Visar inlägg med etikett Hedersvåld. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Hedersvåld. Visa alla inlägg

måndag 18 januari 2016

Varken hora eller kuvad - seminarium 18/1 2016

Det är snart dags för minnesdag för Fadime Sahindal, som mördades för 14 år sedan. Varken hora eller kuvad håller ett seminarium den 18/1 2016 tillsammans med t ex ABF Stockholm, Rädda barnen, m fl, till minne av Fadime. Vi får inte glömma. Fler får inte blunda för de företeelser som finns i samhället.

Fortfarande är många unga kvinnor utsatta för våldet och det måste vi bekämpa oavsett varifrån det kommer. Det spelar ingen roll om det har sin utgångspunkt från religionen, kulturen, något enskilt land eller världsdel. Våldet måste bekämpas.

1100 ungdomar har intervjuats om hur det är att leva i hederskontext. Undersökningens ungdomar består både av pojkar och flickor. 54% tjejer, 46% killar. Barnen ger uttryck för att tron är starkare hos dem än hos deras föräldrar. Varken hora eller kuvad uttrycker oro för den ökade tron, vikten av religion, hos ungdomarna.

Hur viktigt är det vad släkten tycker om dig? De intervjuade säger att det är viktigare vad släkten tycker om dem än vad vännerna tycker. Detta märks tydligare för flickorna än för pojkarna. Tjejerna i undersökningarna säger att det är viktigt att anpassa sig till samhället, men att det är mycket viktigare att anpassa sig till släkten och sin kultur. Förtryck känns, men syns inte.

En stor del av tjejerna får inte följa med på utflykter med övernattning, skolfester och idrottsaktiviteter där båda könen finns med. Varken hora eller kuvad berättar att det, trots en skollag som säger motsatsen, inte blivit någon förbättring. Lärarna frågar inte varför, när eleverna eller deras föräldrar säger att de inte kan vara med på aktiviteten. Undersökningen visar många förskräckande uppgifter, där frågorna kan diskuteras i mycket hög grad. Hur tillåter vi att detta kan fortgå? Vi måste diskutera detta tydligare i skolorna; lärarna måste se och få ungdomarna och deras föräldrar att se vad som är godtagbart. Vi måste diskutera detta tydligare i vår riksdag och i samhället i stort; i det sekulära Sverige har ungdomarna högre tilltro till sina religiösa institutioner jämfört med samhället där t ex polis, skola, kommun, mm. Hur klarar samhället denna utmaning?

Fokus i debatten är; vilka är de viktigaste lösningarna?

Carina Olsson, förbundsordförande S-kvinnor, riksdagsledamot; Carina påminner oss om att inte glömma Fadime. Vi måste alltid komma ihåg vad hon sa i sitt tal. 1) Lyft fram att arbeta förebyggande, med barn, ungdomar och föräldrar. Det är gjort för lite för att arbeta förebyggande med ungdomarnas föräldrar. 2) Det finns lagstiftning, som kan behöva skärpas. Det skulle bli bättre för de drabbade om lagen tillämpades. 3) Skydd och stöd måste finnas för de som utsätts, det måste finnas oavsett var i landet man finns och bor.

Vi måste samarbeta i frågorna. Vi måste tillåta att var och en äger i sin egen upplevelser. Sin egen upplevelse är deras/vår egen. De mänskliga rättigheterna är också kvinnor och barns rättigheter. Använd de kunskaper som kommer från fältet för att åstadkomma förändring. För att man skall kunna komma in där, krävs också att man är delaktig. Man måste ha konkreta exempel, påvisa dem tydligt. Vi är alla lika värda, några är inte värda mindre. Vi måste också kunna ha flera perspektiv i våra huvuden samtidigt.

Jag tror inte att någonting är omöjligt, men det är viktigt att många samtidigt bestämmer sig för just detta. Det krävs att vi är många som arbetar för frågorna. Det är viktigt att människor som vill blir inkluderade, det handlar om att bygga broar mellan alla olika grupper. Det är viktiga motkrafter mot de som inte vill att klansamhället skall ha fäste.

Berit Jernberg, politiskt sakkunnig hos jämställdhetsministern; Vi måste börja kommunicera med föräldragenerationen. De måste vara med i samtalet, på ett respektfullt sätt, istället för att bara fokusera på ungdomarna. Vi måste arbetat förebyggande t ex med maskulina normer. Det handlar också om en ansvarsfråga, myndighetsutövningen måste fungera. Våld försvinner inte.

Vi pratar ofta om tonårstjejerna. Det är dock en problematik där fler ålderskategorier drabbas, även vuxna. Det förebyggande som handlar om att vi alla får kunskap om detta är oerhört viktigt. Det är också viktigt att se allt våld och ta hand om detta.

På vilket sätt är utrikes föddas kvinnors makt i samhället påverkande av hedersvåldet? Kvinnors egenmakt, egen försörjning, stå på egna ben och ta ansvar för sig själv. - är viktigt. Vi ser nu ett land som i många delar som går itu och att alla inte omfattas av den möjlighet som kvinnors rättigheter ger.

Vi har varit dåliga på att beskriva vilka starka krafter vi har arbetat mot. Kampen går vidare, men vi måste vara tydligare med vad vi har att kämpa emot.

Juno Blom, länsstyrelsen Östergötland; Tillämpning av lagstiftning är oerhört viktig, det får inte vara skillnad på människor. Skyddet för barn måste gälla alla barn, det handlar om kunskap och det handlar om mod att stå upp för deras rättigheter. De som arbetar med frågorna behöver stöd av chefer mm för att kunna få lagstiftningen att gälla, att synas. Det måste synas i myndigheternas och organisationernas budgetar och höras i deras uttalanden.

Kvinnoorganisationerna höjer rösterna, det är oerhört viktiga. Utan dem kommer vi inte framåt. Om de inte hade varit en blåslampa på myndigheter och politiker, så hade vi inte varit där vi är idag. De är oerhört viktigt att de får de värde de har. De behövs.

Varför är en nationell strategi viktigt? Orsaken kan vara att svårigheten att samla frågorna. De brottsliga gärningarna skapar ett allvarligt folkhälsoproblem, man måste arbeta med dessa frågor på alla nivåer. Många nivåer/organisationer måste samverka i praktiken. Det är problematiskt, men viktigt. Det viktigaste arbetet med faktiska fall sker på kommunal nivå. Där måste ansvaret ligga för att få frågorna att fungera.

