onsdag 22 december 2010

22 dec. Ramanathapuram till Rameswaram - och åter...

Frukost i restaurangen vid hotellet. Mc.n står inparkerad. Vi får försöka tråckla oss ut om en stund. Det har varit en förskräcklig natt. Det måste ha funnits en stor kvarn eller liknande i huset, eller i direkt anknytning till huset. Det har varit ett gräsligt oväsen hela natten.

Avfärd ca 0845. Mot Rameswaram, den yttre östra udde vid Tamul Nadus kust.

Det är mycket blött och översvammat mellan husen i den stora staden (Ramanath...). Morgonrusningen och bullret är starkt igång när vi lämnar staden. Strax utanför står kvinnorna vid vattenbassängen och bankar och slår tvätten. Som alltid. Och den torkas på buskar, över stängsel eller liggandes på stenhögar eller på asfalten.

Som alltid ser vi också kvinnorna hämta vatten från gemensamma brunnar.

Sathankulam.
Himlen är blå, med lite dis. Kanske blir det riktigt varmt idag. Ja, det finns verkligen tempel overallt. Och moskeeer. Stora och små. Som viktiga platser för människors tro och bon. Eller som förutsättningar för liv. Och hopp. Om liv & hjälp & stöd.

Perunkulam.
Uchippulli.
Med glädje ser vi vinkraftverk snurra med frenesi ute på udden. Tyvärr visade det sig bara vara 3-4 stycken. Hela udden ut är otroligt mycket översvämmade marker och ända upp till bostäderna. Det måste ha regnat riktigt mycket. Vi känner oss glada att det inte regnar nu.....

Vi ser en svart & röd flagga vid upprepade tillfållen. Det måste nog vara Tamil Nadus egen delstatsflagga.

Det går en järnvag hela vagen ut på udden.

Vi känner en stark fisklukt och vi ser människor torka fisk vid vägkanten.

Fiskeflottan har kommit in och männen lagar och sorterar näten. I sanden ser vi fisken ligga och torka. Kvinnor och män sopar och vänder fisken så att den torkar som den ska.

På väg ut på udden får vi åka på en lång och hög bro mellan öarna. Under bilbron, nere vid ytan, går en järnvägsbro. Vi tror att den är öppningsbar för att fiskebåtarna skall kunna ta sig ut även den vägen. En imponerande bro med vädrets makter tydligt syn- och kännbara. Vägar och vind gor männikskan liten.

Akkalmadam.
Rameswaram.
Oj. Detta var en turistplats! Här finns mängder av turiststånd med kläder och prylar. Det ar en stor skillnad mot de vanliga butikerna.

Ett stort och viktigt tempel drär mängder med människor. En procession med gudafigurer och elefant går runt templet som sträcker sig över ett stort kvarter. Vi lämnar staden for att ta oss till den yttersta udden.

På väg ut är det en hög mur på ömse sidor om vägen - förmodligen för att förhindra att sanden driver in över vägen. Här är underbart fin sand.

I sanden, i palmbladshus, bor fattiga människor. De lever uppenbart av fisket.

Vägen ligger väldigt lågt i förhållande till havets yta och det finns en uppenbar risk för översvämning om vädrets makter brakar loss.

Kothandaramar Temple.
Man kan inte annat säga än att religionen spelar roll. Här lotsas människor alltid till templen. De är de stora målen för turisterna.

Vi lämnar uppden och styr väst för vidare färd mot syd i morgon. Vi tar, på nytt, in på Hotell Rupee Sky Palace och hoppas att detta nya rum (715 rupier) ger en bättre nattsömn är gårdagsnattens rum (880 rupier).

Målgå¨ng en stund före kl 1500. Udden var en särskild upplevelse. Precis som detta land är mest hela tiden. I love it.

Resten av dagen tillbringades i lugn takt. Några vilotimmar på hotellrummet, delandes ett par goda öl. Därefter en god middag med kryddigt ris (Briyani). En stund vid dator där jag också lyckades få över bilderna till ett separat usb-minne. Det är ett evighetsgöra i Indien, där datorhastigheten är låg, lägre och lägst.

Temperaturen i detta land är underbart underbar.

Anette Grinde ... . . .

Inga kommentarer: