Månadsskiftet april/maj närmar sig med stormsteg. Då skall befolkningen lämna sin inkomstdeklaration. Vi skall ha kryssat mellan bestämmelser, papper och siffror. Vi skall ha dubbelkollat våra kontrolluppgifter, värderat och bekräftat att det är korrekta. Utan att gissa.
Dotra ringde mig häromdagen. Men lagom skräck i rösten.
- Jag har fått en deklarationsblankett, sa hon. Hur skall jag veta att den är rätt och hur skall jag göra?
- Du skall spara dina papper. I en pärm, med flikar, rätt sorterade i god ordning. Året runt. Så att du kan bekräfta, på heder och samvete, att Skatteverket har fått rätt information och beräknat din skatt alldeles rätt.
- Okej.
Hon lotsar sig igenom inkomstdeklarationsproceduren, med mig som moraliskt stöd i luren. Hon trycker på sänd och känner trycket lossna. Hon andas lättad ut.
- Får jag slänga papprena nu?
- Nej, de skall sparas tryggt och säkert i 10 år. Tryggt och säkert. Insorterade i god ordning i en pärm.
- Jag har ingen pärm.
- Köp en. Jag kan betala den åt dig.
- Kan du köpa den åt mig oxå?
Med en djup suck förundras hon över de oviktiga pappren som passerar hennes ögon. Och hur onödigt ett sparande känns.
Ja, 10 år är en överdrift. 6 kan vara nog. Men att lära sig att spara underlag är av vikt. Även om allt inte behöver sparas egentligen. Men vad som behövs konstaterar man oftast när det är för sent. Då är det ju bättre att spara lite för mycket än lite för lite. Kan man tycka. Tills man drunknar i allt som skall sparas...
A ...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar