tas långt innan avfärd. 
• Telefonnummer till t ex försäkringsbolag, SOS, kontaktperson hemma, spärrservice för spärr av kort.
• Koll på landet; hur är det just där? Vilken valuta gäller? Måste jag ha pass/visum för att besöka landet? Är det tryggt och säkert (vilket ju är relativt och ställt till hur man själv uppträder)?
• Kamera, telefon och/eller dator/platta, extraminne till kamera - efter eget val och intresse.
• Laddarsladdar & elprylar; adapter för annorlunda eluttag/styrka.
• Anteckningsbok & en bra penna! 

• Solcellsladdare! (Står på min önskelista)
• Cykeldator! (Står på min önskelista)

• Resesinnet på!

A..

I Kungsan åks det skrillor

Hösten är här. Julskyltningen har börjat, alla ljus börjar tändas. Det är vackert med belysningen. Ljus är vackert.

Jag tänkte på Kungsträdgården och skridskoytan som finns där. Jag tänkte på de stunder jag och/eller barnens far varit där med ungarna, sett dem skratta, vingla, tampas med balansen och ramla. Det är en förunderlig konst att kunna åka skridskor. Jag hoppas att de underhåller sin kunskap, mina barn.

Jag gick ner till Kungsträdgården, som inte är så välbesökt i dessa dagar. Det är lite kallt och grått. På isplanen snurrade ett antal människor, mestadels unga, runt, runt. Unga, som i unga vuxna, inte barn. Jag satte mig ner vid kanten. Och betraktade.

En tjej åkte med sina lurar i öronen. Hon åkte för sig själv, dansade fram över isen, försvann i sin egen värld. Hon åkte med armar, kropp och känsla. Hon njöt, för sig själv, utan särskilda ansiktsuttryck men med en kropp som utstrålade njutning. Hon åkte varv efter varv, i sin egen dans. Det var vackert och mjukt. Hon var ensam på planen, med sin musik i sina öron, trots att hon inte alls var ensam på planen.

Två kvinnor höll krampaktigt i varandra. Det såg ut som om det var första gången de beträdde en is, åtminstone med skridskor på fötterna. De hade fantastiskt roligt tillsammans, med återkommande inslag av ren och skär skräck.

Fyra eller möjligen fem unga kvinnor övar också på isen tillsammans. De åker tåg, håller i varandra, för att strax falla handlöst åt alla möjliga olika håll. Skratt, förfäran och förtjusning byter av varandra. Tillsammans njuter de av stunden.

Ja, det finns män på isen också. Unga män. De åker på samma sätt som kvinnorna, ibland ovant och ibland med snits, men nästan helt utan skratten och njutningen.

Männen åker skridskor. Kvinnorna njuter, dansar och gläds.

A..

Se utställningen i Gallerian idag!

En halv miljon människor i de drabbade områdena saknar tjänliga bostäder och är oerhört sårbara i den pågående tyfonsäsongen. Hälften av dem är barn. Lärdomarna efter megatyfonen Haiyan i Filippinerna visar att man måste bygga upp samhällen på ett säkrare sätt för att klara framtida katastrofer. 

Haiyan, en av historiens värsta tyfoner, slog ner på östra och centrala Filippinerna den 8 november 2013. Över 6 200 människorna dog och över 14 miljoner drabbades, varav 5 miljoner barn. Hela samhällen spolades bort i den sex meter höga stormvågen som följde tyfonen och svepte in flera kilometer över land. 

- De främsta utmaningarna nu handlar om att invånarna i de drabbade områdena saknar jobb, skolor och säkra bostäder. Även en mild storm kan göra enorm skada när människor bor i tält och enkla skjul, säger Pia Stavås Meier, programchef och biträdande generalsekreterare på Plan Sverige. (Text från Plan Sveriges hemsida).

Jag besökte Plan Sveriges utställning i Gallerian idag. Det är sista dagen, så jag fick se till att ta mig tid. Utställningen visar fotografier från Filippinerna, som drabbades av tyfonen Haiyan. Bilderna är fotograferade av Pieter ten Hoopen. Informationen om fotografens namn är svår att hitta på Plan Sveriges hemsida, vilket är en stor brist. Den borde finnas i anslutning till varje bild. Den återfinns dock på deras fb-sida och i utställningen är den angiven. Tack, för det.

Bilderna är starka och fantastiska. Jag tycker att platsen för utställningen, de fantastiska fotografierna och det budskap utställningen sänder är viktiga. Det glädjer mig att Gallerian och Plan Sverige sett att platsen är en mycket bra - och viktig - utställningsplats. Jag hoppas också att Gallerian har låtit Plan Sverige nyttja utan utan krav på ersättning eller med en mycket låg ersättning.

Ja, bilderna är starka och fantastiska. Jag kommer inte längre än till den inledande texten, som beskriver utställningen, innan jag känner att tårarna pressar sig fram i ögonvrån. När jag går vidare till bilderna står de inte att hejda. De rinner sakta nedför mina kinder. Jag låter dem rinna. Det är inte lönt att försöka hindra dem eller sopa bort spåren. Utställningen är stark. Och vacker. Även om den också är fasansfull.

Människor försöker leva sina liv, trots att det saknas bostäder, är svårt att hitta jobb så att man kan köpa mat, skicka ungarna till skolan och betala sina räkningar. Vatten, eller något att dricka, är en allvarsam fråga. Det är skolgången också. Bilderna visar livet och förödelsen. En bil står långt uppe på land, omgiven av allsköns omöjligt bråte. I den omöjliga villervallan hänger fem rosa nytvättade klänningar på ett klädstreck. Bilden ter sig nästan absurd, men visar också på människornas vilja att leva sina liv. De vackra och rena kläderna är viktiga, trots att miljön runt omkring ter sig alldeles hopplös.

En riktigt duktig fotograf har fotograferat på ett riktigt allvarligt tema. I samarbete med Plan Sverige.

Utställningen Haiyan 365 dagar visas i Gallerian, Stockholm den 7-11 november 2014. Sista dagen idag, alltså. Den är vacker, stark och fyller mig med frustration. Den är viktig.

Besök den!

Idag!

Anette Grinde

En paus från våldet

Tidningen Vi
nr 11 - november 2014
En paus från våldet
Text Linda Stark
Foto Åsa Sjöström

Artikeln har fem bilder av barn. Ingen kan visa sitt ansikte. Bilderna föreställer barn som måste vara osynliga, hålla sig borta från bilderna som snurrar på nätet. För att de har en förälder, eller en närstående, som är våldsam.

Artikeln beskriver situationen för kvinnor som varit tvungna att gömma sig, att byta ort, att bryta upp och byta liv. För sin och sina barns överlevnads skull. Den beskriver några andningsdagar, när mammor och barn kan åka på sommarläger någonstans i Sverige, tillsammans med andra i samma situation. När de kan njuta av sommaren utan rädslan för att hittas eller utsättas för våld eller annan kränkande behandling.

Artikeln beskriver också situationen för barnen. De små, lojala varelserna, som vill föräldrarna väl. Och som vill ha egna liv utan rädsla. Barnen, som vill leka, chatta med kompisar och ta bilder med kompisar och sprida med vindens hastighet på internet.

Artikeln avslutas med frågan; Hur kan det vara möjligt att det är kö till hemliga läger för våldsutsatta barn och kvinnor i Sverige 2014? 

Ja, hur är det möjligt?

Artikeln gör mig alldeles gråtfärdig, frustrerad. Jag känner hur mina ögon sakta fylls av tårar, hur de svämmar över. När tar våldet slut? Varför lyckas vi inte skapa trygghet i vårt samhälle? Hur kan vi tillåta att barnen och kvinnorna utsätts för allt detta våld?

A..

Svenska Afghanistankommittén

Häromsistens (18 september) lyssnade jag till en föreläsning där Svenska Afghanistankommittén (SAK), genom Jan-Inge Bengtsson som föreläste. Han har varit och är aktiv engagerad i Stockholmsavdelningen. Han berättade om läget, om landet, om svårigheter och möjligheter. Hans glöd stod inte att ta miste på. Han månade om landet och talade varmt om Afghanistankommittén som gör mycket stora insatser i landet. Det var oerhört glädjande att höra om deras insatser och att det verkligen har blivit mycket bättre. Även om en del ting är svåra att räkna.

SAK har startat många skolor i landet. En brist är just skollokaler, men också lärartillgången. Eleverna får ibland sitta utomhus, under bar himmel. Ibland sitter de direkt på marken men ibland har de något att sitta på. Lärarna får undervisa i tvåskift, en grupp på förmiddagen och en på eftermiddagen, så att fler skall få möjlighet att gå i skola.

Svenska Afghanistankommittén medverkade i årets insamling till Världens Barn, men samlar också in egna medel till sin verksamhet. De är beroende av vänliga gåvogivare för sin verksamhet. Vill du bidra, engagera dig eller veta mer om SAK? På deras hemsida hittar du mer information; www.sak.se

Strax efter föreläsningen fick jag Svenska Afghanistankommitténs verksamhetsberättelse och årsredovisning för 2013 i min hand. Den är fylld av nyttig information. Jag bläddrar, läser och begrundar.

Svenska Afghanistankommittén har en angelägen och vacker vision; Ett Afghanistan fritt från fattigdom, våld och diskriminering där mänskliga rättigheter respekteras och alla lever i värdighet, med lika möjligheter och social rättvisa.

När jag lyssnade till Jan-Inge Bengtsson kände jag mig hoppfylld. Hans glöd och känsla av hopp smittade av sig. Det är viktigt att människorna som arbetar med frågorna känner hopp och kan förmedla detta till alla oss andra som egentligen inget vet. För vad kan vi veta när vi inte har varit där? När vi inte har forskat, talat, lyssnat, sett och förstått.

När jag läser om 2013 i årsredovisningen blir jag sorgsen, men ser också ljusglimtar, precis som Bengtsson gav uttryck för. 2013 kännetecknades av fler civila offer för konflikten. Frekvensen ökade av rapporter kring övergrepp på mänskliga rättigheter och särskilt mot kvinnors rättigheter. Antalet registrerade fall av tvångsäktenskap, våld i hemmet och våldtäkter ökade kraftigt. Det pekar på allvarliga brister i genomförandet av lagen som utarbetats för att bekämpa våld mot kvinnor, men det kan också tyda på en ökad benägenhet att anmäla.

Bland det positiva som har hänt är att antalet barn i utbildning fortsatte att öka och att ca 40% av de 9-10 miljoner barn som nu går i skola är flickor. Ett stort problem kvarstår dock; kvalitet och utbildningsresultat i skolan, liksom alla de barn som ännu inte får möjlighet att gå i skolan. På den positiva fronten ses också hälsosektorns positiva trend. Den ökade tillgången till hälsovård ger en sjunkande barn- och mödradödlighet. Det är ännu en lång väg att gå innan de kan kallas goda resultat, men riktningen är positiv.

SAK utgår ifrån att landsbygdsbefolkningen, som de arbetar för och med, är aktiv i sin egen förändring. Utgångspunkten är alltså att människorna har rätt till självbestämmande. De skall inte bli utvecklade av andra, utan av sig själva. Det är därför viktigt att SAK fortsätter att utgå ifrån arbetssättet att involvera alla parter. Prioriteringar görs i diskussion med byarna och projekten görs i samarbete med dem.

SAK hade, vid utgången av 2013, 8 kontor i landet och arbetade i 17 av landets 34 provinser, företrädesvis i den nord/östra delen av landet.

Det är imponerande att höra och att läsa om det arbete de gör i Afghanistan. De har t ex bidragit till att många barn har kunnat gå i skola och till bättre hälsa för många barn och mödrar. Jag gläds stort åt det arbete de gör.

Anette Grinde

#Afghanistankommitén 
#Folkbildning 
#2013 

(Källor; föreläsning 18 september i Norrtälje samt Svenska Afghanistankommitténs verksamhetsberättelse och årsredovisning 2013).

Besökta länder och viktiga listor :)

Mina besökta länder (när vi begrundande detta vid nyår 2011/2012) var Cypern, Spanien, Frankrike, Polen, Tyskland (maraton i Berlin), Belgien, Holland (maraton i Amsterdam), Danmark, Norge, Luxemburg, Ungern (halvmaraton i Budapest), Österrike, Schweiz, Indien (fina cykelturer), USA, Grekland, Italien, Finland, Estland, Kina, Thailand, Malta (maraton), England, Portugal (halvmaraton i Lissabon) och Sverige (25 st). Av dessa hade 16 besökts tillsammans med Leif.

Under 2012 besökte vi tydligen bara tidigare besökta länder, men under 2013 tillkom två nya till listan; Island (Reykjavik Marathon) och Turkiet (Istanbul Marathon). Jag var därmed uppe i 27 länder.

2014 - hittills - har vi besökt Frankrike (Paris Marathon), Polen, Litauen, Lettland, Estland (cykeltur i ljuvlig sommartid) samt Tjeckien (Prag, när Leif fyllde år). Av dessa länder är Litauen, Lettland och Tjeckien nya för mig. Jag är därmed uppe i 30 länder.

Hur många har Sofie nu, mån tro? Hon gick säkert förbi under sin Sydamerikaresa i våras, där hon rasslade in massor av länder på ett bräde.

Antal maraton/ultror uppgår nu till 21 stycken, och antal länder som rör dessa aktiviteter är 9; Sverige, Frankrike, Turkiet, Holland, Island, Tyskland, Finland, USA och Malta.

Vad kommer härnäst?

A..

Judekvarteren - Prag,Tjeckien

Den gamla judiska begravningsplatsen i Prag är ett måste-besök för den som gillar kyrkogårdar och begravningsplatser. Det gör jag, så därför fick det bli ett besök.

Här begravdes Prags judar från 1400-talet fram till 1700-talet. Platsen räckte inte till, så på vissa stället begravdes människorna i tolv lager ovanpå varandra. Därför finns det nu också ett myller av gravstenar som ser ut att stå huller om buller på den relativt lilla ytan. Det är en fantastisk plats.

Författaren Franz Kafka har sina fötter & rötter i stan. Här står han staty och Leif står vid hans sida (som bevis på att han var där). Man hittar också ord om honom inne i den spanska synagogan. Den här statyn är belägen strax intill.

Mer om Franz Kafka hittar man naturligtvis också på Kafkamuséet, som ligger på den andra sidan stan, tvärs över floden Moldau via Karlsbron (Lillsidan).

A..

Prag. 

Tjeckien. 

29/10 - 3/11 2014.

Spår - av Lena Sundström

Spår
Lena Sundström
Natur & Kultur, Stockholm
2013
Isbn 978-91-27-13398-3
www.nok.se

Jag lyssnar till en föreläsning av Lena Sundström på Sundbybergs bibliotek. Det är kväll, onsdagen den 5 november 2014. Ute har mörkret fallit. Det småduggar och är lite råkallt ute. Föreläsningsrummet är fullt, t o m överfullt. Jag tänkte inte lyssna eftersom jag är förkyld, men råkar passera rummet just det när det är dags för föreläsningsstart. Jag tänker att jag kan lyssna en liten stund och ställer mig mot en hylla i utkanten av rummet, utan att leta reda på något att sitta på eller hänga av mig mina ytterkläder. Jag blir kvar. Efter en stund får jag ta av mig ytterkläderna och mot slutet fångar jag en pall att sitta på. Hon, Lena Sundström, talar engagerat, exakt. Hon är noga med att förtydliga sin princip, att allt skall vara sant och väl dokumenterat. Jag har inte tänkt läsa boken, men ändrar mig när jag hör henne tala. När föreläsningen är slut och jag vänder mig om för att gå, ser jag att flera exemplar av boken ligger på biblioteksdisken för att lånas ut. Jag fångar ett exemplar i farten.

När jag kommer hem öppnar jag boken, och har svårt att lägga ifrån mig den. Kvällen blir sen. Också en stor del av nästa dag ägnas åt Sundströms ord om de spår som visar sig allteftersom. Utredningen växer. Frågorna blir fler allteftersom, svaren är ibland få, men små toner och viktiga ord ger utredarna riktning och tillräckliga bevis. De är ihärdiga, vilket ger utdelning allteftersom. Sundström har dokumenterat andras arbete, alltså inte sitt eget. Hon har följt Fredrik Laurins, Sven Bergmans och Joachim Dyfvermarks arbete i spåren runt de utvisade egyptierna. Också deras arbete har varit engagerat, exakt. Hon har följt deras pussel, sett dokumentationen och skrivit på ett sätt som gjort spåren intressanta att följa. Boken är enkelt skriven, begriplig. Den är också påfrestande. Sverige är inte ett land som förstår att mänskliga rättigheter gäller för alla, alltid. Det är tydligt att rättssäkerheten inte är total, att det går att förringa händelser och att man gör allvarliga försök att dölja viktig information. Offentlighetsprincipen är viktig, men ibland lyckas sekretessen dra svarta streck över sådant som är riktigt viktigt. Det är då glädjande att det finns duktiga grävare som idogt pressar vidare och visar absurditeterna och rättshaveriet som följer i jakten på terrorismen. Det går inte att jaga urskillningslöst, det måste finnas någon hejd.

Boken bygger på ett mycket omfattande utredningsmaterial. Ett utredningsmaterial som idogt samlats av Fredrik Laurin, Sven Bergman och Joachim Dyfvermark för att sedan gås igenom och sammanställas i litteraturform av Lena Sundström. Hon har skapat en mycket läsvärd bok. Jag imponeras mycket stort av Laurin, Bergman, Dyfvermark och Sundströms idogt granskande arbete. Hatten av, för riktigt duktigt yrkesfolk.

Spår rekommenderas. Starkt och absolut.

Anette Grinde
Sundbyberg 20141106

Adlibris. Bokus. Svd. DN. 

Sara Mohammad - grundare av Riksföreningens Glöm aldrig Pela och Fadime

Sara Mohammad, född 1967 i området Sulaymaniyya i irakiska Kurdistan, är en svensk människorättsaktivist. Hon är en av grundarna av Riksorganisationen GAPF, Riksföreningen Glöm aldrig Pela och Fadime. Sara Mohammad har fått flera priser för sitt arbete mot hedersrelaterat våld och kvinnoförtryck.

När hon var 17 år lämnade hon sin familj efter att hon misshandlats och hotats till livet av sin bror som ville byta henne mot en kvinna han ville gifta sig med. Mohammads far vägrade gå med på broderns krav. Hon kom till Sverige som politisk flykting 1993.