Vi har insatser som riktar sig till vårdnadshavare. Det är värdefullt när vi vågar tala om frågor om alla begränsningar som finns, de konkreta frågorna, inte övergripande om mänskliga rättigheter - tala om sexualitet, barnäktenskap, deltagande, mm. Tala och förebygg delarna, istället för de generella frågorna.

Mehrdad Darvishpour, Universitetsdocent i socialt arbete. Han har forskat länge på hedersrelaterat våld och förtryck. Man har gjort många insatser ekonomiskt utan att titta på resultatet. Man måste utvärdera utvärderingarna. Väldigt många unga är utsatta för hedersförtrycket, men alltför lite är gjort. De hittillsvarande långvarig insatser är alltså inte särskilt framgångsrika. Vad säger ungdomarna själva om sin situation? Vad gör de själva för att förändra? Det är viktigt att vi når ungdomarna och föräldrarna. Föräldrarna måste komma till skolan, till föräldramötena. Båda föräldrarna måste komma. Vi måste också öka flickornas och kvinnornas makt, i alla avseenden. Resurserna till kvinnorna är otroligt viktiga, männens anpassningsförmåga kommer i andra hand. Vi måste bekämpa den patriarkala situationen.

Objektiv utvärdering av samfunden och de organisationer som fått så otroligt mycket pengar för dessa frågor behövs. Till vad har pengarna använts?

Trots så många års diskussion kring detta, igen och igen - varför har hedersförtrycket inte ändrats? Det patriarkala förtrycket måste ta slut. Ett inkluderande perspektiv måste finnas för kvinnorna och klassklyftan är ett gift mot jämställdhetsutvecklingen.

Nicklas Kelemen, etnolog och sitter i Varken hora eller kuvads styrelse; Viktiga frågor, som hänger kvar från Fadimes tal, som är oerhört viktiga att vi arbetar med; 1) Tro på den som talar. Fadime bad att bli trodd. Detta är oerhört viktigt. 2) Mina föräldrar har inte integrerats, ingen har talat med dem om detta. 3) Invandrarorganisationers ansvar;  Om dessa arbetar för att behålla kulturproblematiken kommer vi inte att kunna förändra samhället. Organisationerna struntar i svensk lagstiftning, vilket vi måste komma till rätta med. Dessa organisationers värderingar måste knäckas.

Kvinnoorganisationerna som driver frågorna mot hedersrelaterat våld är otroligt viktiga. De gör mycket för dessa frågor. De är viktigt t ex för att driva på politikerna. Skulle männen i hederskulturen veta att han sitter här, så skulle han inte släppas in i dessa mäns rum och föra samtalet där. Hederskulturen handlar inte om fattigdom, det handlar om värderingar.

Vi måste ta hand om de kulturella normerna.

Amineh Kakabaveh, ordförande i Varken hora eller kuvad och riksdagsledamot; nationell handlingsplan för att åtgärda problemen. Utvärdera pengarna/bidragen, ta bort pengarna från organisationerna som uppehåller strukturerna. Belöna inte de organisationer som har patriarkala strukturer.

70000 ungdomar (2009) är utsatta för hedersproblematik. Ingen öppnade ögon och öron för det förtrycket. Nu hörs rösterna för övergreppen på festivaler och torg. Var är rösterna för de många ungdomar som lever under detta dagligen? Vi måste tala om problematiken - det starka förtryck som finns. Det finns på mängder av ställen i världen. Förtrycken måste lyftas fram. Det är inte rasister som lyfter frågan - förtrycken måste bort.

Samhället gräver en grav för sig själv med religiösa skolor och friskolor. Pengar skall istället satsas på objektiv religionsundervisning i skolorna.

Ca 100 000 miljoner kronor behöver utvärderas, som har gått till bidrag utan att vi egentligen vet vad detta har skapat för förbättring i samhället. Var rädd om våra pengar, var rädd om vår välfärd.

Hedersvåldet är en klankultur. Den måste motverkas.

Ovanstående är anteckningar från dagens seminarium (18/1 2016, ABF Sthlm)

A..



Organisationer som arbetar med hedersvåld är t ex; 
Gapf - Glöm aldrig Pela & Fadime
TRIS - Tjejers rätt i samhället


onsdag 13 januari 2016

Våld. Trakasserier. Tystnad & axelryckningar.

Har vi inget civilkurage? Har vi ingen heder i kroppen? Vad är det som sker i vårt samhälle?

Jag uppmärksammade, häromåret, hedersvåldsproblematiken. Den som inte är som vi tänker oss, heder som sprungen ur oss själva för oss själva. Den som istället talar om heder för någon annan. Den är fasansfullt obehaglig, precis som våldet mot kvinnor i allmänhet är. Även om det är helt olika saker. Samma, lika, men väldigt olika.

Jag läste en del om frågan, talade med människor som visste mer, engagerade mig i en förening som arbetade med frågan och skrev några artiklar åt den föreningen. Det är ett sätt att se problematiken, lära känna frågan. Vi ser inte problematiken uppe i ljuset så ofta, för att andra frågor än de vi ser själva drunknar i mediebruset, men den finns. Den ligger där under ytan, skadar ungdomar och vuxna och cementerar normer och förhållningssätt utan att vi gör något åt det. Den är inte alls ovanlig. Hedersvåldet finns definitivt i vårt land. Vi behöver se det, uppmärksamma det och tala om det.

Det finns en hel del människor och organisationer som tycker att hedersvåldet är detsamma som våld mot kvinnor, det vanliga våldet som vi har sett hos i alla tider. Hedersvåldet är ställt mot samma grupper, kvinnor och/eller andra utsatta grupper, men är inte likt det individuella våldet. Hedersvåldet utförs av grupper, där individerna pressas att utföra psykisk och fysisk terror mot sina nära, ofta släktingar. Hedersvåldet ger sig rätten att hålla människor i strama tyglar. Det slår hårt mot våra unga, företrädesvis kvinnor, men också mot män. Det slår också hårt mot de familjer som tvingar varandra att tänka i dessa banor. Hedersvåldet visar brist på respekt mot människor. De visar brist på respekt mot de mänskliga rättigheterna, mot kvinnor och män som tvingas leva med ett oacceptabelt våld och förtryck. Båda förövaren och offer skadas.

Det är mest kvinnor som drabbas av våldet, men det är också män och andra utsatta grupper. Det senare skall inte förringas, men det är huvudsakligen kvinnor som drabbas. Hedersvåldet måste uppmärksammas. Det måste ta slut. Precis som våldet mot kvinnor, det vanliga våldet, måste ta slut. Våldet måste ta slut. Kvinnor är inga slagpåsar eller allmänt tillgängliga på andra sätt.

Just ju cirkulerar samtalet i media om sexuella trakasserier på kvinnor, unga kvinnor på festivaler, vid nyårsfirande och i andra folksamlingar. Män och pojkar tar sig rätten att ta på kvinnors kroppar. Detta måste få ett slut. Det är en otroligt viktig normfråga - att vi inte tolererar våld i samhället och att kvinnor inte är något som männen äger rätt att fingra på. Våld och övergrepp måste få ett slut.

Föräldrar, skola, media, företag, ja, alla fronter måste få män, pojkar, kvinnor och flickor att se och förstå att kvinnor avgör själva vem som har rätt att röra deras kroppar. Själva, utan påtryckning och utan försök att röra människor i smyg eller med våld. De har rätt att dansa. De har rätt att klä sig som de vill. De har rätt att röra sig lika fritt som männen, utan risk för trakasserier. Samhällsutvecklingen, normen, är fullständigt oacceptabel. När vi nu hör att festivalarrangörer, media och polis inte har rapporterat, har förtigit, omfattande sexuella trakasserier om unga kvinnor på flera ställen blir man ytterst beklämd. Och förbannad.

Vi måste ändra normerna här. Kvinnors kroppar är inte allmänna. De tillhör dem - oss - själva. Samhället, skolan, människorna - ja, vi alla - ansvarar för att se när andra drabbas och dra i handbromsen. Vi är skyldiga att fostra våra unga och vi är skyldiga att argumentera med de äldre som saknar insikt i detta. Vi har en skyldighet att stoppa våld och trakasserier. Vi kan inte bara överlåta detta till de som tiger och låtsas att det är i sin ordning.

När jag i gårdagens DN läste en intervju, där unga tjejer säger att det är vardagligt och där unga killar säger att det inte är deras ansvar, blir jag ledsen. Det får inte vara vardagligt och det är killarnas ansvar. Ingen kan friskriva sig från ansvar i dessa frågor. De orättfärdigheter vi ser har vi också ansvar för att göra vårt yttersta för att rätta. Även när det inte rör just oss, för det rör ändå just oss. Det rör vårt samhälle, våra barn och våra barnbarn. Det rör oss alla.

Våra ögon, vi som står runt omkring de som drabbas av våld och orättvisor, är viktiga. Vår handling är viktig. Om den består av en axelryckning istället för en konkret handling förändrar eller bidrar vi på olika sätt. Vi bidrar till att styra normen i samhället genom vår passivitet eller genom vår aktiva handling i en annan riktning. Ja, vi ändrar sannolikt inget med en enskild handling, vi måste göra mer. Det är just så vi måste. Vi måste engagera oss mer, bry oss mer och orda mer. Lyft luren till media, skriv en rad, anmäl oegentligheter till polisen, ligg på och låt inte ärenden ligga i dvala. Anmälningar måste tas på allvar och domar i rättsinstanser måste visa att det inte är i sin ordning. Låt inte trakasserier och orättvisor tystas ner. Detta är inte den norm vi vill se i vårt samhälle.

Vi vill inte ha något våld i vårt samhälle, oavsett hur det ser ut. Det är olika typer av våld, men vi vill inte ha något av det. Det måste få ett slut. Civilkurage krävs. Av dig, av mig, av oss alla. Nu och alltid.

Tystnad och axelryckningar är inte rätt väg att gå.

A..




DN 20160113

onsdag 25 november 2015

Hur hindrar vi att flickor torteras ....

"Enkel operation kan hjälpa kvinnan mycket", säger Hannes Sigurjónsson som arbetar med rekonstruktion av könsstympade underliv. Jag känner hur tårarna väller över sina gränser när jag läser artikeln. Hannes Sigurjónsson berättar att de är två i Sverige, han och Kalle Lundgren på Karolinska, som genomför dessa operationer. Två läkare och uppskattningsvis 38 000 kvinnor är i behov av detta i Sverige. Siffran på könsstympade kvinnor i Sverige är sålunda uppskattat till ca 38 000 och ca 20 000 flickor ansvara vara i riskzonen för att stympas. Det är många flickor och kvinnor, sålunda. Fasansfullt många. Det är verkligen hög tid att se till att detta görs.

Hur hindrar vi detta, den fasansfulla könsstympningen? Hur hindrar vi att flickor torteras och utsätts för den här allvarliga kränkningen och hur ser vi till att de som har utsatts får hjälp? Detta är en mycket viktig fråga, som vi behöver lyfta. Ja, den behöver lyftas så att de som har utsatts kan få hjälp till ett drägligare liv, och så att inga fler unga flickor drabbas.

A..

(DN 25 november 2015)

Övriga artiklar nu i DN

måndag 26 januari 2015

Det räcker nu ...

Amineh Kakabaveh talar på Fadimedagen 
21 januari 2015, ABF-huset Stockholm
Amineh Kakabaveh är ordförande i föreningen Varken hora eller kuvad. Hon är engagerad och brinner för frågan om hedersvåld. Jag lyssnar när hon talar i ett seminarium på Fadimedagen 2015. Hon talar tydligt, engagerat och starkt. Hon leder seminariet tillsammans med Nicklas Kelemen, som också han är engagerad i hedersfrågan. I panelen sitter flera tunga röster, flera kvinnor och en man. Jag uppfattar dem som eniga i att hedersfrågan - den som saknar all form av heder - måste tas på allvar. Det vore verkligen glädje om vi såg att riksdag och regering verkligen tog frågan på allvar.

Det finns mängder av unga flickor i vårt land - som råkar illa ut p g a hedersproblematiken. Många pojkar och unga män drabbas också, både av vård och hot men också av krav på att kontrollera flickor och kvinnor i familj och i släkt. Hela familjer förstörs. Deras liv är inte fria.