Man räknar med att det i Sverige finns 70 000 ungdomar vars liv styrs av hederskulturens baksidor, där ungdomarnas egna val inte står högt på agendan. Sara Mohammad arbetar aktivt för deras rättigheter. När jag läser några av de artiklar som skrivits om Sara Mohammad känns hennes arbete oerhört viktigt. Hederskultur, hedersvåld, barnäktenskap, övergrepp inom familjerna, tvångsäktenskap, mm ligger på hennes bord, som oerhört viktiga frågor. Mänskliga rättigheter gäller även dessa ungdomar. Vi behöver verkligen se det. Sara Mohammad håller föreläsningar, utbildar, debatterar och informerar. Det känns viktigt.

Som alla kvinnor som tar i besvärliga frågor utsätts hon också för mothugg, hat och agg. Det glädjer att hon förefaller vara en kvinna som står över sådant. Hon fortsätter att tala, utbilda, föreläsa och debattera i frågor som rör hedersrelaterat våld.

Styrelsen för Riksorganisationen GAPF beslutade under hösten 2013 om att starta en insamlingsstiftelse, vars ändamål uteslutande skulle vara att stödja arbetet mot hedersrelaterat våld. Stiftelsen fick namnet Insamlingsstiftelsen Glöm Aldrig Pela och Fadime.

Insamlingsstiftelsen är helt fristående från Riksorganisationen GAPF och har i sin egna juridiska form en självständig förmögenhet. Styrelsen för Insamlingsstiftelsen Glöm Aldrig Pela och Fadime är namnkunnig och består av ordförande Nyamko Sabuni, före detta jämställdhetsminister och styrelseledamöterna Lise Bergh, bland annat tidigare statssekreterare (S) och före detta generalsekreterare för Amnesty Sverige, Leif Ericsson, Fadimes advokat, Elisabeth Massi Fritz, Pelas advokat, specialiserad på hedersbrott samt Sara Mohammad, ordförande och aktiv i Riksorganisationen GAPF.

Anette Grinde

Skrivet om eller av Sara Mohammad; 
Sara Mohammad - enligt Wikipedia
Stockholm Fria (20014/2014)
GAPF om Sara Mohammad
GAPF om insamlingsstiftelsen
Fri Tanke
Expressen 2014
Feministiskt perspektiv
Nima Gholam Ali Pour
Fria Tider
Talarforum
Kvinnliga talare
Gp
Kvinnojouren
Tranås Tidning

Lotta Edholm
Humanistbloggen

Ekonomi för icke-ekonomer

Kursdags! Ekonomi för icke-ekonomer.

Målgrupp; föreningslivets styrelseledamöter

Balans- och resultaträkning – vad innebär de? Lär dig förstå ekonomirapporten på styrelsemötet och känn dig trygg med att kunna fatta kloka beslut.

När; lördag 15 november 2014, kl 09.30-16.30
Plats; Korta Gatan 9, Solna
Ledare; Anette Grinde Lundeberg

Anmälan här

Nästa kurs; 28 mars 2015

Några dagar i Prag - Tjeckien

Prag.
Tjeckien.
29/10 - 3/11 2014.

Prag var trevligt, men ruskigt turistigt i de centrala delarna. Det gick knappt att ta sig fram i mängden turister. Priserna i turistkvarteren var också kraftigt turistanpassade, i jämförelse med andra kvarter i staden. De tog ordentligt betalt för många av sina sevärdheter. Jag tror nog inte att jag åker till Prag igen, såvida jag inte har ett särskilt ärende.

Hotellet (Relax Inn Hotell Prague, Novovysocanska 163/25) var helt i sin ordning. Frukosten var bra för den som äter kött, men inte för den som är vegetarian. Hotellet låg ca 1 timmes promenad från centrum. Ja, det gick att åka med allmänna kommunikationer (buss och t-bana/spårvagn) för den som inte vill promenera.

Tunnelbanan kostade 24 Czk (Tjeckiska kronor) för en 30 minuters biljett och 32 Czk för en 90 minuters biljett. Det går också att köpa t ex 3-dagars eller 30-dagarsbiljetter. Tunnelbanan är lätt att hitta i, är reklamfri och ren. För färd till/från flygplatsen; buss 119 från flygplatsen till ändhållplatsen, därifrån den gröna tunnelbanan in till centrum. 32 Czk kostar äventyret, som tar ca 45 minuter. Det går också flygbussar från/till flygplatsen från centrala Prag. Kostnaden för dessa uppgår till 150 Czk.

Stora torget i gamla stan var vackert, med de stora kyrkorna på ömse sidor och med den fantastiska astronomiska klockan. Torget var en utpräglad turistisk plats, där den lokala befolkningen nog inte lägger så stor del av sin tid. Ja, förutom musikanter, gycklare och sådana som på annat sätt vill roa (eller skinna) turisterna, förstås.