Anineh Kakabaveh skrev en motion 2011 (2011/12:So493) där hon talade om hedersvåldet. Hon bad att det uppmärksammas och utreds, att det tas på allvar. Hon bad att rättsväsendet skulle ta frågan på allvar, så att skyldiga kan straffas. Hon bad om en haverikommission.

Frågan måste verkligen upp på regeringens bord. Ses. Begrundas. Det är inte ok att så många unga kvinnor drabbas av våld och hot, att de själva inte får välja sina liv eller sin partner. Det är inte heller ok att unga män tvinga hålla sina systrar och släktingar under kontroll.

Var och en - alla kvinnor och män - har rätt att leva sina liv i frihet, med åtnjutande av alla mänskliga rättigheter.

Jag ber att du ställer dig bredvid - tillsammans med - Amineh Kakabaveh och alla andra som strider för att alla mänskliga rättigheter skall gälla alla - och att alla som deltar i brottslig verksamhet, som t ex hot om våld, våld/misshandel, bortförande eller medverkande för barn- och tvångsäktenskap och mord, skall straffas för sin del i brotten. Jag ber att frågan - hedersvåldsfrågan - drivs framåt, så att vi 2015 kan se att rättsväsendet klarar att utreda frågorna, att skyldiga män och kvinnor fälls utifrån sin delaktighet och att utsatta tjejer och killar får en fristad där hot och utsatthet inte längre finns. Jag ber också att samhället ser att frågan finns, så att ni/vi kan bistå de tjejer, killar, män och kvinnor som råkar in i detta fasansfulla gap - att ni kan fånga dem, som i rädda dem, medan tid är.

Må kunskap, ansvar och samverkan mellan samhällets alla nivåer få ordning på denna fasansfulla och obegripliga utsatthet för våra unga.

Det räcker med balkongflickor nu, säger Amineh. Jag håller med. Det räcker med balkongflickor, det räcker med hot, det räcker med våld och det räcker med allt som har med kollektiv heder att göra. Det räcker nu. Det är dags att få ett slut på detta nu.

A..





Läs också; Vid 20 börjar den ruttna. (Adlibris)

söndag 25 januari 2015

Mänskliga rättigheter ...

Bilden kommer från UN Women,
Nationell kommitté Sveriges
viktiga rättighetsmaterial.
De mänskliga rättigheterna täcker in många delar av våra liv. De syftar till att alla människor ska få möjlighet att leva ett drägligt liv. De inkluderar därför regler om människors möjlighet att överleva, inbegripet föda och husrum, människors rätt till sina innersta tankar och trosuppfattningar, skydd för familjen, frihet från tortyr och slaveri, rätt till utbildning, yttrandefrihet, med mera.  Det är viktigt att komma ihåg att de mänskliga rättigheterna gäller alla. Alla utan undantag.

De gäller kvinnor, män och barn. Oavsett bakgrund, religion eller tillhörighet. De gäller alla. De syftar till att ge människorna - alla - möjligheten att leva bra liv, där rättvisa och dräglighet råder. De syftat inte till att skada eller utesluta andra människor.

Artikel 3 i FNs allmänna förklaring kring de mänskliga rättigheterna säger att var och en har rätt till liv, frihet och personlig säkerhet. UN Women, Nationell kommitté Sverige, beskriver detta i sitt rättighetsmaterial som att ingen har rätt att hota mig, skada mig eller ta mitt liv. 

Jag, vi, var och en, har alltså rätt till personlig trygghet. Någon annan har inte rätt att äventyra detta. Det gäller alla. Alla alltid.

Det är enkelt att förstå, eller hur? Hur kommer det sig att så många kvinnor och flickor i världen ändå inte har denna trygghet?

A..

torsdag 22 januari 2015

Varken hora eller kuvad ...

Varken hora eller kuvad är deras - föreningens - namn. De beskriver sig som den feministiska och antirasistiska gräsrotsrörelsen. Den som arbetar för jämställdhet, antirasism, feminism och jämlikhet.

Organisationen längtar, som så många andra, efter den tid när alla mänskliga rättigheter gäller alla. Den borde vara här nu, kan man tycka. Det är mycket tydligt att den inte är här ännu.

Föreningens övergripande mål är att:

  • Främja demokrati och mänskliga rättigheter 
  • Verka för jämställdhet och alla människors lika värde 
  • Förebygga och motverka kvinnoförtryck och alla former av våld mot kvinnor 
  • Kämpa mot diskriminering, segregering och utanförskap 
  • Båda könen ska leva i samförstånd 
  • Människor ska respektera både sig själv och sina medmänniskor

Föreningens målgrupp omfattar allt ifrån kvinnor och män till barn och unga som delar deras värderingar. De vänder sig särskilt till tonårsflickor och unga kvinnor (12–25 år) bosatta i ekonomiskt och socialt utsatta förorter och som lever under ett patriarkalt förtryck. Varken hora eller kuvad verkar på samhälls-, grupp- och individnivå. De arbetar lokalt, regionalt, nationellt och internationellt.

Igår, på Fadimedagen, höll de ett seminarium i ABF-huset i Stockholm. I panelen satt Gertrud Åström, ordförande i Sveriges Kvinnolobby, Carina Ohlsson, ordförande S-kvinnor, Arhe Hamednaca, S, Annika Lillemets, MP, Halala Rafi, Kvinnojouren NINA och Rosita Grönfors, Romska och Resande kvinnoorganisation. Samtalet leddes av Amineh Kakabaveh och Nicklas Kelemen från Varken hora eller kuvad. Samtalet kretsade kring Fadime, mängden pengar till samfund i Sverige och våld mot kvinnor - ur hedersperspektiv. I samtalet hörs också en stor frustration kring integrationspolitiken och om SFI (svenska för invandrare), där man missar att tala om demokrati och mänskliga rättigheter.

Alla närvarande visade sin sorg och frustration över våld, över integrationsproblematik, över samhällets flathet och över den allvarsamma hedersproblematiken som skadar så många ungas liv. Kvinnorna och männen berättar om fall efter fall, om ungdom efter ungdom som fallit offer för hedersvåldet och om samhället som stillatigande låter det ske.

Kunskap. Ansvar. Samverkan. Ja, det är ord sm jag har hört ofta de senaste dagarna, förutom orden om samhällets flathet. Det är kunskap, ansvar och samverkan som kan göra skillnad. Och mod att berätta om alla de oegentligheter som förekommer i vårt land. Lägg bort flatheten och ta ton. Visa, gör, berätta och agera.

Våld är ett otyg. Våld mot kvinnor är ett helvete. Hedersvåld är obegripligt fruktansvärt. Det måste få ett slut.

Heder till alla er, kvinnor och män, som arbetar i tjej- och kvinnojourer, föreningar mot våld och förtryck och för att ni så strävsamt och engagerat höjer era röster.

Heder till er.

A..


fredag 16 januari 2015

Abbas hjärta

Abbas hjärta
Berättelsen om pojken som blev hedersmördad
Sigrid Edsenius
Isbn 978-91-87043 12 3
2013
Arx Förlag Ab
www.arxforlag.se

Sigrid Edsenius berättar om Abbas Rezai, pojken som blev mördad för sin kärleks skull. Hon berättar om Abbas och Zahra och deras kärlek och hur fasansfullt farlig den blev. Den var inte tillåten och det slutade med en katastrof, som förstörde många människors liv. Den förstörde för att det svenska samhället inte lyssnade, inte kände till och inte förstod. Den förstörde också för att några ansågs sig ha rätten att bestämma över andra människor och driva det in absurdum. Berättelsen handlar också om kollektivets tryck på individen, om överheten som styr med järnhand och om hur rädslan gör att det är omöjligt att få reda på vad som verkligen hände. Hedersfrågor är, för mig som inte levt i dem, helt obegripliga. De går inte att förstå eftersom de ligger så långt ifrån mitt inlärda synsätt. Mitt och vårt. De flestas här. Jag har också, efter att ha läst några böcker i detta ämne, förstått att rättsväsendet i Sverige inte förstår, eller har förstått, hur hedersfrågorna ser ut och hur de påverkar människorna som är inblandade. Hur familjen, släkten och hoten gör dem till marionetter och hur omöjligt det är att gå. För att det är omöjligt att göra sig ensam, för att det är omöjligt att vara utan familjen och för att det är omöjligt att gömma sig.

I Zahras familj verkar hoten och våldet hela tiden finnas närvarande. Det är som om det går igen i varje manlig del av familjerna. Ja, även Zahras mor tog till våld och var delaktig i mordet, men för männens del verkar det till slut inte finnas någon, eller nästan någon, kvar som inte tar till våld eller hot. Klart verkar vara att ingen alls klarar sig utan att drabbas av våld och hot.

Abbas Rezai mördades i november 2005. I juli 2011 dömdes Zahras föräldrar, Raoof och Leyla, för mordet på Abbas. Zahras bror Majid dömdes för medhjälp. Långt dessförinnan hade Majid tagit på sig dådet och dömts för mordet. Han ändrade sig och berättade, åtminstone en del av, sanningen när tiden närmade sig för en utvisning ur landet. Det finns bara sorg i hela frågan. En enda stor fasansfull sorg som dragit med sig många i fallet, förstört mångas människors liv.

Boken avslutas med olika röster om heder, om vad som gjordes, vad som kunde ha gjorts annorlunda och hur det ser ut nu (eller när boken skrivs). Sist, men absolut inte minst, möts jag av Sigrid Edsenius källor. Jag kan också se det som material som vi, var och en som behöver lära oss mer om detta, kan dyka i. Listan ser, till många delar, mycket läsvärd ut även om den också ter sig förskräcklig. Tänk ändå att så många ord har lagts på något som ännu fortfarande inte är löst och klart, som fortfarande pågår. Ja, inte för Abbas då, utan för alla de andra ungdomar som fortfarande lever med risken att inte få välja, som lever under hot och att tvingas in i relationer och liv som de inte själva önskat.

Tack, Sigrid Edsenius, för din viktiga berättelse.

A..

 




Länkar & sån´t.
Adlibris. Bokus. Arx Förlag. Gapf. Heder och samvete. Du skall dö. Fadime Sahindal. Sara - Maisam Abed Ali. Pela Atroshi. Abbas Rezai.

tisdag 18 november 2014

Gift vid första ögonkastet

Fadime dödades för att hon ville leva sitt liv på sitt vis. Hon ville älska sin Patrik och sin familj. Andra ville annat, för att de tänkte att hon hade skadat deras heder. Det hade hon inte, men hon fick ändå plikta med sitt liv.

Pela dödades för att hon ville leva sitt liv på sitt vis. Hon älskade och saknade sin familj och återvände till dem. Några i hennes familj tänkte att hon hade skadat deras heder. Det hade hon inte, men hon fick ändå plikta med sitt liv.

Det finns fler exempel. Det finns många fler flickor och pojkar som har mördats här eller någon annanstans i  världen, för att någon annan tycker att de lever sina liv fel. För att de inte vill gifta sig med någon person som någon annan valt, ibland någon de inte känner eller ens har träffat. Här, i vårt trygga land, händer det. Det händer nära oss. Det angår oss.

Alltför många unga flickor och pojkar har mördats, hotats eller tvingats in i äktenskap och liv de inte önskat för att andra har ansett att deras kärlek och livsglöd inte har passat sig. Arrangerade äktenskap - eller tvångsäktenskap - hör inte hemma i vår tid. Egna val tillhör vår tid - och våra, var och ens, mänskliga rättigheter. Dit hör att själv välja vem vi vill leva vårt liv med, vem vi skall gifta oss med och vem/hur någon får tillgång till våra kroppar.

Just nu visar SVT Flow en ny serie; Gift vid första ögonkastet. SVT gör alltså nöje av en mycket allvarlig fråga. Deltagarna har själva valt att gå in i programmet, de är inte utsatta för våld, hot, tvång, skam eller hedersproblematik. Det är sålunda inte jämförbart med de människor som är just det, utsatta för våld, hot och tvång, men det finns ett stort men. Vad gör programmet med vår bild, din och min bild, av arrangerade äktenskap eller tvångsäktenskap? Vilken bild ger det oss av de hot och tvång som alla de ca 70 000 ungdomar i Sverige som inte vågar tro att de själva får bestämma över deras val av livspartner? Och vilken bild ger det alla dessa ungdomar? Hjälper eller stjälper programmet alla dessa ungdomar, där pojkar och flickor inte får välja själva, där familj och släkt avgör deras framtid?