I de judiska kvarteren turistar vi t ex genom besök på ceremonihuset nära den gamla judiska begravningsplatsen. Här visas bilder och beskrivs ceremonier kring t ex sjukdomar och begravningsritualer. På alla bilder finns män, bara män. Inga kvinnor verkar existera i dessa rum. Det är ledsamt att se. Jag hoppas att det är bättre/annorlunda idag. Begravningsplatsen var roligare (om nu en begravningsplats kan vara rolig). Där var det trångt. De ligger, på sina ställen, begravda i 12 lager. Mängden gravstenar vittnar om trängseln. Det ser nästan ut som en plats för försäljning av gravstenar som är staplade nära, nära varandra. Vi vandrar också igenom Pinkas synagoga. Den gör mig sorgsen. Väggarna är fyllda av namn målade direkt på väggarna, från golv till tak, i rum efter rum. Namn och datum - där slutdatum är under under andra världskriget. Namn efter namn, familj efter familj - det är fasansfullt, starkt och så otroligt sorgligt.

Lillsidan, på andra sidan den hysteriskt turistinvaderade Karlsbron, hade borggården, den vackra parken högt uppe på kullen och en del andra begivenheter. Vi hittade också en vacker och talande, men mycket sorglig, installation genom minnesmärket över kommunismens offer.

Raul Wallenbergs promenad ligger på kullen ovanför Lillsidan, där också den svenska ambassaden är belägen. Det är en mycket vacker plats, med fantastisk utsikt och väl skyddad mot stadens återkommande översvämningar.

I staden, eller strax utanför, ligger en stor marknad. Promenadavstånd eller med en spårvagn ett kort stycke norrut. Hit hittar få turister. Kanske skulle marknaden vara större om också turisterna hittade hit. Det skulle göra skillnad för alla dem som strävsamt packar upp alla varor varje morgon och lika strävsamt plockar ner dem på kvällen. Jag tycker att marknadsmänniskor är ett fantastiskt folkslag. Vilket otroligt plockande de måste tvingas ägna sig åt.


A..

I parken högt uppe på kullen övar han på att gå på lina. Han har spänt band, 
hårt, hårt, mellan några träd. Koncentrationen är total.

Valuta, ca kurs

1 sek = 2,7 czk

400 czk = 147 sek

2000 czk = 732 sek

3000 czk = 1103 sek

Minnesplats över kommunismens offer - Prag, Tjeckien

Monument över kommunismens offer av skulptören Olbram Zoubek.
Újezd, Prag 5.

Kommunismen i siffror

205.486 dömdes
248 avrättades
4.500 dog i fängelser
327 dödades vid gränserna

Minnesplats över kommunismens offer.
Levande historia - brott mot mänskligheten

Recept

Recept på en skön stund i naturen!

1. Gå från jobbet så tidigt som möjligt
2. Dra till skogen, fjället eller varför inte stranden?
3. Spring eller promenera tills pulsen är hög eller andetagen tunga
4. Ta på en varm tröja
5. Lägg dig ned i mossan, gräset, sanden..
6. Andas, känn, se, lyssna, lukta, njut!

Upprepa varje vecka.

(Källa; Friluftsfrämjandet)

Lennon Wall - Prag, Tjeckien

• Wikipedia om Lennon Wall, Prag Tjeckien.
• Lonely Planet om Lennon Wall
• Wikipedia om Prag

Time to dance - Prag, Tjeckien

Prag, Tjeckien

Vår boendeadress - 1 timmes promenad ifrån centrum.

Leif promenerar på det stora torget i
gamla stan, Prag

Pinkas Synagoga; ca 80 000 människor försvann under
andra världskriget. Väggarna är fyllda av namn & datum.
Jag ryser när jag tänker på alla de fasor människorna utsatts för. 

Den förundrande klockan (Gamla stans torg)

Fyllda 65 år, redo för nya äventyr.

Vad är en levnadslön?

Bild från Fair Trade Centers broschyr
Levnadslön nu!

En levnadslön är en lön som man kan leva på. 

På bilden här intill visar det sig att sömmerskan får rätt lite betalt, att kakan delas av många men där sömmerskan får alltför lite.

- Ja, den där arbetarens lön, hon som syr, borde ju få lite mer förstås. Så att lönen räcker till mat på bordet och tak över huvudet. Och kanske en resa hem till familjen lite då och då? Eller ett läkarbesök för ungarna? Eller vad säger vi? Vill vi bidra till det? Och hur tänker vi oss att göra det? 

Ja, t ex genom att uppmärksamma inköpare på de anställdas situation och se till att de tar ansvar också för det första ledet i kedjan. Om de inte gör det bör vi ifrågasätta om vi vill handla genom återförsäljare/företag som inte tar ansvar. Om t ex H&M är en stor inköpskanal, men inte bryr sig om sömmerskornas lön, deras rätt till schysta arbetsvillkor, arbetsmiljö och arbetstider - så behöver vi få dem att göra det. De har, genom sin storlek, mycket stora möjligheter att påverka. Det är förundrande att det visar sig att de inte gör det. 

En levnadslön skall; 
- vara möjlig att intjänas under en normal arbetsvecka på högst 48 timmar 
- utgöra grundnettolönen efter skatt och exklusive bonusar, tillägg och övertid 
- täcka grundbehoven för en familj om fyra personer - inkludera 10% sparande, utöver kostnader för basbehoven (som är tex mat, boende, läkarvård, mediciner, transporter, odyl).

När jag hör den kambodjanska sömmerskan berätta om sina arbets- och levnadsvillkor, och om deras möte med H&M blir jag så omåttligt sorgsen. 

Nog kan vi väl ändå bättre än så?

A..


Läs mer; 

• Fair Trade Center
• Levnadslön (Fair Trade Center)
• LO - TCO om levnadslön
• Besök från Kambodja hos LO - TCO Biståndsnämnd

Inbjudan till kurs i redovisning/bokföring - grundkurs

Inbjudan till kurs i redovisning/bokföring - grundkurs

Bokföring från grunden 
Innehåll; 

• Begrepp 
• BAS-kontoplan 
• Redovisningsprinciper 
• Registreringsregler (Skatteverket & Bolagsverket) 
• F-skatt, A-skatt 
• Skatteavdrag och arbetsgivaravgifter 
• Bokföring av personalkostnader 
• Förmåner 
• Kontrolluppgifter 
• Moms; registrering, redovisning och betalning 
• Momsmetoder/bokföringsmetoder 
• Fakturering och bokföring av fakturor 
• Kort om bokslut & deklaration

• Antalet deltagare är begränsat till 12 personer. 
• Föreläsningar och diskussioner varvas med praktiska övningar. 
• När; 19-20 mars 2015, kl 0900-1600 
• Var; Solna Centrum 
• Lärare; Anette Grinde

Anmälan & mer info här!


Alternativa datum; för kurs i bokföring - grundkurs

• 16-17 april 2015
• 11-12 maj 2015

Kurserna genomförs tillsammans med Folkuniversitetet i Solna.

Slopad skattereduktion för gåvor

Skattereduktionen för gåvor till ideell verksamhet slopas. Regeringen anser att understödjande av ideell verksamhet inte är en uppgift för skattesystemet. Prioriteringar av stöd med skattemedel till ideell verksamhet ska avgöras av demokratiskt valda organ och deras representanter. De anser att en avdragsrätt för gåvor till ideell verksamhet minskar utrymmet för det samhälleliga stödet och ökar den ideella sektorns verksamheters beroende av enskilda personers förmåga och vilja att bidra. 

Förslaget föreslås träda i kraft den 1 januari 2016.

Detta lär sörjas av många, både privatpersoner och ideella föreningar.

A..

Brevfilmen, lördag kväll kl 2100

Programledaren Hannah Widell och hennes gäster Tilde Fröling, Fredde Granberg och Thomas Järvheden tittar på brevfilmer och löser relationsproblem på bästa sändningstid, lördag kl: 21.00 i SVT:s kanal 1.

Programmet består av filmer, där brevskrivare beskriver sitt problem, och intervjuer av det som kan ses som den vanliga människan på stadens gator och torg. Hannah Widell diskuterar sedan filmerna tillsammans med sina gäster, som utgår ifrån sig själva och sina personliga erfarenheter i samtalet. Frågor som diskuteras i programmet är till exempel om man måste gå på sina kompisars parmiddagar om man är singel, vad man ska göra när ens föräldrar hellre ser till sina egna intressen än träffar sina barnbarn eller om det är ok att alltid kissa med öppen toalettdörr inför sin partner. Man skapar alltså humor och skrattar åt vardagliga problem.

Programmet är knappt 30 minuter långt och ligger mitt emellan Atleterna och Downtown Abbey i lördagskvällens programtablå. Det är just det som är räddningen för TV-statistiken för programmet, att man är placerad i soffan och för slö för att ta sig upp innan nästa program. Jag blir sittande kvar trots att vad som helst skulle vara bättre att göra. Programledaren närmar sig frågorna med ständiga skratt och deltagarna avbryter ständigt varandra vilket inte ger mer än ett fåtal fullständiga meningar under programtiden, som är glädjande kort.