En romantiserad bild av ett arrangerat äktenskap kan ingen av dessa ungdomar ha glädje av. Att göra skoj och nöje av så allvarliga frågor känns absurt. Hur tänkte SVT där?

A..

Artikeln är publicerad i Miljömagasinet den 28 november 2014.


Länkar! 

Fadimes tal i riksdagen 2001 (TV4 - Fadimedagarna januari 2014)

Fadimes bror dödad av polisen (Aftonbladet, april 2014)
Expressen om Fadime och hedersproblematik (Expressen, april 2014)
DN om Fadimes bror (DN, april 2014)

Motion om staty av Fadime i riksdagen (2009/10: K327)
F! - Hedersbegreppet gör våldet osynligt, Götblad! (Feministiskt Perspektiv 20141118)

SVT Flow - Gift vid första ögonkastet.
DN om programmet (20141115)

lördag 18 oktober 2014

Du ska dö

Du ska dö
En dokumentär berättelse om mordet på Fadime Sahindal
Ulf Broberg & Leif Ericksson
Arx Förlag Ab
Isbn 978-91-87043-01-7
2012

I januari 2002 mördades Fadime Sahindal. Hon mördades för att hon ville leva sitt liv med egna val, inte familjens och släktens.

Rahmi Sahindal, Fadimes pappa, avtjänar ett livstids fängelsestraff för mordet.

Boken berättar om händelser som föregick mordet, om Fadimes val och handlingar, liksom familjens och släktens reaktioner.

Fadime var en modig kvinna. Hon gav frågan om kvinnors fria val - ur hedersperspektivet - ett ansikte. Hennes agerande har givit oss kunskap, men tog hennes liv. Den tog hennes liv för att hennes far och delar av hennes släkt ansåg att hennes agerande förstörde deras heder. Så var det förstås inte eftersom en enskild människas agerande aldrig kan förstöra en annars människas heder, sett ur vårt perspektiv. Men vårt perspektiv är ett annat än Rahmi Sahindals och en del av hans släkts perspektiv. Vi ser alltså helt olika på saken.

Rahmi Sahindal har dömts till livstids fängelse för att han mördade sin dotter. Hans släkt ställde sig bakom honom, bara en dotter vittnade emot. Hans hustru, Fadimes mamma, och övriga barn ställde sig på Rahmis sida - mot Fadime.

Våld mot kvinnor är oacceptabelt. Våld mot kvinnor i hederns namn är oacceptabelt. Att göra det till en och samma fråga är oacceptabelt. Varje kvinna, varje slag, varje familjesituation, varje fråga - är unik men kan också ingå i ett sammanhang. Just det behöver vi se.

Den här boken är lättläst, så tillvida att den har ett lättläst språk och är lättbegriplig. Samtidigt är den oerhört tung, som i svårbegriplig och kraftigt känslopåverkande. Det kan inte få vara så här, vare sig här eller någon annanstans i världen. Jag kan inte lägga ifrån mig boken när jag påbörjat läsningen. Jag vet hur det går, men kan ju ändå inte alls förstå att det kan gå just så. Jag tänker att det är en väldigt viktig bok, som jag verkligen kan rekommendera var och en att läsa.

Så. Om man vill lära sig mer om detta ämne - alltså frågan om "heder" - kan man t ex gå med i föreningen GAPF, leta vidare på nätet eller i böcker kring frågan, läsa böcker som t ex Heder och samvete eller Du ska dö. 

Sen uppstår frågan; vad gör jag för att detta inte skall hända igen? Vad gör jag för att mänskliga rättigheter skall gälla alla, alla alltid? Och vad gör du?

A..

Mer om böcker i denna blogg!


Länkar & sånt;


onsdag 15 oktober 2014

Heder och samvete - en bok om hederskultur i Sverige

Heder och samvete
En bok om hederskultur i Sverige
Eduardo Grutzky & Lars Åberg
Fri Tanke Förlag
2013
www.fritanke.se
Isbn 978-91-87513-55-8

Jag återkommer igen om boken Heder och samvete. Den påverkar mig, skaver i mina tankar. Här finns en tidigare recension, i denna blogg. Läs gärna den. Och läs gärna boken. Den är viktig.

Boken beskriver frågeställningen kring hedersproblematiken, där t ex unga människor ofta kvinnor, hindras i sina livsval. De tvingas in i äktenskap i hederns namn, deras skolgång haltar och de blir föräldrar tidigt. De berövas möjligheten att påverka sina egna liv. Hederns kollektivistiska form är unik och skapar stora problem för de som drabbas, unga som äldre, liksom för samhället i stort.

I boken finns berättelser som rör ungdomar, utredande poliser, myndigheter som ger bidrag till odemokratiska föreningar och samhällets rädsla. Här finns berättelser som visar att många i vårt samhälle inte ser eller förstår hur problematiken ser ut. Det är som om ingen, på politisk nivå, riktigt törs ta i den. Och, visar det sig, några myndigheter agerar på eget bevåg. Helhetsagerandet från myndigheternas sida och politikerna stärker det negativa i hederskulturen. Vi andra, medborgarna, får inte rätt information. Rätt fakta slår inte igenom bruset. Är det för att alltför få bryr sig tillräckligt mycket? Eller är det för att politiker och myndigheter inte tar frågan på fullt allvar? Oavsett vilket så skadar det tjejer, killar, kvinnor och män som inte får rätt stöd och hjälp.

Det är inte ok att kvinnor har sämre tillgång till grundläggande mänskliga rättigheter, oavsett varifrån de kommer eller var de bor. Det är inte ok att vi inte ser denna problematik. Det är inte ok att vi inte gör mer för att köra människors rädsla på porten. Det är inte ok att kvinnor tvingas gifta sig med män de inte valt själva. Det är inte ok att män tvingas gifta sig med kvinnor de inte valt själva. Det är helt enkelt inte ok att människor inte får välja sin egen livspartner, hur de skall leva, vad de skall utbilda sig till, mm.

Hedersproblematiken, där den kollektiva hedern eller en mans heder står på spel för vad en annan enskild människa gör eller inte gör, måste finnas på vår - politikernas, myndigheternas och medborgarnas - dagordning. En kultur som leder till våld, tvång och att mänskliga rättigheter inte gäller alla måste diskuteras. En sådan kultur, ett sådant livsförstörande sätt, behöver helt enkelt resoneras kring och lagstiftas bort.