Ett nöjesprogram behöver inte innehålla inslag av allvar även om frågorna kan vara av stort allvar för många. För dig som uppskattar humor om enkla vardagliga ting är detta ett lättsamt program att titta på. För dig som istället uppskattar en ton av seriositet eller någon form av kunskap i nöjesprogrammen finns inget att hämta. Du rekommenderas då att se detta som en sådan längre reklampaus där vi gärna lämnar tv-tittandet en stund. Stunden räcker gott och väl till att göra en fruktsallad, vandra runt kvarteret eller läsa den tidningsartikel du missade i morse.

Det blir fruktsalladstillredning för min del, när denna programpunkt dyker upp i programtablån nästa vecka.

A..

Khadaffi är död

Khadaffi är död (20 oktober 2011). Han dödades i sitt Libyen och människor dansade av glädje. Utvecklingen i landet blev sen ändå inte som befolkningen tänkt sig, står att läsa i DN idag.

Erik Ohlsson & Anders Hansson var på plats . De upplevde och betraktade situationen i det kylrum där Khadaffi placerats efter att ha blivit skjuten. Han beskriver också vägen dit, från Tunisien, som innebär en gränsövergång och en muta. Erik Ohlsson beskriver den lättvindigt. Jag förstår plötsligt att det tillhör journalisternas vardag och jag blir plötsligt väldigt besviken på DN.

Detta innebär att jag köper en produkt vars ägare och personal bidrar till att underhålla världens korruption. Detta gör att också jag bidrar till att orättvisorna och fattigdomen ökar i världen. Gör de det för att passera gränsen mellan Tunisien och Libyen, så gör de det naturligtvis på andra platser också.

DN, detta är helt oacceptabelt. Och väldigt, väldigt sorgligt.

A..

DN 2011.
Vad är korruption egentligen?
Transparency International
Institutet mot mutor 

Rekommenderad läsning!

Du ska dö

Du ska dö
En dokumentär berättelse om mordet på Fadime Sahindal
Ulf Broberg & Leif Ericksson
Arx Förlag Ab
Isbn 978-91-87043-01-7
2012

I januari 2002 mördades Fadime Sahindal. Hon mördades för att hon ville leva sitt liv med egna val, inte familjens och släktens.

Rahmi Sahindal, Fadimes pappa, avtjänar ett livstids fängelsestraff för mordet.

Boken berättar om händelser som föregick mordet, om Fadimes val och handlingar, liksom familjens och släktens reaktioner.

Fadime var en modig kvinna. Hon gav frågan om kvinnors fria val - ur hedersperspektivet - ett ansikte. Hennes agerande har givit oss kunskap, men tog hennes liv. Den tog hennes liv för att hennes far och delar av hennes släkt ansåg att hennes agerande förstörde deras heder. Så var det förstås inte eftersom en enskild människas agerande aldrig kan förstöra en annars människas heder, sett ur vårt perspektiv. Men vårt perspektiv är ett annat än Rahmi Sahindals och en del av hans släkts perspektiv. Vi ser alltså helt olika på saken.

Rahmi Sahindal har dömts till livstids fängelse för att han mördade sin dotter. Hans släkt ställde sig bakom honom, bara en dotter vittnade emot. Hans hustru, Fadimes mamma, och övriga barn ställde sig på Rahmis sida - mot Fadime.

Våld mot kvinnor är oacceptabelt. Våld mot kvinnor i hederns namn är oacceptabelt. Att göra det till en och samma fråga är oacceptabelt. Varje kvinna, varje slag, varje familjesituation, varje fråga - är unik men kan också ingå i ett sammanhang. Just det behöver vi se.

Den här boken är lättläst, så tillvida att den har ett lättläst språk och är lättbegriplig. Samtidigt är den oerhört tung, som i svårbegriplig och kraftigt känslopåverkande. Det kan inte få vara så här, vare sig här eller någon annanstans i världen. Jag kan inte lägga ifrån mig boken när jag påbörjat läsningen. Jag vet hur det går, men kan ju ändå inte alls förstå att det kan gå just så. Jag tänker att det är en väldigt viktig bok, som jag verkligen kan rekommendera var och en att läsa.

Så. Om man vill lära sig mer om detta ämne - alltså frågan om "heder" - kan man t ex gå med i föreningen GAPF, leta vidare på nätet eller i böcker kring frågan, läsa böcker som t ex Heder och samvete eller Du ska dö. 

Sen uppstår frågan; vad gör jag för att detta inte skall hända igen? Vad gör jag för att mänskliga rättigheter skall gälla alla, alla alltid? Och vad gör du?

A..

Mer om böcker i denna blogg!

Länkar & sånt;

• Adlibris. 
• Bokus. 
• GAPF (Föreningen Glöm inte Pela & Fadime)
• Wikipedia om Fadime
• Institutet mot hedersförtryck (IMH)

• Länsstyrelsen Östergötland
• Socialstyrelsen
• Dina rättigheter
• BRÅ (Brottsförebyggande Rådet)
• Stockholms stad