Mänskliga rättigheter gäller alla. Alltid.

Anette Grinde


fredag 10 oktober 2014

Heder och samvete

Heder och samvete
En bok om hederskultur i Sverige
Eduardo Grutzky & Lars Åberg
Fri Tanke Förlag
2013
www.fritanke.se
Isbn 978-91-87513-55-8

Förlagets beskrivning av boken; I Sverige i dag befarar ungefär 70 000 ungdomar att de inte ska få välja vem de ska gifta sig med. Ändå förnekar svenska debattörer hederskulturens existens eller förringar dess effekter. Det talas i allmänna termer om mäns våld mot kvinnor och om ett globalt patriarkat. Men hederskulturens kollektivistiska prägel är unik. Hela familjer och släkter är involverade. Hederslivet innebär en tillvaro nedsänkt i ett vardagligt övervakningssystem - de samlade små gesternas tyranni. 

Boken är övergripande informativ och samtidigt tydlig. Den lär mig mängder av nya saker. Den innehåller beskrivningar av hur hederskulturer och hedersvåldet ser ut, den innehåller reflektioner kring samhällets beteende och ställningstaganden, en påminnelse om att vi diskutera om hur vi skall benämna saker istället för att ta itu med problematiken och den innehåller berättelser om människor som har drabbats. Den pekar också på den ständiga svårigheten att göra rätt och därmed också hur fel handlingar och uttalanden kan bli för de enskilda som inte är enskilda individer, utan istället tillhör i ett kollektiv där man saknar personlig rörelsefrihet och betydelse.

Boken är tung, som i viktig. Boken är tung, som i att den kräver mitt engagemang och min närvaro. Boken är tung, som i att den berättar för mig att den innehåller kunskap som många behöver ta del av. Om vi inte vet hur situationen är så det det rätt svårt att vända den till något annat. Kunskapen är sålunda mycket viktig för att vi skall kunna förändra. Förändra gör vi med samtal, debatt och regler - inte med våld. Och inte med tystnad.

Bredvid mig går en kvinna. Strax framför går en man. Båda är unga, men ändå vuxna att se vad som händer. De är rädda och väldigt ledsna. De har, på olika sätt, drabbats av livsbegränsningar på sistone. Hon, för att hon vill vara fri, göra som hon vill med sitt liv och sin tid. Hon vill välja sitt yrke och sin man, utan andras inverkan. Han, för att han har träffat en man som han har förälskat sig i. Båda har sett det komma, men ändå inte trott att det skulle bli så. De bor ju ändå i Sverige, som inte har de traditionerna.

De traditioner människor har följt genom livet kanske inte skrapas bort på nolltid. Men, här tänker vi ändå att vi är individer, där egna val och möjligheter ligger högt upp på dagordningen. Det gäller alla. Mänskliga rättigheter gäller alla. Eller tänker vi inte så?

Ja, alla mänskliga rättigheter gäller alla män och kvinnor, individuellt. Och alla ungar förstås. Varje kvinna och varje man har rätt att fatta egna beslut, rätt till sin egen kropp och rätten att själv välja utbildning, yrke och livskamrat.

Den här boken gör skillnad. Den sätter spår i mig, skapar många nya tankar. Fyller mig med kunskap och sorg. Den fyller mig också med frustration över hur handlingsfattiga vi är. Visst borde vi kunna göra skillnad för människorna som går här, alldeles nära oss?

Denna bok är rekommenderad läsning. I allra högsta grad.

A..


Länkar; 

måndag 17 juni 2013

Om frihet och heder...

Överlevnadshandbok
för flickor
om frihet och heder.
Farnaz Arbabi & Lotta Fristorp
Rädda barnen.
Isbn 91 7321 047 1
2002

Jag känner att tårarna växer i mig. Jag känner sorgen. Den pressar sig fram genom masken som skall hålla känslorna på plats.

Jag läser om flickorna, kvinnorna, vars liv tar form - och inskränks. Jag läser om mödrarna och fäderna och om deras roller i olika skeenden i livet. Genomgående dyker orättvisan upp. Orättvisan och rädslan. Rädslan och lögnerna.

Jag läser om de unga kvinnorna som tvingas gifta sig trots att de inte vill. Jag läser om våldet, slagen och rädslan. Makten.

Mänskliga rättigheter innefattar egna val. Det innefattar rätten till ett liv utan våld och terror, med rätt till fysisk och psykisk trygghet och att kunna fatta egna beslut om sina egna livsförutsättningar. Här lyser de med sin frånvaro.

Alla historier är lika. Inskränkande. Fasansfull. Fridskränkande. Alla historier är lika, men ändå helt olika. De pekar i samma riktning, men rör olika individer. De bär i huvudsak samma grundproblem, men är på sitt sätt ändå olika i varje enskilt fall. Så lika, men ändå så olika. Var och en fogar sig, anpassar sig, efter sina förutsättningar. Hedern, familjen, rädslan, kulturen och kärleken styr i olika riktning. Den inskränkta friheten ligger som en kvävande matta över allt. I fasan i ligger frånvaron av egna valmöjligheter och den inskränkta frihetens konsekvenser. Där livet är lagt som insats.

Jag känner att tårarna växer i mig allteftersom jag läser om flickorna och kvinnorna i denna bok. Jag känner den omåttliga sorgen och undrar vad jag kan göra.

Var kan - måste - jag lägga min kraft för att livet skall bli bättre för andra människor?

Anette Grinde


Länkar & sån´t. * 
Intressant. *  Bloggkartan Norrtälje. *  Nyligen.se. * NT-bloggar.  

måndag 13 maj 2013

Vid 20 börjar den ruttna

Vid 20 börjar den ruttna
- om hedersvåld och modiga kvinnor
Maria Hagberg
Premiss förlag
Isbn 978 91 85343 69 0
2009

Hedersrelaterat våld och förtryck är ämnet för Maria Hagbergs bok som bygger på intervjuer med unga kvinnor med olika etnisk bakgrund som alla bott i Sverige hela livet eller nästan hela livet. De berättar om barndom, ungdom och uppväxt, om hälsa och sexualitet, om vardag, familj och arbete, om egna erfarenheter av våld, misshandel och utsatthet men också om hur de lyckades bryta sig loss och ta steget till ett självständigt liv. Boken avslutas med en analys utifrån kvinnornas berättelser där Hagberg även tar upp religionens roll.

Boken gör mig ledsen, förtvivlad och arg. Den uppmärksammar orättvisor för kvinnor, män, flickor och pojkar - för familjer som en enhet och för individerna var för sig. Den visar hur man slår sönder, trots att syftet säkert är att hålla samman. Den visar hur orättvist livet är och fortsätter att vara, för att man fastnat i en kultur som inte i något mått kan anses vara sund. För att vi är vi och dem är dem. Och någon tycker att någon är bättre än den andra. För att man inte ser hur orättvist det är. Den pekar på våld, fysiskt och psykiskt, för att hålla kvinnor och män i schack. Eller för att styra dem i den riktning man vill ha dem. Den visar hur lögnen får fäste och tilliten försvinner, trots att kärleken till familjen finns i stora mått. Våld, hot och förtryck får inte användas för att pressa människor att tro att något annat existerar än att vi har samma rättigheter.

En man är en man och en kvinna är en kvinna, ja. Vi är, var och en, lika mycket värda och har samma rättigheter. Samma regler gäller för män som för kvinnor. Samma möjligheter. Samma skyldigheter.

Detta gäller i allra högsta grad för ungdomar som går i skola - oavsett nivå - i vårt samhälle. Samma regler, samma möjligheter, samma skyldigheter och samma rättigheter.

Jag rekommenderar dig att läsa denna bok. Det gör ont, men är nyttig läsning.

Låt oss sedan inte bara stanna vid att förfasas. Låt oss också fundera kring hur vi kan ändra vårt samhälle - och vår värld -  så att inga fler kvinnor drabbas av hedersvåld. Eller annat våld alls, för den delen.

A..


Boken köper du t ex hos; * Adlibris. * Premiss förlag. * Bokus.

Länkar & sånt;  
Knuff om böcker.   Intressant.  Bloggkartan Norrtälje.  Nyligen.se.  Blogger.com.  Knuff bloggar.  Knuff om Maria Hagberg -  Bloggare om  hedersvåld - ickevåld -  Stockholms Stadsbibliotek ... socialdemokraterna - centerpartiet - kristdemokraterna

torsdag 10 juli 2008

Hedersvåld....

Tidningen Vi - nr 6/juni 2008.

Jag läser om "Familjen eller friheten - Sonyas omöjliga val". Jag läser om det hedersrelaterade förtrycket, om männens och kulturernas förtryck - som de och familjerna tar med sig även när de helt byter land och levnadsvillkor. Kanske är det en trygghet - eller en oförmåga att vårda sina medmänniskor med omsorg. Kanske är det en massiv feghet, eller en total frånvaro av empati och rättvisetänkande. Kanske är det djupt rotade historiska spår, som kräver hjälp och uppmärksamhet - igen, och igen.

Artikeln är viktig, talar i viktiga spår. Den är oxå skrämmande hemsk.

Låt varje vän, lärare, kurator, rektor och medmänniska uppmärksamma problematiken. Låt inte en enda tjej/kvinna misshandlas, hotas eller mördas för att hon i något enda mått gått en annan stig än någon annan person tyckt att hon skall gå.

Hjälp de män och de kvinnor som har en fot kvar i hedersvåldets garn.

Anette Grinde
2008-07-08

Andra bloggar om: Tidningen Vi, Hedersvåld

fredag 29 februari 2008

Stamtavlor - av Dilsa Demirbag Sten

Stamtavlor
Dilsa Demirbag Sten
Norstedts Förlag, Stockholm
2005

Att tillhöra en stam, eller ett folk. Att älska, men ta avstånd. Att försöka se, förklara och förstå. Att revoltera, men ändå vilja tillhöra. Ja, det finns många sidor av samma mynt.

Det måste vara oerhört svårt, att ta sig loss från en gammal, gammal så starkt patriarkal struktur. Det måste vara oerhört svårt när allt kretsar kring oerhört starka, gamla och starka, sammanhållande led. Där straffet blir förödande hårt. Att klara sig ensam, utan försörjning och möjlighet till liv, är svårt. Att riskera att dödas, för att någon bara sagt något, eller för att man bara funnits på fel plats vid fel tid, eller för att någon vill hämnas en känsla, ter sig onekligen barbariskt.

Dilsa Demirbag Sten skriver om sina rötter hos kurderna i Turkiet och om hur kulturen hos hennes stam ser ut. Hon skriver om nomadernas liv i bergen, om människors flykt till städerna och hur livet förändras över tid. Och hur hon, med fötter djupt nerborrade också i den svenska jorden, påverkas av den tid hon levt och lever i.

För mig, uppvuxen i ett annorlunda land än ett sådant som författaren beskriver, ter det sig bilderna - milt uttryckt - som från en annan tid. Flera tusen år bort. Ändå är de här, strax nära.

Så vet vi att det är, jorden runt, och det är onekligen bra att uppmärksammas på problematiken igen och igen. Boken är skriven i vånda, i kärlek och i strid med en kultur.

Vi vill inte ha denna tid, detta sätt, till vårt land. – men vi vill heller inte att de skall finnas på andra håll i vår värld. Vi vill inte att det skall finnas alls. Kvinnor och barn, män och familjer – alla var för sig, och tillsammans, har rätt till ett drägligt liv. Oavsett var de finns, oavsett var de är födda.

Låt oss alla uppmärksamma kvinnor och barns utsatthet i världens alla hörn. Låt oss hjälpas åt, att se till att deras liv blir fria.

Läs boken, och gör sedan något för någon eller några som sitter instängda i en gammal struktur. Här, i Turkiet, i Israel, i Afrika, i Kina – eller där det ter sig lämpligt just nu.

Slå ett slag för människors frihet och rätt.
Inte slå, som i slag.
Utan slå ett slag, som i uppmärksamhet och handling.
Med omsorg och kärlek, frihet och trygghet.

Gör det, nu.

Anette Grinde
Övra Söderby
2008-02-29

Publicerad i "Sändaren" - nr 6 19/3 2008

Läs andra bloggar om Dilsa Demirbag Sten